En ätstörd flickas triumf

Olika människor har tack vare sina olika bakgrunder och erfarenheter olika saker att glädjas åt. Själv har jag ikväll först längtat efter och sedan njutit av en pizza och en påse godis till en bra film. Helt utan känslor av äckel eller ångest, eller ett behov av att aktivera mig för att göra av med skiten. De senaste 20 åren har inte alltid bjudit på möjligheten att på detta sätt njuta av mat som inte heter ruccola eller gurka, eller kranvatten, utan ångestpålagringar. Ikväll smakade maten bara bra, den mättade gott, och godiset slank ner som en smarrig efterrätt. Och det känns jätteskönt nu efteråt. För de flesta är det säkerligen, förhoppningsvis, vardag att kunna unna sig något riktigt gott och må ännu mer gott efteråt. För min del är det ofta ett vågspel med osäker utgång känslomässigt. Så varje sådan liten stund av obefläckad matglädje är stort. I alla fall för mig.