Blev alldeles paff när jag läste artikeln i GP. Stalking är inte olagligt i Sverige. I brottslingarnas förlovade land får du störa, ofreda, förfölja och besvära en annan person utan att något kan hända. Låter bekvämt för vartenda pucko som känner sig avvisat och vill pocka på ens uppmärksamhet.
I fallet GP skriver om har en kvinna förföljts av en man i 6 års tid. Han skrev kärleksbrev, hon bröt kontakten, han började förfölja henne och kartlade på kort tid hela hennes liv. Han hängde utanför hennes jobb och sökte till och med arbete där hon jobbade. Hon har polisanmält tre gånger, men ingenting har hänt.
I ett land där man talar vitt och brett om hur människor ska skyddas från övergrepp, förföljelser och trakasserier väljer man alltså att bortse från att vissa lägger all sin möda och energi på att stalka någon annan. Fast nu har man börjar fundera allvarligt på att kriminalisera förföljandet. REDAN?!?! Varför först nu? Är det för att man inte tycker att det inte anses att man "gjort något" om man på alla sätt visat en människa att man håller koll på vartenda ett av hennes, eller hans, steg? Att man gör allt för att komma nära och få veta allt? Det är ju så läskigt att man baxnar.
Enligt en expert kan polisanmälan till och med verka som en uppmuntran för förövaren. Om så, så borde man ju vid dessa ord uttalade kunna låsa in idioten. Kan man se polisnmälan och rädsla som tecken på en önskan om att umgås har man inte många vettiga ben i sin kropp...
Hoppas lagförslaget kommer upp och går igenom SNART.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar