Jag vill ge en stor kram till Rödeby-pappan. Nej, inte för att han sköt den unga killen. Utan för att jag tror han har ett helvete just nu. Han inser säkert att han avslutat ett ungt liv. Men jag förstår att han också levt under hård press där han känt sig alltmer vanmäktig inför att hans familj hotats och trakasserats. Han är inte mer monster än vem som helst som flippat under långvarig press.
Läste med höjda ögonbryn att den skjutna pojkens föräldrar saknar sin son MASSOR och undrar om inte hans liv var värt något. Undrar om de ens noterade så mycket av hans existens då han fortfarande levde. Lätt är det att gråta ut i efterhand över att ha berövats sitt barn. Jag förstår också den sorgen, och säger inte att de inte har rätt att sörja. Men var fanns de under sonens uppväxt? Hur uppfostrade de detta gossebarn som kom att trakassera en familj så illa att någon till slut kände sig så hotad att han försvarade sig med ett dödligt vapen? Hur mycket har man brytt sig om sina barn och att uppfostra dem till sunda värderingar, om ens lilla guldägg kan begå sådana vidriga systematiskt nedbrytande handlingar mot andra människor?
Givetvis är det som skett en stor tragedi. En familj har skakats i sina grundvalar och levt i skräck under lång tid. En annan familj miste en medlem. Men om någon tagit tag i de trakasserande ungdomarnas beteenden i tid hade man inte behövt läsa dessa trista rubriker om en död tonåring. Var finns alla "jag bryr mig"-wannabes innan det är försent?
2 kommentarer:
Det mordiska kräket i Rödeby som skjuter obeväpnade i ryggen förtjänar inget medhåll. Att han blev frikänd är inget annat än en skandal.
Populistiskt, empatilöst och korkat inlägg i debatten...
Skicka en kommentar