"Cracks"- En underbar film med fantastiska Eva Green

Idag var det dags för min sista film på Göteborgs Filmfestival. Det blev Cracks med vackra, vackra, och begåvade Eva Green. Hon visade än en gång att hon kan mer än vara vacker. Hon är en fantastisk skådespelerska dessutom. Hennes tolkning av den lesbiska lärarinnan, och förvandlingen hon genomgår i filmen, är otroligt kraftfull. Dr Jekyll blir Miss Hyde.

Annars så tar filmen upp viktiga frågor som lojalitet, förtroende, vänskap, utanförskap, mobbing, och en rad personliga issues som filmens karaktärer har, mer eller mindre uttalat. Det är en stark film på många sätt. (Spoiler alert!!!) Fast det hade ju varit roligt om inte flatan även i denna film var mer än lovligt rubbad...

Filmen är vackert filmad i miljöer som ter sig ovanligt vackra när ett flickinternat i England porträtteras. Många hänförda suckar över vyerna blev det. Men flest givetvis över Eva Green, denna magnifika kvinna och aktris.

Kvoteringsyra eller enda vägen ur ett gammaldags tänk?

Göran Hägglund skriver i DN om att en röd-grön valseger kommer att innebära kvoteringsyra. Han frågar sig varför man skulle vilja sätta sig över t ex familjers interna beslut om fördelning av föräldraledighet. Jag kan komma på ett par förslag i alla fall.

1) Många män får inte idag ta ut den pappaledighet de önskar eller borde ha rätt till. Senast idag hörde jag om en man vars fru helt enkelt krävde föräldradagarna som inte var strikt hans.
2) Många kvinnor förväntas stanna hemma med barnen, å andra sidan. De förväntas per automatik dra det tyngsta lasset vid familjebildning, och anses därför som en högre risk att anställa.

I frågan om kvinnobristen i styrelser kommer en osnygg knorr som säkert var ett försök att norpa lite "socialistskräckpoäng". Det blev hursomhelst väldigt platt och krystat, och helt innehållslöst. Och framförallt innehöll det noll komma noll steg mot en lösning i frågan:

"Det är inte tu tal om att det är en frapperande liten andel kvinnor representerade i toppskikten av svenska företag. Men det är inte Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson som äger företagen. Det gör aktieägarna. Politiker kan rimligtvis inte sättas att bestämma över vilka som ska leda privata företag. Inte med mindre än att rent socialistiska principer tillåts göra sitt intåg i näringslivet."

Hur tänker Kd se till att styrelsernas dörrar inte vaktas av män som bara släpper in män? Eller menar han det som hans rader antyder; att det inte är hans sak att ta i? Jämställdhet, säger han i tid och otid numera. MEN HUR DÅ?!?!?! Jag vill se en plan, Göran. Att bara skrämmas om oppositionens alternativ är inte gott nog. Politikerna ska inte rekrytera. Rosenbad ska inte bli det nya Manpower, eller Womanpower heller för den delen. De ska bara säkerställa att kvinnor får samma chans som män att ta sig fram. Tyvärr är det inte bara nordsvenska präster som efterlyser "ärrade galtar" som efterträdare eller kollegor. Vi behöver nå fram med att det inte sitter i skrevet, utan i huvudet. Alltså, det ÖVRE huvudet. Det större av dem. Det med HJÄRNAN. Idag är inte det självklart.

Kvotering tycks i dagsläget vara enda tillräckligt snabba sättet att bryta upp gamla normer och värderingar kring föräldraskapet och vem som ska och kan jobba med vad. Det behövs ett nytänkande. När stofiler med värderingar som borde känts mossiga redan på medeltiden ventileras av gubbar som Mats Qviding så inser man att vi har långt kvar. F! Västra Götaland kallar Sverige för VMJLPY i sin blogg. Det står för Världens Mest Jämställda Land På Ytan. Göran spacklar för glatta livet på den fasaden, och vägrar att titta på vilka missförhållanden som döljer sig bakom.

Om Göran Hägglund kan presentera hur de mossiga värderingarna ska brytas upp utan kvotering så är jag idel öra. Jag vill också helst slippa kvotering, men ser just nu inte hur de urgamla spåren skulle kunna suddas ut på annat sätt än att röra runt ordentligt i grytan och ställa krav med politiska medel. När kvinnor känns lika naturliga som män att ha i högre positioner behövs ingen lag längre. Men som sagt, Om Göran & c/o kan presentera något annat förslag som löser problemet, liksom problemet med ojämställdheten i familjebildningssammanhang, så ser jag fram emot att höra om det. Synd att det bara är M som planerar att göra en massa hembesök under valkampanjen. 300 000 närmare bestämt. Hade hemskt gärna haft Hägglund på fika här så han kunde få förklara lite mer...

Kvinnans plats i hemmet?

En debattartikel i Expressen innehåller bland annat följande vedervärdiga stycke:
"Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas."

Enligt skribenten Eva Sternberg så gör Birgitta Ohlssons nya tjänst henne till en dålig mamma, och att det är en tragedi att hon tackat ja till tjänsten. Birgitta ska dessutom vara en "farlig förebild". Vari farorna med att ha en aktiv, engagerad och arbetande mor ligger får man inte riktigt veta. Det enda hon kan peka på är att barnet reagerar på stress. Visa mig en enda kvinna eller man, arbetande, gravid eller arbetslös, som aldrig upplever stress.

Den som är farlig i det här sammanhanget är stofilen Eva Sternberg. Hon var med och startade upp "Kvinnor kan", men nu verkar det som att man skulle kunna lägga "...laga mat och städa." till det, och intet annat.

Jag blir så beklämd när kvinnor sätter sig till doms över andra kvinnors livsval, och försöker trycka tillbaka dem i den gamla fållan mellan spis och säng. Eva Sternberg spär på och legitimerar gamla sunkiga könsroller, som i varje avseende saknar relevans idag. Båda föräldrarna kan ta hand om ett barn, och oftast finns det just två stycken som kan dela på bördan. Och just därför kan kvinnor göra karriär. De kvinnor som vill bör dessutom ta sig ut och pröva sina vingar och förverkliga sig själva. Vi fick inte ambitioner, driv och hjärna för att laga gourmetkäk åt man och barn som det enda vi "får" ägna oss åt. Vem är denna Eva att besluta åt andra kvinnor och deras barn vad som är bäst för dem?

Att kalla det att överge sitt kvinnokön att söka höga poster i näringslivet är också ett direkt slag mot hela kampen för att kunna få in kvinnor i styrelserna. Varför skulle männen tro på kvinnornas förmåga och lämplighet när inte ens kvinnorna själva verkar anse att de har där att göra? Man skulle nästan kunna tro att någon antifeministisk falang nånstans mutat fram den här hemska artikeln.

Eva Sternberg skjuter skarpt på agendan som går ut på att kvinnor ska få välja själva, och inte bli intvingade i mönster och mallar som inte passar alla. Hon kallar att göra karriär att leva som en man. Som om karriär eller icke fanns skrivet i våra kromosomer. X => ingen karriär och Y=> karriär. Hennes konstaterande om att hon inte kunde leva som en man kanske bär på förklaringen; hon klarade inte riktigt att göra karriär själv och hålla sig flytande. Därför "ska inte kvinnor" göra det. Jag säger suck, blä och pust åt denna idioti. Kan någon vrida hennes klocka till 2000-talet? Och vi behöver nog skramla till en påse nya skruvar till Eva. De gamla verkar lösa, loss och borta...

Från Evas egna blogg:
"Pojkar far särskit illa av att inte bli ständigt sedda och påpassade och uppmuntrade av
sina mödrar. Deras hjärnor behöver stöd och hjälp med rangordningen till andra.
Vi kvinnor har genom evolutionen särskilt bekymrat oss om våra söner därför att vi har
haft på känn att de är utlämnade till en för svår värld, om vi inte tar hand om dem, lär
dem att tala och försvara sig.
Vi har berömt dem och hållit dem under armarna.
Jan Björklund behöver inte försörja sig genom att visa upp sitt könsorgan för en
webbkamera hemma i källaren.
Hans mor tog hand om honom och såg honom!
Nu vill hans parti beröva andra små barn deras mödrar så tidigt som möjligt!"

Öhhhhh??? Nä, vi vet att Björklund inte behöver visa sig näck i nån källare. Men antyder hon på allvar att söner till kvinnor som arbetat under barnens uppväxt kommer att försörja sig på detta sätt? Alltså, på riktigt. De där skruvarna. Jag donerar gärna en tjuga.

Feminister har bättre sex

Har sett tröjorna online och velat köpa en, men de finns än så länge bara i en anti-passforms-modell. Har faktiskt mailart FI och bett dem trycka på samma modell som FI-topparna finns i. Tröjan jag vill ha har texten "Feminister har bättre sex". Det är ett uttalande som provocerat många, och några har trott att det innebär att man inom feminismen tagit fram något slags manual för hur sex skall gå till för att vara bra för båda (eller alla inblandade) parter. Enligt Expressen finns en studie som visar att den som är eller lever med en feminist rapporterar större sexuell tillfredsställelse än övriga i undersökningen. Och jag kan tänka mig att det stämmer mer än väl. När man slutar stirra sig blind på könsroller, och istället känner efter vad man vill göra så ökar sannolikheten för att man faktiskt ska ha ett bättre sexliv.

Nu opponerar sig säkert någon och säger att man inte kan göra allt man vill jämt i en relation. Sant. Helt sant. Men när man vet vad man vill så är det lättare att få det, eller be om det. Och skulle man vara totalt inkompatibla utifrån önskningar och behov i en relation, så kanske man bör fundera igenom relationens existens en gång till? Sex är inte allt, men det är viktigt. Att ta reda på vad man själv vill och tycker om är viktigt för det egna välmåendet. Alltför länge har urgamla bilder av hur en "man" respektive en "kvinna" ska bete sig sexuellt fått diktera vilka ramar vi håller oss inom. Det har varit bestämt att mannen tar initiativ, och kvinnan underkastar sig mer eller mindre. Han tar, hon ger, eller blir "bestulen". Så måste det inte alls vara.

Jag tycker kampanjen "Feminister har bättre sex" är viktig. Får beställa en kasse eller pins i väntan på t-shirtarna tror jag. Jag vill ut och provocera fram mer debatt om detta. Många är de som fortfarande inte hajat till, som harvar vidare i gamla förutbestämda spår. En del har hittat hem där, men många skulle behöva lyfta blicken lite mer för att bli helt tillfreds. Våga vägra färdiga fack och manualer för hur vi ska bete oss sexuellt. Det är något helt mellan oss och vår partner/våra partners.

Som en bonus, när mannens och kvinnans sexualitet blir individuell och inte strukturell, kanske också det sexuella våldet blir ointressant. Hur våldtar du om det inte finns något att ta, mer än hålet förstås? Om det inte innebär en maktmarkering att penetrera så förlorar våldtäkten sin betydelse. DET ser jag fram emot som utveckling av feministiskt sex!

Poliskår med unkna värderingar "skyddar" oss kvinnor?

Som om inte Kielos brandtal om mäns hat mot kvinnors kön vore nog på en dag, så skriver Anna Larsson i SvD om en kvinna som flera gånger anmält sitt ex, som är polis, för våldtäkt. Målet har segat sig fram i snigelfart, och allt var på väg att läggas ner tills media började trycka på. Då återupptog man utredningen med samma snigelfart som tidigare. Det verkar inte vara helt lätt att få rätt mot en polis. Det ska bli intressant att se hur det går för ex-polischefen som nu torskat rejält på våldtäksstråket. Lika inför lagen? Det återstår att se.

SvD:s artikel inleds med texten från polisens kampanj om att kvinnor borde anmäla misshandel och övergrepp; "Om du tror att du är korkad, äcklig och att du förtjänar några knytnävsslag då och då  … ska du absolut komma till oss.". Men vad är poängen om ingen gör något? Om man fortfarande efteråt känner sig korkad, äcklig och i behov av välförtjänt stryk? Om ingen lyssnar, ingen förstår, och ingen känner empati?

Larsson ifrågasätter kvinnosynen inom polisen. Jag förstår henne. Har som jag tidigare beskrivit sett hur man ser på män som misshandlar och våldtar. Det händer inte mycket. Inte första gången eller gångerna i alla fall. Och definitivt inte om det är pojkvännen, mannen eller ett ex. Någon indignerad herre har kommenterat Larssons artikel med att hon plockar en billig feministisk poäng med sin text. Billig var den knappast. Kvinnorna som gett upphov till den har betalat dyrt för att ämnet ska komma upp på tapeten.

Det kan dock komma något gott ur skandalen med polischefen. Hans tidigare kollegor är upprörda över att polisens anseende fått sig en rejäl smäll. Det har det, men nu kan man verkligen med god motivation ägna sig åt att vända på det. Kanske kunde man sluta bemöta misshandlade kvinnor med "Jaha, första gången... ditt ex... ja då händer det nog inte så mycket med din anmälan...". Man kunde ta kvinnor som anmäler våldtäkter på större allvar. Utbilda personalen, och bli striktare med vilka värderingar man får ge uttryck för.

Gun Heimer på Nationellt Center för Kvinnofrid säger enligt DN: "Just nu pågår ju flera rättegångar mot poliser som misstänks ha misshandlat sina fruar. Vi har dessutom polisen på Säpo som misstänks för våldtäkt. Polisen måste se över sitt inre arbete och inte se det som nu har hänt som ett undantag med en pensionerad polis som inte har något med dagens kår att göra." Hon har verkligen en poäng. Rensa i de egna leden, och se över vilka värderingar som egentligen frodas. Polisen kommer att behöva jobba upp detta. Frågan är om man tar tillfället i akt, eller pekar finger åt de skyldiga, svär sig fri från värderingar och kultur som trots allt stödjer detta, och klampar vidare som om inget hänt. Lycklig och lättad över att inte artiklarna handlar om just en själv... Skrev nyss om civilkurage. Något slags kårkurage vore önskvärt inom polisen i dessa lägen. Hur det ligger till med den saken får vi nog se inom kort.

Om hatet mot kvinnokroppen

Katrine Kielos har skrivit en krönika i Aftonbladet om hatet mot kvinnokroppen. Hon beskriver de fasor världens kvinnor får utstå för att de är kvinnor; våldtäkter och förstörelse av genitalier. Nej, männen som går på kvinnor runt om i världen bryr sig inte alltid ens om att doppa själva. Ibland så kör de upp föremål i kvinnans slida, och lyckas skapa "hål där det inte ska vara hål" på insidan.

Jag vill bara gråta när jag läser: "Kvinnans kön är en av världens mest förnekade, förstörda och förföljda delar. Från de 130 miljoner kvinnor som beräknas utsatta för könsstympning till den ohyggliga brutaliteten i Kongo. Knivar, bajonetter och trädgrenar trycks upp i underliv som fullständigt förstörs.". Och det är bara i Kongo. I forna Jugoslavien användes våldtäkter som vapen mot befolkningen. Kvinnorna betalade ett högt pris för det vansinniga kriget.

Var finns omvärldens fördömande? Vem ska se till att detta förtryck och hat mot kvinnor stävjas? I-länderna ser reportagen på sina dyra platt-TV, och man skakar lite på huvudet och tycker "vad hemskt". Och så går man iväg och läser sin e-post, eller kokar kaffe, och glömmer snart kvinnorna som far illa. Vi behöver höja rösterna och kräva att man öppnar ögonen för det som pågår i världen. Jag tror tyvärr att en anledning till att detta inte sker ännu i den grad man kunde önska eller förvänta sig, är kvinnosynen också i den "civiliserade" världen. Kvinnan är helt enkelt inte så mycket värd ännu, inte ens den egna inhemska modellen, att det skulle vara intressant att ge sig ut i världen för att försvara vår rätt till våra kroppar, och våra liv.

Kielos inleder sin krönika med att förklara att "vagina" kommer av det latinska ordet för "svärdsskida". Vad som ska vara svärdet är väl mer än uppenbart. Håller med henne om att det är en helt sjuk syn på kvinnan. Fodral åt mannen... Men den lever kvar, i hela världen, trots att den här i Västvärlden inte syns så tydligt som den gör i Kongo, Kina och Mellanöstern. Kvinnan är mannens fodral att bruka när han vill, oavsett om det sker på svenska eller något annat språk. Beklämmande.

Kielos frågar sig också vad i kvinnans kön det är männen hatar så. Kanske att vår "erektion" inte sviktar och sviker på samma sätt som deras kan? Eller att vi kan "go for hours" om vi så vill? Att den utövar en så stark lockelse på dem att de ibland ballar ur? Att vi kan utöva denna lockelse, men säga nej om vi inte vill? Jag förstår verkligen inte.

Slutklämmen på hennes artikel är så klockren. Heja Kielos. Skriv mer. Dina texter behövs!
"Hatet mot kvinnokroppen är obegripligt och vår tids största skam."

Mer civilkurage åt folket!

Läste just en artikel i Aftonbladet om Maria, som ingripit när en man misshandlade sin 4-åriga son på tunnelbanan. Hon sa först till honom att man inte får misshandla barn i Sverige. Mannen replikerade att sina barn och sin fru slår han så mycket han vill. Till slut gav han sig på Maria istället, och slog henne. När mannen gav sig på en kille som lagt sig i tumulten fick Maria nog och hoppade på mannen i ett försök att hejda honom. Hon ringde också polisen. Den våldsamma mannen fick 4 månaders fängelse och ska betala 12 000 kr i skadestånd till pojken. Kan inte tänka mig att den summan täcker en bråkdel av de terapeutiska insatser den killen kommer att behöva framöver. Hans ärende ligger nu hos sociala myndigheter, och man kan bara hoppas att de flyttar honom från pappan, som uppenbarligen saknar alla former av respekt för sin familj.

Jag är så glad att denna kvinna, Maria, fanns tillhands när misshandeln skedde. Jag skulle önska att det fanns en Maria överallt där brott begås, och ingen annan törs ingripa. Vi är rätt veka med sådant i Sverige. En civilkurage-lag har diskuterats, men hur den skulle se ut vet jag inte. Det vore dock underbart om man visste att man kunde få uppbackning i en tuff situation. Erfarenhetsmässigt vet jag att det inte brukar vara på det sättet. En väninna blev påhoppad på spårvagnen och skrek på hjälp, men fick nöja sig med att själv sparka bort mannen, upprepade gånger, innan han gav upp. En annan väninna blev misshandlad av sitt ex, och ingen ingrep förrän han försökte ta strypgrepp på henne. Sen vågade hjälparen ändå inte vittna mot förövaren, som var hans chef. Tänker också på när jag gick i skolan. ALLA ungar visste vilka barn som hade föräldrar som super, vem som fick stryk hemma, och vilka som hade andra typer av problem. Lärarkåren tittade bort, ingen lyfte ett finger för att uppmärksamma dessa problem. De vågade inte "lägga sig i", trots att det hade kunnat rädda flera barn undan en fruktansvärd vardag. Fega satar.

Oviljan och oförmågan att peta i saker man misstänker inte står rätt till uppdagades också under min sjukgymnastutbildning. Jag såg och kände blickarna från mina lärare, för jag var alltid helt blå på armar, höfter och lår. Jag och mina kursare visste ju att det berodde på att jag var tävlingsaktiv i taekwondo, men lärarnas blickar som innehöll "stackars, stackars dig" borde förr eller senare ersatts av en fråga; "Hur är det egentligen?". Men ingen vågade. Jag hade kunnat lugna dem i deras farhågor, men ingen kunde med att fråga.

Vi måste fråga oftare. Visa att vi bryr oss om varandra! Vi ska säga ifrån oftare. Lägga oss i när vi ser att någon far illa. Det är inte ett integritetsbrott, det är att ta hand om varandra. För visst vore det skönt, den dagen man själv står där i behov av just frågan "Hur är det egentligen?", eller i behov av att någon höjer rösten eller näven för att försvara en, om någon verkligen gjorde det? Givers' gain. När någon börjar, så sprids det som ringar på vattnet. Som i den underbara filmen Pay it forward. Goda dåd smittar. Smitta fler.

Dyrt att tafsa

Metro hade på sin förstasida idag en underbar *!!!* artikel om att nu är det dyrt att tafsa på kvinnor. Det var på tiden!!! 10 000 kr kostade det för en man att ta en kvinna på brösten. Jag är så glad att någon tagit saken på allvar och orkat följa upp sin irritation med en anmälan, och gå igenom hela baletten fram till skadestånd. 10 000 kr kanske inte är så mycket i dagens samhälle, men det är en viktig markering. Det ÄR inte okej att ta för sig av en kvinnokropp bara för att den är där.

Mannen som nu dömdes ska ha bemött kvinnans irritation med något i stil med "Var inte så jä-a kinkig.". Tyvärr är det inte en helt ovanlig attityd bland män. Har själv mött den. Stora ögon av förvåning när jag inte fnissar och rodnar utan exploderar i ansiktet på dem när de tafsar. Jag har blivit kallad surfitta, bitter flata som borde låsas in, störd, osocial, och allt möjligt annat. Och detta för att jag inte vill ha vilka händer som helst på min kropp. Jag vill bestämma själv vem som har rätt att ta på mig. Är det verkligen så underligt?

Nästa gång någon lyften handen i en begynnande tafsning mot mig kan jag ju fråga om min rumpa eller mina bröst VERKLIGEN är värt 10 papp att talla på. Skulle inte tro det. Annars brukar jag le sockersött och med min vänaste mjukaste röst be dem låta bli, för det finns hälsorisker kopplade till att ta på mig. Hur jag lägger upp beskrivningen av dem varierar, men minerna är rätt obetalbara när de inser vad som sipprade fram i ord från den leende varelsen framför dem. Bättre än våld. Bättre än ilska. De tror verkligen man är skvatt galen. Och de låter en vara. Hur bra som helst.

Inte förvånad, men glad ändå: Jodie Foster ute ur garderoben

Det var väl inte så många som ens höjde ett ögonbryn när Jodie Foster till slut bekräftade att hon lever i ett förhållande med en annan kvinna. Spekulationerna har gått varma kring skådespelerskan som alltid varit förtegen om sitt privatliv. Gay-tidskriften Out ska ha haft henne på framsidan av numret med rubriken "The glass closet- Why the stars won't come out and play". Intressant ämne, verkligen. Och de underströk att man inte ens betraktade misstanken om hennes läggning som en misstanke, utan fakta.

Jag kan förstå Jodie. Oavsett läggning har hon rätt till ett privatliv. Och sedan är det ju inte helt lätt idag att vara gay, framförallt inte i USA. Såg senast igår den ursöta rullen "Gray Matters" om en kvinna som upptäcker att hon är gay när hon blir kär i sin brors blivande fru. När hon landat lite i detta faktum så säger hon att hon är ledsen för att hon aldrig mer kan gå på stan hand i hand med sin kärlek utan att dra blickarna till sig. Att bröllopet hon fantiserat om kanske inte kan bli av. Att hennes livskamrat efter hennes död inte kommer att ha samma support av systemet som hennes änkling skulle ha fått. Och med tanke på alla avprogrammeringsterapeuter, alla ultrakristna grupper som hatar och förföljer homosexuella (bland annat dårarna som demonstrerade utanför en elektronikbutik som sålde svenska dammsugare, för att Sverige är så gayvänligt...), och lagstiftningen som inte är så liberal på de flesta håll så förstår jag att det inte känns helt okej att komma ut i USA. Och vill man som skådis bli förknippad med en "avvikande sexualitet" mer än sina rollprestationer? Det blev ju minst sagt ett hallå i USA när Ellen kom ut som lesbisk.

Jag kan hålla med dem som är förnärmade över att vissa anser att någons läggning har ett nyhetsvärde. Men jag ser också en stor viktig funktion i att kända personer kommer ut, och att media skriver om dem. Det ger fler de som går och funderar och tvekar och kanske inte vågar komma ut en känsla av att "Vi är fler, och HON /HAN kom ju ut...". Jag önskar att jag hade haft tillgång till fler lesbiska förebilder i min ungdom. L Word, Sugar Rush, Tipping the Velvet fanns inte då. Och ingen kände några homos, eller pratade om det. Vem ska man då prata med eller spegla sig mot för att komma fram till var man själv står?

Grymt att Jodie kommit ut, en gång för alla nu. Kanske gör det att några till vågar. För vem vill egentligen, om man fick välja fritt, leva i garderoben?

Debatten om Monas väska är en bra jämställdhetsbarometer

Claes Borgström skriver på Newsmill om att Fredrik Reinfeldts klocka kostar lika mycket som 13 *!* av väskan som Mona hade "den ruskigt usla smaken" att använda. Han diskuterar det faktum att män anses visa status, eller eventuellt kompensera vissa brister, med bilar och klockor. Att män drömmer om statusprylar. Detta är allmänt vedertaget faktum, och ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta att en man med lönecheck nog att bära upp en sådan INVESTERING köper en fet sportbil eller en klocka som kostar mer än 3 månadslöner (brutto) för en sjuksköterska.

Magdalena Petersson McIntyre konstaterar på DN:s Livsstilssidor att våra uppfattningar om hur man får konsumera är genuskodade. Att kvinnors konsumtion mer förknippas med överdåd och lyx. Och det märks. Prinsessorna och politiker få stå i skamvrån för att de äger dyra saker. För min del känns det helt naturligt att ha lite dyrare och finare saker om man vill ha det och har råd. Inget konstigt med det. Oavsett om du är prinsessa eller Mona Sahlin, eller vem som helst. Och Reinfeldt får gärna behålla sin Boss-kostym och apdyra klocka. De stör mig inte. Det som stör mig är den fullkomligt oreflekterade hetsjakten på kvinnor som äger. Män får, kvinnor får inte.

Jag skulle önska att fler reportrar som nu skrivit så tangentborden ryker om Monas väska ägnade ett par minuter åtminstone åt att fundera över varför de skrev om just den och inte Fredriks klocka. Fredriks klocka kostade motsvarande vad min förra chef tjänade på två månader. Eller drygt tre av mina månadslöner. Och då pratar vi FÖRE skatt. Jag önskar att de kunde förstå att de bidragit till att befästa vad kvinnor inte får men män får göra ostraffat. Jag hoppas verkligen att debatten nyanseras något. Men i dess nuvarande form är den en bra jämställdhetsbarometer. Senaste avläsningen gav inga muntra besked.

FK tog pengar från Förintelse-offer

Kvinnan som kom hit svårt sjuk på 50-talet efter en tid i koncentrationsläger i Tyskland fick till slut en ersättning på hela magnifika 80 000kr av tyska staten. Kompensationen känns ju skrattretande låg i sig. Men Försäkringskassan gjorde verkligen skäl för öknamnet Förskingringskassan när de konstaterade att kvinnans pension nu skulle minskas. Så man minskade hennes pension med drygt 42 000kr. SvD skriver att ersättningens namn var det som gjorde att man kunde dra in kvinnans pension. Man KUNDE. Betyder det att man MÅSTE? Även Aftonbladet uppmärksammar det skedda. Man noterar också i AB att kvinnan anses av FK ha fått retroaktiv ersättning för "frivilligarbete" utfört i ghettot. Jo, hon gick nog på anställningsintervju för det jobbet... GT har den mest träffsäkra rubriken: "Svenska myndigheter skor sig på blodspengar".

Bilden lånad från GT:s artikel

Detta klingade såpass illa att man till och med skrivit om det i utlädska media. Timesonline.co.uk har en artikel om frågan. FK bör skämmas!!! Och avskaffas och ombildas till en humanare instans. Sverige, som ska föreställa föredöme i fråga om att ta hand om människor som har det tufft kan med att peta i en ersättning av detta slag. Försäkringskassan har länge sedan slutat vara en human instans för människor som behöver hjälp. Det verkar numera vara en myndighet sammansatt av bittra inhumana paragrafpippare som sett för mycket misär och som blivit alltför luttrade. Maxanställnignstiden borde vara tre år. Efter det måste man göra annat i ett par år, och sen kan man komma tillbaka. Jag tror ingen människa kan behålla känsligheten som krävs för varje individs specifika behov om misär är ens jobb. Men ingen med en sund cell i kroppen kan väl ändå ens överväga ett beslut som berövar en överlevare från Auschwitz hennes ersättning. Det är mycket glädjande att kvinnan till slut fått rätt i Regeringsrätten. Men hur mycket ska en gammal kvinna med detta förflutna behöva stå ut med?

Dumpade 6 valpar i kylan, 3 dog

Bilden lånad från AB:s artikel

Behövs fler sprutor i nacken än den som kattägaren som smugglade sin katt incheckad i en bag från Kairo borde ha fått. Nästa spruta vill jag nominera idioten som lät tre valpar frysa ihjäl ute till. Någon hade alltså dumpat 6st rottisvalpar och lämnat dem att dö. Jag tror benhårt på att en sådan individ inte kan vara särskilt vettig mot människor heller. Kan man göra så mot djur sitter nog inte alla skruvar fast. Eller som någon sa, man har inte alla lemurer i buren. Spärra in. För alltid. Glöm gärna att sätta på värmen i cellen med.

Sahlins väska hett stoff?

Nu är det nyhetstorka, för Mona Sahlins designerväska som siktats på bild har vållat debatt. Hon har fått en 6000-kronorsväska i present, och nu skriver Aftonbladet om detta, och två kolumnister har gått in och skrivit, en för och en emot att ha en så FRUKTANSVÄRT dyr sak när man är i hennes position.

Lena Mellin ojar sig över att väskan kostar vad som är en halv månadslön ut för ett vårdbiträde. Jomen Mona är inte ett vårdbiträde. Hon ska förvisso kunna föra talan för ett, men betyder det automatiskt att hon också måste handla på Myrornas eller H&M, där kläderna kostar vad ett vårdbiträde kan ha råd med? Hon tjänar bra, låt henne shoppa! Ska hon spara? Eller köpa väskor till alla S-röstare i solidaritetens namn? Göran Persson köpte säkert inte sina kostymer på Dressman heller, men jag minns inte att jag sett Mellin ondgöra sig över hur osmart det är av honom att visa upp sig i något som kostar.

Håller med Katrine Kielos som skriver att låt Mona ha sin väska. Manliga politiker sitter i sina dyra kostymer och kör knappast runt i en skraltig Ford på stan. Men Mona ska minsann passa sig enligt Lena Mellin, för det är inte bra att det syns att hon faktiskt har en rätt fet lönecheck. Mellin får för mig förkroppsliga Jante-Sverige i denna diskussion. "Inte smart" att synas med dyr väska? Varför inte? Varför känner Lena igen en Louis Vuitton över huvud taget? Jag hade aldrig reflekterat över Monas väska. Säkert inte heller de flesta vårdbiträden. Men Mellin är upprörd, och säkert lätt avundsjuk på att Mona har fått en så het väska.

Jag trodde aldrig jag skulle försvara Mona Sahlin i någon fråga alls, men jag tycker hon ska få ha sin flashiga väska. Och om inte Mellin tänker angripa prislapparna på herrarnas kostymer och slipsar i riksdagen föreslår jag att hon tänker över ifall en väska var värd att ta mediautrymme med en av de mest missunnsamma och petiga kommentarerna jag läst på länge. Kan inte någon ge Mellin en väska också, så det blir tyst på hennes missunnsamma gnäll?

Uppdatering:

Göran Greider konstaterar att Sahlins väska är ett hos mot socialdemokratin. Han kan inte tro särskilt hårt på den ideologin om den står och faller med en väska. Vissa behöver lite distans till tillvaron...

FI Västra Götaland skriver om Väskfjomperi och konstaterar att de andra på den aktuella bilden knappast shoppat på Myrornas eller pratar i en Nokia 3310. Bästa inlägget hittills i debatten tycker jag. Alltid alltid alltid är det kvinnan som skärskådas.

Butch i kjol

Idag fick jag en intressant kommentar av en vän. "Jag är ju inte lika mycket butch som du.", sa hon. Butch? Jag? Som alltid har kjol i princip, och som älskar klackskor? Hon förklarade att jojo, jag ser ut så, men att jag knappast skulle tveka att sätta mig och köra långtradare eller lasta och lossa i klackar och kjol. Hon ansåg att utseende inte är lika avgörande som beteendet. Hmmmmm. Fick nog ge henne rätt där. Det mest klassiskt feminina på mig ÄR ytan. Innehållet... Njaaa. Okej. Butch i klackar och kjol? Eller som Stella Scott kallade sig; lipstick butch.

Totalvidrigt koncept: Purity Balls

I USA arrangeras baler där döttrarna svär inför pappa och Gud att inte ha sex före äktenskapet. De kallas "Purity Balls", och där delar far och dotter bröllopstårta och svär varandra trohet. Det låter så sjukt och incestuöst i mina öron att jag var tvungen att Googla fenomenet efter att ha läst en kort rubrik på temat i Aftonbladet.

På sidan Purityball.com kan man läsa följande:

"The Christian Center is once again thrilled to host the Father-Daughter Purity Ball. It is our pleasure to hold high the banner of purity in the midst of a culture that destroys it.

We hope you will join us as we encourage young women to commit to moral purity and help them understand the beautiful and righteous life God offers them.

The Bible lays the responsibility of protecting daughters at the feet of their fathers. We desire to charge men to take up this mantle of responsibility!

God thinks the protection of a woman’s purity should be extravagant and so do we! We look forward to this formal evening and hope you will join us."

GAAAAAAAHHHHHH! Kvinnan är inte ett menlöst våp som behöver en man för att skydda sin sexualitet. Vi kan ta hand om den biten helt själva, thank you very much!!! För den som vill veta mer på temat finns givetvis en FAQ. Där kan man bland annat läsa att:

"The fathers/mentors are the ones signing the covenants with the girls witnessing the pledge that their fathers make. The pledge represents the dedication he feels to his daughter to protect and shield her. A challenge is issued to the fathers to be pure in their own lives as a man, husband and father, and to be a man of integrity and accountability as he leads, guides and prays for his family and home."

Inte ett ord givetvis om vad pojkar ska göra. Inga mor-son-purity balls arrangeras. Det är bara den kvinnliga sexualiteten som ska stävjas, begränsas och hållas inlåst. Katarina Kielos skriver i sin bok Våldtäkt & Romantik om hur olika feministiska teoretiker problematiserat att kvinnans värde ligger i hennes renhet. Att oskulden är hennes, hon måste förvalta den och värna den, och när den är borta är hon förbrukad. Det är den synen på kvinnan och hennes sexualitet som gör sexuellt våld så effektivt, och som gör att man fortfarande på 2000-talet kan misskreditera en kvinna i i stort sett vilket sammanhang som helst på basis av att hon levt för sexuellt vidlyftigt för att vara "fin flicka".

Detta är en kvinnosyn som hade kunnat ge hedersplats i vilket talibansällskap som helst. I vårt "moderna föregångsland" USA sitter man alltså och arrangerar dessa vedervärdiga tillställningar där kvinnans roll som ägd av pappa och sen vidarebefordrad till sin äkta man som sann ägodel huggs i sten.

En ytterligare sida förklarar att man ska ta med sin dotter på Purity Ball så att de ska lära sig hur en gentleman (pappa) behandlar en kvinna, och för att dottern ska se hur mycket pappa bryr sig när han stassar upp henne till tänderna och tar med henne på fin tillställning. Ja, det är ju det kärlek är, eller hur... Hur hade det varit att älska sin dotter så mycket att hon fick välja själv, och fick bli en vuxen person till slut som inte skäms för och dessutom äger sin egen sexualitet? Skrämmande tanke för många män. Det är därför de i alla tider hittat på ritualer för att begränsa och styra kvinnans sexualitet.

Tack och lov är inte alla för denna typen av arrangemang. Bloggen Sex and Society skriver att kvinnans sexualitet inte är mannens ägodel att förvalta. Man konstaterar att Purity Balls bygger på mycket gamla värderingar, och att ritualen ger pappan i familjen ett slags överstepräst-roll. Collegecandy.com skriver att "If it sounds just a little creepy, that’s because it is. There’s nothing wrong with fathers taking an active role in their daughters lives, and I don’t even see anything wrong with fathers talking frankly to their daughters about sex and the consequences — but there’s just something inherently weird about a daughter pledging to her father that she will remain a virgin until marriage for him.". I blogginlägget konstaterar man att det varit en sak om tjejerna lovat SIG SJÄLVA att hålla på sig. Men att ge bort makten över sin sexualitet först till pappa och ssen vänta på att PAPPA ska ge den vidare till ens kommande man, det är läskigt på riktigt.

Det mest skrämmande är att man inte lär ungdomarna om kärlek, sex och relationer på ett sunt sätt. Man lär flickorna att skämmas för sin högst naturliga sexualitet, och man tar helt ifrån dem rätten att känna sådana behov, eller uttrycka dem. De har ingen aning om annat än att först tillhör de pappa, och sedan sin man. Ömsesidighet, graviditet, könssjukdomar... Inget sådant får de lära om. Det känns medeltida och att detta fortgår helt öppet i 2000-talets civilisation är helt snett. Små små män har i alla tider fruktat kvinnans starka sexuella kraft och många är de sätt som de försökt hämma den på. Och de har alltid försökt kalla det omtanke och kärlek, eller forma det till olika former av att man vill skydda kvinnan. Det man försöker skydda är egot hos små, små män utan förmåga att vara sin kvinna jämbördig. Då måste man visst sänka henne på något sätt, och vad är mer effektivt än att stävja sexualiteten? Min sexualitet behöver inte beskydd. Den behöver inte begränsas. Den behöver få vara ifred!!! Få existera, få vara som den är. Utan att mitt värde ska hänga på den, eller någon man ska lägga värderingar på hur den får eller bör vara. Purity Balls är en sjuk och incestuösstinkande relik som inte borde få existera idag. Den kringsskär kvinnan och begränsar hennes rätt till sin egen kropp och sina känslor. Hur kan de tro sig ha rätten att göra detta mot sina döttrar?