måndag 19 september 2011

Tillbaka på SATS

Sedan ett par veckor tränar jag på SATS igen. Har hållit till på Sportlife i några år, men kände att jag längtade tillbaka. Det är inte så att maskinerna på Sportlife är sämre, eller att jag inte fått någon effekt av min träning. Men det går inte att argumentera mot kvalitet och professionalism. För mig betyder det mycket att receptionspersonalen är trevlig och tillmötesgående. Instruktörerna känns inspirerade av det de gör, och det smittar av sig på grupperna. Det känns på det hela taget som att både receptionspersonal och instruktörer vill lite mer på SATS. Jag kan ha fel. Det kan vara så att jag är den enda i världen som känner såhär. Men det är trots allt min trivsel och upplevelse som avgör var jag vill träna. Jag har valt SATS, igen. För där trivs jag bäst.


måndag 5 september 2011

Med rätt att röka

Om man har olidlig värk och ett av villkoren för operationen är att man ska vara rökfri i 12 veckor för att minska komplikationerna, så borde det hade varit ett enkelt val. Men inte för damen som går ut i media och beklagar sig över att inte få behålla sina cigarretter. Ingen ska minsann säga till henne att hon ska sluta röka, hon som är 53 år... Jag undrar varför hon inte helt enkelt tar chansen att vara rökfri i 12 veckor och kanske till och med lyckas sluta för gott? Vad är poängen med att in absurdum hävda sin rätt att röka? Nåja, hon får i alla fall vänta med operationen tills hon kan tänka sig hålla upp i 12 veckor. Det är ingen jättelång tid... Förstår inte problemet.