torsdag 4 februari 2010

Kvinnans plats i hemmet?

En debattartikel i Expressen innehåller bland annat följande vedervärdiga stycke:
"Mina båda döttrar har
jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas."

Enligt skribenten Eva Sternberg så gör Birgitta Ohlssons nya tjänst henne till en dålig mamma, och att det är en tragedi att hon tackat ja till tjänsten. Birgitta ska dessutom vara en "farlig förebild". Vari farorna med att ha en aktiv, engagerad och arbetande mor ligger får man inte riktigt veta. Det enda hon kan peka på är att barnet reagerar på stress. Visa mig en enda kvinna eller man, arbetande, gravid eller arbetslös, som aldrig upplever stress.

Den som är farlig i det här sammanhanget är stofilen Eva Sternberg. Hon var med och startade upp "Kvinnor kan", men nu verkar det som att man skulle kunna lägga "...laga mat och städa." till det, och intet annat.

Jag blir så beklämd när kvinnor sätter sig till doms över andra kvinnors livsval, och försöker trycka tillbaka dem i den gamla fållan mellan spis och säng. Eva Sternberg spär på och legitimerar gamla sunkiga könsroller, som i varje avseende saknar relevans idag. Båda föräldrarna kan ta hand om ett barn, och oftast finns det just två stycken som kan dela på bördan. Och just därför kan kvinnor göra karriär. De kvinnor som vill bör dessutom ta sig ut och pröva sina vingar och förverkliga sig själva. Vi fick inte ambitioner, driv och hjärna för att laga gourmetkäk åt man och barn som det enda vi "får" ägna oss åt. Vem är denna Eva att besluta åt andra kvinnor och deras barn vad som är bäst för dem?

Att kalla det att överge sitt kvinnokön att söka höga poster i näringslivet är också ett direkt slag mot hela kampen för att kunna få in kvinnor i styrelserna. Varför skulle männen tro på kvinnornas förmåga och lämplighet när inte ens kvinnorna själva verkar anse att de har där att göra? Man skulle nästan kunna tro att någon antifeministisk falang nånstans mutat fram den här hemska artikeln.

Eva Sternberg skjuter skarpt på agendan som går ut på att kvinnor ska få välja själva, och inte bli intvingade i mönster och mallar som inte passar alla. Hon kallar att göra karriär att leva som en man. Som om karriär eller icke fanns skrivet i våra kromosomer. X => ingen karriär och Y=> karriär. Hennes konstaterande om att hon inte kunde leva som en man kanske bär på förklaringen; hon klarade inte riktigt att göra karriär själv och hålla sig flytande. Därför "ska inte kvinnor" göra det. Jag säger suck, blä och pust åt denna idioti. Kan någon vrida hennes klocka till 2000-talet? Och vi behöver nog skramla till en påse nya skruvar till Eva. De gamla verkar lösa, loss och borta...

Från Evas egna blogg:
"
Pojkar far särskit illa av att inte bli ständigt sedda och påpassade och uppmuntrade av
sina mödrar. Deras hjärnor behöver stöd och hjälp med rangordningen till andra.
Vi kvinnor har genom evolutionen särskilt bekymrat oss om våra söner därför att vi har
haft på känn att de är utlämnade till en för svår värld, om vi inte tar hand om dem, lär
dem att tala och försvara sig.
Vi har berömt dem och hållit dem under armarna.
Jan Björklund behöver inte försörja sig genom att visa upp sitt könsorgan för en
webbkamera hemma i källaren.
Hans mor tog hand om honom och såg honom!
Nu vill hans parti beröva andra små barn deras mödrar så tidigt som möjligt!"

Öhhhhh??? Nä, vi vet att Björklund inte behöver visa sig näck i nån källare. Men antyder hon på allvar att söner till kvinnor som arbetat under barnens uppväxt kommer att försörja sig på detta sätt? Alltså, på riktigt. De där skruvarna. Jag donerar gärna en tjuga.

5 kommentarer:

Lisa sa...

Vi kan väl starta en Twitterinsamling - Skruvar till Eva - liknande F!s valsedelinsamling.

*morrfräsförfasansnartgårenproppjagvillintetroattdetärsant*

Marita sa...

Haha: "skruvar till Eva", bra förslag!

När kvinnor klämmer åt andra kvinnor för att inte hålla sig på rätt sida normen, använder de sig av sitt könsalibi. Ingen av manligt kön kan speak it out, däremot sätta igång drevet, som när Brors outade Birgittas graviditet. De kan stå kvar i kulisserna och förnöjt mysa åt fortsatt kontrovers.

Och säger en kvinna att det är ett brott att bryta mot moderlighetens heliga lagar, ja då måste det vara så. Hon är ju kvinna och måste veta.

Marita

poverina sa...

männen ska styra, men kvinnorna ska uppfostra deras söner? hur konstigt ringer inte det. kanske borde mannen själv uppfostra sina söner, blir det inte en femininiserad man annars, med all tid han spenderar med sin mamma?

Marita sa...

Är Eva på "riktigt". Finns hon i verkligheten? Om - är det hon som leder KD:s verklighetens folk?

Håller med Poverina: logiken haltar betänkligt. Ska pojkarna finna sin plats i rangordningen (snacka om att anse att män är djur...)bör väl mannen fostra bäst

Callisto sa...

Eva känns som en dålig dröm när man läser hennes texter. Tyvärr tror jag hon är högst verklig. :/

Jag tycker vi kör en insamling på Twitter. :) Bra plan, Lisa.

Kvinnor som klämmer åt kvinnor är ett vanligt och gigantiskt problem. Faktiskt har jag aldrig känt mig så motarbetad av MÄN som av mina s.k. "medsystrar". "Måste du vara så framåt/dominant/på?", "Måste du klä dig så kvinnligt, du distraherar dina klienter till fel tankar."... Och så vidare. Enda gången en man frontat mig med härskartekniker fick han så han teg av sin egna medicin. Faktiskt verkade han kunna hantera det. Jag "höll måttet", eller "klarade testet", och då var jag okej. Men vad gör vi med systrarna som hugger oss i ryggen?