Under längre tid har Aftonbladet på ett hedervärt sätt uppmärksammat unga män som valt att gå emot sin uppfostran och den hederskultur som följt med den. Män, som en gång tyckt att Fadime fick skylla sig själv, som kontrollerat sina egna och vännernas systrar. Män som idag tänkt om och vill värna om tjejernas rätt att välja sitt liv och sitt umgänge.
Senast skriver de om en 22-årig ung man, Farman Sediq, som berättar hur han tidigare varit en klockren poster boy för hederskulturen, men nu har tänkt om. Jag tycker det är en mycket modig ung man. Det har kostat vänner och ryktet i vissa kretsar, vilket gör hans omvändning ännu mer hedervärd. Jag är så glad över att det finns de som kämpar emot gamla mossiga kulturyttringar och tar ställning för jämställdhet och framförallt mänskliga rättigheter.
Nu har också en lite ovan och ny vinkling av hederkulturen lyfts fram; att männen inom den inte heller är fria. de tvingas, med sin egna heder och sitt goda rykte (i de väsentliga kretsarna) som insats se till att kvinnorna minsann sköter sig. Det är inte heller någon frihet. De kanske får hångla och ha sex, men frihet är det inte.
Jag välkomnar en alltmer öppen debatt om dessa företeelser som begränsar och förstör tillvaron för så många i onödan. Att även mansperspektivet lyfts fram gör säkert att fler män kan tänka sig att lyssna och tänka till. Jag skulle önska att våra flata svenska myndigheter kunde acceptera att det förekommer hederskultur och våld i dess fotspår, och stifta lagar med det som utgångspunkt. Man måste inte påstå att alla från eviss region beter sig illa, men de som far illa måste skyddas.
Hejja Farman Sediq, hejja Sharaf Hjältar och alla ni andra som vågar ta ställning även när det är obekvämt för egen del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar