Kvoteringsyra eller enda vägen ur ett gammaldags tänk?

Göran Hägglund skriver i DN om att en röd-grön valseger kommer att innebära kvoteringsyra. Han frågar sig varför man skulle vilja sätta sig över t ex familjers interna beslut om fördelning av föräldraledighet. Jag kan komma på ett par förslag i alla fall.

1) Många män får inte idag ta ut den pappaledighet de önskar eller borde ha rätt till. Senast idag hörde jag om en man vars fru helt enkelt krävde föräldradagarna som inte var strikt hans.
2) Många kvinnor förväntas stanna hemma med barnen, å andra sidan. De förväntas per automatik dra det tyngsta lasset vid familjebildning, och anses därför som en högre risk att anställa.

I frågan om kvinnobristen i styrelser kommer en osnygg knorr som säkert var ett försök att norpa lite "socialistskräckpoäng". Det blev hursomhelst väldigt platt och krystat, och helt innehållslöst. Och framförallt innehöll det noll komma noll steg mot en lösning i frågan:

"Det är inte tu tal om att det är en frapperande liten andel kvinnor representerade i toppskikten av svenska företag. Men det är inte Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson som äger företagen. Det gör aktieägarna. Politiker kan rimligtvis inte sättas att bestämma över vilka som ska leda privata företag. Inte med mindre än att rent socialistiska principer tillåts göra sitt intåg i näringslivet."

Hur tänker Kd se till att styrelsernas dörrar inte vaktas av män som bara släpper in män? Eller menar han det som hans rader antyder; att det inte är hans sak att ta i? Jämställdhet, säger han i tid och otid numera. MEN HUR DÅ?!?!?! Jag vill se en plan, Göran. Att bara skrämmas om oppositionens alternativ är inte gott nog. Politikerna ska inte rekrytera. Rosenbad ska inte bli det nya Manpower, eller Womanpower heller för den delen. De ska bara säkerställa att kvinnor får samma chans som män att ta sig fram. Tyvärr är det inte bara nordsvenska präster som efterlyser "ärrade galtar" som efterträdare eller kollegor. Vi behöver nå fram med att det inte sitter i skrevet, utan i huvudet. Alltså, det ÖVRE huvudet. Det större av dem. Det med HJÄRNAN. Idag är inte det självklart.

Kvotering tycks i dagsläget vara enda tillräckligt snabba sättet att bryta upp gamla normer och värderingar kring föräldraskapet och vem som ska och kan jobba med vad. Det behövs ett nytänkande. När stofiler med värderingar som borde känts mossiga redan på medeltiden ventileras av gubbar som Mats Qviding så inser man att vi har långt kvar. F! Västra Götaland kallar Sverige för VMJLPY i sin blogg. Det står för Världens Mest Jämställda Land På Ytan. Göran spacklar för glatta livet på den fasaden, och vägrar att titta på vilka missförhållanden som döljer sig bakom.

Om Göran Hägglund kan presentera hur de mossiga värderingarna ska brytas upp utan kvotering så är jag idel öra. Jag vill också helst slippa kvotering, men ser just nu inte hur de urgamla spåren skulle kunna suddas ut på annat sätt än att röra runt ordentligt i grytan och ställa krav med politiska medel. När kvinnor känns lika naturliga som män att ha i högre positioner behövs ingen lag längre. Men som sagt, Om Göran & c/o kan presentera något annat förslag som löser problemet, liksom problemet med ojämställdheten i familjebildningssammanhang, så ser jag fram emot att höra om det. Synd att det bara är M som planerar att göra en massa hembesök under valkampanjen. 300 000 närmare bestämt. Hade hemskt gärna haft Hägglund på fika här så han kunde få förklara lite mer...