Man kanske skulle tala om för honom att feminismen har många olika falanger, bra många fler än den snäva fåra som Eva Lundgren och Maggan Winberg representerade under sina glansdagar då de hade mycket att säga till om.
Jag känner ingen *!* feminist som uttryckt att en kvinna som stannar hemma hindrar andra från att jobba. Till exempel. Jag är dessutom tämligen liberal i min politiska åskådning, men väldigt feministiskt orienterad. Det är alltså inte bara vänsterjox och kollektivism, och beslut om ALLAS liv i en klump. Det finns så mycket mer.
F! har ett tag sålt de charmiga t-shirtarna "Feminister har bättre sex". Kampanjen handlar om att den som inte snöar in på känsroller utan vågar vara den man är, också i sängen, har ett bättre sexliv. Känns inte så kollektivistiskt, eller hur? Feminismen som jag upplever den, i de feministiska kretsar där jag rör mig, handlar om individens fria val, och att vara obegränsad av roller skapade utifrån ens könstillhörighet.Jag vet att Lundgren, Winberg och det gänget gjorde stor skada på den feministiska saken när de förde fram pseudoforskning till och med i riksdagen och krävde att könsmaktsteori skulle integreras i all undervisning på universiteten. Men feminismen är så mycket mer än så. Det handlar inte om att hata män, att stöpa om alla människor i samma form, eller om att begränsa individer.
För mig är feminism, den falangen jag kämpar för och företräder, en rörelse för att frigöra sig från konstruerade roller, och att få vara den man är. Att bemötas som människa i första hand, inte som bög, flata, transa eller ett par bröst, alternativt "en sån där som saknar k*k". En dag vill jag slippa förklara varför "jag som kvinna är så dominant", och varför jag kan med att ta plats i tillvaron. Jag vill inte höra från vänner att deras son ifrågasatts för sin klänning på dagis av personalen. Jag vill inte skapa tystnad i rummet när jag på frågorna om Han med stort H finns i mitt liv säger att jag vill ha Henne med stort H.
Roland har rätt i att vissa feminister gått väldigt hårt och snävt fram. Men att döma ut hela feminismen känns hårt och onödigt, och ger bilden av att han bara skakat fram de delar av feminismen som han stör sig på för sin lilla artikel. Det finns mer. Den som söker...
6 kommentarer:
Men du. Vid dagens slut kvarstår faktum, ju, att det känns rätt ute att känna vördnad för det feminina och moderliga, och faktiskt också att beundra det maskulina och faderliga. Varpå det barnsliga och späda går sönder, förhärdas, får adhd och hamnar på institution (dagis är den första).
Vi slänger ut barnet - Barnet, Modern och Fadern - med badvattnet. Det specifikt feminina, det specifikt maskulina och det specifikt barnsliga - dessa utgör ju det specifikt mänskliga!
För att nu inte tala om åldringarna. De gamla och visa, de vars vänner redan är döda och vars historia därför är så inspirerande. De har vi redan slängt ut, dvs institutionaliserat bort ur medvetandet.
Varför måste allting vara så förbannat klämkäckt och piffigt?
Jag tror RPM har rätt i mycket. Kul att en som du alls kommenterade honom.
Men jag... Pappan, vad menar du med "en som jag"? Feminist? Kvinna? Flata? Finne? Blondin? Dansare? Vilket epitet hamnade jag under för detta?
För mig har det tvingande och påtvingade konstruerade feminina och maskulina inget egenvärde. Man kan vörda positiva egenskaper utan att bestämma att de med snopp får visa upp vissa av dem, och de utan får visa upp de andra. Jag ser ingen anledning att tvinga människor att vara si eller så på grund av sitt kön. Vill pojken ha gul klänning på lekis, klä på honom en sådan. Vill tjejen leka med bilar, så låt henne. Och det ska fortsätta upp i vuxenlivet! Att få välja utifrån sig själv och inte någon annans unkna mall är min melodi. Vad är det för fel med det?
Åldringsvårdens förfall är inget du kan dyvla på feminismens asnvarskonto. Eller att världen blivit för klämkäck för dig. Vad det nu innebär. ADHD och dagis är fenomen som knappast ploppat fram med feminismens framfart heller. Hur är de relevanta i sammanhanget?
Ditt inlägg presenterar en rad begrepp som förvisso är intressanta, men jag ser inte deras koppling till feminism. Och du förklarar inte heller vad RPM har rätt i. Du får gärna förklara närmare hur du menar.
@Pappan: Vad räknar du egentligen som specifikt feminint, maskulint och barnsligt, och på vilka grunder? Det där faktumet du nämner är väl en tämligen subjektiv konstruktion, precis som de påstått specifika könsegenskaperna. Det handlar till del allra största delen om sociala och kulturella konstruktioner som syftat till att placera kvinnor och män i olika roller. Det här är 2010; jag tror att vi har kommit lite längre än så. En pappa kan vara mer ömsint omvårdande än en mamma och en familj behöver inte längre bestå av mamma, pappa, barn för att vara en helhet.
RPM har uppenbarligen plockat ut vissa åsikter och riktningar inom enskilda feminismer och kastat ut resten för att på ett enkelt sätt kunna fördöma hela feminismen. En modern feminism som jag ser den, och den feminism som jag lever efter, är inte fördömande eller exkluderande. Den handlar om rätten till lika möjligheter, lika lön, lika stor plats i samhället, och givetvis både lika rättigheter och lika skyldigheter. Vad man sedan väljer att ägna sig åt är en sekundär fråga som är upp till individen. Alltför många pappor utestängs från föräldraledigheten precis som alltför många mammor utestängs från heltidsarbeten och högre positioner i företag. Ojämlikheterna beror inte på kön eller gener utan på strukturer och förlegade tankemönster. Och bristerna i jämlikheten är inte påhitt utan fakta, som lätt kan hämtas från SCB.
För mig som växte upp med att vara "pojkflicka i klänning" har det alltid känts främmande att förväntas ha vissa egenskaper pga mitt kön. Har nog alltid varit "fel". Lekte med bilar och Star Wars-gubbar. Klättrade i träd och byggde kojor. Och sydde, lekte med gosedjur, och vägrade byxor långt upp i ålder. Jag är den som ofta frontas med kommentarer om att jag är "på", "dominant", och "för driven".
Har för länge sedan insett att hade jag varit man hade man dyrkat dessa egenskaper hos mig. Men tack och lov har jag en lika egensinnig mor, och hon uppfostrade mig till att vara den jag är, oavsett vilka mallar man vill knö ner mig i.
Wow jag är impad. Du verkar ha mkt vettiga åsikter Callisto. Jag har alltid vetat att det måste finnas feminister med sunt förnuft i sverige men tyvärr får ni inte synas så ofta.
Jag tror att jämställdhetsarbetet kommer gå mkt bättre om man inte demoniserar män utan faktiskt lyssnar, och inte förlöjligar, mäns upplevelser.
Tack, min anonyma läsare. Jag tror verkligen inte på att gnälla sig till något alls här i livet. Att försöka ge andra skuld- och skamkänslor är vare sig produktivt eller sjysst. Samarbete is the shit.
Skicka en kommentar