Igår fanns en insändare i GP där en man ondgjorde sig över att homosexuella vill gifta sig, precis som heterosexuella par får göra. Det går ju inte minsann, då äktenskapet enligt skribenten alltid handlat om en man och en kvinnas relation.
Gert på GP-redaktionen svarade direkt på detta genom att konstatera att slaveri och annat otyg också varit "norm" för inte alltför länge sedan. Han skriver vidare att partnerskapslagstifntningen är ett sätt att fortfarande diskriminera homosexuella.
Insändarskribenten verkar helt ha missat att äktenskap ingås i första hand av två skäl: kärlek och/eller juridik. Man gifter sig helst med den man älskar, och det kan ju då vara en man eller en kvinna, beroende på läggning. Sedan finns en hel del juridik i det hela, som man också får ta med i beräkningarna. Faktiskt väljer många par idag att skriva på sina äktenskapspapper, inte för att de så gärna vill just gifta sig, utan av juridiska skäl. Juridiken borde givetvis vara samma för paren, oavsett om de består av ett eller två kön.
Som alltid så undrar jag FORTFARANDE varför det är så viktigt för vissa att få paxa något så personligt som äktenskap. Hur i hela fridens namn orkar man ens bry sig om ifall jag vill gifta mig med en man eller kvinna? Hur påverkar detta någon annans liv? Har skribentens privatliv på något sätt påverkats av att homosexuella lever ihop? Eller att de får skaffa barn? Eller att de vill gifta sig på lika villkor som heteropar? Skaffa ett liv, säger jag bara. Helst ett eget, och sluta leva andras och ställa upp pekpinnar utifrån den egna snävsyntheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar