Läste idag en artikel om kvinnor som i halv panik söker sig till kliniker och betalar dyra pengar för att få konstruerat en mödomshinna. Allt för att deras blivande man, som säkert betäckt det mesta av en och annan härad själv redan innan bröllopet, inte ska upptäcka att de inte är oskulder.
Jag blir så förbannad när jag läser sådant. Mödomens betydelse har ingenting med något anat än manlig fåfänga att göra. De vill vara först. De vill ha det rena köttet. Att deras åderpåle vandrat från veck till veck är inget att hojta om. För de är...*trumvirvel*... MÄN!
Jag tycker det är beklämmande att män "äntligen blir av med" och kvinnor "förlorar" oskulden. Det säger en hel del om synen på det hela. Är det inte dags att uppdatera synen på kvinnans sexualitet ungefär 2000 år och börja acceptera att kvinnor liksom män har drifter och både kan och får ha sex om de vill. Att man inte blir en sämre kvinna för att man inte knipit fram till bröllopet. Tänka sig, det kan till och med gynna äktenskapet att ha lekt av sig och testat fram sina preferenser innan. Inte minst makarna emellan.
Men men, synen som kommit fram på så många håll, på kvinnans sexualitet är att den inte ska synas, inte ska omnämnas, inte ska existera, annat än när mannen behöver hennes tjänster. Sexualiteten beskrivs fortfarande i termer om att hon ger och han tar. När jag i min enfald dejtade män så konfronterades jag ofta med "... men jag vill ju...", och en total oförståelse när jag inte "ställde upp". En karl hade den goda smaken att klandra mig för och se ner på mina tidigare erfarenheter, för att han själv minsann ägnat sig åt konventionellt sex inom en endaste relation. Att se en mer erfaren partner som inspiration slog honom inte alls, utan det lilla, lilla självförtroendet krockade med egot och så fick jag ta smällen. En annan detalj jag retade mig på var att jag förväntades göra mig vacker, medan gossarna inte kunde komma på ett enda sätt att gengälda gesten. Vackert litet smycke att ha med sig, visa upp och dra över vid behov. Tack, men nej tack. Inget för mig.
När ska dessa män, som inbillar sig att det är i kraft av sin överlägsenhet de regerat i världen dessa årtusenden inse att de regerat endast som följd av ett systematiskt förtryck av olika grupper. Förtryck betyder inte att förtryckaren är överlägsen eller given på ledarposten. Bara att de slår hårdast eller hotar bäst. Och det märks ju att så fort deras självbild ifrågasätts så blir de förvirrade, elaka och aggressiva och försöker hävda sig. Ofta genom att dissa någon annan.
Okej, innan någon börjar gapa om det med. Inte ALLA män är sådana. Men många. Alldeles för många. Och jag är så glad att mitt liv aldrig mer behöver kantas av relationer till denna sort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar