Aftonbladet har en debatt-artikel av Petra Hjortensjö, som blivit utsatt för sexuella trakasserier av en manlig skådis-stjärna. Han hade helt enkelt tagit för sig rent handgripligt. Petra beskriver att mottagandet av henne bland de manliga kollegorna varit kantad av taffliga ivägslängda sexualiserade kommentarer, som om detta vore "det enda rätta sättet" att bemöta en kvinnlig kollega. Hon har också fått förslag om att hångla med en manlig kollega då hon skulle söka en utbildning, för han satt ju i juryn... Petra vänder sig mot att ingen vågar protestera. Att det är en tuff bransch med många som slåss om jobben bidrar och ger gubbsjukan fritt spelrum. Hångla och betafsas, eller byt jobb?
Balettvärlden, som för mig ter sig totalt asexuell, har fått en skandal på halsen nu med Marc Ribaud, som fått en varning av operachefen för sexuella trakasserier. Lät bra så långt, men nu direkt efteråt så vill man tona ner allt, och man ursäktar Ribaud med att hans latinska temperament tagit över, och understryker att mailet som den drabbade kvinnan fått skrivits på italienska. Jaha, om jag smädar någon på finska, eller hotar någon, så är det mitt finska temperament som tar över och då är allt okej? Gubbar! De håller varandra om ryggen på ett pinsamt sätt. Ser de inte själva vilka värderingar de stämplar sig själva med? Eller tycker de att det är sunda värderingar, och vill förknippas med dem? Även andra inom operan har uttalat sig överslätande om händelsen, och en person sa att om det inte varit kvinnans chef som skickat mailet hade ingen agerat på det som skett. *?????????????*
På FI:s blogg skrivs det om händelsen och man ifrågasätter hur man kan ursäkta detta beteende som man gör från operans håll. Jag undrar också. Ett mail som lett till en anmälan är allvarligt, oavsett den inbördes relationen mellan förövare och drabbad. Allvarligare ändå är att man försöker släta över alltsammans och bortförklara det hela.
På bloggen My dad read Kirkegaard diskuteras också fall där riktigt kända gubbsjuka exemplar försökt få ursäktat sina övertramp rent för att de är kända och har gjort framgångsrika filmer. Jomen det ursäktar givetvis allt. Att inte det redan står i lagboken är ju skamligt! HALLÅ ELLER?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!? Ska alla som gjort något bra i livet tillåtas bete sig hursomhelst? I helt orelaterade sammanhang dessutom. Bloggaren anser att denna form av manlig genidyrkan som efterfrågas till och med i rättslig instans tydligen är pinsam. Jag håller med.
Så, igen. Kvinnans kropp är hennes. Den tillhör inte kåta gubbar som vill ta för sig. Inte i skådisbranschen, balettvärlden, eller någon annan stans. Hon är okränkbar, alltid! Kränkningar är kränkningar, oavsett vilken titel du har eller hur ditt CV ser ut. Gäller både förövare och den som drabbas. Och oavsett vilket språk kränkningen görs på.
8 kommentarer:
Ett riktigt stort problem är att kvinnorna tiger. De tar emot och tiger sedan, i stället för att använda knän, händer, röst och ord. Om de kåta gubbjävlarna blev ordentligt satta på plats skulle de kanske förstå, men det känns som om de stryks medhårs. Och de som blivit utsatta kanske "talar ut" en gång, men sedan då? Vad händer, vad gör de? Släpper de det och går vidare? Tiga och lida tror jag inte på. Däremot på att skrika högt, organisera sig, aktivt stå upp för sig själv och försvara sin rätt att vara kvinna och äga sin kropp. Att kräva den respekten.
Det är den överslätande attityden som stör mig mest, och kanske än mer att den tycks lyckas. Tystnaden lägger sig igen. Det skrämmer. Gubbväldet kan inte fortsätta om de inte tillåts fortsätta; om de inte ges den makten av andra. Så varför tillåts de hållas?
Som Ursula Le Guin sagt: "The power of the harasser, the abuser, the rapist depends above all on the silence of women."
Det är dags nu, tjejer, att sluta tolerera och tiga. Så länge vi gör det tillåter vi att de fortsätter.
Sant. Det är inte kvinnornas fel att de blir utsatta. Men vi gör fel om vi inte skriker ut vår ilska över det som händer.
Mer än en gång har jag blivit ifrågasatt på krogen när jag protesterat mot tafsande. Som om jag inte hade rätt att säga ifrån... Och när jag bloggat eller skrivit debattinlägg om det så har både kvinnor *!* och män hoppat på mig och anklagat mig för att vara en socialt handikappad sur bitterfitta som borde stanna inomhus. Jotack, att gå ut betyder alltså att man sagt okej till vad som kan tänkas komma? Nä fy fan! Jag tänker fortsätta protestera och gapa tills någon fattar att det inte är okej!!!
Vi borde verkligen inte nöja os smed att få har våra kroppar ifred! Att ens kommma på tanken att mörkan någon annans grepp mot en kollega är rena förräderiet. Och inte stannar det där heller - en del killar verkar ha en tendens att vara lojala enbart mot varandra och släpper inte in tjejer i bekantskapen, oavsett om de har känt dem lika länge som alla andra.
Trakasserierna kommer tyvärr inte sluta så länge det här tänket existerar.
jag gjorde en extra god latte idag så nu kan jag råna banken och använda det som ursäkt i rätten. toppen!;)
Får komma och dricka latte hos dig nån dag. :)
Det är inte nödvändigtvis kvinnorna som blir trakasserade på Operan som tiger, utan kvinnorna som likt Ylva Arnold som försöker tysta ner de modiga som tar bladet från munnen. Som bagatelliserar det hela genom att prata om kulturella skillnader (=fransmännen är lite annorlunda)eller att händelsen inte var "allvarlig". Eller männen som lik Anders Franzén anser att trakasserierna på italienska inte ska räknas. (Fast i just Ribauds fall är det enkelt: uno, due, tre, quattro.. ;-) )
Det är också svårt att bevisa trakasserier. För man kan ju ha "missförstått" det som chefen viskade i ens öra, eller misstolkade hans hand som gled på rumpan, eller missförstod när han antydde att kontraktet bara skulle förlängas under "vissa villkor". Men den här gången gick mailen att bevisas. DÄRFÖR har det blivit en sån uppståndelse av det hela. Att det GÅR att bevisa att han verkligen håller på så där. Gång efter gång. Tjej efter tjej. I Sverige - och utomlands. Och detta accepteras av den sortens personligheter som Franzén och Arnold representerar.. urk..
I have discovered your infamous article and diffamatory comments left on your blog although full of lies and calumny! I have totally had enough of the way people in Sweden think they can say and write anything they want about someone without proof and totally forgetting the only rule that legally counts : you are guilty when proven guilty and until then there should be "presumption of innocence"! In my case ALL of these aspects have been totally unrespected and people like you and the press or your "Anonymous" friends have been writing things that are not true and that have been legally sorted out by lawyers and this is why I went back to my working position totally cleared! So I will ask you to take your responsabilities and face the law when I will take you to court with my lawyer for writing false information about me and for letting anonymous comments full of lies and calumny stay on your blog.
Marc Ribaud
Jag undrar mest om det är den verklige Ribaud som skrivit kommentaren ovan..? För hans skull hoppas jag inte det. Det vore ju lite väl pinsamt.
Skicka en kommentar