onsdag 31 december 2008

Hade 88-åringen string eller möjligtvis vidlyftigt sexliv?

I USA, igen, har en brottsling råkat illa ut. I det här fallet en 46-årig man som fått sina släktjuveler närmast ommöblerade av en 88-årig dam som inte var det minsta intresserad av hans våldtäktsförsök. Jag är jätteglad att kvinnan var såpass klar att hon gjorde detta. Jag är mer än förbannad över att någon fått för sig att angripa en gammal dam. Och jag undrar om man i rätten tänkt fråga henne om hon hade stringtrosor eller möjligtvis ett avancerat sexliv, eller vad hon ägnat sig åt tidigare i sin sängkammare.

tisdag 30 december 2008

Är man dum ska man lida

Att amerikaner inte alltid anses vara så smarta har genom tiderna haft flera orsaker. En av de tyngst vägande har varit president Bush, givetvis. Men killen som försökte råna en bank med rånmeddelandet på sitt egna lönebesked måste ju ta alla priser på en gång. Inte riktigt Darwin Awards, men ändå en klockren version av "är man dum ska man lida". 20 års fängelse står nu på spel. Moder Natur måste verkligen anlita en bättre skötare till genpoolen.

På begäran- A Slice of Love

Foto: Jan Johansson

måndag 29 december 2008

Det finns verkliga helgon

I England kan man stoltsera med att man har riktiga helgon på sin mark. Eller vad annars ska man kalla människorna som arbetar på det sponsor- och donationsdrivna djursjukhuset St Tiggywinkles Wildlife Hospital? Där räddas tusentals djur från döden. Ankungar, igelkottar, rävar, rådjur... Alla har en plats på sjukhuset.

Foto: Jeff Moore

Räven har brutit benet och fått ett sött rosa bandage. Andra patienter är igelkottfamiljen och lilla rådjuret Rupert som förlösts med kejsarsnitt efter att mamman dödats. Jag blir alldeles tårögd över att det verkligen finns människor som gör detta av kärleken till djur. Man skulle kunna låta alla små dö därute, ovetandes om att de någonsin existerat. Men icke, här får de kärlek och omvårdnad. Hoppas donationerna och sponsorpengarna fortsätter att flöda in. Detta är goda gärningar på hög nivå, för de man tar han om hade inte haft en chans utan hjälpen. Karl-Bertil Jonsson i all ära, men detta vann mitt hjärta med hull och hår.

Alla bilder lånade från Aftonbladet.se

lördag 27 december 2008

Selma, författare och lesbisk

Aftonbladet slår upp en artikel om hur upprörda människor blivit över att Selma Lagerlöfs homosexualitet exploaterats i miniserien om hennes liv. Lite sjysst homohångel, mellan KVINNOR *!!!*, som dessutom sänds på SVT, det är inte varje dag det inträffar. Det kan man väl ändå unna oss? Och andra också, i något slags utbildningssyfte. Vi finns, på riktigt, liksom. Bonuspoängen var klockrent Alexandra Rapaport i korsett och sekelskiftesunderkläder.

Jag förstår om många grådassiga litteratursnobbar satte i halsen över att se sin klassiska författare släta av en annan donna i rutan, men hon var ju trots allt lagd åt det hållet. Ebba Witt Brattström anser att man förminskade författarskapet och lyfte fram sexualiteten för mycket. Det var ju också en del av Selma, och jag måste säga att det kittlar till av glädje över att till och med SVT lyfter fram lesbiska kvinnor utan att göra läggningen till en parentes. Nu kanske det ÄR en parentes i det stora hela, men lesbiska förebilder är ju inget som radas upp för en under uppväxten. Vi tackar och tar emot.

I Dagens Nyheter publiceras ytterligare en granskning av serien där man förklarar att serien bygger på hennes kärleksliv och inte hennes författarskap. Återigen måste jag undra varför man inte får lyfta fram kvinnan Selma, i andra roller än då hon skrev. Den biten bombaderades vi med till leda i skolbänken ändå. Jag kan dock inte minnas att någon med ett ord nämnt något om att hon var lesbisk. För oss som växer upp som homosexuella i en heterosexuellt präglad värld så vore det av stort värde att få höra även de detaljerna. Gissar att fröken tyckte det var lite pinsamt och ointressant. Däremot var det JÄTTEINTRESSANT vem Strindberg gifte sig med och när... Ja, ni hajjar.

SvD har den mest bejakande recensionen där man lyfter fram att det faktiskt är bra att man dels valt att porträttera en KVINNA, och att det är spännande att locket till Selmas mer hemliga och inte så omtalade liv lyfts. Precis som jag känner. Mera stora kvinnor i rutan, med hull och hår och älskarinnor om sådana finnes.

Bilden lånad från Aftonbladet.se

tisdag 23 december 2008

Påven och den homosexuella styggelsen

Påven har nu hållit ett tal om att rädda världen. Regnskogen ska räddas, minsann, och så måste vi ju faktiskt rädda världen från homosexualitet också. Ett tal av påven i juletider kunde man tänka sig skulle gå i sann kristen och omfamna mänskligheten i kärlekens namn. Men den kärleken är med starka förbehåll, du måste ha rätt läggning. Påven Benedict XVI beskrev i jultalet relationer som inte är heterosexuella som ”en förstörelse av Guds verk”.

Att man som påve faktiskt påverkar miljoner och åter miljoner människor genom sina uttalanden är kanske käckt när man vill bilda opinion. Men kan man inte hålla sig till sådant som inte skadar människor? Som inte sprider intolerans och diskriminering. Påven har inte en dumstrut på huvudet för inte.

Dessa religiösa dårar som i årtusenden styrt människors liv, lust och sexualitet har knappast visat sig värdiga att förvalta "förtroendet" (som man tvingat till sig med vapenmakt en gång i tiden).
Blogge har den mest underbara juluppmaningen till oss alla; vänd ryggen åt kyrkan.

"Låt oss vända påven och de kristna ryggen nu när julen står för dörren. Låt oss fira vår midvinter, dyrka våra granar och dricka vår jul utan en tanke på den artfrämmande religion som alltjämt försöker förpesta vår kultur och våra traditioner. Låt oss hylla kärleken och jämställdheten, som i fornstora dagar. Låt oss hylla sexualiteten, som brukligt under de fyra årstidsvändningarna. Låt oss oreserverat dyrka den kraft som ger oss en gnutta glädje i detta hårda liv, och låt oss hylla pluralismen i sexualitet likväl som i politik och kultur.
Bränn påven på ett digitalt bål och delta i en
blasfemitävling som livslångt vaccin mot de kristna idiotierna. En gul jul till alla!
"

Jag frågar mig fortfarande hur det kommer sig att så många kristna har så mycket fantasi och åsikter kring homosexualitet. Och så otroligt lite att göra i övrigt, att de kan ägna timmar, månader, år, åt att bilda opinion mot "styggelsen". Get a life. Your own.

måndag 22 december 2008

Nu är det på riktigt, och det SUGER

"...hösten 2009 får FRA fullständig tillgång till all kabeltrafik."

WAAAAAAHHHHHHHH!!! Jag vill jobba för FRA. Eller myndigheterna som ska inrättas för att fatta beslut om tillstånd för signalspaning. Snacka om en attraktiv grupp människor att muta för att få reda på smarriga detaljer om folk. Glöm det där med att hacka system, människor är lättare, och billigare, att komma in via.

Glöm att det är hemligt om du är gay, kinky eller bara allmänt lite småknepig, eller vilka partiers sajter du besöker, vilka communities du är med i och vilka artiklar du läser online. Nu sitter det snart myndighetsfolk och bestämmer vem som ska få se var du surfar och vem du mailar, och vad du skriver.

Jag säger det igen; Vad jag gör, så länge jag inte skadar någon annan, har ingen utomstående med att göra. Det spelar ingen roll i vilket syfte man gör det, vad vanliga Svenssons har för sig ska det inte rotas i.

Regeringen har efter att jag röstat in dem slirat av min topplista till min absoluta shit-list och mitt förtroende för dem kommer inte på överskådlig tid att återupprättas. Vad spelar det för roll om man säger att "
Överskottsinformationen ska rinna förbi. Det som FRA råkar läsa av misstag ska förstöras bums.". DE SKA INTE LÄSA DET JAG SKRIVER!!! De har inte att göra med vilka jag kommunicerar med. FRA, f***ing IPRED-skiten och datalagringslagar... Var kom de ifrån? Det var inget man direkt skyltade med i valkampanjen.

Bodström, olyckligtvis representerandes partiet för De Grå Medel-Svenssons Utan Riktiga Åsikter, verkar stå för några av de få vettiga kommentarerna i debatten, då han skriver att det måste finnas skälig misstanke om brott för att individer ska bli utsatta för spaning. Men det borde gälla allt. Om jag pratar med min mamma om kycklingrecept behöver ingen veta att jag gjort det. Eller om jag SMS:ar min väninna om mina kärleksbekymmer. Och om jag skickar över en fil till en vän så är det inte heller något någon annan ska bry sina små grå med. Trodde jag. Nu ska Storebror ha koll på rubbet. Jag skulle vilja veta hur Storebror garanterar att ingen känslig information läcker ut och skadar individer i denna härva av kontrollbegär.

fredag 19 december 2008

Könsrollerna huggna i sten?

Tanja Bergkvist, mamma och fil dr i matematik (vad hennes titel har med ämnet att göra framgår inte, kanske antas man impa bara genom doktorsgraden i fullständigt ovidkommande ämne), tar sig ton om genuspedagogiken och säger att könsrollerna är biologiskt betingade. Ho diskuterar det faktum att flickor och pojkar beter sig olika redan i unga år och undrar "Anser genusvetarna att barnen är hjärntvättade av oss föräldrar redan vid tre månaders ålder?". På det vill jag svara "JA, och tidigare än så dessutom, det börjar redan på BB.".
Att det är biologi och inget annat innebär enligt henne att de inte kan rubba hur man än försöker. Nu är förvisso exemplen som lyfts fram som argument på insnöad och extrem genuspedagogik, som att barn inte får ha rosa på sig på vissa ställen och att man inte får leka med dockor, så störda att jag förstår att hon reagerat. Men det finns ett antal exempel på hur flickor och pojkar som man inte uppfostrar i "pojkfack" och "flickfack" blir annorlunda än "normen". Sedan finns många exempel på att flickor blir flickor och pojkar blir pojkar oavsett vad man gör. Så kanske är det biologi, men biologin spikar i alla fall inte huruvuda snopp och grabbighet och mus och tjejighet hänger ihop. Det varierar för mycket på det planet för att det ska bara vara så, alltid. Det hon skriver om att "Vad ska de göra när en flicka plockar blommor, medan en pojke samlar stenar? Rensa skogen på dessa könskodade föremål?" ställer jag mig också frågande till. Vi flickor och pojkar på dagis på min tid plockade både blommor och stenar och löv allihop.
Aftonbladets läsare, liksom de som kommenterat på SvD, verkar stödja att könsrollerna kan rubbas, vilket är glädjande. Några anser förstås att de minsann ska uppfostra sina döttrar till att vara kvinnliga, men vad innebär det egentligen? Det hade varit intressant att veta. Jag blir också glad över att man inte anser att rosa kläder på flickor är det stora hotet mot jämställdhet, utan lyfter fram andra problem, och någon påpekade att rosa en gång i tiden ansågs vara en manlig färg. Fler än jag tycker att "mattedoktorn" (som en på SvD kallar Tanja) har missat hela poängen. Det tycker jag också.

Själv tror jag att mycket vore vunnet om man tidigt, tidigt lärde flickor att de har rätt att ta för sig trots att det har en mus istället för snopp, och killar fick lära sig att de inte kan få allt de pekar på trots att de har snopp. Tanja tycker väl att jag skiter på mina gener med det påståendet. Fast saken är att jag trots uppväxt i en kvinnodominerad miljö med avsaknad av manliga förebilder alltid valt killkompisar, och betraktats som grabbig. Nu är jag "feminin med dominant" enligt många. Inte typisk självutplånande direkt såsom många tjejer uppfostras att vara, och det vill jag inte heller.

Jag hoppas att Tanja, för sina barns skull, vaknar upp och inser att flickor inte är gulliga av naturen, nödvändigtvis. Det finns flickor och pojkar som av naturen är gulliga, men också flickor och pojkar som inte är det. Att hävda att alla flickor är si och pojkar så skapar för snäva ramar för många barn, som känner att de inte får vara sig själva inom de förväntade ramarna.
En annan skribent på Aftonbladet, Terri, försvarar genuspedagogiken, och jag håller med henne. Att behandla pojkar och flickor olika, och att förstärka helt olika egenskaper hos barn baserat på kön kan få förödande konsekvenser för individer. Det finns givetvis fanatiker, tokstollar och annat löst folk även inom genusvetenskapen, och stråk som drar åt att förbjuda rosa och dockor ger jag inte mycket för. Individualism javisst. Inte könsroller. De hämmar både pojkar och flickor.

torsdag 18 december 2008

4 av 5 "prakthomos" är män?

Okej. Det är illa nog som det är utanför gayvärlden med att kvinnor inte syns eller hörs eller tas notis om i samma utsträckning som män. Men när jag spånat igenom de nominerade till årets "whatever", bland annat "årets homo", så saknar jag BRUDAR i line-upen. Ingen kan väl påstå att äkta prakthomos till 80% är MÄN? Hur kan man klämma ur sig en så snedvriden nominering? 1 kvinna, 4 män?

Bara inom musik och litteratur kom det mer damdominans i nomineringarna. Antagligen för att det är TJEJER som sjunger om att de kysser tjejer (det skulle Justin dra till med... "I kissed a boy, and I liked it..."). Och tjejer som skriver om hur det kan vara att vara lesbisk. Hur det är att vara bög "vet" kanske alla redan. För alla har sett "Queer as folk", "Patrik 1,5", och sett glittertransorna på Pride (inte ens alla transor ÄR gay, men ändå). Så de vet. Att vara lesbisk är som ett mysterium för "vanliga dödliga", och då kan man visst fortfarande skriva om det. Men ändå så stinker nomineringarna för 2009. De stinker testosteron.

Det är så man baxnar. Igen. Även i homovärlden är manligheten norm. JAG BLIR SÅ JÄVLA TRÖTT!!! Dags att fördjupa sig i "Det andra könet" igen och ånga upp sig lite till.

onsdag 17 december 2008

"Vi är staten och du är vår bitch"

Tjuvlyssnat har återigen fått till en pärla. Detta inlägg handlar om ett par unga killars diskussion om datalagringslagen.

Från inlägget:

"Plötsligt viskar kille 1 något till kille 2, varpå kille 2 håller fast kille 3, medan kille 1 tar hans mobil.
Kille 1: Då ska vi läsa dina SMS högt för alla här på tåget.
Kille 3 (fortfarande fasthållen): Men sluta nu!!
Kille 1: "Hej Älskling! Jag har fått klamydia, du måste testa dig""

Jag tror att avlyssningstomtarna kommer att få EN HEL DEL material att garva åt. Men jag önskar att de inte fick fri tillgång till all min kommunikation.

tisdag 16 december 2008

Barockt inlägg i våldtäktsdebatten...

Jag HOPPAS att detta inlägg var ett smaklöst och ogenomtänkt skämt. Har kommenterat det på den aktuella bloggen, men jag är tyvärr inte säker på att det är på dåligt skoj.

Citat som

"Vad som är mycket viktigt att ha klart för sig är att mannen är mycket kåtare än kvinnan. Forskningen visar att mannen i det enskilda fallet kan vara upp till femtio gånger kåtare än kvinnan..."

gör ju att man vill bröja gråta. Är vi på stenåldern? Skämt eller inte, det är oroväckande nog att någon skrivit ner detta. Hur har man mätt detta förresten? Även om skribenten trycker på att skulden aldrig är kvinnans, så kommer längre ner i inlägget följande:

"Den västerländska kvinnan däremot gör vad hon kan för att vara så sexig som möjligt i framtoningen med påföljd att mycket starka och i grunden icke önskvärda sexuella energier formligen blixtrar fram längs hennes väg. Därför skulle både män och kvinnor vinna på att kvinnan tonar ner sina kvinnliga företräden något och befriar sig från det grepp modeindustrin och lättviktiga dokussåpor och annat dylikt fortfarande håller henne i."

Så mossigt och så otroligt heteronormativt. Även om de flesta tjejer i kjol gärna drar blickar till sig från just MÄN så är inte alla locksignaler avsedda för män. Erfarenhetsmässigt vet jag at de flesta män tolkar det så, att jag bjuder ut mig för just honom genom att visa lite hud. Men för att använda just mitt fall som exempel så är ju jag intresserad av att KVINNOR ska titta. Och att använda sig av sexuella locksignaler betyder ju ingalunda att vem som helst ska få ta för sig, ens inom det kön man önskar attrahera.

Jag tror att allt vore enklare om pojkar redan i vaggan fick lära sig att nej, de kan inte få allt de pekar på för att de har snopp. Det skulle underlätta diskussionerna om att kvinnan kan visa upp vad hon vill och ändå säga nej.

måndag 15 december 2008

Våldtäktsdebatten lika aktuell som alltid

Nu har Louise Bratt, chefredaktör på Veckorevyn skrivit en alltid lika aktuell artikel. Den handlar om att det aldrig är tjejens fel att hon våldtas. Hon beskriver att det idag är en vanlig uppfattning bland TJEJER att det kan vara tjejens fel att hon blev utsatt.

Jag måste i så fall tyvärr utlysa poäng till mansschauvinismen. När till och med kvinnor skuldbelägger andra kvinnor för något så vedervärdigt som en våldtäkt, ja då är det långt kvar till något slags systerskap.

Bratt lyfter fram en intressant aspekt, och det är att killar inte får den information som tjejer tillgodogör sig från sina tidningar och magasin de läser. Min förhoppning är ändå att om tjejerna lär sig att stå på sig och vågar säga ifrån, så utbildar de till slut killarna. Tänk er den dag tjejen som blivit våldtagen kliver ut ur rummet och säger "idioten våldtog mig" och går hem, via polisstationen. Vilken syn. Eller om hon ställer sig efteråt och skäller ut karln efter noter, och sen stormar ut. När vi slutar skämmas för att någon olovligen tagit för sig av våra kroppar, då är vi en bit på väg. Idag lever våldtäktsmännen gott på att vi kvinnor skäms när någon gjort oss illa genom våldtäkt eller andra övergrepp. När vi slutar skämmas och förstår att DET ÄR INTE KVINNANS FEL, så är det lättare att våga agera mot svinen.

Däremot måste jag ge en eloge till Lingonte, som lyfter fram en viktig aspekt. Det handlar om att tjejen som inte säger att hon ångrat sig eller inte vill kanske inte ska vänta sig att partnern "fattar ändå". Kommunicera mera. Våga säga nej och inte blunda och gråta efteråt. Det kan uppstå en jobbig situation om man säger nej "mitt i", men är det jobbigare med den situationen, än känslan av att man blev påsatt fast man inte ville?

Mera tydlighet och bort med skamstämpeln på kvinnorna som utsätts. På det sättet kommer vi en bit. Och givetvis, flickor/kvinnor/damer/tjejer, vi måste hålla ihop. Om vi också börjar skuldbelägga varandra så är det promenadseger för svinen som våldtar.

Björn Borg for president

Underbar reklamfilm. GILLA!!! BB är kung! Modigt att låta två präster av hankön vigas med varandra i en kyrkoceremoni i sin reklamfilm. Men det är en jättevacker liten snutt.

fredag 12 december 2008

Välkommen till Panopticon

Nu ska allt vi gör elektroniskt lagras enligt ett förslag. Anders Ahlqvist, kriminalkommissarie, tycker idén är strålande, för nu kan man se vem som gjort vad. Ur hans synvinkel kan jag förstå att det skulle underlätta mycket i det arbete han utför. Men vem ska kontrollera den datamängden och att man bara använder det i "rätt" syften? Jag ser Autobahn för åsiktsregistrering med mera öppna sig. Liksom möjligheten för den som är flink nog med datorer (ja, kan man hacka Pentagon kan man nog knäcka detta också) eller rik nog att muta någon inifrån (oftast enklast och snabbast) så är tillgången på känsligt material från allas liv plötsligt mer än önskvärt stor. Glöm valsekretessen, glöm anonymiteten som homosexuell som inte vill bli kartlagd av högerextremer eller tok-kristna. Glöm känslan av att livet vi lever är vårt eget, och att våra små egenheter förblir kända endast för oss själva och vår närmaste omgivning. Allt kan slitas upp till ytan, närsomhelst. Och jag gissar att allt som dras fram blir offentligt, enligt svensk sed. Det här känns verkligen inte bra.
Panopticon

Det rör sig om ett EU-direktiv, och Säpo är föga överraskande direkt på och vill ha maximal lagringstid, två år, på all data. SMS, telefoni, internet. Man konstaterar att "Skälet för att spara trafikuppgifterna i två år väger, enligt Säpos bedömning, tyngre än den ”relativt låga ökningen av integritetsintrånget” som det kan innebära.". Hohojaja... Relativt lågt integritetsintrång? Jämfört med det första förslaget att lagra 6 månader kanske, men att över huvud taget lagra all information känns galet. Dags att gå över till röksignaler för att få behålla sin integritet? Hur långt är steget till att man börjar lagra innehåll i kommunikationen också, det vill säga spela in samtal?

Bodström och Reinfeldt kan sitta och hålla varandra i hand nu när M och Bodström visat sig vara de varmaste förespråkarna till datalagringsförslaget. Jag blir bara så beklämd över att det så lättvindigt klampas in på det som är privat och borde vara näst intill heligt hos vanliga människor. Nu är alla potentiella brottslingar och skall bevakas. Och precis som i Panopticon har vi ingenstans att fly. Någon har full insyn över våra liv, och snart också mer kontroll än vi vågar tänka oss. Jeremy Bentham hade varit stolt. Och Michel Foucault hade kunnat skriva en fortsättning på sitt verk "Övervakning och straff" för att få med de moderna möjligheter till total kontroll som nu finns, och som man nu vill använda. Välkomna till övervakningssamhället. Det började med att man disciplinerade individer som avtjänade straff på detta sätt. Nu är vi alla under samma bila, skyldig som oskyldig. Till politikerkåren som bollat fram detta monster till lagförslag vill jag säga en enda sak (se bild nedan):

Jag kan verkligen bara hoppas att någon någonstans tar sig i skinnet och avvärjer detta gigantiska intrång i våra privatliv.

Om bildningsförakt

GP har en intressant artikel som handlar om lärarutbildningen, och kommer där in på bildningsförakt. Det är väl knappast någon överraskning för någon att man i Sverige inte är riktigt okej när man har fet examen och ett bra jobb som följd av denna examen. Eller bara annars lyckats jobba sig upp. Man ses på med missunnsamhet, misstänksamhet, avundsjuka och förakt, och det är helt socialt accepterat att tillskriva dessa horribla individer alla möjliga negativa egenskaper som man VET att de har. Till exempel att de är gnidna, otrevliga, snyltar på andra, och så vidare.

Föräldrarna till mitt ex hade svårt för högutbildade människor. I den familjen räckte det att ha gått ut gymnasiet för att de utgick från att man trodde att man var förmer. Mina på den tiden blygsamma 250 poäng från universitetet var alltså inte helt poppis. Till och med ett av barnen i familjen betraktades som suspekt för att han hade haft den dåliga smaken att utbilda sig till civilingenjör. Dessa människor tycktes utgå från att JAG som utbildad såg ner på de som inte hade samma träarsle och pallade att sitta och plugga år ut och år in. Att jag inte lägger så mycket värderingar i folks val av yrkesbana var ingenting som jag någonsin skulle ha kunnat nå dem med. Försökte inte ens. De hade redan bestämt sig. Att det var deras egna värderingar om sitt lägre värde som de flitigt projicerade på mig och andra hemska akademiker var väl också tankar som aldrig slog dem.

Det fanns där redan när jag gick i skolan. Föraktet mot den som var duktig. Jag hade ett läshuvud som de flesta inte begåvats med, vilket gjorde mig till måltavla för lärarnas irritation när jag år efter år ville spurta genom matteboken och mest satt och var uttråkad på lektionerna. Mina klasskamrater tyckte jag var konstig, och någon skulle retas med mig och klämde ur sig "Du är sån pluggis! Du kommer att hamna på Chalmers.". Ja, det var väl det värsta som kunde hända en människa, att födas begåvad och gå på teknisk högskola. Nu läste jag bara två kortare kurser på Chalmers efter sjukgymnastexamen, men jobbade där i tre år och är fortfarande inne ibland och föreläser. Så han fick ju rätt, denna indignerade gosse. Men varför skulle det vara så hemskt att förverkliga sig själv?

Jag blir lika fundersam varje gång denna debatt blommar upp. Det är okej att gå på idrottsskola och vara bäst på att kasta boll, skrinna eller åka skidor. Men fan ta dig om du är smart. Det måste vara en kvarleva från tiden då akademin var strikt förbehållen de förmögna, i en tidsålder då det låg direkta och våldsamma motsättningar mellan klasserna. Men jag är arbetarunge! Född av en ensamstående mor med "okvalificerat arbete" och ingen akademisk utbildning. Jag har växt upp i ett område dit ingen vill flytta idag. Jag är beviset på att utbildning inte måste innebära att man växte upp med en silversked mellan skinkorna. Det går om man vill. Och om man orkar stå emot föraktet man möts av när man uttrycker sina ambitioner.

Det hade varit härligt att se att de som är begåvade på något uppmuntras till att utvecklas vidare istället för att klubbas ner av missunnsamhet och avundsjuka, ibland på gränsen till mobbing, för att man är duktig. Det pågår i småskolan och det pågår på arbetsplatserna. De "duktiga", de som kan något, är ett hot och istället för att försöka uppnå något själv så söker man att knäcka den som nått framgångar. I Sverige gör man nämnligen inte en inventering av de egna målen och ambitionerna, utan man ägnar tid åt att skjuta skarpt på de som redan kommit en bit på vägen, eller nått ända upp. Det känns konstruktivt och är säkert givande för alla parter...

torsdag 11 december 2008

Tvättbjörnar

Jag brukar ibland referera till att jag ser ut som en tvättbjörn på morgonen. Men när jag sett denna bild så inser jag att jag förvisso kan vara lika mörk runt ögonen, men inte lika söt, eller lurvig heller för den delen.
Om inte detta är årets fejs, så säg.

söndag 7 december 2008

Nu har regeringen gjort bort sig på riktigt.

FRA fick kritik. Man ville inte ge myndigheterna möjlighet att övervaka vad man gjorde på Internet som privatperson. Vad gör man då, som sittande regering? Ger mediabolag rätten att jaga folk på basis av IP-nummer. SvD konstaterar att man gjort privatpoliser av mediabolagen. Det känns väl tryggt? Tack för den, regeringen.

Man skulle minsann INTE kunna jaga en hel ungdomsgeneration hette det när regeringen kom till tals om detta bara för dagar sedan. Hur slipper man det nu? Genom att regeringen pröjsar IP-anonymisering för alla under en viss ålder?

Illa nog när man vill börja peta i vad folk gör på Internet från myndighetshåll. Nu har man gått Antipiratbyråns väg och släppt kontrollen över hur och vilken information som samlas in och hur den kan användas.

Regeringen har verkligen skitit i det blå skåpet. De är i alla fall min röst kortare till nästa val. Det spelar ingen roll att lagen kommer att vara helt meningslös den dag den träder i kraft med tanke på att tekniken för att kryptera och skydda sin IP-adress redan finns. Man slår in dörrar som inte ens kommer att finnas där när man är klar att köra.

Det är ett hån och fullkomligt skrattretande att man så långt upp som i regeringen lallar runt i koppel som hålls av skiv- och filmbolag. Jag är bortom ord och uttryck för att beksriva hur det känns att veta att nu sitter privarta aktörer och kollar på vad jag gör online, för att se om jag delar ut deras filmer eller musik. Bara att de får spana på vad jag gör och inte gör känns som en kränkning av mått som jag inte trodde skulle existera i Sverige.

Nya lagförslaget i kortform:

Nya fildelningslagen

Upphovsrättsinnehavare som skivbolag och filmbolag kan begära ut identiteten bakom en IP-adress från vilket illegal fildelning skett.

Skadestånd ska täcka den faktiska skadan, inte mer.

Lagen ska inte gälla fildelning som skett innan lagen trätt i kraft.

Lagen träder i kraft 1 april nästa år och ska utvärderas.

Källa: Justitiedepartementet (TT)

Hela lagförslaget finns att hämta här.

Fler röster om IPRED-soppan finns det gott om i bloggosfären.

MiNimaliteter

Josef säger...

Leo Erlandsson

Leo Erlandsson 2

Tango för enbenta

Anna G Rahm

Frk F

Fridholm.net

torsdag 27 november 2008

Hur hundar och katter tänker

Snodde detta från Princess Gaias sida. Helt underbar redogörelse om hur tankarna är olika hos två av våra älsklingshusdjur:


HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!


KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.

Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Puzzlegeddon

The game Puzzlegeddon is made amongst others by my friend Princess Gaia's lovely boyfriend. You have to see this. it's great fun:

Puzzlegeddon features an inventive mix of puzzle, action and strategy. Select your island of choice and puzzle for resources to defend yourself and to defeat opponents throughout the many galaxies, game modes and challenges which awaits you in Puzzlegeddon.

A free downloadable demo of the game will be available on November 17th.

The game releases on November 27th and will be available from ( www.puzzlegeddon.com) as well as several major digital distribution channels (which will be announced shortly) for Windows PCs.

The full version of carries a price of $14.95 and supports multiple languages.

onsdag 26 november 2008

Underbara bror

Egentligen är det min ingifta bror, inga blodsband egentligen, alltså, men idag var han bästa brorsan någonsin!!! Han har lovat att passa mina pälsbollar när jag är borta på en resa. Och när jag var där för att lämna nycklarna, försåg han mig med en flaska julmust, och en låda med en sås som han precis lagat och som doftade gudomligt. Eftersom jag mest känner mig som en överkörd grävling med svår hosta och mådde räv så känns tanken på att inte behöva annat än att micra lite sås och koka snabbmakaroner imorgon till lunch mycket behaglig. Ibland är det de relativt små tingen som får mig att vilja LEEEEEEEE stort.

tisdag 25 november 2008

Amerikanska tokkristna demonstrerar utanför dammsugarbutik

I USA har amerikanska ultra-religiösa tomtar demonstrerat mot Sverige eftersom de hört att Åke Green, allas vår älskade tok-pastor som inte gillar homosexuella, åtalats. Familjen Phelps valde som demonstrationsplats en butik som säljer svenska dammsugare. Donnan i klippet på Aftonbladet.se blev uppenbart agiterad när man antydde att detta var aningens udda beteende. Och reportern ställer sig frågan om alla barnen som ser ut att vara i småskoleåldern, som drillas i att hata homosexuella av den mer eller mindre galna kvinnan, om alla barnen med plakat med "FAG SWEDEN" och annat mys verkligen förstår vad de demonstrerar mot, eller för, eller något alls av det hela. Det är mer än en skruv som är lös, loss och borta när man hatar ett helt land för att man inte får hetsa mot homosexuella där. Och har folk verkligen inget bättre för sig? Dessa muppar har till och med startat en egen kyrka med homohat som en av de bärande värderingarna.

Se klippet:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3854418.ab

torsdag 20 november 2008

It's the men's world?

På mindre än ett år har två personer nära mig utsatts för olika former av övergrepp från män. I båda fallen har omgivningen MEGA-FAILAT dem. Männen har kommit undan. Den ena sopade golvet med tjejen i fråga, och fick vittnet som slet honom från tjejen då han låg över henne och skulle ta stryptag på henne att inte vittna mot honom. Och polisen som tog anmälan från henne förklarade att då det var första gången han slog henne och de hade varit ihop tidigare, så var det osannolikt att det skulle bli påföljder för honom. Alltså, pojkvänner och ex har ett frivarv på att dänga upp sina damer.

I det andra fallet blev sexuella trakasserier av mer handgripligt slag, som resulterade i en praktfull blåcklocka på förövaren, via hans kompisars vittnesmål omvandlat till att tjejen, som väger 30kg mindre än killen i fråga, helt oprovocerat klippt till honom. Och den kvinnliga chefen på arbetsplatsen väljer att inte tro henne, utan köper att hon plötligt blivit kamikaze-typen.

I det första fallet ville inte ens tjejens föräldrar tro henne, och försökte avråda henne från polisanmälan. I det andra fallet hotar idioten till karl att polisanmäla henne för misshandel om hon "jävlas" med honom. Och hennes chef... hon vill flytta på tjejen. Säger att HAN "ser sig själv som ett offer och det är hans arbetsplats också". WTF?!?!?!?! Det finns förhoppningsvis en extra obekväm plats i Helvetet för kvinnor som gör såhär mot varandra. Och för omgivningen som tar parti för förövaren för att det är mest bekvämt. Vi lever i en värld där kvinnor i stort sett är rättslösa. Där männens tolkning av en situation segrar. Där alla, även omgivningens kvinnor, håller dessa män om ryggen, och tryggar deras tillvaro. Där andra kvinnor gottar sig i att en medsyster råkat illa ut, både för att de själva fått en smarrig fikahistoria att berätta, och för att de fått chansen att klättra socialt på bekostnad av att en medsyster misstänkliggjorts i en övergreppssituation. Världen är en skitplats. Civilisationen är blott en alltför tunn ytputs på samhället. Det är grottmännens värld. Och de ser till att ha hjälp med att behålla den.

måndag 17 november 2008

Rätt upp i Muumin-dalen?

Mumin är queer. Hela dalens befolkning är mer eller mindre queer. Det står i en artikel i Aftonbladet idag. Kul analys. Hemulen som kutar runt i en klänning, Tofslan och Vifslan som kuckilurar ihop i vått och torrt, och Mumintrollets speciella kärlek till Snusmumriken måste nog räknas som tämligen queer.

Har aldrig ens tänkt på detta när jag läste böckerna, att det borde vara något udda med dessa varelser. Men så är väl jag själv att betrakta som hyfsat queer också. Jag kanske älskade Mumin-världen för att alla kunde vara sig själva där.
Annan bra queer-läsning för den som inte vill skapa fulländat heteronormativa barn och ungdomar är den underbara sagan Prinsessan Kristalla. Kristalla ska giftas bort med en prins, och prinsarna som aspirerar på den vackra prinsessans gunst ska döda draken bland annat, för att visa sin duglighet. Prinsessan är inte som andra sessor, utan hon skaffar ett svärd för att försvara draken, och blir kär i svärdsmiderskan Vilda. Så underbart härligt gulligt och lesbiskt och jag önskar jag hade haft den boken för 25 år sedan.

söndag 9 november 2008

Halal borde bli haram?

Nu höjs ett antal röster om det nya programmet Halal-TV. Bland annat ett gäng debattörer som skrivit i Aftonbladet anser att SVT frångår sin opartiskhet och i princip går i religiös fundamentalisms ärenden genom att visa beslöjade muslimska kvinnor i TV.

Egentligen förstår jag inte reaktionerna. Särskilt inte kopplingen till att man nyligen stenat en ung flicka i Somalia för att hon anmält en gruppvåldtäkt. Steningen i sig är vedervärdig och bör fördömas med alla till buds stående medel av omvärlden, men hur detta blir en parallell till att beslöjade kvinnor i svensk TV talar ut om sitt sätt att tänka och resonera förstår jag inte.

Vi lever i ett land med många olika kulturer representerade innanför våra gränser. Varför skulle det vara fel att visa upp och låta folk se och förstå mer av hur de "annorlunda" människorna resonerar? SVT begår inget brott mot opartiskhet genom att visa förekommande åsikter och kulturella yttringar, utan gör samhället en tjänst i och med att vi får chansen att se, fundera, reflektera och diskutera. Opartiskhet innebär inte att allt som inte är PK tystas, utan att man visar olika sidor av saker och ting.

Debattörerna förargas också över att resten av TV-utbudet, om detta program är halal, analogt borde klassas som haram (=förbjudet). Det är också att ta i lite. Jag tror, och hoppas, att programmets syfte är att visa upp vad vi har i Sverige, och att ge oss som inte har anknytning till de mer religiöst och kulturellt strikta falangerna av islam, en chans att höra dessa människors tankar och idéer. Alla behöver inte tycka och tänka lika, eller än mindre vara lika. Man FÅR vara religiös fundamentalist idag. Det är inte tron vi ska fördöma, utan när den i vissa fall tar sig extrema uttryck som förtrycker eller skadar andra. Men medierna har glatt låtit tomtar som Runar och Åke Green visa nunan, och de kan väl knappast heller anses representera vidsynthet eller tolerans.

Anser dessa skribenter som så argt angriper Halal-TV att vissa riktningar av religion och livsåskådning ska tystas ner och inte visas? Inte diskuteras alls, utan helst kvävas? Vad hände med tankarna om demokrati? Religiös fundamentalism är sannolikt ingen bra grogrund för demokrati, men vem profiterar på att vi inget vet om våra medmänniskor? Jag säger att det är modigt att visa detta program. Och det har ju väckt debatt, vilket är bra. Nu kommer åsikter och information att luftas offentligt, och ännu mer av mystiken kring islam blåses bort. För det är inte en "konstigare" religion än någon annan. Dess extrema riktningar är inte knäppare än många kristna sekters och frikyrkors. Var finns dessa upprörda röster när kristna extremister lallar i rutan?

Jag välkomnar informativ TV. Även om jag inte alltid gillar informationen som kommer.

torsdag 6 november 2008

Årets sötaste bild *mjau*

GT/Expressen har årets absolut sötaste bild i sin nättidning. Det är brandmannen med den lilla kissen som brännskadats i en brand. Bara kolla på dem. Om inte det lilla tilltufsade kissemiss-ansiktet får hjärtat att smälta så vet jag inte vad som skulle göra det.

Beroende

Jag har hittat en farlig drog. Jag kan inte sova, och när jag gör annat kan jag inte sluta längta efter nästa dos. Drogen heter deckarromaner, och de håller mig vaken alltför sent alltför ofta.

Jag har plöjt Peter Robinson, Michael Connelly och Val McDermid, och min stora sorg har varit att det ifall man mot all förmodan fick kontakt skulle ta Stieg Larsson decennier att diktera en ny roman via ett Ouija-bräde... Nu senast satte jag klorna i den norska deckarförfattaren Jo Nesbös (fast egentligen stavat med norskt "ö") alster. Och nu är jag fast i detta lästräsk. Fast såhär på höstkanten är det rätt trivsamt med en filt, katter i knät, te och en trave böcker.

tisdag 4 november 2008

Luddigt om äktenskapsfrågan

I SvD:s Brännpunkt skriver en blandad skara individer, en humanist, diverse representanter från olika trossamfund och en fd socialminister om att en civilrättslig lösning på äktenskapsfrågan vore det enda rätta. Man hänvisar till respekten för individers tro. Men man tar inte upp vad denna civilrättsliga institution skulle få kallas. Jag tror att det är mycket värt för de par som idag inte får "gifta sig" att faktiskt kunna "ingå äktenskap" i ordets traditionella och juridiska bemärkelse. Äktenskap må ha varit något som kyrkorna paxat under lång tid, men kyrkorna äger inte begreppet, trots ivrig hävd om motsatsen.

Jag är inte emot att lägga juridiken i händerna på religiöst obundna myndigheter, jag bara undrar vad man tänkt kalla sin nya produkt. En av de större stötestenarna har varit att det inte skulle få heta "äktenskap", som om detta vore vikt för kristna heterosexuella par från tidernas begynnelse med gudomlig rätt. "Införandet av civilrättslig registrering öppnar även för utvecklandet av nya traditioner." får det hursomhelst att låta som att man inte tänkt släppa sitt grepp om ordet "äktenskap", utan vill kalla det något nytt.

Man hänvisar också till att man bör göra det som når bred folklig acceptans. I en sådan här fråga handlar det inte om att hjärntvätta tvivlande svenskar till att gå med på att även bögar och flator ska få äkta sina partners. Det handlar om att markera att det inte är okej att diskriminera människor. Inte alltför länge sedan var en bred majoritet mot blandäktenskap mellan raser. Man tog till en retorik och argument som inte skiljer sig nämnvärt från de man hör om homoäktenskap idag. Vad är jämställdhetslagstifning värt, om man ändå inte ens från statligt håll klarar av att stå emot tyckare och bakåtsträvande fanatiker med Bibeln i näven? Detta är en fråga som i sanning inte drabbar någon utomstående. Ingen kommer till skada om man låter homosexuella gifta sig. Som jag tidigare påpekat, varken Åke Green eller Göran Hägglund, eller andra motståndare till homosexuellas rättigheter (och existens?) kommer någonsin att bli berörda personligen av dessa äktenskap mellan man-man eller kvinna-kvinna. Lev och låt leva, tack.

lördag 1 november 2008

Mossiga Hägglund tar sig ton...

Kd ger sig inte. De anser att de nu kommit med ett "bra" förslag om en könsneutral äktenskapslagstiftning genom att säga att vigselrätten bör läggas utanför kyrkorna. Men det Stora Problemet kvarstår ju, Kd vägrar fortfarande att gå med på att kalla homoäktenskap för just äktenskap.

Deras "briljanta" förslag, som de dessutom kallar "en utsträckt hand som man bör ta emot med öppet sinne i alliansen", går ut på att alla ska registera sitt partnerskap, straighta som homosar alltså, på en speciell myndighet. Detta skulle inte kallas äktenskap. Äktenskap skulle det endast få kallas om man sedan genomför en speciell ceremoni inom kyrkan, som givetvis då bara skulle genomföra detta på heterosexuella par.

Jag har frågat det innan, men inte fått några vettiga svar på VARFÖR i hela fridens namn är det så viktigt för Hägglund & c/o att paxa begreppet "äktenskap"? All blaja om att äktenskapen skall generera avkomma eller syfta till att göra det innebär att de flesta som gifter sig efter 40 års ålder torskar på det kravet. Och att det står i Bibeln är ett rätt bisarrt argument, då det också står om att bränna offerdjur, orenhet vid menstruation och annat som är både opraktiskt och obrukbart i dagnes samhälle. Men så kommer det upp en skock stofiler som gör det till sin livsuppgift att göra livet surt för folk som inte har samma sexualvanor som de själva. Att man bara orkar. Inte ens när jag stod öga mot oga med en Kd:are och undrade hur man kunde låta en gammal bok stå i vägen för lika villkor för homosexuella i samhälleet fick jag några svar. Han tog min mailadress och skulle skicka den vidare. De vet ju inte ens själva. Snacka om att ha snöat in på något som inte rör deras vardag i ryggen. I vanlig ordning rekommenderar jag införskaffandet av ett liv. Ett eget sådant.

fredag 31 oktober 2008

Sterling tappade all luft under vingarna

Sterling har kursat. Inte helt otippat, skulle jag vilja påstå. Med tanke på hur osmidigt de hanterat sina kunder med inställda flyg och dålig information, så är det inte förvånande att bolaget nu helt fått ge upp. För min del kvittar det. Efter de tre timmarna jag fick sitta på Arlanda fast planet stod inne (och de påstod att de väntade på just det planet som jag tittat på i tre timmar genom fönstret) med endast en matkupong som tröst var jag inte glad på Sterling. Inte heller på att man lämpade av oss mitt i natten på Landvetter, och inte hade kollat en så enkel men viktig grej som att flygbussarna inte längre gick. Nä, Sterling var inte värd något bättre öde. Jag hade i alla fall aldrig mer flugit med dem.

söndag 26 oktober 2008

Neil Strauss' kvinnosyn uråldrig

Neil Strauss har skrivit bästsäljande böcker om hur man som man ska ragga och vara framgångsrik. Hans bok "Spelet" säljer givetvis ultrabra, säkerligen i alla fall delvis för att män i allmänhet verkar drabbas av något slags mental regrediering och backa flera evolutionsstadier när de siktat en lämplig hona, eller vilken hona som helst till och med. Det är klart att det för sådana gossar känns skönt att ha en manual att luta sig mot. Men hur adekvat kan den vara när författaren snedtänt alla kopplingar om kvinnligt psyke?

I en intervju som publicerats av Aftonbladet.se säger han att det kommer ut en motsvarighet för kvinnor 2010. Den handlar dock inte om att ragga, för kvinnor vill inte ragga. Boken kommer att fokusera på andra saker, och han säger att "Jag tror inte att tjejer vill ragga, tjejer vill inte vara Casanovas. De flesta vill ha ett lyckligt förhållande med någon som älskar, respekterar och avgudar dem." Boken ska fokusera på problem med självförtroende, närhet och hur man ska undvika att bli sårad.

Min uppfattning från tiden då jag trodde män var "the shit" i livet, och då jag faktiskt träffade exemplar av detta släkte, lärde jag mig att män ofta har svårt för närhet, och deras självförtroende och självkänsla ofta låg farligt nära botten, vilket visade sig i olika besynnerliga beteenden. Mina väninnor med erfarenheter från relationer till män säger samma sak. Känslomässigt tillknäppta och prestigeorienterade, det vill säga kom fan inte med fetare lön, bättre utbildning eller andra meriter som han inte kan matcha, och våga framförallt inte vara mer sexuellt erfaren. Gärna experimentell, men allt ska vara Speciellt För Honom, och inte utövat med andra innan. Strauss borde nog skriva sin självförtroende-manual till män istället.

Intervjuaren Henrik Ståhl reagerade starkt på det Strauss sa i intervuen, och har skrivit om detta i sin blogg. Att han gjorde det ger hopp om att vissa män i alla fall evolverat till 2000-talet, och inte längre tror att kvinnor är väna viljelösa varelser som kommer att låta oss knullas i gengäld om vi blir upp-plockade och försörjda. Jag är glad att han reagerar så starkt på att kvinnan beksrivs som så menlös, defensiv och passiv. Jag känner inte igen mig i Strauss' bild av kvinnor. De flesta kvinnor jag känner och umgås med är långt ifrån den bild Strauss för fram. Det är dessa kvinnor som fortfarande kommer att skrämma skiten ur män som köpt självkänslan i form av Strauss' bok.

Malin Wollin, fotbollsfrun som bloggar, undrar om Neil Strauss själv aldrig blivit raggad på och därför drar slutsatsen att kvinnor inte raggar. Hon själv plockade upp sin karl, och eftersom hon uppenbarligen inte ragagr enligt Strauss så vet ingen vad hon gjorde mer exakt. Men hon fick honom. Jag har också gjort så. Plockat upp. Mer eller mindre tagit det jag ville ha. I bästaste stenåldersstil med omvända roller. Passiv? Rädd att bli sårad? Litet objekt som väntar på en man som ska rädda mig ur tristessen? Icke! Håller med Malin om att många kvinnors problem är män, män som Neil Strauss.

Lisa Magnusson å andra sidan anser att Strauss har rätt. Men då kan väl alla alfa-hannar ragga på henne med sina knep så kan de andra damerna få jaga sina byten i fred. Att läsa hennes kommentar om att tjejer som raggar är horor, även om det kändes som hon återgav det hon trodde var en allmän uppfattning, var en käftsmäll. Denna unga kvinna skulle må bra av att strunta i sådana "normer" och återerövra rätten till att själv välja, att själv ta för sig. Eller hon kanske inte vill eller vågar, och därför faller tillbaka på gamla klyschor?

Det må finnas många kvinnor kvar av den gamla skolan, kvinnor som snällt väntar på att bli valda. Och gudarna ska veta att många män gärna har det så, att de är de aktiva, att de väljer, att de inte behöver sitta rädda i ett hörn och vänta och kanske aldrig bli valda. För dessa grupper är Strauss' bok säkert adekvat. Men för alla som äntrat 2000-talet och vet att kvinnan inte längre är beroende av mannen, att kvinnan får vara kåt, kvinnan får vara aktiv, så är den kvinnnosyn Strauss ger uttryck för förlegad.

fredag 24 oktober 2008

Får jag äntligen gifta mig snart?

RFSL skrev i somras om läget i lagstiftningskalaset kring huruvida jag och mina gelikar någonsin skulle komma att få gifta oss i Sverige och kalla det äktenskap. Bromsklossen heter som bekant Kd, och att de följer med som en blodigel i röven på den blå regeringen är en stor orsak till att jag inte vet om jag kan rösta blått mer.

Min bestörtning över hur dåliga Kd dessutom är på att stå för sina stenålderssynpunkter med vilka de kamouflerar sin diskriminerande agenda sprängde alla tänkbara gränser när jag äntrade allians-disken i Nordstan för några veckor sedan och frågade när de skulle se till att JAG också fick gifta mig. Det gick sedan upp för mig att den stammande och blossande goss-ungen tillhörde Kd. Han hade verkligen ingenting att säga till sitt eller sin ideologis försvar. Inte kunde han ens hota mig med helvetet eller något annat. Det hade sett ut, det.

Aftonbladet och GP skriver idag om att Kd ligger risigt till i denna fråga och riskerar att köras över. JA TACK, det vore änna på tiden, typ... Ett gäng mossiga stofiler med en bok från tidernas begynnelse, där det bland annat också står om att bränna duvor och att inte äta räkor, tror att deras snäva tro ska stå i vägen för andra människors leverne. Sannolikt kommer ingen Kd-are drabbas personligen om jag gifter mig. Ändå försvarar de sina diskriminerande idéer som om Gud själv satt vid deras axlar och dikterade stridsropen för dem.

Hela homo-frågan har nu lyfts fram i samband med att man uppmärksammat Moodyssons Fucking Åmål igen nu när rullen fyllt 10 år i år. Det är bra. Mycket skriverier om att komma ut, och om att få vara den man är. Det verkar gå sakta, men dock framåt. Jag är ändå glad att jag bor i en större stad, även om Göteborg inte anses så homovänligt. Småstäderna är nog ett helvete för gay-folk. Det finns kvar att göra. Jag hoppas en dag få se alla mina bekanta stoltsera med sina läggningar utan antydan till garderob. Att man bara ska kunna vara, fast man är gay.

fredag 17 oktober 2008

RH efterföljaren till BH...

Det ser till och med löjligt ut, men om några år kan säkert de töser som inte gillar gym-pass hissa upp sin vissnande akterdel med hjälp av RH utan att någon tycker det är mer underligt än att vi idag bär BH. Själv föredrar jag gymmet. Kalla mig gammaldags.

Bilden lånad från Aftonbladet.se

Äntligen mindre tuttar billigt utan bantning!!!

Nu har forskare kommit fram till att kaffedrickande kan minska brösten. För gubbar med bitch-tits och för kvinnor med ständiga nack- och ryggbesvär måste detta vara drömmen. Och äntligen kan jag få tillbaka min behändiga B-kupa. Trodde jag... Sedan fortsatte jag läsa och insåg att det rörde sig om kvinnor som inte står på hormonpreparat, och som har en viss specifik gen. Fan, aldrig får man vara glad. Får träna lite till då, då...

tisdag 14 oktober 2008

Festivalinducerad frånvaro

Nu var det länge sedan jag skrev något här. En starkt bidragande orsak till min frånvaro från bloggen är festivalen jag arrangerade i helgen; GothlaSE. På grund av olika faktorer blev det till slut så att jag arrangerade helgen helt själv. Dock med stark uppbackning från mina kära vänner, som ryckte in som hjälp och stöd.

Helgens festival hade alternativa dansstilar inom orientalisk dans som tema. Showen gick av stapeln i Berg211 i fredags och det är därifrån bilderna nedan är. Lördagen och söndagen spenderades på Musikens Hus med Sashi och Ariellah som lärare under fyra tuffa workshops.

Jag är mer än trött nu, och behöver egentligen sova en vecka, men det var jättehärligt att ha fått göra detta, och nästa år kör vi igen.

Foto: Jan Johansson

söndag 21 september 2008

Jesse Lindsay

Mera skönhet till folket. Har hittat bilder att älska, och låta inspireras av inför nästa tatuering. Spana in JesseLindsay.com.

Jag älskar hösten

Idag har jag känt hur det är att vara förälskad igen. Och objektet är hösten, med sin klara, friska luft, alla färger, och den ultimata ursäkten att bädda ner sig under en pläd med massor av te och bra filmer eller böcker med raggisar på fötterna. Tända ljus i alla rum. Fram med vantar och halsdukar och varma sockar, och alla söta mössor.

Hösten är det vackraste och mest rogivande årstiden på alla sätt och vis. Och imorgon ska jag ut och bli plåtad i höstnaturen. Som bröllopsbilder, för kärleken till de färggranna träden och de fallna löven är verkligen stark, och genomsyrar hela mig under dessa veckor som Moder Natur briljerar med färgsättningen i naturen. För att inte tala om känslan när man känner höstvindarna gripa tag i en när man kommer ut, eller hör regnet smattra mot rutorna när man sitter i soffan med katterna i knäet. Allt snack om sommaren..? Saknaden efter den? Näää, detta är min årstid.

onsdag 17 september 2008

Vissa dagar börjar sämre än andra

04.33 Porttelefonen ringer. Hade jag orkat hade jag gått ut och gjort mig olycklig genom att lemlästa idioten som väckte mig så dags. Klappar katten vid mina fötter, somnar om.

06.00 Väckarklockan ringer. Jag somnar om.

06.37 Jag vaknar igen, studsar upp, yrvaken och stressad.

06.40 Matar katterna, slänger på mig något som jag tror ska passera för civiliserad klädsel.

06.45 Packar väskan.

06.48 Spurtar ut till spårvagnshållplatsen.

06.52 Sitter på vagnen och upptäcker att jag har huvudvärk av galaktiska proportioner, som om en hel arme av illvilliga dvärgar försökte banka sig ut genom mitt pannben med diverse tillhyggen.

07.13 Hugger en V och en Oatly-dryck på Pressbyrån på centralen.

07.15 Kliver på tåget till Alingsås.

08.02 Framme på jobbet. Ingen här, ingen sköterska som kan låsa upp medicinskåpet och lindra min skallebonk som hotar att störta mig över gränsen till galenskap vilken sekund som helst.

08.15 Genomgång av träningsprogram. Huvudvärken trivs prima under övningarna och saftar till sig extra mycket. Tror de illvilliga dvärgarna bytt till skarpare tillhyggen.

Och nu då bara en hel jävla dag kvar tills jag är hemma hos MINA huvudvärkstabletter och mina katter och min underbara säng och vila...

måndag 15 september 2008

Hejjar på dig, Emma

Läste idag om Emma i Aftonbladet.se. Emma har haft det tufft med sina mobbare, och med detta lilla inlägg vill jag bara visa henne mitt stöd. Emma, du är en fighter. Att du orkat ta dig igenom det du blev utsatt för är en bedrift. Många hade knäckts och aldrig kommit igen. Du har tagit luft under vingarna och visat dig större än mobbarna. Önskar att fler utsatta kunde finna en väg ut och få komma igen. Och alla kan vi bidra till att vara den lösningen för någon, eller i alla fall en dörr ut. Våga stå emot, som mobbad och som betraktare. Säg ifrån. Gör skillnad. Den kan vara livsavgörande.

fredag 12 september 2008

En ätstörd flickas triumf

Olika människor har tack vare sina olika bakgrunder och erfarenheter olika saker att glädjas åt. Själv har jag ikväll först längtat efter och sedan njutit av en pizza och en påse godis till en bra film. Helt utan känslor av äckel eller ångest, eller ett behov av att aktivera mig för att göra av med skiten. De senaste 20 åren har inte alltid bjudit på möjligheten att på detta sätt njuta av mat som inte heter ruccola eller gurka, eller kranvatten, utan ångestpålagringar. Ikväll smakade maten bara bra, den mättade gott, och godiset slank ner som en smarrig efterrätt. Och det känns jätteskönt nu efteråt. För de flesta är det säkerligen, förhoppningsvis, vardag att kunna unna sig något riktigt gott och må ännu mer gott efteråt. För min del är det ofta ett vågspel med osäker utgång känslomässigt. Så varje sådan liten stund av obefläckad matglädje är stort. I alla fall för mig.

onsdag 10 september 2008

Sanda curlingbanorna och låt barnen utvecklas!

Äntligen har fler börjat ta till orda om detta hemska och lömska curling-fenomen som många föräldrar utsätter sina barn för.

Gever Tulley, författare, har skrivit en bok om saker man bör låta barn göra för att de ska utvecklas och lära sig om livet. När man läser listan som Aftonbladet.se publicerat ser man att min mamma gjort många saker rätt. För är det något jag fick göra så var det att testa mina gränser. Inte som i gränslös uppfostran där jag fick göra som jag ville, utan som i att ingen sa "du kan inte" eller löste mina problem åt mig, utan jag fick testa, och se att jag klarade av mycket.

Malin Wollin har skrivit en krönika om att livet är livsfarligt, och att vi inte ska skydda barnen för mycket, för då hämmar vi deras utveckling. Allt i sann Eberhard-anda. Alltså, mannen som författade boken om svensk trygghetsnarkomani och klassificerade folklynnet utifrån en psykiatrisk diagnosmanual.

Det är underligt att sådan trygghetsnarkomani kan ha slagit sig fast i Sverige. Här vågas det ingenting, och ingen tror de klarar av något för de har aldrig fått utmanas och lära sig vad de kan uträtta. Har vänner och bekanta som är helt omhuldade i trygghetsnarkomani. Individer som har fyllt 12, 15 och passerat 20, ibland till och med passerat 25, som aldrig känt att de egentligen haft ansvaret för något alls. Som aldrig varit sista instans på linan, som fått reda ut sina egna soppor. Som frågar om allt och är helt oförmögna att ta det minsta initiativ. Detta har deras föräldrar och andra vuxna omkring åstadkommit med sitt daltande. De har aldrig lärt barnen att undersöka själv, att testa och våga sig på trial and error. Allt ska serveras och lindas in i bomull helst innan dessutom.

Jag är verkligen för var dag mer och mer glad över att jag fått lära mig att jag kan, och har lärt mig att våga försöka. Ibland har jag kommit på mig själv med att inbilla mig att alla vill och vågar försöka. Men de flesta har aldrig gjort det, och skulle hellre dö än börja nu. Hur ska dessa människor klara sig i livet? Hudlösa och värnlösa vandrar de fram mellan vadderade postringar i tillvaron. Vad händer när det stråket tar slut? Vem ska skydda dem då?

En riktig ängel

När jag skulle hem från danskurserna så började det regna riktigt mycket. När jag klev av vagnen på min hållplats regnade det MASSOR. Det rann små floder av vatten nerför gatan, och jag tänkte precis att det var dags att springa för att inte hinna drunkna i vattenmängden. Men så ropar någon på mig, och när jag vänder mig om står en tjej jag inte känner där med ett paraply och bjuder in mig under den. Så där gick vi, två främlingar, snackandes om allt och inget, rätt mycket om regnet, under hennes paraply. Och jag kan inte annat än förvånas över denna underbara person, som såg en medsyster i nöd och erbjöd hjälp. Tack vare henne är inget mer än mina fötter dränkta efter promenaden hem från spårvagnen. Jag tackade henne och sa att hon är en ängel. Och det är hon. En riktig livs levande ängel, mitt i vardagen.

tisdag 9 september 2008

Screw the wanna-bis

Enligt Aftonbladet så har 3/4 av alla tjejer provat homohångel, och 8/10 kan tänka sig att prova. I artikeln kallas tjejerna som är straighta men hånglar med väninnorna av olika anledningar för wanna-bi. Sjukt nog refererar man till fenomenet som en het inne-grej för hösten... Hallå eller?

En bloggare skriver om att hon tycker man ska testa så man vet, och det får väl stå som ett okej alternativ. Men alla brudar som raggar på killar på gaybarer genom att hångla upp en brud borde spöas offentligt. Dessa brudar boostar nämnligen porr-världens myt om att kvinnor som gosar/har sex egentligen vill ha en man, antingen med i leken eller istället för tjejen man just då är med. Jag är totalt ointresserad av män, men tack vare wanna-bis så verkar ingen man längre begripa det. De tror min läggning är en rökridå för att verka oåtkomlig och därmed mer intressant, och då försöker de ju ännu hårdare.

Kan inte alla wanna-bis bara hålla sig inne på Aveny-krogarna? Och hångla upp sina väninnor där det inte är fullt av tjejer som faktiskt vill träffa tjejer, och göra allt med tjejer, helt utan killars inblandning? Som vill slippa raggas på i tron att vi egentligen vill ha kuk, för att alla andra 50 tjejpar som gosat den kvällen splittrats upp i singelenheter som sedan följt med varsin karl hem. Wanna-bis förstör dessutom lite av grejen med att gå på gayklubb. Där är väl tanken att man ska kunna hoppas att de flesta tjejer i alla fall är homo eller bi. Jag är inte så säker på att det är så på Gretas. Trist.

Det är ju det som ska vara så skönt på gaybar, att slippa gissa med oddsen emot sig. Men icke. Tjejklubbarna är tyvärr sällsynta och verkar besökas av en klunga där alla känner alla och man kan få vem man vill med referenser för att det är en j-la ankdamm. Känns inte heller så roligt. Jag får väl starta en egen klubb för flator som inte känner sig hemma i den befintliga flatvärlden i Göteborg. Eller som saknar en välkomnande flatvärld. Jag saknar i alla fall det. En plats för en 30+ -flata med förkärlek till kjolar, klackar och smink, där det också är okej. Där man inte blir misstagen för wanna-bi för att man är feminin. För helt säkert är att om jag hånglar med en tjej så är ingen karl välkommen i den leken.

måndag 8 september 2008

Som i Erin Brockovich, fast här dog hundar

Jag blev så ledsen när jag såg rubrikerna. 27 döda valpar hos uppfödaren Fredrica. Hon har tidigare fått friska kullar på sin tik, men plötsligt dog massor av valparna i hennes kullar. Och så kryper det fram att kommunen visste att marken som Fredricas hundar, och barn, lekt på, var full av gifter. I Säffle kommun säger man bara att man följt rekommendationerna i rapporten om gifterna. Huruvida det stod något i den om att informera eventuella boende på tomten om att det var tungt förgiftat eller ej borde vara ovidkommande. Man borde ha berättat för Fredrica att det var fullt av gifter på hennes tomt. Att man ens ids klämma ur sig något så lamt som "vi har följt rekommendationerna" är bara patetiskt. Kommunen borde ersätta henne för pengarna hon förlorat, och för allt besvär och all sorg som drabbat henne i samband med detta. De borde köpa loss hennes mardrömstomt till sjysst pris och låta henne komma därifrån så fort som möjligt.

söndag 7 september 2008

Sterling flyg SUGER

Här sitter jag på Arlanda, dömd till tre timmars tristess och väntan av f***ing j-la Sterling. Mitt plan hem skulle lyfta 20.45, och jag tyckte redan det kändes i senaste laget att komma hem till Götet vid 21.45. Nu lyfter planhelvetet inte förrän 23.45. Det beror inte heller på tekniska haverier, eller på att de har personalkris, eller något annat som man inte kunde rå för. Det handlar enbart om snåljävlarna på Sterling, som ville spara ännu mer pengar och bestämde sig för att flyga dagens passagerare med ett plan mindre än tänkt. Så nu sitter jag, och resten som skulle åkt till Göteborg med 20.45-planet, på Arlanda och surar. Vi fick 75kr att äta för på Mc Donald's som "kompensation". Vem som ersätter vår nattsömn, som bistår oss med de svårigheter vi kommer att möta med att ta oss hem så sent, och andra saker som kan ställas på ända framgår inte. Antagligen ingen. Tjejen vid incheckningen av bagage förklarade att Sterling inte heller samarbetar med andra bolag, så att boka om sig till annat plan som lyfte hemåt i vettig tid kom inte heller på fråga. Att betala 1000-lappen extra för att komma hem i tid kändes lite saftigt för mig också.

Min slutsats är att Sterling får vara billigast med råge, men jag kommer ALDRIG att flyga med dem igen. Vad spelar det för roll vad det kostar om man inte får det man betalat för? Jag kommer att som bäst få sova 5 timmar istället för 8. Hade inte en kollega kunnat maila det jag ska jobba med inför imorgon och imorgon bitti hade jag varit totalt rökt alternativt fått finna mig i att sova 3-4 timmar för att skrapa ihop det som måste göras. I USA ställs flyg in och flyttas om hela tiden, men där bokar de banne mig om en på första bästa flight som går någonstans ens i närheten av vart man skulle.

Det enda som fattas nu vore att min väska kom bort. Då kommer jag att flippa fullkomligt. Håll tummarna för att Landvetter inte behöver se en galen brud löpa amok inatt när hon vill ha sitt bagage... Offra en get eller en ko, eller be, gör något. För den allmänna säkerheten.

lördag 6 september 2008

Brittiskor har god smak i kvinnor

Enligt brittiska damer är Rachel Weisz den kvinna de mest älskar att älska. Tvåa blev Nicole Kidman, och trea Minnie Driver. Topplistan innehöll också bland andra Keira Knightley och Cate Blanchett.

Aftonbladet listar de mest populära kvinnorna bland lesbiska i England. Inget fel på töserna på listan, men personligen skulle jag puttat upp Catherine Zeta-Jones och Emily Blunt topp 3 i alla fall. Vem älskade inte den rödhåriga bitchen i "Devil wears Prada"? Screw Anne Hathaway... Emily Blunt var ju filmens klara behållning.

fredag 5 september 2008

Rubbade morsor

Idag kan vi läsa smarriga detaljer om Britney Spears liv, om när hon drack alkohol för första gången, när hon hade sex för första gången, när hon debuterade med röka... Hade det varit ett gammalt ex eller en bitter skolkamrat som läckt detta hade det väl varit en sak, men det kommer från hennes mamma som sett ett sätt att tjäna pengar på sin dotter genom att sälja ut hela hennes privatliv i bokform. Jag säger bara SÖK HJÄLP, till morsan alltså. Hur lågt kan man sjunka egentligen i jakten efter pengar och berömmelse? Är inte ens de egna barnen heliga för en kanske man borde fundera över vad man egentligen sysslar med.

I Israel fanns ett par än mer rubbade morsor som dränkt sina barn. Det måste vara något av det mest brutala som kan hända på denna planet, när en förälder skadar eller dödar sitt barn? Det bryter mot allt i regelväg.

Föräldralicens, någon?

Aftonbladet listar apropå temat fler knäppa kändismorsor än Britneys i en artikel på hemsidan. Som sagt, föräldralicens? Dags nu, eller?

måndag 1 september 2008

On the Shadow Side of Fusion

Låten heter Discordia, artisten är Maduro.

måndag 25 augusti 2008

Flickor, kvinnor, tjejer, VAD SYSSLAR NI MED?!?!?!

Hittade ett par artiklar som verkligen upprörde mig på Aftonbladet.se idag.

Den första artikeln handlade om att man vaxar bikinilinjen på 12-åringar. Varför? Vad har dessa flickor för förebilder? Varför går man till salong i denna späda ålder för att låta en främmande människa rycka bort ens könshår? Och hur f-n är man funtad som vuxen då man utför denna "behandling" på en så ung flicka? Att klippa bort det som eventuellt sticker fram utanför en bikini är en sak, men vaxning på salong? Har 12-åringarna idag för mycket pengar? Och för få vettiga vuxna omkring sig?

Den andra artikeln som gjorde mig sne fick mig mer eller mindre att gå i taket. Modeller ska tävla i vem som lyckas bäst med bantning. Ur artikeln:

"Den som lyckas bäst att gå ned i vikt vinner ett eftertraktat modellkontrakt värt drygt 600 000 kronor, en portfolio och en personlig tränare under ett år."


Ja, de där sakerna är säkert mycket värt för tjejer som redan är smalare än snittet och som ska gå ner på BMI som inte går att erkänna som hälsosamt. När kroppen är pressad till sitt yttersta och man går in på svält, så känns ju en PT som helt rätt investering... INTE. Tänker på PT:n ur reportaget om modellen som prövade att banta ner sig till Size Zero, och PT:n bara hejjade på och tyckte hon blev snyggare och snyggare, i takt med att revbenen syntes som knölar mot kanten av bröstbenet. Man tror tydligen från tävlingsarrangörernas håll på allvar inte att dessa tjejer kommer att ta till ALLA medel för att komma åt kontraktet? Jag har tävlat i en viktklass-idrott, och har set tmånga udda sätt att reglera sin vikt. När man inte ens ska klara fysmoment, vad hindrar en från att i princip gå på en diet bestående av koffein och cigarretter? Man verkar inte heller ha ägnat en halv tanke åt hur detta kommer att påverka kvinnor världen över. Banta och bli rik. Framgång ligger i att kunna skära sig på sina revben och höftkammar. Hälsosamt, eller? När ska modeindustrin acceptera att de spär på sjuka ideal? Och kanske till och med ta lite ansvar och gå över på ideal som faktiskt är hälsosamma för vanliga människor. Behöver inte vara "mullig modell"-tema, men ändå hälsosamt, tack.

När man läst hur modeller dött i unga år av för restriktiv kosthållning så måste jag ställa mig ytterst skeptisk till denna typ av tävlingar. Fast om tjejerna som deltar kan man egentligen inte säga annat än "stackars korkade tjejer". Det är de själva som väljer att delta i hetsen, även om det från början är en sjuk idé. Ingen tvingar dem. De vill göra detta. Man kan ju fråga sig varför. Men det är deras val. Hoppas alla överlever tävlingen, utan bestående men.

Ingen sex med neandertalare?

För varje kvinna som haft sex med en man så står påståendet om att den moderna människan inte hade sex med neandertalare som absurt... Så primitiva och behovsstyrda och egofixerade som män kan bli i bingen kan det knappast röra sig om att de följt med evolutionen hela vägen till dagens datum. Nej, jag är inte alls ledsen över att ha upptäckt att jag inte vill ha dem.

lördag 23 augusti 2008

Strippade för att få jobba på OS

I Kina är det visst hård konkurrens om vissa jobb. Så hård att tjejerna som söker går med på allt. Ett gäng kinesiskor rapporteras nu ha strippat för att visa att de besatt de perfekta kroppsmått som förväntades finnas hos en OS-värdinna. Kravspecen var detaljerad nog att ha konstruerats av en civilingenjör med mått och relativa mått.

Ur Aftonbladets artikel:

"När urvalsprocessen var avklarad skickades alla på charmträningsläger utanför Peking. Utbildning pågick 16 timmar om dagen. Under tiden fick de träna kroppsrörelser, dans, stil och ceremoniprocesser. De stod i timmar i höga klackar och log – med tandpetare i munnen.
– I ståövningarna var vi tvungna att stå stilla och le i minst en halvtimme, säger 20-åriga värdinnan Ma Sha."

Världen är en bra sjuk plats. Och kineserna verkar ha en del minst sagt udda värderingar. Hade någon bett mig plocka av mig kläderna för ett jobb hade jag snarast sett till att individen i fråga fick en ny samtalspartner; JÄMO! Jag hade blivit helt tokig. Fast den värsta rapporten angående vad folk får göra för jobb läste jag för ett tag sedan, och det handlade om Sverige. Två individer hade fått klä av sig för att visa att de inte hade några intimpiercings då de sökte jobb inom företagshälsovården. Vad ska man säga? Jag har nog satt ribban lite längre upp än så för min värdighet.

(Av bilden att döma har kineserna löst gåtan med kloning av människor. )

Bild från Aftonbladet.se

Taekwondo-drama

Den svenska taekwondodomaren Chakir Chelbat blev tydligen sparkad i ansiktet av ilsken kuban som ansåg att han borde ha vunnit en match som inte tilldömdes honom. Inte blev det bättre av att coachen också knuffade och brötade på Chakir.

Chakir dömde många av mina matcher då jag var aktiv. Minns honom som rättvis, konsekvent och alltid trevlig. När jag dömde ihop med honom var han aldrig överlägsen eller otrevlig. Han är utsedd till världens bästa domare 2005. Och nu som följd av en dålig förlorares humör har han fått sy flera stygn och tvingats lämna arenan.

Vad är det för fel på folk som tävlar? Och som coachar under tävlingar. Det är SPORT!!! Jag önskar inget annat än livstids tävlingsavstängning för kubanen som angrep honom på detta sätt. WTF verkar dessutom ha klubbat igenom detta. DOMAREN?!?!?! Man rör inte domaren. Detta slår den svenska skandalen för många år sedan, då en mycket dålig förlorare gick fram till sin motståndare som ramlat och resolut stampade hälen i bakhuvudet på killen, som däckade på plats. Den förövaren blev bara avstängd i ett par år. Det var klent.

Det är viktigt att sporter som ändå är kontroversiella för många rensar i de egna leden. Kubanen har inget mer att hämta på mattan, någonsin. Föreslår terapi, och en ny hobby. Det anses redan i många läger att endast huliganer, ligister, kriminella och på andra sätt defekta individer ägnar sig åt kampsport. Redan nu höjs röster om att taekwondo-utövarna är olämpliga förebilder, och att sporten borde slängas ut ur OS. Det är inget fel på sporten. Jag höll på i 8 år, och bytte sedan till thaiboxning, och var under alla kampsporsåren mindre påpucklad och skadad än mina kompisar som spelade handboll eller fotboll. Tjuvnyp förekommer i alla sporter. I kampsporter är det oftast bara en tänkbar angripare i alla fall. I fotbollen ett helt motståndarlag som kan tacklas och hålla på. Och mer skador är det i fotboll. Vem minns inte Vinnie Jones vars hela rykte kretsade kring hans humör? För att inte tala om hockey. Snitt, förlorade tänder etc... Nej, taekwondo är en soft sport i jämförelse. Låt inte ett rötägg förstöra hela ryktet.

Fast Jan Majlard som skrivit i SvD och vädrat åsikten att taekwondo borde slängas ut ur OS och sedan lovordar pingis har missat att pingis och taeokwondo har ungefär samma skadefrekvens. Eller hade i alla fall det runt 2000, då jag höll på som bäst. Och han har helt missat andan i kampsport. Tror han att iaido handlar om att skära delar av sina medmänniskor också? Killen gillar inte kampsport, och har inte fattat dem heller. Men vi som gillar kampsport, och utövar dem i någon form, vet att några rötägg inte är taktgivande för sporten. Och vi måste behålla det på detta sätt. Till protokollet vill jag också tillägga att de enda ansiktsskador jag fått i träningssammanhang kommer från orientalisk dans. Vill Majlard förbjuda det med? Det måste ju vara farligt, då jag haft både blåmärken och blödande sår i ansiktet.

Bilderna lånade från Aftonbladet.se