tisdag 8 december 2009

Socker 1- Callisto 0

Första ronden i kriget mot sockret går tyvärr till... sockret. Denna lömska substans, som hela mitt väsen kan skrika efter med en intensitet som får mig att förstå abstinensen hos en missbrukare.

Håller på att skaffa mig ett teoretiskt övertag så gott det går. Har skaffat Anki Sundins bok "Sockerberoende- Söt fantasi eller bitter verklighet". Köpte den faktiskt av Anki själv under årets freak show a.k.a. Fitnessfestivalen i Göteborg.

Nu inleds rond 2. Har insett att även mitt älskade sockrade te får ge vika. Har redan idag övat mig i att inte söta teet. Får se om jag slutar dricka te helt, eller om jag vänjer mig. Men fortsätter jag med socker i teet blir det lite som att "sluta röka" och bara röka Marlboro, eller bara Blend. Eller hur?

Jultider är sunkiga tider för livsstilsförändring egentligen, men samtidigt bra för att det ger mig övning i att verkligen tänka igenom olika situationer och sammanhang där jag konfronteras med stora mängder onyttigheter. Tillgång behöver inte betyda att jag MÅSTE frossa i mig rubbet. Eller att jag måste ta av allt. Eller äta pepparkakor varje dag för att de finns. Julen är en bra ursäkt att inte ta tag i saker. Tack och lov är mina julfavoriter skinka och kålrotslåda. Inte mycket till sötsaker det, inte. Nu är det verkligen tid att sätta upp försvaret mot sötsaker. Kan man värja sig mot åtminstone hälften inför jul och under julhelgerna så är man ju superbt rustad för vardagens frestelser sen.

No guts, no glory

Den här killen är fantastisk. Inte för att jag vet något om hans politik, men att sticka ut hakan på detta sätt imponerar stort. Joe Laiacona kandiderar till tung politisk post och har helt öppet gått ut med sin BDSM-läggning. Jag tycker detta är otroligt bra. Sådant som leder till en debatt om icke-normativa läggningar är i mina ögon bra. Att en man som kandiderar till "state representative" i USA är helt ute ur garderoben blir en välkommen signal till många som inte vågat sig ut ännu av rädsla för repressalier.

Att vara "pervers" är ju inte direkt en social booster på de flesta arbetsplatser eller i de flesta sociala sammanhang. Tvärtom. Det tisslas och tasslas och tycks en massa, trots att få vet vad det handlar om att vara BDSM-utövare, homo, trans eller bi.

Laiacona uttrycker att staten inte har i hans sovrum att göra. Jag säger detsamma om både stat och kollegor och övrig omgivning. Ingen har med någon annans sexliv att göra. Sexlivet, så länge det handlar om vuxna samtyckande individer, ska inte ha betydelse för karriär och sociala sammanhang. Tyvärr funkar det inte riktigt så idag. Varje förebild som vågar stå för sin läggning i motvind välkomnas varmt. Så oavsett politik, lycka till, Joe. Må debattvindarna blåsa hårt och resultatet bli ett öppnare samhälle för alla.

måndag 7 december 2009

Drag me to Hell och Ben & Jerry

Igår var jag hos sötaste Frk Erika på filmkväll och B&J-orgie. Ja, minst en bytta måste man köpa per skalle, annars slutar det i moll. Det finns inget som heter "för mycket B&J-glass". Inte om man är kvinna i alla fall. Nej, det funkar inte så bra med mitt krig mot sockret. Har erkänt att jag ligger under med poängen i den striden. Men jag kommer igen. *!!!*

Vi hyrde två filmer; Drag me to Hell och Leo Gaut. Den första har jag velat se sedan den gick upp på bio, för den fick bra kritik och jag gillar skräckfilmer. Den andra... Jag älskar verkligen Johan Falk-rullarna. Har snart sett alla 9 som kommit ut, två kvar bara.

Drag me to Hell var till och med bättre än väntat. (SPOILER ALERT).
Slutet var det bästa med hela filmen. Den kunde ha fått vara en "så levde de lyckliga i alla sina dagar"-rulle, en i mängden med trorra floskler och gulliga slut där "rätt" sida vinner. Det är den inte. *moah* Tjejen sliter som ett djur för att vända förbannelsen hon fått på sig. (Har du inte sett filmen och tänker göra det, sluta läsa NU.) Hon till och med gräver upp häxan som förbannade henne och stoppar talismanen i munnen på liket för att häva förbannelsen. Detta endast för att upptäcka att hon stoppat fel sak i gummans trut, och förbannelsen fortfarande vilade på henne. The End. Underbart.

Leo Gaut i sin tur var en av de hittills bästa filmerna i serien. Den hade nog allt man kan önska av en svensk polisrulle. Svenska polisrullar är så naturalistiska, de vältrar sig i människors känslor och rädslor, och allt visas med stor tydlighet. Ingen går säker, och i den här filmen dör en ung kvinna, och en autistisk pojke blir misshandlad. Jag var till och med på vippen att fälla en tår mot slutet av denna film. Det är inte så vanligt. Johan Falk, denna antihjälte helt jämförbar med och till och med bättre än det mesta Brude Willis spelat, är helt enkelt underbar. Ser fram emot de två sista filmerna.

söndag 6 december 2009

Utekväll på Kontiki

Igår var jag ute på Kontiki med bästaste Isisen. Det är ett mysigt ställe med skön stämning och jäkligt gott käk när man är på det humöret. Vi mest snicksnackade och drack våra öl och vin, och betraktade omgivningen. Faktiskt så är just det sista för mig den stora behållningen av att gå ut.

Jag är för övrigt mer än glad att jag är flata, se nedan. Varför exponerar man hela sin akterdels inre paketering, speciellt när det är ett par sunkiga urtvättade kallingar där det missvisande nog står MAN?

Det utspelade sig ett inte alltför ovanligt, men snudd på tragiskt skådespel vid vårt bord under kvällen. Eftersom vi var två fick vi snart sällskap av en kille och en tjej. Vi betraktade under hela kvällen den bisarra dansen han försökte få hennes intresse att vakna, och hon spelade ut hela det befintliga registret av hövligt avvisande kroppsspråk och halvt panikslagna försök att fokusera på andra än honom så fort chanssen gavs. Det var alldeles uppenbart att han inte skulle få ligga med den här damen, inte ikväll eller någonsin. Han flyttade närmare, hon flyttade iväg, tills de var runt bordet ett halvt varv drygt. Romeo behöver lära sig att stänga av sitt denial och läsa av vägskyltarna som leder till verkligheten.

Kvällens mest bisarra inslag var ändå showen där vi fick se en häst *!* och en flodhäst *!* på scen. Hästen bjöd till och med på dricka.

På det hela taget en mysig kväll. Isa ägnade sig åt lite social välgörenhet också. Borde man göra oftare. Det kostar så lite och gör så mycket i andra änden.

fredag 4 december 2009

FK;s praxis suger, och svenska snikna angivare

Läste just artikeln i GP om en kille som skadat sig under militärtjänsten, och haft besvär sedan dess. Det är 12 år sedan han skadades, och det rör sig visst om en ovanligt allvarlig version av whiplash. Nu har killen på sätt och vis haft tur, och lyckats få ett halvtidsjobb som passar hans förutsättningar, vilket inte är alla skadade förunnat.

Ett bisarrt inslag i det hela är hans grannar. De hade sett att han skottade snö och rastade sina hundar, och ansåg att de utifrån detta kunde bedöma med all sin expertis att killen var en fuskare. Så de anmälde honom. Jajamensan! "Han ska minsann inte få några pengar när han orkar göra saker under korta stunder på en dag..." eller nåt. Jag säger FY FAN! Vad vet de om killens våndor och besvär? Snacka om übersvensk missunnsamhet och snikenhet. Hade han varit ute och joggat dagligen och lyft skrot i trädgården, ja då kanske man skulle ha undrat. Men skotta snö för att ta sig ut? Och rasta hund? Motsvarar det att kunna arbeta heltid? För mig som är utbildad i arbetsförmågebedömningar känns parallellen knappast glasklar.

Jag vet att det finns människor på FK som försöker hjälpa. Jag vet att de stramare ersättningsreglerna syftar till att fler ska tillbaka ut i arbetslivet. Ingen utgår säkert från ont försåt (förutom de där ondsinta grannarna). Men någonstans blir det så otroligt fel. Ja, alla borde kunna jobba med något. De flesta vill säkert försörja sig själva. Men med konjunkturen vi har idag, och den knappa tillgången till jobb gör ju knappast att en deltidssjukskriven eller långtidssjukskriven är förstavalet vid anställning. Till och med jag som kommer från fast jobb och tränar mer eller mindre jämt möts av frågan "Är du fullt frisk?" vid intervjuer.

FK och deras beslutsfattare behöver verkligen se över sin praxis och anpassa den till människorna. Jodå, det går. Bara lyft blicken över pappershögen på bordet, och våga se MÄNNISKORNA istället. Och grannar som denna killens, SKÄMS! Vad fick ni ut av att ange honom? Skålade ni på kvällen över att ha satt dit honom? Log ni skadeglatt när han inte hade pengar till sina räkningar, och fick kämpa i Länsrätten för sin ersättning?

onsdag 2 december 2009

Bästaste hudvården, och Apoteket rockar

I massor av år har jag letat. Jag har provat alla möjliga krämer från Åhlens, NK, BodyShop, Coop, och alla möjliga märken och varianter. För mig med sk. extrem problemhy (atopiker, bland annat) har det verkat omöjligt att hitta rätt saker. För ett tag sedan hittade jag serien Vera från CSS med Aloe Vera i på Apoteket. Vips så bleknade och försvann eksemen, de torra partierna är borta, och ansiktet älskar sin nya hudcreme och visar detta genom att hyn håller sig lugn. Veras produkter känns skonsammare och fungerar bättre för mig än de betydligt dyrare varianterna från Forever Living Products, som marknadsför sig som det äkta och rena alternativet på den fronten. Ren och 100% och ekologiskt och fair trade i all ära, men man väljer ju det som funkar bäst, i första hand i alla fall.

Läkare, hudterapeuter och andra förstå-sig-påare har i år gått bet, och så har Apoteket lösningen. Billiga grejer är det också. Win-win-win... Apoteket har inte alltid varit så flashigt att shoppa på, kanske. Men dels så har jag upptäckt vilka fantastiskt bra produkter de faktiskt säljer, och jag tycker att deras satsning på att bli mer butik och mindre "statlig inrättning" har lyckats. Det är riktigt trevligt att handla där. Nässpray, en hårborste, hudcreme och tandtråd, och lite hårspännen. Och en mellanmålsbar. Allt på samma ställe. Lyckat koncept, Apoteket. *gilla*

torsdag 26 november 2009

3 burkar Cocaine...

Nu har visst en koffeinhaltig dryck som heter Cocaine lanserats i Sverige. Varje burk innehåller en koffeinmängd motsvarande tre koppar kaffe, 280mg. Aftonbladets försökspanel bestående av en kvinna bälgade i sig TRE burkar och fick hjärtklappning. NO SHIT?!?! Det kunde man väl ha räknat ut att det går att överdosera även koffein? Det är centralstimulantia, för böveln! Men, är man dum ska man lida. Kan inte säga annat. Även om testet var övervakat och man hade nära till vårdpersonal så hade inte ens jag som är högkonsument av RedBull gett mig in på att hinka i mig motsvarande nio koppar kaffe. DN konstaterar i en kort artikel att redan två burkar är nog för en lättare förgiftning. Därför kändes tre som en bra idé?

fredag 20 november 2009

Saanko Luvan-party

Tonight I had one of the most satisfying performance nights in a long, long time. I had been invited to perform at the organization's Saanko Luvan ("Can I have this dance") 10th "b-day party". My audience was Finnish people, who all love to dance, and I'm so happy they seem to really have enjoyed my "not so very mainstream" (I did a mix, REALLY hard core fusion, of cabaret, tribal and dark fusion) performance. I was also invited to stay for the party, and was glad to meet people who knew me from before, people whose kids I've been to school with, and other interesting dance loving people. And I also got to dance with them!!! Waltz and foxtrot... OMG it's been YEARS and YEARS. Not to speak of "humppa"! I think only us Finns do that dance, and it must have been more than 15 years since last time. I loved it. I need to do this again, soon. It's rare to find this kind of pure love for dancing, that I saw in the people tonight. Thank you for letting me dance for you, and with you!

onsdag 18 november 2009

Lesbians are better parents, and Malin Wollin rules!

Interesting article in one of our Swedish papers, Aftonbladet. It referrs to a study where the researchers have concluded that children, who grew up in lesbian homes, made a better life than other children. Not sure about "career" and "choosing status trades" are the best measurements for "good life", but I'm glad there is someone doing research and writing good stuff about gay parenting.

The not so entertaining part is all the commenting on the article. People explaining how "lesbians" are, and so on. *sigh* Some people should go outside and study reality more instead of just thinking and judging. Most of the comments, though, were of the "good" and kind sort. Surprisingly enough...

One of the paper's own writers, Malin Wollin, wrote a column on the subject, and said she wanted to try lesbian relationship-shoes, so she could see about gender roles when there are two of the same kind. Of course there are relationships between femme and butch dykes, but I have to say I never experienced a need to cover the "male" and "female" part in a lesbian relationship. Two of the "female" is my cup of tea. I giggled a little about Malin's ignorance on the subject. But I'm so happy she dares to write about it. She dares to say "I haven't got a clue but I'd like to understand.". She's truly openminded and curious, not only because she has to be. She asks all the right, and wrong, questions, and reveals her lack of understanding, but she's trying. I wish there were more heterosexuals on the same quest. Malin, you rule.

RPM rocked my world

After one week of doing as little as possible due to severe back pains I was going completely mad. So when my collegue T finally helped me out with a solution, my back has improved immensly. ANd today I finally got to go to the gym!!! I booked an RPM class instead of box or body combat, figuring that it would be less stressful on my back, but make me sweat. YES and YES!!!

Sweat I did. A lot. Lisa really put me to work. And I loved it. Next time I'll bring a towel... After the class I took half an hour of enjoying weight lifting. Of course, what I can and cannot do is somewhat limited still, but I got to do my 5okgs in bench press and did some heavy lat pull downs. My shoulders got what they deserved too. And now... LIFE FEELS SO GOOD!!! My back feels almost allright, and I feel calm and relaxed after the exercise. I never, ever, want to be without training a whole week again. It's not good for me. It's actually not good for anyone.

söndag 15 november 2009

Find the kitty

Vodou exhibition at Världskulturmuséet in Gothenburg

Yesterday I visited the vodou exhibition at Världskulturmuséet in Gothenburg. I had some high expectations up before entering the museum, but I must say I was a little disappointed. There were indeed a lot of nice and intriguing artefacts that reiched with darkness. But there was precious little information about the rites and meaning of the religion, beside the resistance part. Vodou was an important part of the Haitian resistance against oppression, but I missed some deeper meanings.
"These objects/spirits were worshipped" it said here and there. But HOW?!?! Why?!?! How about the lifes of the priests and priestesses? The temples? I found no information at all. What about feminine and masculine? Equality or not within the religious rites? Afterlife? I wanted to know so much more.
I think it's good foreign and ancient religions are portraited and displayed. But I really had expected more information on more than one level. Social importance, yes, it's important too to know about, but not ONLY. Vodou is known to people as a dark and extreme religion. At least one line of information could have been reserved to that, either confirmin or denying the public's picture of the thing.

Well, I'm glad there is... INTERNET! I can search and find all information I need, and want.

onsdag 11 november 2009

Petro is a genius

Wish I always felt as pretty as when she's worked on my pics...


Photos and editing: Petronella Karlsson

måndag 9 november 2009

En fantastisk måndag morgon

Sov uselt på grund av migrän.
Försov mig efter att i nåt slags migränkoma fimpat klockan och somnat om.
Hann inte äta frukost.
Spårvagnsstrul (6 *!!!* vagnar på kö in till Gamlestadstorget pga ett stopp på en vagn)=> ÄNNU senare.
Apoteket hade datorstrul => de kom inte åt mina recept => inga huvudvärkstabletter förrän tidigast till lunch
Glömde jobbnycklarna hemma.
Kan inte gå till gymmet för att huvudet känns som en välanvänd fotboll (mjuk på ytan, luft på insidan...) och jag har en egen privat stjärnhimmel idag.

Så om det ska finnas något slags rättvisa så anser jag att resten av min vecka bör bli f***ing fabulous! All skit som kan tänkas behöva hända på en vecka för att något slags kosmisk universell balans ska råda hände redan idag. Jag ser fram emot resterande 6 fantastiska dagar den här veckan. TJOHOOOOOOO! Men först ska jag överleva "idag". "Idag" leder matchen just nu...

Slakten fortsätter

Idag är AB på bettet igen och slaktar offentligt Karin Tenelius för att hon varit en del av Landmark Education, som tydligen fått uselt rykte och beskrivits som en av landets farligaste sekter. Jag kan hålla med om att det inte är en fjäder i hatten att skylta med en sådan insats i sitt CV, särskilt som de svenska sökträffarna i mångt och mycket handlade om just sektanklagelserna. Men söker man på Karin Tenelius på nätet får man upp dels hennes bok om arbetsmarknadscoaching, och dels en massa trådar till events där hon anlitats som föreläsare och så hennes egna företag och tjänster online. Man kan i alla fall sluta sig till att hon gjort något rätt och uppenbarligen anses ha visst mandat inom sitt område. ABs reportrar gör endast stor sak av att hon jobbat för Landmark, och nämner inte ett ord om att hon faktiskt är frekvent anlitad och i många kretsar ansedd föreläsare. Jag har otroligt svårt för en så enögd rapportering.

Jag börjar misstänka att AB, som ju är vänsterorienterad politiskt, försöker använda dessa "upptäckter" av humbug till att smutskasta regeringen. Larm om missbruk av skattepengar går ju alltid hem bland ABs läsare, som givetvis blir upprörda efter att ha läst artiklarna. Men hur vore det att faktiskt fokusera på fakta för en gångs skull? Att skriva om vad metoderna egentligen innebär, vad människorna bakom dem åstadkommit förutom det som inte ser jättebäst ut i deras meritförteckningar, och vilka resultat som uppnåtts, eller inte.

ABs journalistik går helt och hållet ut på att skriva luddigt och vagt och rikta anklagelser på ett sätt som man vet tar skruv, helt utan att behöver komma med ett uns av fakta eller beskriva läget särskilt ingående. Man profiterar på folks fantasi och oginhet, och basunerar ut att hemska snyltare helt utan kompetens och till och med med omänsklig eller oetisk agenda nästlat sig in på skattepengstråden och skor sig på den. Med tanke på vad man faktiskt har åstadkommit för folks välmående med alla dessa bespottade metoder, så vill jag rekommendera ABs reportrar att börja med något nytt, relevanta fakta. Bygg också gärna texterna på det.