Nu har Aftonbladet, sin vana trogen, skrivit en artikel om vård och vårdpolitik där man antyder att försäkringskuder "går före" i köerna till vård.
Jag vill räta ut denna missuppfattning. Den vård som köps privat hade inte funnits tillgänglig om inte folk hade köpt den privat. Den delen av vårdapparaten som finansieras offentligt har sin bestämda pott pengar, oavsett. Snarare borde man väl se det så att om någon köper en plats i den privata vården, så försvinner denna ur den offentliga vårdkön.
Alltså, sjukvårdsförsäkringar ger inte företräde inom den offentliga vården. Jag arbetar i en delvis landstingsfinansierad och delvis privat finansierad verksamhet. En viss del av intäkterna kommer från skattekassan på vårdavtalet, och där har vi ett beloppstak som gäller, oavsett behovet ute. De som har försäkringar eller företag som betalar, eller som vill gå privat och betala hela kostnaden istället för landstingssubventionerade taxan, är färre, och har då kortare kö till sin vårdplats. Men de står inte i samma kö som vårdavtalspatienterna.
Hade landstingen inte varit snåla med att betala för vården som de vill köpa ute av aktörerna hade det varit lättare att få det att gå runt med enbart offentligfinansierad vård. Som det är idag har landstingen mycket höga krav, massor av restriktioner, och betalar inte särskilt bra för den vård som ska utföras.
Om beslutsfattarna kunde tänka sig att relatera sina beslut till behovet, kösituationen och vad verksamhet faktiskt kostar hade fler aktörer gladeligen ställt upp med resurser. Men landstinget är en snål och gnällig kund. Tyvärr drabbar det i första ledet patienterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar