Flickor, kvinnor, tjejer, VAD SYSSLAR NI MED?!?!?!

Hittade ett par artiklar som verkligen upprörde mig på Aftonbladet.se idag.

Den första artikeln handlade om att man vaxar bikinilinjen på 12-åringar. Varför? Vad har dessa flickor för förebilder? Varför går man till salong i denna späda ålder för att låta en främmande människa rycka bort ens könshår? Och hur f-n är man funtad som vuxen då man utför denna "behandling" på en så ung flicka? Att klippa bort det som eventuellt sticker fram utanför en bikini är en sak, men vaxning på salong? Har 12-åringarna idag för mycket pengar? Och för få vettiga vuxna omkring sig?

Den andra artikeln som gjorde mig sne fick mig mer eller mindre att gå i taket. Modeller ska tävla i vem som lyckas bäst med bantning. Ur artikeln:

"Den som lyckas bäst att gå ned i vikt vinner ett eftertraktat modellkontrakt värt drygt 600 000 kronor, en portfolio och en personlig tränare under ett år."

Ja, de där sakerna är säkert mycket värt för tjejer som redan är smalare än snittet och som ska gå ner på BMI som inte går att erkänna som hälsosamt. När kroppen är pressad till sitt yttersta och man går in på svält, så känns ju en PT som helt rätt investering... INTE. Tänker på PT:n ur reportaget om modellen som prövade att banta ner sig till Size Zero, och PT:n bara hejjade på och tyckte hon blev snyggare och snyggare, i takt med att revbenen syntes som knölar mot kanten av bröstbenet. Man tror tydligen från tävlingsarrangörernas håll på allvar inte att dessa tjejer kommer att ta till ALLA medel för att komma åt kontraktet? Jag har tävlat i en viktklass-idrott, och har set tmånga udda sätt att reglera sin vikt. När man inte ens ska klara fysmoment, vad hindrar en från att i princip gå på en diet bestående av koffein och cigarretter? Man verkar inte heller ha ägnat en halv tanke åt hur detta kommer att påverka kvinnor världen över. Banta och bli rik. Framgång ligger i att kunna skära sig på sina revben och höftkammar. Hälsosamt, eller? När ska modeindustrin acceptera att de spär på sjuka ideal? Och kanske till och med ta lite ansvar och gå över på ideal som faktiskt är hälsosamma för vanliga människor. Behöver inte vara "mullig modell"-tema, men ändå hälsosamt, tack.

När man läst hur modeller dött i unga år av för restriktiv kosthållning så måste jag ställa mig ytterst skeptisk till denna typ av tävlingar. Fast om tjejerna som deltar kan man egentligen inte säga annat än "stackars korkade tjejer". Det är de själva som väljer att delta i hetsen, även om det från början är en sjuk idé. Ingen tvingar dem. De vill göra detta. Man kan ju fråga sig varför. Men det är deras val. Hoppas alla överlever tävlingen, utan bestående men.

Ingen sex med neandertalare?

För varje kvinna som haft sex med en man så står påståendet om att den moderna människan inte hade sex med neandertalare som absurt... Så primitiva och behovsstyrda och egofixerade som män kan bli i bingen kan det knappast röra sig om att de följt med evolutionen hela vägen till dagens datum. Nej, jag är inte alls ledsen över att ha upptäckt att jag inte vill ha dem.

Strippade för att få jobba på OS

I Kina är det visst hård konkurrens om vissa jobb. Så hård att tjejerna som söker går med på allt. Ett gäng kinesiskor rapporteras nu ha strippat för att visa att de besatt de perfekta kroppsmått som förväntades finnas hos en OS-värdinna. Kravspecen var detaljerad nog att ha konstruerats av en civilingenjör med mått och relativa mått.

