"Hårdhudad galt" det enda prästämne som duger?

Skrattade lite åt rubriken om att en präst i norr hellre vill efterträdas av en galt än en kvinna. Nu var det inte riktigt så han sa i artikeln heller när man läste, men en hårdhudad galt skulle det vara*!*. För det blåser ju hårda vindar, med allt snack om att viga samkönade par och så, så det är visst viktigt att "vara skriften trogen" däruppe, säger prällen som ska avgå från sin post.

Frågan är om han inser hur starkt han idiotförklarar sin församling, om han inte anförtror åt dem att klara av att en kvinna, i enlighet med 2000-talsvindar, är präst i hans lilla by. Eller hur mycket han bidrar till att fortsätta stämpla norrlänningar som insnöade bakåtsträvare med kvinnosyn från svunna tider. För mig är det bara djupt beklagansvärt att en "galt" ska vara modellen. Jag skulle kunna räkna upp ett tjugotal kvalitéer som jag hade önskat av min själavårdare som inte ryms i "ärrad galt"-mallen. Det låter som att en präst mer eller mindre måste bli fysisk och buffla upp sig för att få gehör. Jag skulle snarare säga att en bra präst kan ha vilket kön och vilka dimensioner som helst, det är inte snopp och hårig bringa som avgör. Men den här avgående galten kanske behöver inbilla sig att hans "kvalitéer" är livsviktiga för hans ämbete. Om inte annat så för att rättfärdiga sin egna position.