Poliskår med unkna värderingar "skyddar" oss kvinnor?

Som om inte Kielos brandtal om mäns hat mot kvinnors kön vore nog på en dag, så skriver Anna Larsson i SvD om en kvinna som flera gånger anmält sitt ex, som är polis, för våldtäkt. Målet har segat sig fram i snigelfart, och allt var på väg att läggas ner tills media började trycka på. Då återupptog man utredningen med samma snigelfart som tidigare. Det verkar inte vara helt lätt att få rätt mot en polis. Det ska bli intressant att se hur det går för ex-polischefen som nu torskat rejält på våldtäksstråket. Lika inför lagen? Det återstår att se.

SvD:s artikel inleds med texten från polisens kampanj om att kvinnor borde anmäla misshandel och övergrepp; "Om du tror att du är korkad, äcklig och att du förtjänar några knytnävsslag då och då  … ska du absolut komma till oss.". Men vad är poängen om ingen gör något? Om man fortfarande efteråt känner sig korkad, äcklig och i behov av välförtjänt stryk? Om ingen lyssnar, ingen förstår, och ingen känner empati?

Larsson ifrågasätter kvinnosynen inom polisen. Jag förstår henne. Har som jag tidigare beskrivit sett hur man ser på män som misshandlar och våldtar. Det händer inte mycket. Inte första gången eller gångerna i alla fall. Och definitivt inte om det är pojkvännen, mannen eller ett ex. Någon indignerad herre har kommenterat Larssons artikel med att hon plockar en billig feministisk poäng med sin text. Billig var den knappast. Kvinnorna som gett upphov till den har betalat dyrt för att ämnet ska komma upp på tapeten.

Det kan dock komma något gott ur skandalen med polischefen. Hans tidigare kollegor är upprörda över att polisens anseende fått sig en rejäl smäll. Det har det, men nu kan man verkligen med god motivation ägna sig åt att vända på det. Kanske kunde man sluta bemöta misshandlade kvinnor med "Jaha, första gången... ditt ex... ja då händer det nog inte så mycket med din anmälan...". Man kunde ta kvinnor som anmäler våldtäkter på större allvar. Utbilda personalen, och bli striktare med vilka värderingar man får ge uttryck för.

Gun Heimer på Nationellt Center för Kvinnofrid säger enligt DN: "Just nu pågår ju flera rättegångar mot poliser som misstänks ha misshandlat sina fruar. Vi har dessutom polisen på Säpo som misstänks för våldtäkt. Polisen måste se över sitt inre arbete och inte se det som nu har hänt som ett undantag med en pensionerad polis som inte har något med dagens kår att göra." Hon har verkligen en poäng. Rensa i de egna leden, och se över vilka värderingar som egentligen frodas. Polisen kommer att behöva jobba upp detta. Frågan är om man tar tillfället i akt, eller pekar finger åt de skyldiga, svär sig fri från värderingar och kultur som trots allt stödjer detta, och klampar vidare som om inget hänt. Lycklig och lättad över att inte artiklarna handlar om just en själv... Skrev nyss om civilkurage. Något slags kårkurage vore önskvärt inom polisen i dessa lägen. Hur det ligger till med den saken får vi nog se inom kort.

Om hatet mot kvinnokroppen

Katrine Kielos har skrivit en krönika i Aftonbladet om hatet mot kvinnokroppen. Hon beskriver de fasor världens kvinnor får utstå för att de är kvinnor; våldtäkter och förstörelse av genitalier. Nej, männen som går på kvinnor runt om i världen bryr sig inte alltid ens om att doppa själva. Ibland så kör de upp föremål i kvinnans slida, och lyckas skapa "hål där det inte ska vara hål" på insidan.

Jag vill bara gråta när jag läser: "Kvinnans kön är en av världens mest förnekade, förstörda och förföljda delar. Från de 130 miljoner kvinnor som beräknas utsatta för könsstympning till den ohyggliga brutaliteten i Kongo. Knivar, bajonetter och trädgrenar trycks upp i underliv som fullständigt förstörs.". Och det är bara i Kongo. I forna Jugoslavien användes våldtäkter som vapen mot befolkningen. Kvinnorna betalade ett högt pris för det vansinniga kriget.

Var finns omvärldens fördömande? Vem ska se till att detta förtryck och hat mot kvinnor stävjas? I-länderna ser reportagen på sina dyra platt-TV, och man skakar lite på huvudet och tycker "vad hemskt". Och så går man iväg och läser sin e-post, eller kokar kaffe, och glömmer snart kvinnorna som far illa. Vi behöver höja rösterna och kräva att man öppnar ögonen för det som pågår i världen. Jag tror tyvärr att en anledning till att detta inte sker ännu i den grad man kunde önska eller förvänta sig, är kvinnosynen också i den "civiliserade" världen. Kvinnan är helt enkelt inte så mycket värd ännu, inte ens den egna inhemska modellen, att det skulle vara intressant att ge sig ut i världen för att försvara vår rätt till våra kroppar, och våra liv.

Kielos inleder sin krönika med att förklara att "vagina" kommer av det latinska ordet för "svärdsskida". Vad som ska vara svärdet är väl mer än uppenbart. Håller med henne om att det är en helt sjuk syn på kvinnan. Fodral åt mannen... Men den lever kvar, i hela världen, trots att den här i Västvärlden inte syns så tydligt som den gör i Kongo, Kina och Mellanöstern. Kvinnan är mannens fodral att bruka när han vill, oavsett om det sker på svenska eller något annat språk. Beklämmande.

Kielos frågar sig också vad i kvinnans kön det är männen hatar så. Kanske att vår "erektion" inte sviktar och sviker på samma sätt som deras kan? Eller att vi kan "go for hours" om vi så vill? Att den utövar en så stark lockelse på dem att de ibland ballar ur? Att vi kan utöva denna lockelse, men säga nej om vi inte vill? Jag förstår verkligen inte.

Slutklämmen på hennes artikel är så klockren. Heja Kielos. Skriv mer. Dina texter behövs!
"Hatet mot kvinnokroppen är obegripligt och vår tids största skam."

Mer civilkurage åt folket!

Läste just en artikel i Aftonbladet om Maria, som ingripit när en man misshandlade sin 4-åriga son på tunnelbanan. Hon sa först till honom att man inte får misshandla barn i Sverige. Mannen replikerade att sina barn och sin fru slår han så mycket han vill. Till slut gav han sig på Maria istället, och slog henne. När mannen gav sig på en kille som lagt sig i tumulten fick Maria nog och hoppade på mannen i ett försök att hejda honom. Hon ringde också polisen. Den våldsamma mannen fick 4 månaders fängelse och ska betala 12 000 kr i skadestånd till pojken. Kan inte tänka mig att den summan täcker en bråkdel av de terapeutiska insatser den killen kommer att behöva framöver. Hans ärende ligger nu hos sociala myndigheter, och man kan bara hoppas att de flyttar honom från pappan, som uppenbarligen saknar alla former av respekt för sin familj.

Jag är så glad att denna kvinna, Maria, fanns tillhands när misshandeln skedde. Jag skulle önska att det fanns en Maria överallt där brott begås, och ingen annan törs ingripa. Vi är rätt veka med sådant i Sverige. En civilkurage-lag har diskuterats, men hur den skulle se ut vet jag inte. Det vore dock underbart om man visste att man kunde få uppbackning i en tuff situation. Erfarenhetsmässigt vet jag att det inte brukar vara på det sättet. En väninna blev påhoppad på spårvagnen och skrek på hjälp, men fick nöja sig med att själv sparka bort mannen, upprepade gånger, innan han gav upp. En annan väninna blev misshandlad av sitt ex, och ingen ingrep förrän han försökte ta strypgrepp på henne. Sen vågade hjälparen ändå inte vittna mot förövaren, som var hans chef. Tänker också på när jag gick i skolan. ALLA ungar visste vilka barn som hade föräldrar som super, vem som fick stryk hemma, och vilka som hade andra typer av problem. Lärarkåren tittade bort, ingen lyfte ett finger för att uppmärksamma dessa problem. De vågade inte "lägga sig i", trots att det hade kunnat rädda flera barn undan en fruktansvärd vardag. Fega satar.

Oviljan och oförmågan att peta i saker man misstänker inte står rätt till uppdagades också under min sjukgymnastutbildning. Jag såg och kände blickarna från mina lärare, för jag var alltid helt blå på armar, höfter och lår. Jag och mina kursare visste ju att det berodde på att jag var tävlingsaktiv i taekwondo, men lärarnas blickar som innehöll "stackars, stackars dig" borde förr eller senare ersatts av en fråga; "Hur är det egentligen?". Men ingen vågade. Jag hade kunnat lugna dem i deras farhågor, men ingen kunde med att fråga.

Vi måste fråga oftare. Visa att vi bryr oss om varandra! Vi ska säga ifrån oftare. Lägga oss i när vi ser att någon far illa. Det är inte ett integritetsbrott, det är att ta hand om varandra. För visst vore det skönt, den dagen man själv står där i behov av just frågan "Hur är det egentligen?", eller i behov av att någon höjer rösten eller näven för att försvara en, om någon verkligen gjorde det? Givers' gain. När någon börjar, så sprids det som ringar på vattnet. Som i den underbara filmen Pay it forward. Goda dåd smittar. Smitta fler.

Dyrt att tafsa

Metro hade på sin förstasida idag en underbar *!!!* artikel om att nu är det dyrt att tafsa på kvinnor. Det var på tiden!!! 10 000 kr kostade det för en man att ta en kvinna på brösten. Jag är så glad att någon tagit saken på allvar och orkat följa upp sin irritation med en anmälan, och gå igenom hela baletten fram till skadestånd. 10 000 kr kanske inte är så mycket i dagens samhälle, men det är en viktig markering. Det ÄR inte okej att ta för sig av en kvinnokropp bara för att den är där.

Mannen som nu dömdes ska ha bemött kvinnans irritation med något i stil med "Var inte så jä-a kinkig.". Tyvärr är det inte en helt ovanlig attityd bland män. Har själv mött den. Stora ögon av förvåning när jag inte fnissar och rodnar utan exploderar i ansiktet på dem när de tafsar. Jag har blivit kallad surfitta, bitter flata som borde låsas in, störd, osocial, och allt möjligt annat. Och detta för att jag inte vill ha vilka händer som helst på min kropp. Jag vill bestämma själv vem som har rätt att ta på mig. Är det verkligen så underligt?

Nästa gång någon lyften handen i en begynnande tafsning mot mig kan jag ju fråga om min rumpa eller mina bröst VERKLIGEN är värt 10 papp att talla på. Skulle inte tro det. Annars brukar jag le sockersött och med min vänaste mjukaste röst be dem låta bli, för det finns hälsorisker kopplade till att ta på mig. Hur jag lägger upp beskrivningen av dem varierar, men minerna är rätt obetalbara när de inser vad som sipprade fram i ord från den leende varelsen framför dem. Bättre än våld. Bättre än ilska. De tror verkligen man är skvatt galen. Och de låter en vara. Hur bra som helst.

Inte förvånad, men glad ändå: Jodie Foster ute ur garderoben

Det var väl inte så många som ens höjde ett ögonbryn när Jodie Foster till slut bekräftade att hon lever i ett förhållande med en annan kvinna. Spekulationerna har gått varma kring skådespelerskan som alltid varit förtegen om sitt privatliv. Gay-tidskriften Out ska ha haft henne på framsidan av numret med rubriken "The glass closet- Why the stars won't come out and play". Intressant ämne, verkligen. Och de underströk att man inte ens betraktade misstanken om hennes läggning som en misstanke, utan fakta.

Jag kan förstå Jodie. Oavsett läggning har hon rätt till ett privatliv. Och sedan är det ju inte helt lätt idag att vara gay, framförallt inte i USA. Såg senast igår den ursöta rullen "Gray Matters" om en kvinna som upptäcker att hon är gay när hon blir kär i sin brors blivande fru. När hon landat lite i detta faktum så säger hon att hon är ledsen för att hon aldrig mer kan gå på stan hand i hand med sin kärlek utan att dra blickarna till sig. Att bröllopet hon fantiserat om kanske inte kan bli av. Att hennes livskamrat efter hennes död inte kommer att ha samma support av systemet som hennes änkling skulle ha fått. Och med tanke på alla avprogrammeringsterapeuter, alla ultrakristna grupper som hatar och förföljer homosexuella (bland annat dårarna som demonstrerade utanför en elektronikbutik som sålde svenska dammsugare, för att Sverige är så gayvänligt...), och lagstiftningen som inte är så liberal på de flesta håll så förstår jag att det inte känns helt okej att komma ut i USA. Och vill man som skådis bli förknippad med en "avvikande sexualitet" mer än sina rollprestationer? Det blev ju minst sagt ett hallå i USA när Ellen kom ut som lesbisk.

Jag kan hålla med dem som är förnärmade över att vissa anser att någons läggning har ett nyhetsvärde. Men jag ser också en stor viktig funktion i att kända personer kommer ut, och att media skriver om dem. Det ger fler de som går och funderar och tvekar och kanske inte vågar komma ut en känsla av att "Vi är fler, och HON /HAN kom ju ut...". Jag önskar att jag hade haft tillgång till fler lesbiska förebilder i min ungdom. L Word, Sugar Rush, Tipping the Velvet fanns inte då. Och ingen kände några homos, eller pratade om det. Vem ska man då prata med eller spegla sig mot för att komma fram till var man själv står?

Grymt att Jodie kommit ut, en gång för alla nu. Kanske gör det att några till vågar. För vem vill egentligen, om man fick välja fritt, leva i garderoben?

Debatten om Monas väska är en bra jämställdhetsbarometer

Claes Borgström skriver på Newsmill om att Fredrik Reinfeldts klocka kostar lika mycket som 13 *!* av väskan som Mona hade "den ruskigt usla smaken" att använda. Han diskuterar det faktum att män anses visa status, eller eventuellt kompensera vissa brister, med bilar och klockor. Att män drömmer om statusprylar. Detta är allmänt vedertaget faktum, och ingen skulle komma på tanken att ifrågasätta att en man med lönecheck nog att bära upp en sådan INVESTERING köper en fet sportbil eller en klocka som kostar mer än 3 månadslöner (brutto) för en sjuksköterska.

Magdalena Petersson McIntyre konstaterar på DN:s Livsstilssidor att våra uppfattningar om hur man får konsumera är genuskodade. Att kvinnors konsumtion mer förknippas med överdåd och lyx. Och det märks. Prinsessorna och politiker få stå i skamvrån för att de äger dyra saker. För min del känns det helt naturligt att ha lite dyrare och finare saker om man vill ha det och har råd. Inget konstigt med det. Oavsett om du är prinsessa eller Mona Sahlin, eller vem som helst. Och Reinfeldt får gärna behålla sin Boss-kostym och apdyra klocka. De stör mig inte. Det som stör mig är den fullkomligt oreflekterade hetsjakten på kvinnor som äger. Män får, kvinnor får inte.

Jag skulle önska att fler reportrar som nu skrivit så tangentborden ryker om Monas väska ägnade ett par minuter åtminstone åt att fundera över varför de skrev om just den och inte Fredriks klocka. Fredriks klocka kostade motsvarande vad min förra chef tjänade på två månader. Eller drygt tre av mina månadslöner. Och då pratar vi FÖRE skatt. Jag önskar att de kunde förstå att de bidragit till att befästa vad kvinnor inte får men män får göra ostraffat. Jag hoppas verkligen att debatten nyanseras något. Men i dess nuvarande form är den en bra jämställdhetsbarometer. Senaste avläsningen gav inga muntra besked.

FK tog pengar från Förintelse-offer

Kvinnan som kom hit svårt sjuk på 50-talet efter en tid i koncentrationsläger i Tyskland fick till slut en ersättning på hela magnifika 80 000kr av tyska staten. Kompensationen känns ju skrattretande låg i sig. Men Försäkringskassan gjorde verkligen skäl för öknamnet Förskingringskassan när de konstaterade att kvinnans pension nu skulle minskas. Så man minskade hennes pension med drygt 42 000kr. SvD skriver att ersättningens namn var det som gjorde att man kunde dra in kvinnans pension. Man KUNDE. Betyder det att man MÅSTE? Även Aftonbladet uppmärksammar det skedda. Man noterar också i AB att kvinnan anses av FK ha fått retroaktiv ersättning för "frivilligarbete" utfört i ghettot. Jo, hon gick nog på anställningsintervju för det jobbet... GT har den mest träffsäkra rubriken: "Svenska myndigheter skor sig på blodspengar".

Bilden lånad från GT:s artikel

Detta klingade såpass illa att man till och med skrivit om det i utlädska media. Timesonline.co.uk har en artikel om frågan. FK bör skämmas!!! Och avskaffas och ombildas till en humanare instans. Sverige, som ska föreställa föredöme i fråga om att ta hand om människor som har det tufft kan med att peta i en ersättning av detta slag. Försäkringskassan har länge sedan slutat vara en human instans för människor som behöver hjälp. Det verkar numera vara en myndighet sammansatt av bittra inhumana paragrafpippare som sett för mycket misär och som blivit alltför luttrade. Maxanställnignstiden borde vara tre år. Efter det måste man göra annat i ett par år, och sen kan man komma tillbaka. Jag tror ingen människa kan behålla känsligheten som krävs för varje individs specifika behov om misär är ens jobb. Men ingen med en sund cell i kroppen kan väl ändå ens överväga ett beslut som berövar en överlevare från Auschwitz hennes ersättning. Det är mycket glädjande att kvinnan till slut fått rätt i Regeringsrätten. Men hur mycket ska en gammal kvinna med detta förflutna behöva stå ut med?

Dumpade 6 valpar i kylan, 3 dog

Bilden lånad från AB:s artikel

Behövs fler sprutor i nacken än den som kattägaren som smugglade sin katt incheckad i en bag från Kairo borde ha fått. Nästa spruta vill jag nominera idioten som lät tre valpar frysa ihjäl ute till. Någon hade alltså dumpat 6st rottisvalpar och lämnat dem att dö. Jag tror benhårt på att en sådan individ inte kan vara särskilt vettig mot människor heller. Kan man göra så mot djur sitter nog inte alla skruvar fast. Eller som någon sa, man har inte alla lemurer i buren. Spärra in. För alltid. Glöm gärna att sätta på värmen i cellen med.

Sahlins väska hett stoff?

Nu är det nyhetstorka, för Mona Sahlins designerväska som siktats på bild har vållat debatt. Hon har fått en 6000-kronorsväska i present, och nu skriver Aftonbladet om detta, och två kolumnister har gått in och skrivit, en för och en emot att ha en så FRUKTANSVÄRT dyr sak när man är i hennes position.

Lena Mellin ojar sig över att väskan kostar vad som är en halv månadslön ut för ett vårdbiträde. Jomen Mona är inte ett vårdbiträde. Hon ska förvisso kunna föra talan för ett, men betyder det automatiskt att hon också måste handla på Myrornas eller H&M, där kläderna kostar vad ett vårdbiträde kan ha råd med? Hon tjänar bra, låt henne shoppa! Ska hon spara? Eller köpa väskor till alla S-röstare i solidaritetens namn? Göran Persson köpte säkert inte sina kostymer på Dressman heller, men jag minns inte att jag sett Mellin ondgöra sig över hur osmart det är av honom att visa upp sig i något som kostar.

Håller med Katrine Kielos som skriver att låt Mona ha sin väska. Manliga politiker sitter i sina dyra kostymer och kör knappast runt i en skraltig Ford på stan. Men Mona ska minsann passa sig enligt Lena Mellin, för det är inte bra att det syns att hon faktiskt har en rätt fet lönecheck. Mellin får för mig förkroppsliga Jante-Sverige i denna diskussion. "Inte smart" att synas med dyr väska? Varför inte? Varför känner Lena igen en Louis Vuitton över huvud taget? Jag hade aldrig reflekterat över Monas väska. Säkert inte heller de flesta vårdbiträden. Men Mellin är upprörd, och säkert lätt avundsjuk på att Mona har fått en så het väska.

Jag trodde aldrig jag skulle försvara Mona Sahlin i någon fråga alls, men jag tycker hon ska få ha sin flashiga väska. Och om inte Mellin tänker angripa prislapparna på herrarnas kostymer och slipsar i riksdagen föreslår jag att hon tänker över ifall en väska var värd att ta mediautrymme med en av de mest missunnsamma och petiga kommentarerna jag läst på länge. Kan inte någon ge Mellin en väska också, så det blir tyst på hennes missunnsamma gnäll?

Uppdatering:

Göran Greider konstaterar att Sahlins väska är ett hos mot socialdemokratin. Han kan inte tro särskilt hårt på den ideologin om den står och faller med en väska. Vissa behöver lite distans till tillvaron...

FI Västra Götaland skriver om Väskfjomperi och konstaterar att de andra på den aktuella bilden knappast shoppat på Myrornas eller pratar i en Nokia 3310. Bästa inlägget hittills i debatten tycker jag. Alltid alltid alltid är det kvinnan som skärskådas.

Butch i kjol

Idag fick jag en intressant kommentar av en vän. "Jag är ju inte lika mycket butch som du.", sa hon. Butch? Jag? Som alltid har kjol i princip, och som älskar klackskor? Hon förklarade att jojo, jag ser ut så, men att jag knappast skulle tveka att sätta mig och köra långtradare eller lasta och lossa i klackar och kjol. Hon ansåg att utseende inte är lika avgörande som beteendet. Hmmmmm. Fick nog ge henne rätt där. Det mest klassiskt feminina på mig ÄR ytan. Innehållet... Njaaa. Okej. Butch i klackar och kjol? Eller som Stella Scott kallade sig; lipstick butch.

Totalvidrigt koncept: Purity Balls

I USA arrangeras baler där döttrarna svär inför pappa och Gud att inte ha sex före äktenskapet. De kallas "Purity Balls", och där delar far och dotter bröllopstårta och svär varandra trohet. Det låter så sjukt och incestuöst i mina öron att jag var tvungen att Googla fenomenet efter att ha läst en kort rubrik på temat i Aftonbladet.

På sidan Purityball.com kan man läsa följande:

"The Christian Center is once again thrilled to host the Father-Daughter Purity Ball. It is our pleasure to hold high the banner of purity in the midst of a culture that destroys it.

We hope you will join us as we encourage young women to commit to moral purity and help them understand the beautiful and righteous life God offers them.

The Bible lays the responsibility of protecting daughters at the feet of their fathers. We desire to charge men to take up this mantle of responsibility!

God thinks the protection of a woman’s purity should be extravagant and so do we! We look forward to this formal evening and hope you will join us."

GAAAAAAAHHHHHH! Kvinnan är inte ett menlöst våp som behöver en man för att skydda sin sexualitet. Vi kan ta hand om den biten helt själva, thank you very much!!! För den som vill veta mer på temat finns givetvis en FAQ. Där kan man bland annat läsa att:

"The fathers/mentors are the ones signing the covenants with the girls witnessing the pledge that their fathers make. The pledge represents the dedication he feels to his daughter to protect and shield her. A challenge is issued to the fathers to be pure in their own lives as a man, husband and father, and to be a man of integrity and accountability as he leads, guides and prays for his family and home."

Inte ett ord givetvis om vad pojkar ska göra. Inga mor-son-purity balls arrangeras. Det är bara den kvinnliga sexualiteten som ska stävjas, begränsas och hållas inlåst. Katarina Kielos skriver i sin bok Våldtäkt & Romantik om hur olika feministiska teoretiker problematiserat att kvinnans värde ligger i hennes renhet. Att oskulden är hennes, hon måste förvalta den och värna den, och när den är borta är hon förbrukad. Det är den synen på kvinnan och hennes sexualitet som gör sexuellt våld så effektivt, och som gör att man fortfarande på 2000-talet kan misskreditera en kvinna i i stort sett vilket sammanhang som helst på basis av att hon levt för sexuellt vidlyftigt för att vara "fin flicka".

Detta är en kvinnosyn som hade kunnat ge hedersplats i vilket talibansällskap som helst. I vårt "moderna föregångsland" USA sitter man alltså och arrangerar dessa vedervärdiga tillställningar där kvinnans roll som ägd av pappa och sen vidarebefordrad till sin äkta man som sann ägodel huggs i sten.

En ytterligare sida förklarar att man ska ta med sin dotter på Purity Ball så att de ska lära sig hur en gentleman (pappa) behandlar en kvinna, och för att dottern ska se hur mycket pappa bryr sig när han stassar upp henne till tänderna och tar med henne på fin tillställning. Ja, det är ju det kärlek är, eller hur... Hur hade det varit att älska sin dotter så mycket att hon fick välja själv, och fick bli en vuxen person till slut som inte skäms för och dessutom äger sin egen sexualitet? Skrämmande tanke för många män. Det är därför de i alla tider hittat på ritualer för att begränsa och styra kvinnans sexualitet.

Tack och lov är inte alla för denna typen av arrangemang. Bloggen Sex and Society skriver att kvinnans sexualitet inte är mannens ägodel att förvalta. Man konstaterar att Purity Balls bygger på mycket gamla värderingar, och att ritualen ger pappan i familjen ett slags överstepräst-roll. Collegecandy.com skriver att "If it sounds just a little creepy, that’s because it is. There’s nothing wrong with fathers taking an active role in their daughters lives, and I don’t even see anything wrong with fathers talking frankly to their daughters about sex and the consequences — but there’s just something inherently weird about a daughter pledging to her father that she will remain a virgin until marriage for him.". I blogginlägget konstaterar man att det varit en sak om tjejerna lovat SIG SJÄLVA att hålla på sig. Men att ge bort makten över sin sexualitet först till pappa och ssen vänta på att PAPPA ska ge den vidare till ens kommande man, det är läskigt på riktigt.

Det mest skrämmande är att man inte lär ungdomarna om kärlek, sex och relationer på ett sunt sätt. Man lär flickorna att skämmas för sin högst naturliga sexualitet, och man tar helt ifrån dem rätten att känna sådana behov, eller uttrycka dem. De har ingen aning om annat än att först tillhör de pappa, och sedan sin man. Ömsesidighet, graviditet, könssjukdomar... Inget sådant får de lära om. Det känns medeltida och att detta fortgår helt öppet i 2000-talets civilisation är helt snett. Små små män har i alla tider fruktat kvinnans starka sexuella kraft och många är de sätt som de försökt hämma den på. Och de har alltid försökt kalla det omtanke och kärlek, eller forma det till olika former av att man vill skydda kvinnan. Det man försöker skydda är egot hos små, små män utan förmåga att vara sin kvinna jämbördig. Då måste man visst sänka henne på något sätt, och vad är mer effektivt än att stävja sexualiteten? Min sexualitet behöver inte beskydd. Den behöver inte begränsas. Den behöver få vara ifred!!! Få existera, få vara som den är. Utan att mitt värde ska hänga på den, eller någon man ska lägga värderingar på hur den får eller bör vara. Purity Balls är en sjuk och incestuösstinkande relik som inte borde få existera idag. Den kringsskär kvinnan och begränsar hennes rätt till sin egen kropp och sina känslor. Hur kan de tro sig ha rätten att göra detta mot sina döttrar?

Checkade in kattunge i Kairo och flög till Göteborg

Årets Idiot kan redan utses. Det är mannen som köpte en katt i Egypten och checkade in den som bagage på flygplatsen. Han hävdar att han fått godkännande av veterinär på att katten skulle föras från Egypten till Sverige, och att han trodde att allt gick rätt till. Hur trodde han att katten skulle må i bagageutrymmet under resan? Trodde han att den skulle få eget rum med mat och vatten? Katten var så stressad då den jamade konstant då den hittades, och till slut valde mannen att låta avliva den. Han verkar helt ha missat att i samma sekund som man tar ett djur till sig så har man lovat det att ta hand om det efter bästa förmåga. Djuret ber inte om att få komma till en, vi väljer dem och vi måste förstå att det förpliktigar.

Kissemissen var någonstans mellan 8-10 veckor gammal och fick detta hemska slut på sitt korta liv. Kattplågaren blir åtalad för smuggling och djurplågeri. Jag hoppas så innerligt att han fälls. Jag är så glad att rättsapparaten tagit detta på allvar och agerat på saken. Personligen tror jag att han trodde han kommit på ett bra sätt att spara pengar på att frakta katten som han gjorde.

För mig som våndas över att åka ifrån mina en helg, trots att någon hälsar på dem och klappar och matar dem medan jag är borta känns det helt absurt att packa ner ett lite djur och lämna in det som bagage. Killen i fråga borde kanske själv prova att flyga i en bag och se om det är mysigt...

Kissen på bilden har inget med artikeln att göra. Den är bara söt.

Mannen är en biologiskt styrd maskin som MÅSTE vara otrogen?

Läste nyss i Aftonbladet om en studie där man kommit fram till att vissa gentyper hos män gör dem mer benägna att vara otrogna. Ja, för visst är det så att män med denna gentyp är programmerade att alltid svara ja på inviter och att själva ragga på andra än sin partner? Precis som män i många kulturer, även den svenska, kan ursäktas för våldtäkter och andra ovälkomna sexuella närmanden med att "han blev så upphetsad att han inte kunde låta bli". Som om de helt saknade egen vilja.

Jag tycker att det i alla lägen till slut ändå handlar om ett val. Är man inte sjuk på riktigt, det vill säga helt saknar impulskontroll, så är varje handling vi gör ett val. Gener kan öka benägenheten till missbruk, fetma och tydligen också otrohet. Men vi VÄLJER våra beteenden, i relationer, ätande och intag av substanser. Helt själva. Och vi får också ta ansvar för våra handlingar. Gener är ingen ursäkt. Kommer aldrig heller att bli. Tyvärr tror jag studier som denna bidrar till dåliga ursäkter från män som inte ens försöker praktisera impulskontroll.

Morgonlycka

Vad säger godmorgon bättre än en god latte? Espressohouse räddade mig från morgontröttheten idag. Nu är det tåget till Stockholm som gäller. Dans, och härliga människor väntar.

Sexistiska svinerier okej bland kultureliten?

Aftonbladet har en debatt-artikel av Petra Hjortensjö, som blivit utsatt för sexuella trakasserier av en manlig skådis-stjärna. Han hade helt enkelt tagit för sig rent handgripligt. Petra beskriver att mottagandet av henne bland de manliga kollegorna varit kantad av taffliga ivägslängda sexualiserade kommentarer, som om detta vore "det enda rätta sättet" att bemöta en kvinnlig kollega. Hon har också fått förslag om att hångla med en manlig kollega då hon skulle söka en utbildning, för han satt ju i juryn... Petra vänder sig mot att ingen vågar protestera. Att det är en tuff bransch med många som slåss om jobben bidrar och ger gubbsjukan fritt spelrum. Hångla och betafsas, eller byt jobb?

Balettvärlden, som för mig ter sig totalt asexuell, har fått en skandal på halsen nu med Marc Ribaud, som fått en varning av operachefen för sexuella trakasserier. Lät bra så långt, men nu direkt efteråt så vill man tona ner allt, och man ursäktar Ribaud med att hans latinska temperament tagit över, och understryker att mailet som den drabbade kvinnan fått skrivits på italienska. Jaha, om jag smädar någon på finska, eller hotar någon, så är det mitt finska temperament som tar över och då är allt okej? Gubbar! De håller varandra om ryggen på ett pinsamt sätt. Ser de inte själva vilka värderingar de stämplar sig själva med? Eller tycker de att det är sunda värderingar, och vill förknippas med dem? Även andra inom operan har uttalat sig överslätande om händelsen, och en person sa att om det inte varit kvinnans chef som skickat mailet hade ingen agerat på det som skett. *?????????????*

På FI:s blogg skrivs det om händelsen och man ifrågasätter hur man kan ursäkta detta beteende som man gör från operans håll. Jag undrar också. Ett mail som lett till en anmälan är allvarligt, oavsett den inbördes relationen mellan förövare och drabbad. Allvarligare ändå är att man försöker släta över alltsammans och bortförklara det hela.

På bloggen My dad read Kirkegaard diskuteras också fall där riktigt kända gubbsjuka exemplar försökt få ursäktat sina övertramp rent för att de är kända och har gjort framgångsrika filmer. Jomen det ursäktar givetvis allt. Att inte det redan står i lagboken är ju skamligt! HALLÅ ELLER?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!? Ska alla som gjort något bra i livet tillåtas bete sig hursomhelst? I helt orelaterade sammanhang dessutom. Bloggaren anser att denna form av manlig genidyrkan som efterfrågas till och med i rättslig instans tydligen är pinsam. Jag håller med.

Så, igen. Kvinnans kropp är hennes. Den tillhör inte kåta gubbar som vill ta för sig. Inte i skådisbranschen, balettvärlden, eller någon annan stans. Hon är okränkbar, alltid! Kränkningar är kränkningar, oavsett vilken titel du har eller hur ditt CV ser ut. Gäller både förövare och den som drabbas. Och oavsett vilket språk kränkningen görs på.

Misstag att snitta loss vargnötter?

Enligt DN har jägarna skurit bort testiklarna på vargar som skickats in efter jakten. Man hänvisar till ett "misstag". Skulle inte tro det. Jag misstänker att man behållit dem som souvenirer. En rutinerad jägare "råkar" inte skära loss testiklarna. Jag råkade skära loss dem på flodkräftan jag dissekerade i gymnasiet på biologin. Det blev så för att jag inte hade en susning om vad jag sysslade med. Men jägarna har koll. De visste precis. Nu kan de, som vissa infödingsstammar gjort sedan urminnes tider, stoltsera med att äga ett par nötter från ett djur som var så häftigt att få fälla. Kanske tror de att det ska ersätta Viagran i lådan bredvid sängen?

Deprimerad av Avatar?

Okej, nu finns det verkligen inga gränser för hur påverkbara vi är, eller hur lite förankrade vissa är i sina liv här på Jorden. Enligt Aftonbladet kan man bli deprimerad av att längta till Pandora, planeten filmen Avatar utspelar sig på. Jag skulle nog kunna satsa på egendom och kroppsdelar på att filmen knappast ensam förmår att utlösa depressioner eller suicidtendenser. Det bör rimligtvis ha funnits någon form av tomhetskänsla eller nedstämdhet i botten.

På olika fora runt om i världen har filmens fans skrivit om sin längtan till Pandora, och upplevelsen av meningslöshet med livet på denna planet. Jag tycker det är lite skrämmande. Att drömma om Pandora som vacker plats är en sak. Att förlora anknytningen till detta livet av en film är patologiskt.

För mig blev filmen en käftsmäll i fråga om vilka värderingar som faktiskt styr många beslut som påverkar oss, och vår planet, på olika sätt. Kommentaren "Ja, det är dålig publicitet att döda infödingar. Men det finns en sak aktieägare hatar mer än dålig publicitet, och det är en dålig kvartalsrapport." säger väldigt mycket. Och den värderingen är knappast unik för filmens karaktärer utan frodas i vårt västerländska samhälle. Men deprimerad? Eller ens vilja flytta dit? Njaaaaa. Jag har fullt upp med roliga saker på Jorden och har inte tid att lämna dem. Filmen var vacker, och helt underbar. Men jag stannar här. I tanke och handling.

"Hårdhudad galt" det enda prästämne som duger?

Skrattade lite åt rubriken om att en präst i norr hellre vill efterträdas av en galt än en kvinna. Nu var det inte riktigt så han sa i artikeln heller när man läste, men en hårdhudad galt skulle det vara*!*. För det blåser ju hårda vindar, med allt snack om att viga samkönade par och så, så det är visst viktigt att "vara skriften trogen" däruppe, säger prällen som ska avgå från sin post.

Frågan är om han inser hur starkt han idiotförklarar sin församling, om han inte anförtror åt dem att klara av att en kvinna, i enlighet med 2000-talsvindar, är präst i hans lilla by. Eller hur mycket han bidrar till att fortsätta stämpla norrlänningar som insnöade bakåtsträvare med kvinnosyn från svunna tider. För mig är det bara djupt beklagansvärt att en "galt" ska vara modellen. Jag skulle kunna räkna upp ett tjugotal kvalitéer som jag hade önskat av min själavårdare som inte ryms i "ärrad galt"-mallen. Det låter som att en präst mer eller mindre måste bli fysisk och buffla upp sig för att få gehör. Jag skulle snarare säga att en bra präst kan ha vilket kön och vilka dimensioner som helst, det är inte snopp och hårig bringa som avgör. Men den här avgående galten kanske behöver inbilla sig att hans "kvalitéer" är livsviktiga för hans ämbete. Om inte annat så för att rättfärdiga sin egna position.

Slår ett slag för min skomakare!

Jag måste lägga några rader på att berömma min skomakare. Har sedan några år lämnat in mina skor för piffning på Blixt Skomakeri på Drottninggatan. Inte nog med att det ligger mittemot gymmet och är en naturlig punkt att passera. Mina skor blir alltid som eller till och med bättre än nya! Billigare än Nordstan, snabbare, trevligare och bättre service! Senast lämnade jag in mina nya stövlar som uppenbarligen fått marknadens tunnaste sulor i originaltappning (kände popcornen under fötterna på biografen senast...). Nu är de som nya, och vips håller de till och med fötterna lite varmare. Upputsade var de också när jag fick tillbaka dem. Jag vet, det är inte årets happening att ha en bra skomakare. Men jag tycker stället förtjänar ett omnämnande för att jag är verkligen alltid mer än nöjd.

Hälsningar från Naantali

Nu har jag spenderat min första natt på Naantalin Kylpylä (Nådendal SPA) i Finland. Vilket ställe!!! Skulle kunna vänja mig vid detta. Rummet är superfint och säkert inte gratis. STOOOOOR säng, flashigt badrum, tofflor och morgonrock framme och en helt egen "solaltan". Balkong alltså, men just nu är det nog lite väl extremsport att sola där, även om solen ligger på (de strålar som faktiskt når ovan trädtopparna såhär mitt på dagen...).

Ett fantastiskt vinterlandskap mötte mig när jag klev av planet i Åbo. Ja, vi har det vitt i Göteborg med, men den här kylan är behagligare! -15 idag, och jag kom precis in från en härlig promenad. Fyllde på fruktförråden inför helgen. Och köpte massor av (SOCKERFRITT!!!) havrebröd. I Finland är inte sirapstraditionen i bröd alls lika utbredd.

Stället har ett fullt utrustat gym dessutom. Så efter frukosten som blev... energirik med bacon, äggröra och karelska piroger, så blev det drygt en timmes lyfta skrot. Nu dags för dansträning inför kvällens show. I sann finsk anda inleder jag showhelgen med knivdans.

Återkommer med rapporter om både show, workshops, dansupplevelser och givetvis fler bilder.

Stadsbor får inte yttra sig om vargjakten?

Någon stackars ödemarksbo har yttrat sig i Aftonbladet och sagt att stadsbor inte har problem med vargar och därför har de ingen talan i vargdebatten. Han skriver om hundar som dödats, och om att barn inte får gå till skolan själva. Och han är mycket bister angående att han inte kan jaga med sin hund om vargen är kvar.

Men har han inte uttalat lösningen på problemet själv? Flytta till stan! Här finns inte vargen inpå knutarna. Ingenting säger att människor har rätt att tränga undan djuren för att bo vid deras hemvist. Vi har ingen självskriven rätt att utrota det som inte passar oss och vår plan för existens. Passar inte faunan, bo då inte i vargområden ute till skogs. Det kan aldrig bli som sagoskogarna i en Disney-film. Den svenska skogen innehåller rovdjur. Att flytta till skogs och tro att allt ska vara ulligt och gulligt och tillrättalagt känns naivt. Även om folk bott där "i hundratals år".

Mycket utrymme ges i media åt olika röster om vargjakten. Några har hävdat att avskjutningen handlade om att rensa ut sjuka individer. I praktiken tror jag inte det alls har handlat om det. Tror inte en enda jägare var nära nog sitt byte för att bedöma dess hälsomässiga status. Det talas mycket om den genetiskt lite väl insyltade vargstammen, och Allt om Alliansen har ett inlägg om att det är viktigt att reglera vargstammens storlek och arbeta för att den inte ska bli en genetiskt fattig cocktail. Hade inte en naturligt stor vargstam kunnat hålla sin genpool tillräckligt varierad? Problemet med för nära släktskap mellan individerna har väl uppstått i spåren av att vargarna blivit färre? Människan ska inte lägga sig i naturens gång, för det slutar alltid med att man får parera oönskade effekter åt olika håll. Moder Natur har bäst koll på sin avkomma och genpoolen. Evolutionen har klarat sig utan människan i miljarder år. Den slår människan med långt större erfarenhet på området.

Kan inte folk bara sluta låtsas att man skjuter vargarna för vargarnas skull och vara ärliga om att det handlar om bekvämlighetsyta för människor? Hyckleriet irriterar. Och det får jag som stadsbo tycka. Jag välkomnar dessa vargrädda skogsbor att bli mina grannar istället för att vifta med bössan mot djur som faktiskt bara gör det de naturligt gör.

Antihomo-propaganda och logiska kullerbyttor

Hittade en spännande länk till RFSLs tidskrift "Kom ut" på nätet. Där fanns en hel artikel om hur religiösa utspel världen över gjort livet surt för homosexuella. Artikeln behandlar också en hel del bisarra fördomar om homosexualitet, t ex den täta kopplingen som görs mellan homo och analsex. På det stora hela verkar just det vara vad man tänker på som homo-motståndare. Flators sexliv är inte lika intressant, förstås, som pojkarnas.

Homosexuella har beskyllts för än det ena, än det andra, genom historien, och det som slår mig är vilken makt man tillskrivs i kraft av sin läggning. Vi kan åstadkomma mycket, vi flickor som gillar flickor, och pojkar som gillar pojkar. Ett berömt exempel på helt logiskt skuldbeläggande är när den kristne ledaren Jerry Faldwell i TV påstod att elfte september-attacken 2001 bland annat skedde på grund av feministers och homosexuellas inflytande i USA. Helt otroligt!!! Visste inte att vi homos hade sådan makt. Undrar vad jag ska ställa till med för fanskap härnäst? Även Estonia ska enligt svenska frikyrkliga ha förlist pga att Sverige antog partnerskapslagen 1994. Suck. Hohojaja. *gäääääääsp*

Det slutliga retoriska och logiska självmålet är anklagelserna om att homorörelsen banar väg för pedofiler. Kan någon ens försöka förklara logiken för mig? Scott Lively har enligt "Kom ut"-artikeln till och med klämt fram en teori om att nazismen var ett homo-påfund. Det låter ju väldigt sannolikt. Hitler var egentligen en lesbisk drag king?

Irans president har vid förfrågan om hur homosexuella behandlas i Iran förnekat att fenomenet ens förekommer. Fast vi vet att det inte vore mysmys att bli haffad med handen i brallorna på en av samma kön där heller. Litauen har nyligen förbjudit homosexuell propaganda (Tänk om det GICK att få folk att byta läggning? Jag skulle omvända alla vackra heteroflickor! Bums!). Polen införde inte så länge sedan ett förbud mot att göra reklam för homosexualitet. Som om det vore en ny bilmodell som gick att sälja... I Spanien har tusentals protesterat mot homoäktenskap, och en kardinal varnar för att Spanien kan bli utan barn om homosexuella får gifta sig. Ja, för visst slår varje homoäktenskap knutar på både äggstockar och sädesledare på alla omkring. I Gambia har man nog gått längst av allt jag läst hittills; presidenten beordrade alla homosexuella att lämna landet inom 24 timmar, eller så skulle de halshuggas. De har nog inga inrikespolitiska besvär i det landet, eller något annat, när presidenten har tid att ägna sig åt homohetsjakt. I Italien fördömde en kardinal en homosexuell kvinna som våldtagits med kommentaren att hon får skylla sig själv med den livsstilen. Attityderna världen över är... intressanta. Och skrämmande. Här i Sverige dras vi med Göran Hägglund... Så vi har också en del byk att tvätta!

På emaso.com kan man hitta massor av "information" samt gratis litteratur om varför homosexualitet är förkastligt. Man skriver i början av sidan att ens barn inte bör ta del av det grova material, bl a hämtat från RFLSs hemsida, som kommer att presenteras på sidan. "Om du är en förälder, eller mor- och farförälder, med en pojke under 16 år kan du få mycket av vår litteratur sänd till dig gratis. Dessa böcker, eller delar av böcker och uppsatser, har vi markerat med ordet "gratis" i referenslistan i slutet på sidomenyn." Vet ju inte om jag ska skratta eller gråta här heller. Bara riktat till pojkars anhöriga. Nej, vänta, jag glömde, kvinnor har ju ingen sexualitet... På sidan finns också denna vetenskapligt korrekta och mycket intressanta tabell:

Jämförelseämne	Homo	Hetero
1. Genomsnittlig livslängd	55 år (män)	75 år (män)
2. Missbruk av illegala droger	större	mindre
3. Självmordsfrekvens	större	17.6 (per 100K/år)
4. Frekvens av pedofili	>3	1
5. Könssjukdomar	större	mindre
6. Trohet mot sin partner	mindre	större
7. Social/religiös acceptans	mindre	större
8. Onormal fokusering på det sexuella	större	mindre
9. Rektala problem	större	mindre

Återigen, förstår inte folk när de gör sig själva till åtlöje? Kan de inte se att deras minst sagt anala fixering inte smickrar dem själva direkt? Vad vinner de på att peka finger åt andras läggning? Deras "myt nr 2", som är att det inte går att påverka sin avkommas läggning, ger mig kalla kårar. De påstår på fullaste allvar att det visst går. Kanske i praktiken, men till vilket pris? Eller kanske... Om man gör barnet lika sexuellt hämmat som vissa ultrareligiösa är i alla fall, oavsett läggning. Då blir ju ingen sexakt spontan, lustfylld eller trevlig... Men är det verkligen värt det? Det finns till och med en bok som heter "A parent's guide to preventing homosexuality". Man blir ju mörkrädd. De TROR verkligen på detta. För alla som undrar över konceptet, se "But I'm a Cheerleader". Underbar parodi på avprogrammeringsläger. Men med rejält djup!

Ett av de mest fantastiska inslagen i sammanhanget är sajten Americans for Truth About Homosexuality. Där påstår man sig avslöja sanningen om homolobbyn och den homosexuella livsstilen. En hel webbsida om oss!!! Tyvärr inte med alltför många siffror rätt. Min livsstil skiljer sig inte så mycket från den heterosexuella. Endast faktiskt i fråga om partnerval och val av uteställen och communities. Men det är knappast sådant som märks i det dagliga livet...

Ojojoj... Har surfat en del på QX.se också, och läst om vad som händer på homofronten i världen. Både glädjeämnen i form av liberalare lagstiftning, men också depp i form av förföljelser och fördömande. Det håller på, fortfarande. Det har alltid hållit på. Och jag kan inte för mitt liv begripa vad med min läggning som är så fascinerande.

Ny träningstrend- Indoor Walking

Tycker du också att namnet, Indoor Walking, har en töntig klang? Första gången jag hörde det tänkte jag "Ska de packa in en massa folk i ett rum för att gå? På band då eller?". Kunde inte föreställa mig att behov skulle finnas av något med detta urfåniga namn.

Sedan kom Fitnessfestivalen i Göteborg, och där fick jag se och testa maskinen som används. Den ser ut, och är väl i princip, som en crosstrainer, med lite olika inställningsmöjligheter. Redan efter en minut visste jag att min akterdel i alla fall skulle få sig en omgång om man körde på den. Så jag bestämde mig för att det kanske inte var riktigt så fånigt ändå med denna träningsform.

Idag har jag provat. Och jag kan säga att det enda fåniga var mitt flås. Jag har faktiskt riktigt bra kondition, men jag var helt slut. Man kan köra skiten ur sig själv, bokstavligt talat, på denna maskin. 45 minuter långt var passet, och instruktören Emil på Sportlife guidade oss newbies genom detta med glans. Efteråt var jag helt mos, i benen, armarna och hela systemet. Snacka om cardio!!! WHOHOOOOOOOO!

Såhär ser det ut. Ser lättare ut än man behöver göra det.

Vargjakten gör mig så ledsen

Jag har svårt att ta ställning för människor som anser att de ska få skjuta av vargar för att de råkar finnas inom samma område som människan. För mig är det helt vansinnigt att ge sig ut och klippa tiotals djur bara för att. Ja, skydda tamboskap och så vidare. Men jag tycker ändå inte att det är skäl nog. Tydligen så har man redan lyckats skjuta av fler än vad som var tillåtet dessutom i Dalarna. Men tro inte att man jämnar ut totalkvoten i de andra områdena där man skjuter dessa djur för att ett område överskridit sin kvot. Det totala antalet kommer alltså att bli minst en varg för mycket även i relation till de 27 som för mig låter alldeles horribelt mycket. 10% av vår totala stam!

Naturskyddsföreningen anmäler jakten till EU-kommissionen. De anser att man inte kan jaga av ett bestånd på drygt 200 exemplar och tro att man lämnar stammen i kraft att överleva. Man anklagar regeringen för att sakna koll på läget och det diskuteras om att regeringen låtit sig lobbas omkull av "bullriga särintressen". MUF står tack och lov som en vettig röst (enligt mig i alla fall) i frågan, och ifrågasätter regeringens beslut att tillåta jakten. Niklas Wykman skräder inte orden, och han har onekligen en poäng:
"Med de 22 skjutna vargarna har vi förlorat i trovärdighet när det kommer till skydd av den biologiska mångfalden. När vi nu har utrotat tio procent av vår vargstam, vad ska vi då säga om Indien gör detsamma mot tigrarna, Japan mot valarna eller Australien mot vithajen"

73% av de som röstat på DN.se för eller emot vargjakt har röstat emot, vilket jag tycker känns trösterikt. Jägarna själva... De står inte för att de vill fälla varg, i alla fall inte offentligt. Någon har för AB uttryckt att det är en speciell känsla att fälla ett av dessa djur. Men av rädsla för hot så vågar ingen av dem låta publicera namn och bild i media. Så man begriper i alla fall att man inte har "folkets stöd" i detta, vilket är glädjande. Men att man ändå går ut och skjuter dessa magnifika djur... För mig är det fruktansvärt. Jag kan inte ta parti för detta.

Bilden lånad från antarken.stockholm.se

Spikmattan farlig?

Aftonbladet klämmer till med årets mest krystade artikel redan nu. Den handlar om att årets succéjulklapp spikmattan kan vara farlig! Med tanke på hur många det är som har en och använder den frekvent så höjdes nog ett och annat ögonbryn, och jag gissar att långt fler än jag läst artikeln.

Hursomhelst, de enorma riskerna med mattan är visst blodtryckshöjning och en risk att svimma. Gör det för ont kan man riskera dessa oönskade effekter, står det. Men hur vanligt är det att man inte märker att det gör för ont? Och pressar man sig genom för hög smärta så är man väl ändå ovanligt korkad? Saknar lite siffror på hur många som ligger i någon som helst form av riskgrupp för dessa effekter. Hur många är egentligen masochistiska nog att tvinga sig till att ligga kvar trots svår smärta och illamående? Är det samma reporter på AB som testat detta, som hällde i sig tre burkar Cocaine-dryck (motsvarar 9 koppar kaffe i koffeinmängd) och blev illamående?

Som om inte redan denna ENORMA hälsorisk som beskrivs ovan var nog så lägger man också till att om man använder mattan mot bar hud, inte tvättar den och delar med andra så riskerar man hudinfektioner. NO SHIT?!?! Det gäller allt du har mot huden som delas med andra utan vettiga hygienrutiner. Nåja, det blev en artikel i alla fall. Någon fick betalt. Och ja, jag har i alla fall gett den två klick hittills så reklamplatsköparna blir glada också.

Jag har bara märkt underbara effekter av min. Mjukare nackmuskler och ett allmänt välmående. Inga infektioner än, och svimmat har jag inte heller gjort. Men nu kan jag känna mig lite mer som extremsportare när jag lägger mig på den framöver.

Feltryck, hoppas jag...

Läser om olika gym i GP idag. Ligger helt rätt i tiden att skriva om olika träningsanläggningar och deras utbud inför rusningen nu när alla nyårslöften ska infrias. Men i GP:s artikel står det att en personlig tränare sagt att man måste kolla blodtrycket innan man börjar träna, för att man ska inte träna med högt blodtryck. Jag hoppas att det rör sig om ett feltryck, eller om att reportern klippt innehållet olyckligt. För det är inte farligt att träna med högt blodtryck. Däremot är inte all slags träning lämpligt.

Högt blodtryck kan i många fall kureras med träning. Både högt och lågt blodtryck är indikationer för att börja röra mer på sig. Viktnedgång i samband med att man börjar röra på sig har ofta mycket positiva effekter på högt blodtryck. Statisk eller högintensiv träning är inte att rekommendera, och tryck över vissa nivåer bör regleras, men det bör man göra oavsett för att avlasta systemet. Men för all del, motionera på!!! Det finns så mycket man kan ägna sig åt i träningsväg. Är man som PT orolig för att få hypertoniker som kunder, skaffa en blodtrycksmanschett och en utbildning i att använda en sådan. Det är inte så svårt att mäta ett tryck på plats. Tar en minut ungefär.

Som sagt, jag hoppas att det var en "slip" som gjorde att man formulerade sig som man gjorde. Det är olyckligt, för det som står i tidningen är ju SANT för många. Och man kan ha skrämt flera som borde röra på sig från att göra det, eller försett några till med ursäkter de sannerligen inte behövde.

Huskapning, men mannen får ingen hjälp

Ok, jag har ofta ångat på om att kvinnor som misshandlas och förföljs av sina män inte får skydd i Sverige. Men den här historien är minst lika horribel. En man träffar till slut sin nätdejt, som visar sig vara mer eller mindre ett psycho, men polisen säger att eftersom dealen varit att hon skulle komma och bo hos honom så kan de inte kasta ut henne ur hans lägenhet, där hon nu häckar, men inte han. Nu så kan Kronofogden få avgöra vem som har rätt till boendet. HALLÅ ELLER?!?!?! Jag kan bara konstatera att det svenska systemet skyddar den som kan med att bete sig mest ruttet och illa.

Hur man undviker att bli av med sin kamera

En vän till mig länkade på ett forum till detta fyndiga inlägg om hur man kan öka chanserna att inte bli av med sin kamera. Det är definitivt värt den minut det tar att kika på sidan. Do it!

Träna ut det gamla och in det nya året

Året 2009:s sista dag: 60 minuter spinning som slutade i en pöl av svett och endorfinrus

Året 2010:s första dag: 50 minuter stenhårt gympass ihop med andra superambitiösa dårar på gymmet (tro't eller ej, fullt ös på gymmet även en dag som denna nyårsdag efter decennieskifte)

Träning är ett livselixir. Punkt.