Ur Aftonbladets artikel:

"När urvalsprocessen var avklarad skickades alla på charmträningsläger utanför Peking. Utbildning pågick 16 timmar om dagen. Under tiden fick de träna kroppsrörelser, dans, stil och ceremoniprocesser. De stod i timmar i höga klackar och log – med tandpetare i munnen.
– I ståövningarna var vi tvungna att stå stilla och le i minst en halvtimme, säger 20-åriga värdinnan Ma Sha."

Världen är en bra sjuk plats. Och kineserna verkar ha en del minst sagt udda värderingar. Hade någon bett mig plocka av mig kläderna för ett jobb hade jag snarast sett till att individen i fråga fick en ny samtalspartner; JÄMO! Jag hade blivit helt tokig. Fast den värsta rapporten angående vad folk får göra för jobb läste jag för ett tag sedan, och det handlade om Sverige. Två individer hade fått klä av sig för att visa att de inte hade några intimpiercings då de sökte jobb inom företagshälsovården. Vad ska man säga? Jag har nog satt ribban lite längre upp än så för min värdighet.

(Av bilden att döma har kineserna löst gåtan med kloning av människor. )

Bild från Aftonbladet.se

Taekwondo-drama

Den svenska taekwondodomaren Chakir Chelbat blev tydligen sparkad i ansiktet av ilsken kuban som ansåg att han borde ha vunnit en match som inte tilldömdes honom. Inte blev det bättre av att coachen också knuffade och brötade på Chakir.

Chakir dömde många av mina matcher då jag var aktiv. Minns honom som rättvis, konsekvent och alltid trevlig. När jag dömde ihop med honom var han aldrig överlägsen eller otrevlig. Han är utsedd till världens bästa domare 2005. Och nu som följd av en dålig förlorares humör har han fått sy flera stygn och tvingats lämna arenan.

Vad är det för fel på folk som tävlar? Och som coachar under tävlingar. Det är SPORT!!! Jag önskar inget annat än livstids tävlingsavstängning för kubanen som angrep honom på detta sätt. WTF verkar dessutom ha klubbat igenom detta. DOMAREN?!?!?! Man rör inte domaren. Detta slår den svenska skandalen för många år sedan, då en mycket dålig förlorare gick fram till sin motståndare som ramlat och resolut stampade hälen i bakhuvudet på killen, som däckade på plats. Den förövaren blev bara avstängd i ett par år. Det var klent.

Det är viktigt att sporter som ändå är kontroversiella för många rensar i de egna leden. Kubanen har inget mer att hämta på mattan, någonsin. Föreslår terapi, och en ny hobby. Det anses redan i många läger att endast huliganer, ligister, kriminella och på andra sätt defekta individer ägnar sig åt kampsport. Redan nu höjs röster om att taekwondo-utövarna är olämpliga förebilder, och att sporten borde slängas ut ur OS. Det är inget fel på sporten. Jag höll på i 8 år, och bytte sedan till thaiboxning, och var under alla kampsporsåren mindre påpucklad och skadad än mina kompisar som spelade handboll eller fotboll. Tjuvnyp förekommer i alla sporter. I kampsporter är det oftast bara en tänkbar angripare i alla fall. I fotbollen ett helt motståndarlag som kan tacklas och hålla på. Och mer skador är det i fotboll. Vem minns inte Vinnie Jones vars hela rykte kretsade kring hans humör? För att inte tala om hockey. Snitt, förlorade tänder etc... Nej, taekwondo är en soft sport i jämförelse. Låt inte ett rötägg förstöra hela ryktet.

Fast Jan Majlard som skrivit i SvD och vädrat åsikten att taekwondo borde slängas ut ur OS och sedan lovordar pingis har missat att pingis och taeokwondo har ungefär samma skadefrekvens. Eller hade i alla fall det runt 2000, då jag höll på som bäst. Och han har helt missat andan i kampsport. Tror han att iaido handlar om att skära delar av sina medmänniskor också? Killen gillar inte kampsport, och har inte fattat dem heller. Men vi som gillar kampsport, och utövar dem i någon form, vet att några rötägg inte är taktgivande för sporten. Och vi måste behålla det på detta sätt. Till protokollet vill jag också tillägga att de enda ansiktsskador jag fått i träningssammanhang kommer från orientalisk dans. Vill Majlard förbjuda det med? Det måste ju vara farligt, då jag haft både blåmärken och blödande sår i ansiktet.

Bilderna lånade från Aftonbladet.se

Sverige vidare i taekwondo, och Carro får skit i media

Jag la 8 år av mitt liv på denna sport, taekwondo, och givetvis så är det extra roligt att två svenskor fick åka till OS. Kvalen är inte enkla, och inte alltid helt rättvisa, och varje land får bara sända väldigt få oavsett placeringar i kvalen Så var det i alla fall på "min tid", då jag till och med dömde i en regional uttagning.

Imorse kunde jag se att tungviktstjejen Karolina Kedzierska slagit spanjorskan inatt. Mycket roligt att se. Och det var hög kvalitet på damernas match, som Aftonbladet lagt upp klipp från. Spanjen är kända för bra kvalitet på sitt landslag. De har en tradition av många mästerskapsmedaljer och hade när jag var aktiv några av de topprankade i världen på sin team-lista. Elena Benitez, Louisa Armanz... det var tider. *nostalgisk*

Hejja Karolina, hoppas Sverige leds till sin första OS-medalj i denna gren. Roman Livaja var så förtvivlat nära, han kom ju fyra år 2000 (med en fot som bråkat i ett par år, vi skålar för den).

En Karolina det inte gått så lysande för är hon med C och Klüft i efternamn. Vi noterar detta, och önskar lycka till med träningen inför nästa tävling. Alla taskiga rubriker om fiasko och "experten sågar Klüfts insats" känns ju helt onödiga. Är det månntro det faktum att man själv med näven i chipspåsen suttit och hoppats, och sedan inte fick skryta för de finska och norska kollegorna om att Sverige minsann är fantastiskt som idrottsland? Carro är fortfarande en av Sveriges största idrottare och hon behöver inte vara slut för att hon gjorde en dålig tävling. "Sämst när det gällde", skrev någon. Jag tycker man kan tillåta denna lysande idrottskvinna en svacka i protokollet, även om det råkade vara OS. Inte många har hennes meritförteckning i någon idrott över huvud taget. Så låt nu Carro ladda om och komma igen. En miss, och hon är skräp? Skärpning.

Jag säger bara... KARLAR!!!

Idag kan man i Metro läsa om en dörrförsäljare som tvingat sig till en kyss av en 17-årig tjej efter att han fått veta att hennes föräldrar inte var hemma. Han bad först om en och hon sa nej. Då tvingade han henne, och sa efteråt att "När en tjej säger nej kan det vara ett spel där hon säger nej fast hon vill. Det antar jag som kille.". Ursäkta? Ett nej är alltid ett nej. Hoppfulla hanar får allt respektera nej till det kommer ett ja. Mannen i fråga är 21 år. Inte jättegammal, men i den åldern borde man ha lärt sig att inte resonera sådär helt uppåt väggarna. Jag blir helt ärligt mörkrädd. Ett nej är ett nej är ett nej. ALLTID. Misstänker man annat så håller man det för sig själv. Ett nej är alltid ett nej. Påstår man annat som kille så borde man låsas in och inte släppas ut förrän man kan stava till och förstå ordet "nej" fullt ut.

Ett annat fall av "KARLAR *suck*" är taxiföraren som körde iväg istället för att hjälpa till eller kalla på hjälp när en kvinna blev våldtagen och han bevittnade händelsen. Medmänniska, hallå? Nästa gång kanske det är din fru, dotter eller kompis som ligger under två män och någon kör iväg istället för att hjälpa. Hur känns det att få veta det, tro?

3 av 3 moment avklarade

Imorse ca 3 minuter i 9 tittade jag ner på ett färggrannt papper. Det vackraste pappret i världshistorien, i alla fall för mig, och åtminstone känns det så idag. Det var Vägverkets körprovsprotokoll, där inspektören kryssat i "Godkänd". Så nu har jag ÄNTLIGEN körkort. Gick rätt så snabbt när jag väl kom igång med det. Dyrt som h**vete blev det, men det var det värt. YAY!

Våga inte vara smart i Sverige

Ibland får Aftonbladet till det och skriver om bra ämnen. Men dagens krigsrubriker om hur minsitrars barn minsann sätts i privata elitskolor slår ju alla rekord i fåneri.

"Detta kan leda till att kommunala skolan får elever med sämre förutsättningar. I förlängningen kan friskolan bli en sorts elitskola." är en av kommentarerna som återges i artikeln. Den kommunala skolan har redan många elever som inte är så begåvade. De kan få extrahjälp. För den begåvade och smarta finns inget extra stöd, ingen extra stimulering. Är det då inte naturligt att för sitt barns bästa försöka ge dem bästa chanserna till utveckling?

Om man nu är så upprörd över att ågon väljer bort kommunala skolor, varför inte undersöka hur man skulle göra de kommunala alternativen mer attraktiva? Jag hade JUBLAT om jag fått chansen att gå i en så kallad "elitskola". Mamma hade garanterat om hon kunnat, trots sin arbetarbakgrund helt utan akademiska meriter, gladeligen satt mig i en sådan skola om det hade varit genomförbart eller om hon vetat vart hon skulle vända sig.

Sverige är verkligen ett land där det är FULT att vara smart och begåvad. Med drypande avsmak kallas man "elit" om man råkar vara mer begåvad i läsämnen. Att någon som vill utveckla sin begåvning väljer en miljö där den möjligheten finns skall till varje pris klankas på och vändas till något negativt.

Som jag ser det är inte problemet att några barn till ministrar och akademiker får chansen att bli allt det de har kapaciteten till i en friskola, utan att den offentliga varianten totalt misslyckats i att erbjuda en bra studiemiljö för de som är mer än normalbegåvade. Skolan hamnade på slir för decennier sedan. Som jag bloggade om häromdagen var det redan för 25 år sedan inte fint att vara begåvad. Att man går ut i media med sin avundsjuka och missunnsamhet över de som faktiskt får de förutsättningar de behöver för att utvecklas är otroligt småsint, och tyvärr så otroligt inne i det ännu så sosse-präglade Sverige. Alla ska ha det lika bra, oavsett insats eller förutsättningar, eller vad man själv vill. Att alla inte kan vara bra på allt är inte PK att ge uttryck för. Istället lägger man varje Joule energi på att förhindra de begåvade från att utvecklas. Vad är det för bisarrt land vi lever i? Märker inte folk själva hur griniga och avundsjuka de visar sig vara när de inte kan acceptera att någon annan får det bra? Hur orkar man bli ledsen över någon annans framgång och lägga energi på att förstöra kalaset, istället för att jaga sina egna prestationer, inom vilket område det än må vara? Det är plågsamt att bo i ett samhälle som har detta klimat.

Gothic Bellydance med humor

Många dansare inom min genre är lite väl allvarliga, och tar sig själva på dödligt allvar. För att visa att humor också ingår i detta gjordes denna dans:

Mansgriseri doppat i syra

Mina ögon föll på en hemskhemskhemsk artikel när jag glad i hågen klev upp och började läsa morgonens nyheter. Den handlade om kvinnor som straffats av män, antingen för att råkade vara just av honkön och pappan var besviken på detta, eller för att de ratat en man, eller på något annat sätt hotat en mans heder. Den översta bilden på en nu ung kvinna som vid fem års ålder fick ett fotogenbad med avslutande flambering som tack av sin far, för att hon hade haft den dåliga smaken att födas som flicka. Att pappan själv är skyldig till barnets kön vet han nog inte om. Han kanske borde luntat upp sina testiklar istället för att straffa den som bar skulden. Men icke. Den femåriga flickans ansikte och framtid brann upp den natten.

I Pakistan och Bangladesh är syra tydligen vanligt att använda som man när man anser att en kvinna behöver straffas. Hennes brott kan vara ointresse, nekat frieri eller svartsjuka tankar på mannens sida. Hur man än lyckats väcka en mans vrede kan han ta ut det genom att hälla syra på kvinnan. Kvinnan på den undre bilden hade fått för lite i hemgift med sig, och detta straffade mannen henne för genom att syrabada henne. Mittenfotot föreställer en kvinna som tolv *!* år efter att ha nobbat en mans frieri straffades av denna man med en syrabomb.

Att hälla syra på ågon måste vara ett av de vidrigaste brott man kan begå. Man förstör huden för alltid, och i många av dessa fall ögon, öron, läppar... Kvinnorna förlorar sina ansikten för evigt, och kommer aldrig att kunna återställas, kommer aldrig att få gifta sig (vem vill ha en så skadad fru?), kommer aldrig att få det liv de hade fått om inte vissa mäns egon var som äggskal; urblåsta och lättbräckliga. Deras värde i männens ögon är ingen alls. På ett sätt. Men på ett annat sätt är de starkt knutna till männens känsla av värde i sina egna ögon, då en kvinnas handlingar kan få dem att begå de mest bestialiska hämndaktioner.

Dessa grymma handlingar tycks ha viss acceptans i länderna där de sker. Och från omvärlden hörs... ingenting? Vem tar strid för dessa flickor och kvinnor som inte verkar ha något skydd eller några rättigheter i sina hemländer? Se på dem, är detta något vi kan tiga och se hända? Mitt hjärta blöder för dessa tjejer och kvinnor, vars enda brott är att leva i länder där mans-schauvinismen och mannens äganderätt över kvinnan ihop med ett sjukt hederstänk gör varje kvinna till ägodel för männen omkring dem, och ibland offer för dessa mäns litenhet.

Bilderna lånade från Aftonbladet.se

Anti-öl-hysteri?

Trodde inte mina ögon när jag såg rubrikerna. Landslagssimmare som gjort sitt i OS skickades hem efter att ha druckit öl under en tennismatch. Jennifer Wegerup ger moralismen en röst och ett ansikte då hon skriver att:

"Där fanns glada svenska fans, där satt vårt kungapar och där satt också öldrickande svenska olympier som en liten studie i dåligt omdöme. Hemma i Sverige kunde barn och ungdomar se sina idoler dricka öl på ”atleternas läktare”."

Ja, herreGUUUUUUUUUUUUUD, låt inte våra barn få en bild av vuxna som mitt på dagen tar ett glas och kan sköta sig ändå. Ingen av dessa moralister som satte i halsen av att simmarna tog en öl under matchen har givetvis själva någonsin druckit i närvaron av ett barn? Eller druckit alls?

Sverige, landet där allt ska förbjudas, där allting är farligt och landslags"idoler" tvingas bete sig som onaturliga mekaniska ting för att inte locka in ungdomar i fördärv. En öl, ett glas vin... Sedan när har det varit att visa dåligt omdöme? Varför har vi sådana sjuka krav på våra idrottare? Sedan när är en god sann ren person och idrottsman en som aldrig tar ett glas? Är det vettigt alls att förvänta sig? Att folk såg det verkar i och för sig varit det värsta. Men handen på hjärtat, vad är det värsta som kan hända av att världen har sett dessa individer ta en öl? Jag ser inga rubriker om annalkande katastrofer, bara en moralhysteri som började spridas i Peking. Och den har tydligen också drabbat halva Sverige, då hälften av de som röstat på frågan "Är det okej för idrottarna att dricka alkohol i landslagskläder efter att ha tävlat klart?" ansåg att det inte var okej. Jag kan bara konstatera att Sverige drabbats av en sällsynt och svårslagen variant av moraliserande. Och svenskarna verkar gotta sig åt att kunna peka finger och anse att "stjärnorna" gjort fel. En öl? Är det ingen som känner att deras sinne för proportioner grumlats en aning? Och då menar jag inte landslagssimmarna, utan de som förfasar sig över deras omdöme.

Kattplågare till offentlig prygling!!!

Och sedan ska de låsas in i saltfyllda sarkofager! Den som fångade in katten Miffo, skar av den tungan och körde något slags verktyg genom kattens huvud kan inte vara frisk nog att vistas bland andra människor. Eller några levande varelser. När man på ett så utstuderat och grymt sätt ger sig på värnlösa djur, så måste det finnas många rader i DSM-IV att applicera. Vad kan man få ut av det hela? Blod på kläderna? Skryter man om detta för kompisarna? Gör man detta i gäng? Vem presenterar en sådan idé, med vissheten att få gehör i en grupp? Vad är det för fel på människor? Det är en fråga jag allt oftare ställer mig.

Vänsterhänt och gay

Tydligen är vänsterhänta överrepresenterade även i gayvärlden. Alla goda ting följer med att skriva med "fel" hand. Att vara gay är dessutom ännu bättre nu när jag läst att p-piller slår ut vårt naturliga urval och gör att kvinnor väljer fel män till partners. Det var nog i och för sig dagens "jahaja"...

Svenska folksjälen och skolans vingklippande anda

Jag har nyligen fått lägga vantarna på en tämligen intressant bok, som heter "I trygghetsnarkomanernas land" av David Eberhard. David är psykiatriker, och har skrivit om den svenska längtan efter trygghet, som mer eller mindre kommit att förlama Sverige. Vi har fått ett land där alla former av tävling (förutom om man heter Kajsa, Foppa eller Ingemar) är strikt förbjudet. Vi har fått ett klimat där man aldrig utsätts för några krav eller tillåts känna hur det är att möta motstånd eller misslyckanden. Detta har skapat generationer av hudlösa individer, som tror att någon annan ska lösa deras liv åt dem, och som inte klarar av det vanliga livet utan depressioner, suicidförsök och mer eller mindre känslor av annalkande undergång.

Det är spännande läsning, men kapitlet som fick mig att reagera starkast, var det om skolan i Sverige. Skolan, där alla tvingas in i samma form. Fyller du inte ut den, så tvångstöjs du till att fylla den, med vissheten om att du egentligen inte passade men det får man ite säga högt. Tar du för mycket plats klipps du behändigt ner i den ordinerade formen. Jag återupplevde under dessa sidors läsning min egna skoltid, präglad av frustration och förvirring. Den pådyvlade skammen för att jag var begåvad (och hade dessutom mage att inte dölja det inför de mindre begåvade!), förmaningarna när jag räknade för snabbt, den nedlåtande blicken när fröken påstod att 3-5 inte gick, och jag protesterade med att det visst går och blir -2 (i första klass), de djuuuuuupa suckarna när jag räckte upp handen IGEN under lektionen och ville svara på frågorna...

Jag började första klass med den fullkomligt felaktiga förväntningen att det skulle bli ett ställe jag skulle älska, för där fick man LÄRA SIG saker. Att lära mig var det bästa jag visste. Efter ett år var jag desillusionerad. Efter några år ytterligare omotiverad. I högstadiet var jag fullständigt ohanterabar för lärarkåren och saknade all respekt för den. Jag slogs inte, jag pratade inte sönder lektionerna, jag mobbade ingen, jag förstörde inte skolans egendom, men jag hade en stenhård mask av aggression och motstånd i största allmänhet. Hade jag lågpresterat hade man säkert satt mig hos skolpsykologen och sedan i OBS-klass. Men jag var ju duktig, så jag fick hållas... Lärarna kallade mig "begåvad men oslipad", men ingen problematiserade det närmare än så.

I gymnasiet gled jag igenom naturvetenskaplig linje med inställningen "kan man få en fyra gratis är det fusk att plugga för en femma". Jag gick ut med 4,4 i slutbetyg, dödligt besviken på linjen som skulle varit en stor utmaning, och svor att aldrig sätta min fot i en skola igen. Nu, drygt 300 poäng på universitet senare, så är jag glad att jag inte lät mig avmotiveras alldeles. Mina år som student har varit otroligt givande och spännande, och jag har mött världar där man får, och till och med förväntas, prestera. Tiden jag arbetade på högskola är fortfarande den tid jag ser tillbaka på med flest leenden och mest värme. Inte för att jag på något sätt var "bäst" eller briljerade dagligen, utan för att miljön var gjord för att utveckla och utvecklas, att få prestera och få möta utmaningar på daglig basis.

I Sverige är det fult att utmanas. Att prestera är något som man bör hålla för sig själv, och helst låta bli, så att ingen annan sate som INTE klarar samma saker blir ledsen. Fast jag tror inte att någon annans liv hade blivit sämre om jag fått lov att vara duktig i matte. För de andra är säkert bättre än mig på andra saker. Jag må pricka bra poäng på IQ-tester, men vad säger det? Det är ingen värdering av min existens i förhållande till andras människovärde. Det säger ingenting om hur jag kommer att klara mig livet. Eller hur lycklig jag kommer att bli. Men att bli dissad för att jag råkade födas med en hjärna som hade disposition för logik och problemlösning har knappast gjort mig, eller någon annan, lyckligare. I den ständiga strävan att få alla att tro att de kan vara lika bra på allt tar man från allihop bort möjligheten att bli bra på någonting alls. Vem vinner på det? Jag har nu, 32 år gammal, gjort upp med min skoltid på allvar och beslutat att det som inte dödat nog i alla fall härdat lite. Men måste det vara så?

Speciell dag för mig och mina gelikar

Japp, idag är det de vänsterhäntas dag. Tydligen är vi särskilt talangfulla i vissa avseenden. Många schackvärldsmästare har varit lefties, liksom ett gäng stora konstnärer. Einstein var vänsterhänt. Picasso och Da Vinci likaså. Sedan måste fördel tillskrivas högerjabbare i boxning och andra kampsporter. Har för mig att många fäktningsvärlsmästare också varit vänsterhänta. Undrar vad jag är bäst på? Konstnärligt lagd är jag i alla fall. Och konstig. Det kanske räcker som vänster-arv?

Gathering of the Tribes, Pirkkala

Min hjälte Mikebike skriver om tidernas camel toe

Jag skrattar alltid så jag gråter åt Mikes blogg. Här kommer ett klipp från ett inlägg som nästan fick mig att trilla av stolen:

"Han hade formligen pressat in hela sitt paket, troligen med våld, i ett par ljusgrå cykelbrallor som verkade vara på gränsen till att explodera
i sömmarna av det hårda trycket. Pungkulorna hade placerats rakt framåt, troligen framåtpressade och upplyfta av den förstärkande dynan i grenen, och de tittade piggt på alla runt borden. Kuken vet jag inte var han hade gjort av men gissningsvis låg den klistrad mot magen och bar förklaringen till det lite bulliga partiet en bit upp på buken."

Han ska ha medalj!!! Mike alltså.

Bloggar- en maktfaktor, men inte enligt DN

Lisa Bjurwald skriver i DN om bloggosfären (jag säger "auch" åt hennes kommentarer):
"Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad. Först var det FRA-frågan som skulle avhandlas av tyckare som knappt kunde stava till underrättelsebehov."

Att resten av artikeln faktiskt är ganska vettig och handlar om att man inte ska skuldbelägga offer vid övergrepp försvinner med den inledningen hon gör. Här kommer Drottningen av Språkhantering, och darra ni som inte hade 5:a eller MVG i svenska språket. Må ni icke uttrycka era åsikter i era bloggar, då de sticker i ögonen på denna känsliga person, och säkert många av hennes likar.

Låt gå för att jag själv tycker att stavning och formuleringar är ett billigt sätt att verka mer påläst, smart och kunnig i jämförelse med någon som stavar som en kratta, använder lunar-språk och egenhändigt hopknåpade förkortningar och aldrig slår på "shift" under skrivande eller använder skiljetecken enligt gällande regler. Men att på ledarplats i STOR tidning referera till bloggandet som analfabeternas och de oupplystas kalas är bara ett utslag av högmod och snobberi. Aftonbladet kallar bloggarna "Fjärde statsmakten" och kommenterar också Lisas brist på kunskap inom området.

Lisa verkar ha missat att bloggar numera faktiskt är som en kraftfull djungeltrumma. Människor med mer eller mindre koll når ut till varandra, finner åsiktsfränder, förser varandra med information, skapar opinion och kan till och med uppvigla i viss utsträckning. Bloggar, beroende på innehåll och validitet (fast ibland mer agitators-talanf än validitet), kan driva opinionspendeln åt olika håll. Politiker har fattat det, för många bloggar. En del poitiker har inte fattat poängen, men bloggar ändå (och samlar poäng åt oppositionen...). Rätt nyttjad är en blogg kraftfull. Skrivet ord har kraft. Tangentbordet må ha sopat mattan med pennan, men ord är makt. Rätt lagda ord är stor makt. Lisa behöver uppdatera sig på blogg-fenomenet, helst innan hon skriver mer blaja.

Fler tankar om ämnet:
Kontaktmannen
Same same but different
Emmanuel Karlstens blogg
Badlands Hyena
Jinge
Beta Alfa

Oskuld eller dumpad

Följetången om oskuldsbevis fortsätter i media. Nu berättar en kvinna i Aftonbladet om sin operation som hon genomgick för att "få tillbaka" mödomshinnan.

Det finns en hel del riktigt sviniga saker i historien. Som att mannen som tog hennes oskuld dumpade henne när han fått sitt, hon var inget värd mer då. Den hon var förlovad med efter att hon genomgått operationen för rekonstruktion dumpade henne för att hon inte blödde när de hade sex första gången.

Kvinnan själv har dessutom färdiga förklaringar på rad för vad man kan säga om det inte blöder.

Jag blir alldeles matt. Nog för att jag vet att man är slampa som tjej i mångas ögon om man är sexuellt aktiv, men det denna tjej berättat om övergår mitt förstånd. Att det fortfarande finns män som anser att de har rätten att kräva oskulder medan de själva knullar runt är bortom bisarrt för mig. Ja, jag har sagt dett förr. Skrivit det förr med. MEN JAG BLIR SÅ ARG!!! När ska dessa män med traditioner som borde försvunnit i glömskans ljuva skuggvärld för millennier sedan fatta att kvinnor inte är ägodelar eller troféer?!?!

Öga för öga vid djurplågeri

Idag läste jag att ett gäng ungdomar spelat fotboll med igelkottar. Hur man kommer på idén är för mig helt främmande. Att sparka ett värnlöst djur, och dessutom flera gånger, tills det dör, är för mig helt vidrigt. Vad jag önskar för dessa ungdomar är helt enkelt ett straff i paritet med "öga för öga".
Finns inte mycket som får mig att gå i taket som våld mot de värnlösa. Och dessa ungdomar borde verkligen veta bättre. Jag var inte mer än en tvärhand hög förrän jag visste att man inte skadar djur, eller andra människor. Vad har föräldrarna till dessa bestar gjort istället för att uppfostra sina yngel? De borde hängas upp och pryglas, föräldrar som ungarna... De första har misskött sitt jobb, och aktörerna i detta vedervärdiga drama har helt enkelt förtjänat att lida. Ja, medeltida straffsyn kanske. Men titta på den söta lilla igelkotten på bilden. Kan man skada den medvetet, så finns nog en och annan skruv som inte är helt rätt åtdragen.