Hittade en lite annorlunda artikel i Aftonbladets nättidning. Där stod det att jämställdhet gör att flickor blir bättre på matte. Då undrar jag givetvis hur man tänker sig "bättre". Själva begåvningen finns nog där, eller inte. Oavsett jämställdhet. Men jag är också tämligen säker på att förväntingarna och vad som tillskrivs ens roll starkt påverkar vilka sidor man låter utvecklas.
En av mina bästa vänner, som dessutom är en av de smartaste människor jag träffat, fick veta på gymnasiet (hon hade då valt teknisk, men hoppade av före studenten) av sin mattelärare att flickor kan inte räkna så de kan inte få femma i matte. Så bra att läraren "visste" det. Och att han fick sin tes bevisad genom att hon "inte klarade" linjen (det hette linjer på min tid).
Jag har alltid varit grym på matte. Mamma lärde mig negativa tal när jag var 6 år gammal. Jag var helt fascinerad av hur man kunde trixa med siffrorna. Räkning var min stora passion. Men det var inte direkt premierat i skolan. Är dock inte säker på att det hade med jämställdhet att göra. Jag tror snarare Jante hade sagt sitt i min grundskola. Min lärare var stark anhängare av Jante. Tror inte det hade så mycket med att jag var tjej att göra.
Artikeln påminde mig om hur mycket man kan förstöra hos barn och ungdomar av talang och ambitioner, oavsett om det är könsroller eller på annat sätt skeva vyer som orsakar det. Vilket slöseri med resurser. Och begränsning av individer. Varför inte bara låta var och en bli salig på sin sak? Och utveckla de sidor som ligger en varmast om hjärtat? Screw Jante.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar