Välkommen till Panopticon

Nu ska allt vi gör elektroniskt lagras enligt ett förslag. Anders Ahlqvist, kriminalkommissarie, tycker idén är strålande, för nu kan man se vem som gjort vad. Ur hans synvinkel kan jag förstå att det skulle underlätta mycket i det arbete han utför. Men vem ska kontrollera den datamängden och att man bara använder det i "rätt" syften? Jag ser Autobahn för åsiktsregistrering med mera öppna sig. Liksom möjligheten för den som är flink nog med datorer (ja, kan man hacka Pentagon kan man nog knäcka detta också) eller rik nog att muta någon inifrån (oftast enklast och snabbast) så är tillgången på känsligt material från allas liv plötsligt mer än önskvärt stor. Glöm valsekretessen, glöm anonymiteten som homosexuell som inte vill bli kartlagd av högerextremer eller tok-kristna. Glöm känslan av att livet vi lever är vårt eget, och att våra små egenheter förblir kända endast för oss själva och vår närmaste omgivning. Allt kan slitas upp till ytan, närsomhelst. Och jag gissar att allt som dras fram blir offentligt, enligt svensk sed. Det här känns verkligen inte bra.

Panopticon

Det rör sig om ett EU-direktiv, och Säpo är föga överraskande direkt på och vill ha maximal lagringstid, två år, på all data. SMS, telefoni, internet. Man konstaterar att "Skälet för att spara trafikuppgifterna i två år väger, enligt Säpos bedömning, tyngre än den ”relativt låga ökningen av integritetsintrånget” som det kan innebära.". Hohojaja... Relativt lågt integritetsintrång? Jämfört med det första förslaget att lagra 6 månader kanske, men att över huvud taget lagra all information känns galet. Dags att gå över till röksignaler för att få behålla sin integritet? Hur långt är steget till att man börjar lagra innehåll i kommunikationen också, det vill säga spela in samtal?

Bodström och Reinfeldt kan sitta och hålla varandra i hand nu när M och Bodström visat sig vara de varmaste förespråkarna till datalagringsförslaget. Jag blir bara så beklämd över att det så lättvindigt klampas in på det som är privat och borde vara näst intill heligt hos vanliga människor. Nu är alla potentiella brottslingar och skall bevakas. Och precis som i Panopticon har vi ingenstans att fly. Någon har full insyn över våra liv, och snart också mer kontroll än vi vågar tänka oss. Jeremy Bentham hade varit stolt. Och Michel Foucault hade kunnat skriva en fortsättning på sitt verk "Övervakning och straff" för att få med de moderna möjligheter till total kontroll som nu finns, och som man nu vill använda. Välkomna till övervakningssamhället. Det började med att man disciplinerade individer som avtjänade straff på detta sätt. Nu är vi alla under samma bila, skyldig som oskyldig. Till politikerkåren som bollat fram detta monster till lagförslag vill jag säga en enda sak (se bild nedan):

Jag kan verkligen bara hoppas att någon någonstans tar sig i skinnet och avvärjer detta gigantiska intrång i våra privatliv.