Jag blev alldeles knäsvag...

... och mitt hjärta bultade hejdlöst. Alldeles skakis var jag. Efter boxpasset alltså. Nu ser man vad den träningen gjorde för kondisen på sin tid. Idag är det svårt att tänka sig att jag var tränad för och tävlade på elitnivå en gång i tiden. Orientalisk dans ger visserligen viss form av träning, men man blir ingen dängare på att massakrera mitsar när man tränar bellyrolls. Inte heller orkar man mata sparkar som en gång i tiden bara för att man orkar dra ett trumsolo på 10 minuter utan paus. Ja, det går utför. Men så fyller jag ju 30-nånting i veckan, igen. Och inser att jag förvandlats från en kick-ass black belt chick till en... kick-ass bellydancer. Inte fel det heller. Framförallt min näsa uppskattar byte av gren.