RFSL skrev i somras om läget i lagstiftningskalaset kring huruvida jag och mina gelikar någonsin skulle komma att få gifta oss i Sverige och kalla det äktenskap. Bromsklossen heter som bekant Kd, och att de följer med som en blodigel i röven på den blå regeringen är en stor orsak till att jag inte vet om jag kan rösta blått mer.
Min bestörtning över hur dåliga Kd dessutom är på att stå för sina stenålderssynpunkter med vilka de kamouflerar sin diskriminerande agenda sprängde alla tänkbara gränser när jag äntrade allians-disken i Nordstan för några veckor sedan och frågade när de skulle se till att JAG också fick gifta mig. Det gick sedan upp för mig att den stammande och blossande goss-ungen tillhörde Kd. Han hade verkligen ingenting att säga till sitt eller sin ideologis försvar. Inte kunde han ens hota mig med helvetet eller något annat. Det hade sett ut, det.
Aftonbladet och GP skriver idag om att Kd ligger risigt till i denna fråga och riskerar att köras över. JA TACK, det vore änna på tiden, typ... Ett gäng mossiga stofiler med en bok från tidernas begynnelse, där det bland annat också står om att bränna duvor och att inte äta räkor, tror att deras snäva tro ska stå i vägen för andra människors leverne. Sannolikt kommer ingen Kd-are drabbas personligen om jag gifter mig. Ändå försvarar de sina diskriminerande idéer som om Gud själv satt vid deras axlar och dikterade stridsropen för dem.
Hela homo-frågan har nu lyfts fram i samband med att man uppmärksammat Moodyssons Fucking Åmål igen nu när rullen fyllt 10 år i år. Det är bra. Mycket skriverier om att komma ut, och om att få vara den man är. Det verkar gå sakta, men dock framåt. Jag är ändå glad att jag bor i en större stad, även om Göteborg inte anses så homovänligt. Småstäderna är nog ett helvete för gay-folk. Det finns kvar att göra. Jag hoppas en dag få se alla mina bekanta stoltsera med sina läggningar utan antydan till garderob. Att man bara ska kunna vara, fast man är gay.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar