måndag 18 augusti 2008

Våga inte vara smart i Sverige

Ibland får Aftonbladet till det och skriver om bra ämnen. Men dagens krigsrubriker om hur minsitrars barn minsann sätts i privata elitskolor slår ju alla rekord i fåneri.

"Detta kan leda till att kommunala skolan får elever med sämre förutsättningar. I förlängningen kan friskolan bli en sorts elitskola." är en av kommentarerna som återges i artikeln. Den kommunala skolan har redan många elever som inte är så begåvade. De kan få extrahjälp. För den begåvade och smarta finns inget extra stöd, ingen extra stimulering. Är det då inte naturligt att för sitt barns bästa försöka ge dem bästa chanserna till utveckling?

Om man nu är så upprörd över att ågon väljer bort kommunala skolor, varför inte undersöka hur man skulle göra de kommunala alternativen mer attraktiva? Jag hade JUBLAT om jag fått chansen att gå i en så kallad "elitskola". Mamma hade garanterat om hon kunnat, trots sin arbetarbakgrund helt utan akademiska meriter, gladeligen satt mig i en sådan skola om det hade varit genomförbart eller om hon vetat vart hon skulle vända sig.

Sverige är verkligen ett land där det är FULT att vara smart och begåvad. Med drypande avsmak kallas man "elit" om man råkar vara mer begåvad i läsämnen. Att någon som vill utveckla sin begåvning väljer en miljö där den möjligheten finns skall till varje pris klankas på och vändas till något negativt.

Som jag ser det är inte problemet att några barn till ministrar och akademiker får chansen att bli allt det de har kapaciteten till i en friskola, utan att den offentliga varianten totalt misslyckats i att erbjuda en bra studiemiljö för de som är mer än normalbegåvade. Skolan hamnade på slir för decennier sedan. Som jag bloggade om häromdagen var det redan för 25 år sedan inte fint att vara begåvad. Att man går ut i media med sin avundsjuka och missunnsamhet över de som faktiskt får de förutsättningar de behöver för att utvecklas är otroligt småsint, och tyvärr så otroligt inne i det ännu så sosse-präglade Sverige. Alla ska ha det lika bra, oavsett insats eller förutsättningar, eller vad man själv vill. Att alla inte kan vara bra på allt är inte PK att ge uttryck för. Istället lägger man varje Joule energi på att förhindra de begåvade från att utvecklas. Vad är det för bisarrt land vi lever i? Märker inte folk själva hur griniga och avundsjuka de visar sig vara när de inte kan acceptera att någon annan får det bra? Hur orkar man bli ledsen över någon annans framgång och lägga energi på att förstöra kalaset, istället för att jaga sina egna prestationer, inom vilket område det än må vara? Det är plågsamt att bo i ett samhälle som har detta klimat.

Inga kommentarer: