Anti-öl-hysteri?

Trodde inte mina ögon när jag såg rubrikerna. Landslagssimmare som gjort sitt i OS skickades hem efter att ha druckit öl under en tennismatch. Jennifer Wegerup ger moralismen en röst och ett ansikte då hon skriver att:

"Där fanns glada svenska fans, där satt vårt kungapar och där satt också öldrickande svenska olympier som en liten studie i dåligt omdöme. Hemma i Sverige kunde barn och ungdomar se sina idoler dricka öl på ”atleternas läktare”."

Ja, herreGUUUUUUUUUUUUUD, låt inte våra barn få en bild av vuxna som mitt på dagen tar ett glas och kan sköta sig ändå. Ingen av dessa moralister som satte i halsen av att simmarna tog en öl under matchen har givetvis själva någonsin druckit i närvaron av ett barn? Eller druckit alls?

Sverige, landet där allt ska förbjudas, där allting är farligt och landslags"idoler" tvingas bete sig som onaturliga mekaniska ting för att inte locka in ungdomar i fördärv. En öl, ett glas vin... Sedan när har det varit att visa dåligt omdöme? Varför har vi sådana sjuka krav på våra idrottare? Sedan när är en god sann ren person och idrottsman en som aldrig tar ett glas? Är det vettigt alls att förvänta sig? Att folk såg det verkar i och för sig varit det värsta. Men handen på hjärtat, vad är det värsta som kan hända av att världen har sett dessa individer ta en öl? Jag ser inga rubriker om annalkande katastrofer, bara en moralhysteri som började spridas i Peking. Och den har tydligen också drabbat halva Sverige, då hälften av de som röstat på frågan "Är det okej för idrottarna att dricka alkohol i landslagskläder efter att ha tävlat klart?" ansåg att det inte var okej. Jag kan bara konstatera att Sverige drabbats av en sällsynt och svårslagen variant av moraliserande. Och svenskarna verkar gotta sig åt att kunna peka finger och anse att "stjärnorna" gjort fel. En öl? Är det ingen som känner att deras sinne för proportioner grumlats en aning? Och då menar jag inte landslagssimmarna, utan de som förfasar sig över deras omdöme.