Idag kan man i Metro läsa om en dörrförsäljare som tvingat sig till en kyss av en 17-årig tjej efter att han fått veta att hennes föräldrar inte var hemma. Han bad först om en och hon sa nej. Då tvingade han henne, och sa efteråt att "När en tjej säger nej kan det vara ett spel där hon säger nej fast hon vill. Det antar jag som kille.". Ursäkta? Ett nej är alltid ett nej. Hoppfulla hanar får allt respektera nej till det kommer ett ja. Mannen i fråga är 21 år. Inte jättegammal, men i den åldern borde man ha lärt sig att inte resonera sådär helt uppåt väggarna. Jag blir helt ärligt mörkrädd. Ett nej är ett nej är ett nej. ALLTID. Misstänker man annat så håller man det för sig själv. Ett nej är alltid ett nej. Påstår man annat som kille så borde man låsas in och inte släppas ut förrän man kan stava till och förstå ordet "nej" fullt ut.
Ett annat fall av "KARLAR *suck*" är taxiföraren som körde iväg istället för att hjälpa till eller kalla på hjälp när en kvinna blev våldtagen och han bevittnade händelsen. Medmänniska, hallå? Nästa gång kanske det är din fru, dotter eller kompis som ligger under två män och någon kör iväg istället för att hjälpa. Hur känns det att få veta det, tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar