tisdag 27 januari 2009

Om kort kjol

Hittade en spännande utställning som går på Världskulturmuseet i Göteborg just nu. Den heter Pushing the Limits och handlar om konfliktområden och unga kvinnors villkor. Den måste man ju se.

Under en länk på utställningens sida fanns aktivistbloggar, och en av skribenterna hade uttryckt sig så väl om det mycket omtalade och utnämnda slamp-flaggan kort kjol, att jag måste dela med mig:
“My short skirt is not an invitation, a provocation , my short skirt has nothing to do with you , my short skirt is not proof that I’m stupid , undecided or malleable little girl. My short skirt is who I am and before you make me cover it or torn it down , get used to it .My short skirt is initiation, appreciation …but mainly my short skirt and everything underneath is MINE!!! “
Amen!!! Kunde inte ha sagt det bättre själv. Denna kvinna satte ord på vad det handlar om med korta kjolar. Det handlar om den som bär den, och vad hon (eller han) lägger i det. Kort kjol är ingen allmänsymbol för slampighet eller ens en provokation. Den bara är.

söndag 25 januari 2009

Homosexualitet lyckan för även män?

Jag har syndigt nog tragglat mig igenom x antal klipp och filmer med diverse pornografiskt material under mina ödmjuka år på denna planet. För ett tag sedan såg jag ett större antal klipp med bögporr. Det började med ett klipp med kul namn, och så började jag tänka, och var tvungen att titta på flera.

Slutsatsen höll genom de klipp jag såg. Alltså, i många (långt ifrån alla, men MÅNGA) av klippen beter sig männen gulligt mot varandra, och det finns en ömsesidighet i akterna, som man sällan sett i heteroporr. Sedan tittar man på klipp med just heteroporr, och kvinnan kunde bytas ut mot en möbel med hål i de flesta av dem. Det är verkligen i bästa fall lite pliktskyldigt slickande och sen pumpas det för fullt i alla tillgängliga håligheter, ibland en i varje hål med samma frenetiska jakt på vad som helst utom kvinnans njutning. Så spännande. Hon ser ut att vilja därirån och han ser ut som om han sprang marathon och bara ville nå målsnöret. I bögporren förekommer mycket oftare män som verkar KÄNNA något under sexakten. De jagar inte rekord i m/s, eller ska bevisa sin manlighet gentemot varandra hela tiden genom att förtrycka varandra (jag vet, även detta förekommer OCKSÅ i bögporren) genom alla klipp, utan kan smekas och kyssas över varandras kroppar på ett sätt som jag är säker många heterokvinnor skulle döda för att få sina män att göra med dem.

Några saker slår mig efter denna porrkavalkad:
  1. Män verkar lyckligare i de homosexuella sexakterna, om man nyttjar porrfilmer och klipp som källa (den du i en avhandling, hänvisning till Roccos samlade verk...)
  2. Det måste göras mer bra lesbisk porr!!! För kvinnor, tack. Inte två silikonbimbos som frenetiskt fipplar varandra till skavsår mer än orgasm och gnuggar och suger på vibratorer och stönar högljutt, framförallt just när de suger på dildos... OCH dessutom lyckas visa rumpa och mus mot kameran det mesta av tiden, förutom oftast bli påsatta av någon karl som i slutet av scenen kommer och ska rädda dem undan den kuklösa tristessen. *SUCK*
  3. Bögporren håller högre kvalitet, även om det är skitproduktioner, än det mesta som går under "lesbiskt" tema av allt jag sett.
Var finns JämO när man behöver lite rättvisa i samhället, och i porrhyllan?

Rasism att inte vilja bo i Bergsjön?

En Anna Johansson (S) tycker det är hemskt att så många är så öppet rasistiska, när det talas om att svenskar väljer bort Bergsjön som bostadsområde. Hon refererar till att det är säkrare att bo där än på Avenyn, och säger att:
"- Jag tror vi har hamnat fel i debatten när vi talat om invandrartäta områden. Att vara invandrare behöver ju inte alls betyda att man är fattig och utsatt med sociala problem, säger Anna Johansson."

Jag anser att Anna resonerar snett när hon talar om rasism. Saken är att Bergsjön, Kortedala, vissa områden i Backa, Biskopsgården och Länsmansgården är några av de områden där man med låg inkomst eller socialbidrag kan få en bostad. Detta för med sig att många invandrare hamnar i dessa områden, om de av olika skäl inte ännu kommit in på arbetsmarknaden ännu. Men de sociala problemen som medföljer ett fattigt område gäller ju inte bara invandrarna, utan det är lika mycket ett problem för de helyllesvenska familjer som bor i dessa områden.

Jag som uppväxt i Biskopsgården, garanterat invandrartätt, har trivts väldigt bra där, och har trivts bra i Kortedala, där jag bor nu. Det är inte att efternamnen på mina grannar som gör att jag nu vill lämna stadsdelen, utan den samlade känslan av följande:
att det skjutits lite då och då, det härjar en och annan rånare häromkring på torget och på gatorna, parkeringsplatsen där min bil står används ibland som dump site för stulna bilar (på Midsommar eldade man dessutom upp två bilar där), man blir antastad och besvärad av främmande män på och på väg från spårvagnshållplatsen, spårvagnshållplatsens väntkur är ALLTID sönder och nerklottrad...

Jag har faktiskt inte en aning om ifall den som gör allt detta heter Sven eller Mohamed, eller Lisa eller Masoumeh, och jag bryr mig inte heller. Saken är att man åker spårvagn med fulla fjortisar som skryter för varandra om hur de knullat 20 brudar och säljer knark. Jag är omringad av barn som tagit över styret hemma och omkring sig för att vuxenvärlden inte orkat eller vågat, och som nu driver vind för våg, helt utan förebilder eller rättesnöre. Problem finns säkert i alla stadsdelar och oavsett inkomst på de boende, men vissa områden ÄR mer skonade än andra. Att jämföra med Avenyn är rätt fel också, hur många kommer att bo där istället? Jämför med Björkekärr, Lunden, Almedal, Kvilleområdet, Tuve... Men centrala stan är inte dit alla "normalsvensson" flyttar direkt.

Om någonting är THE problem, så borde det vara att man inte har bättre koll på familjer som har sociala och ekonomiska problem, och ser till att stötta dem i bland annat att orka fostra sina barn. Nej, jag vet inte hur det stödet skulle se ut, men att så många ungdomar helt saknar moraliska värdegrunder idag, bortsett från de man kan få via spel, film och internetsurfande, kan inte annat än leda till trubbel. Så Anna borde sluta oja sig över svenskars rasism (fast jag är inte svensk, jag tar inte åt mig så mycket av det där) och istället fundera över hur man ska ta tag i de reella problemen. För de finns. Att kalla svenskar rasister för att de inte vill bo i en problemhärd håller inte. Lös problemen istället. Så kanske ingen av mina vänner som bor i Bergsjön ska behöva berätta om "veckans rånförsök", till exempel. Jag tycker att det är bättre än att peka finger och stämpla folk. Bergsjöns rykte är tyvärr inte helt oförtjänt.

torsdag 15 januari 2009

ÄNTLIGEN elitskolor!!!

Nu, äntligen, kommer skolorna för kidsen som är bra på matte. 10 gymnasieskolor har fått klartecken på att köra det naturvetenskapliga spåret på högvarv för de elever som har disposition för detta.

Jag tycker ändå att gymnasiet är försent. Jag älskade matte som barn. Jag menar verkligen ÄLSKADE. Det måste jag ha gjort, för mamma lyckades lära mig att 2-4= (-2) när jag var 6 år gammal. Jag raceade genom mina matteböcker i skolan, till lärarnas förtret och de skällde ofta på mig för att det gick minsann *!!!* inte för sig att briljera på det där sättet. Briljera? Jag sket fullkomligt i vad andra tänkte. Det var knappast social statushöjare att vara mattenerd heller. Jag ville räkna, lära mig mer, svårare tal, och räkna ännu mer. Det fick jag inte. När jag nådde gymnasieåldern var jag inställd på att ÄNTLIGEN utmanas och sökte N-linjen (som fanns när jag gick i gymnasiet ihop med Fred och Wilma Flinta). Efter att ha glidit igenom 3 år med sjyssta betyg var jag så besviken att jag minsann aldrig mer skulle läsa något i hela mitt liv.

Kanske hade en det kunnat bli min "räddning" att få något att bita i på gymnasiet, men jag saknade det så långt tidigare. Jag ville ju bara lära mig mer och mer och mer, men fick inte. Om man var en idrottstalang, vilket jag inte var, eller musikaliskt geni, vilket jag inte heller var, DÅ fick man gå i särskild skola med andra begåvade inom samma område. Inom de områdena har man tidigt förstått vikten av att tidigt stimulera för bästa utveckling. Så den kommentar på Aftonbladet.se till artikeln om elitskolor där skribenten uttrycker att "om man nu är så intresserad av naturvetenskap kan man ju läsa massor på universitetet" (förkortat och omskrivet). Han konstaterar också att idrott minsann förutsätter tidig extraträning medan naturvetenskap inte gör det. Gissar att detta inte är någon som valt teknisk/naturvetenskaplig inriktning eller kan derivera eller lösa tredjegradsekvationer. Inget ont i det i sig, men att dissa naturvetenskapen och att inte alls vilja förstå att det kan liksom bollhantering och musikalitet vara en talang och ett driv som man kanske borde få utveckla tidigt känns småsint. Och så obotligt missunnsamt.

Har fårgat det förr och frågar igen; varför är det så mycket "värre" och så oacceptabelt att låta naturvetenskapligt begåvade elever utvecklas tidigt inom detta område? Varför är det en sådan het potatis? Varför inte acceptera att vi är olika och bra på olika saker?

måndag 12 januari 2009

High Priestess


You are The High Priestess


Science, Wisdom, Knowledge, Education.


The High Priestess is the card of knowledge, instinctual, supernatural, secret knowledge. She holds scrolls of arcane information that she might, or might not reveal to you. The moon crown on her head as well as the crescent by her foot indicates her willingness to illuminate what you otherwise might not see, reveal the secrets you need to know. The High Priestess is also associated with the moon however and can also indicate change or fluxuation, particularily when it comes to your moods.


What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Shop til you drop?

Nu har en kvinna avlidit efter att ett berg av saker hon köpt ramlat över henne, så hon inte kunde ta sig därifrån. Uttrycket "Shop til you drop" fick plötsligt en brutal och mer bokstavlig innebörd. Men tro för dess skull inte att jag inte tänker köpa den nya väskan, smyckena, prydnadssakerna eller något annat för det. Jag shoppar säkert, och förvarar mina saker väl förankrade i möbelarrangemang som ska hålla dem från att angripa mig.

YAY!!! Ännu en HBT-festival i GBG

Till min glädje såg jag nu att HBT-festivalen är på gång igen i maj här i Göteborg. Förra året var det jättekul och i år tänker jag verkligen försöka gästa ännu fler tillställningar och fester under dessa dagar.

Det bästa 2008 var att få höra Flatlobbyn, där man lyfte fram kvinnor inom kultur-världen, som ju är minst sagt gubb-tung. Ja, där finns en del att göra innan det är jämställt, och innan man kan vara helt öppen. Ser fram emot att gästa årets version. Hoppas programmet kommer snart.

söndag 11 januari 2009

Dags att revidera LAS

Såg till min glädje att debatten om LAS utforming tagits upp på tapeten igen. Det vore verkligen på tiden att denna relik från svunna tider åtminstone omformulerades, så att man stimulerade hälsosam dynamik på arbetsmarknaden. Idag vågar många inte byta arbete efter några år av rädslan att bli "sist in", särskilt inte i dessa tider om man nu mot all rimlig förmodan skulle lyckas komma på fråga för anställning någonstans.

Magnus Henrekson skriver att det rimligaste vore att vara eftertraktad för att man är sund och har eftertraktad kompetens, inte att man arbetat flest år på ett ställe. Jag håller med till stor del. Den nuvarande utformningen av LAS spelar arbetsgivaren i händerna genom att de anställda inte vågar röra på sig, och de kan hålla lönerna låga. I praktiken är dessutom LAS helt uddlös för att skydda en anställd som arbetsgivaren vill bli av med. Det går alltid, även om det kan vara krångligt. I andra änden finns inget egentligen att vinna för den anställda som tagit strid, även om de får ekonomisk ersättning i arbetsdomstolen, eftersom det inte direkt är en merit när man söker nytt jobb att ha stämt sin förra arbetsgivare.

Stefan Tornberg
sammanfattar Henreksons slutsatser på sin blogg:
- LAS innebär ingen anställningstrygghet för de anställda
- LAS hindrar företagare att anställa
- LAS låser fast människor i arbeten där de vantrivs eller far illa
- LAS ger oproportionerlig makt till lokala fackombudsmän även över icke-fackligt anslutnas situation
Även han konstaterar att LAS inte tillhör den moderna tiden.

Det blir också onödigt krångligt att göra sig av med individer som uppenbarligen inte kan eller vill sköta sitt arbete enligt överenskommelse. Har hört om individer som flyttats runt inom organisationer efter att ha sinkat sina kollegor, förstört stämningen, och på varje antydan till kritik svarat med sjukskrivning eller utbrott, eller kombinationer av båda.

Den modell som danskarna utvecklat och använder sig av; Flexicurity, stimulerar dynamik på arbetsmarknaden och ger hög ersättning till de arbetslösa, har fungerat mycket bra för dem. Enligt Blåggen sneglar man på denna modell även från svenskt håll. Tyvärr är LAS en helig ko i Sverige. Det lär dröja innan man kommer åt att skjuta ner den. Att motarbeta bättre omställningsvillkor och en ökad dynamik med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut idag känns gammaldags.

Till och med LO (ja, ni läste rätt) har konstaterat att det kan finnas något att lära av den danska modellen, även om man verkar hantera idén som en färdig mall som likt en IKEA-möbel skulle monteras ihop enligt anvisning och ställas i en befintlig miljö. Att den inte går att ställa i svensk miljö skulle delvis bero på att modellen utvecklats under tid i Danmark. Borde inte alla modeller införas med eftertanke, delmål, reflektion på vägen och utvärderingar av resultatet? Kan inte tänka mig att en IKEA-lösning skulle fungera någonstans, utan man får jämka in de nya idéerna där de ska in. Och nya idéer behövs, akut, på den svenska arbetsmarknaden.

Jag ser fram emot att få uppleva en modern tidsenlig arbetsmarknadspolitik. Hade en förhoppning om att min röst på de blå skulle driva utvecklingen åt det hållet. Jag har inte fått se något av det än.

Europeiska kommissionen beskriver grundtankarna för Flexicurity såhär:
  • flexibla och pålitliga anställningsförhållanden
  • sammanhållna system för livslångt lärande
  • aktiv arbetsmarknadspolitik
  • moderna sociala trygghetssystem
Det tycker jag verkar vettigt i alla fall. Tycker att sneglandet ner mot Danmark kunde ersättas av mer seriösa studier, och kanske en plan för hur en svensk modern modell skulle kunna se ut.


Här kan du ladda ner Henreksons artikel om att LAS håller människor utanför arbetsmarknaden.

Tintin- asexuell men snäll?

Nu stormar det i Frankrike, och media rapporterar glatt, sedan man skrivit att Tintin uppenbarligen är gay. Till och med Charles Brenner, som skriver för The Times, har skrivit en artikel om fransmännens flipp då Tintin "outades". Times Online konstaterar helt enkelt att "of course he's gay, ask Snowy".

Kläderna, det faktum att han flyttar ihop med en vän på landet, och att han har en liten fjantig vit vovve, tycks vara det som avgör läggningen. Nu kan jag inte minnas att jag ens funderat över Tintins brist på damsällskap, eller varför han har en sådan hund som han har. Tintin är asexuell, men snäll. Har alltid varit, och kommer alltid att vara, när jag läser böckerna. Sedan vad han kan tänkas göra "bakom kulisserna" känns egentligen... ointressant. Men det är kul att spekulera i det, för sakens skull. Fast frisyren... Den är misstänkt lik den frilla som Patrick i Coupling (=världens bästa humorserie) hade i ett avsnitt och folk han inte kände utgick från att han var gay.
Bilden lånad från The English Blog

En av de som reagerat på påståendet om Tintins läggning undrade ifall man härnäst skulle påstå att Asterix och Obelix vore ett par. Det hade varit high life. Vildsvinsorgierna skulle alltså i så fall kunna antas sluta med andra typer av orgier. Nu vet vi att båda dessa gossar rodnat inför damer och blivit betagna av deras skönhet. Men de kunde ju fortfarande vara bi..?
På romantisk promenad?

Andra kända fantasifigurer som hamnat i blåsväder på grund av sin läggning är Professor Dumbledore, som enligt författaren Rowling är gay.
Albus Dumbledore

För egen del anser jag att det faktiskt behövs mer homossexuella, gärna KVINNLIGA sådana, i böcker, filmer och på synliga poster. Därför är det GULD att Rowling gjort en av huvudkaraktärerna homosexuell. Att boken "Prinsessan Kristalla" kommit ut. Att flatfilmerna blir fler och fler. Att allt fler verkar känna minst en HBT-person numera. Snart är vi inte bara en mystisk otäck massa, utan "the girl next door".

Mer om Tintins värld kan du läsa på DN.se.

lördag 10 januari 2009

Askunge-saga, men bara för de vackra

Från sopsamlare till supermodell. Jajamensan, det var ödet för den 14-åring som samlade sopor för att överleva i Buenos Aires. Hon stötte av en händelse på en smyckedesigner, som sa att hon borde bli modell. Och så blev det.Det är en jättefin liten Askunge-saga, detta. Men jag kan inte låta bli att undra om någon, någonsin, ens tittat på henne eller gett henne så mycket som en brödsmula om hon varit mindre snygg. Alltså, den här designern såg ett vackert ansikte som kunde komma branschen till gagn. Men en mindre vacker flicka hade nog snällt fått rota vidare.

Inget ont om att ha gett Daniela, som tjejen heter, ett drägligt liv. Men jag önskar att hennes mindre lyckligt lottade systrar och bröder i slummen också kunde få ta del av någons uppmärksamhet och stöttning.

fredag 9 januari 2009

Sanda för säkerhet MY ASS!!!

Jag har länge tänkt på sandningen här i mitt område, och förvånats över att man använder något som närmast liknar små rullsten. Stenbitarna är stora, och ganska runda, och fungerar sådär när det gäller att hålla friktionen på fotgängarens sida. När det inte är snö och is ökar de snarare olycksrisken, vilket jag bittert fick erfara idag när jag slirade ner på knä på väg ner från spårvagnshållplatsen.

Givetvis gick byxorna åt h-vete (vem stämmer jag?), men mitt stackars knä tog rejält med stryk, upptäckte jag när jag kom hem. Resultatet kan skådas nedan. Tack så j-la mycket för att ni sandar för att öka vår säkerhet. Mitt knä skickar ett fett långfinger, och jag vill skicka notan för nya byxor till någon! Och idag är en sådan dag, då man borde möta en våldsman, om man nu måste det någon gång i sitt liv. HAN skulle få det hett om öronen!!! Come on, punk. Make my day!

onsdag 7 januari 2009

Godis är gott!!!

GP är på korståg mot godisätandet. I en artikel informeras vi om att vi äter härdade fetter och nermalda löss i vårt godis. Antar att agendan varit att få folk att tänka på vad de stoppar i sig, och kanske hjälpa alla stackars desperata nyårslovade bantare att känna äckel istället för begär till godis. Men jag VILL äta godis. Jag har inte dött av det än, och tycker det är gott. Jag njuter av varje tugga när jag knaprar (ja, BITER dessutom!) i mig mina Turkisk Peppar. Eller smuttar i mig min Daim-choklad. Jag vill faktiskt inte veta vad det är för ämnen som godkänts som ingredienser, så länge det är gott.
Nu vet jag att många har problem med godis, och socker, och har svårt att reglera sitt intag. Sockerberoende är inte helt ovanligt, och jag har själv upplevt socker-cravings som inte känts världsliga under godisintensiva perioder. Men jag har lravlat mig ur det där, och äter väldigt sällan godis numera. Dock vill jag, när jag känner för det, inte behöva tänka på löss och äckel, utan bara njuuuuuuuuta.

Faktaruta om socker (från SVT.se)
Så påverkas du av socker
En alltför sockerrik kost minskar känsligheten för socker i blodet, cellens förmåga att reagera på hormonet insulin är då nedsatt och förmågan att ta upp socker ur blodet försämras.

En nedsatt sockerkänslighet ökar risken för diabetes och övervikt. När känsligheten minskar ökar kroppens egen insulinproduktion.

En förhöjd insulinproduktion, samtidigt som blodsockret är högt, gör att muskelcellerna inte tar upp socker så bra. Fettförbränningen avtar och i stället lagras den extra energin in i fettcellerna och du ökar i vikt - cirkeln är sluten. Dessutom ökar mängden blodfetter i blodet.

Men ändå... Kanske är det känslan av att det är lite busigt att äta godis som är en del av grejen. För söta saker som inte innehåller för mycket socker finns ju. Och suget går att kontrollera med smart mat. SVT.se listar lite olika tips bland sina artiklar om Toppform.

Så än en gång, godis är gott. Det kan vara nyttigt för själen. Ibland bara MÅSTE man. Och i den kvinnliga kostcirkeln ingår faktiskt choklad!

söndag 4 januari 2009

Långt förspel och champagnesex?

Aftonbladet har nu som Plusartikel (betala så får du läsa...) publicerat resultaten av en enkät som handlar om hur kvinnor vill ha sex 2009. Kortversionen kan snåljåpar, eller de som inte orkar bry sig, läsa här.

Ett par saker är skrämmande med detta sätt att resonera kring relationer. Alltså som något man kan göra statistik om och sedan agera efter det.
  1. Vad hände med att fråga sin faktiska partner? Jag tror inte alla kvinnor skulle definiera sina önskemål på detta sätt, och framförallt är det väl samspelet och kommunikationen som är "det" i en relation?
  2. Långt förspel? Förspel är något som enligt mig män har hittat på för att kunna särskilja på det de "måste" göra för att få doppa från själva pumpandet. I min värld finns inte "sex" och "förspel" som skiljda aktiviteter. Allt är en del av samma akt mellan de inblandade. "Förspel" låter också som något som "måste till innan det goda", som ett nödvändigt ont. Ungefär som "uppvärmning" på träningen. Det är en del av akten. Punkt.
  3. Att man ska betala för att vara en patetisk sucker och läsa vad främmande kvinnor svarat i en enkät istället för att, som nämndes i punkt 1, prata med sin partner.
Artiklar som denna dumförklarar män, oftast kanske med rätta, vad gäller deras förmåga att hantera en nära intim relation. Och män som inte vågar prata med sin partner av olika skäl får nu ett försök till på sig att slippa. Hur många kvinnor tror ni flyger ill orgasmhimlen sådär plötsligt bara för att deras karlar läst artikeln? Jag är ledsen, gubbar, men det finns inga genvägar. Kommunicera mera.

torsdag 1 januari 2009

Ammande mammor kräver rätten att exponeras på Facebook?

Tydligen har ca 90 000 mammor gått med i protestgrupp på Facebook mot att bilder på amningssituationer plockats bort. Enligt Facebook har det rört sig om bilder där hela bröstet mer eller mindre exponerats. Men det är visst ingen anledning, trots att det bryter mot reglerna på sajten, i alla fall inte enligt mammorna, och det har protesterats IRL också mot detta beslut.

Jag måste fråga mig varför man ens VILL exponera bilder på när man ammar? Finns något egenvärde i att fläka ut sin hylla med baby-installation för hela världen att se? Kan man inte använda bilder där man inte visar så mycket av bröstet? Och egentligen, vem mer än mamman och de närmaste till mor och barn, är så intresserade av deras specifika amningskort? Något slags bisarr "jag måste få visa upp min kropp och mitt barn för heeeeeeeeela världen"-exhibitionism? I vems intresse ligger det att få visa upp detta? Vem tänker man sig som sin publik?

Argument som att det ju är helt naturligt känns också knäppt. Hela vår nakna kropp är "helt naturlig", liksom när vi äter, skiter, och har sex. Jag kan inte tänka mig att någon skulle försvara sexbilder, eller toabilder, med samma frenesi, trots att det är minst lika "naturligt", och sexuella situationer kan vara mycket vackert att se. Skapa egna sidor, egna fotobloggar eller forum för mammor som ammar, och problemen är ur världen. Mammorna får visa upp hur mycket de vill av sina bröst, med eller utan telningar. Och då de själva sätter upp reglerna för sin sajt så kan ingen klaga. Nej, innan någon påstår det, jag ser inget fel i att amma eller att ta kort på det. Men att in absurdum försvara rätten att exponera detta i ett specifikt forum övergår mitt förstånd.