onsdag 31 december 2008
Hade 88-åringen string eller möjligtvis vidlyftigt sexliv?
I USA, igen, har en brottsling råkat illa ut. I det här fallet en 46-årig man som fått sina släktjuveler närmast ommöblerade av en 88-årig dam som inte var det minsta intresserad av hans våldtäktsförsök. Jag är jätteglad att kvinnan var såpass klar att hon gjorde detta. Jag är mer än förbannad över att någon fått för sig att angripa en gammal dam. Och jag undrar om man i rätten tänkt fråga henne om hon hade stringtrosor eller möjligtvis ett avancerat sexliv, eller vad hon ägnat sig åt tidigare i sin sängkammare.
tisdag 30 december 2008
Är man dum ska man lida
Att amerikaner inte alltid anses vara så smarta har genom tiderna haft flera orsaker. En av de tyngst vägande har varit president Bush, givetvis. Men killen som försökte råna en bank med rånmeddelandet på sitt egna lönebesked måste ju ta alla priser på en gång. Inte riktigt Darwin Awards, men ändå en klockren version av "är man dum ska man lida". 20 års fängelse står nu på spel. Moder Natur måste verkligen anlita en bättre skötare till genpoolen.
måndag 29 december 2008
Det finns verkliga helgon
I England kan man stoltsera med att man har riktiga helgon på sin mark. Eller vad annars ska man kalla människorna som arbetar på det sponsor- och donationsdrivna djursjukhuset St Tiggywinkles Wildlife Hospital? Där räddas tusentals djur från döden. Ankungar, igelkottar, rävar, rådjur... Alla har en plats på sjukhuset.
Foto: Jeff MooreRäven har brutit benet och fått ett sött rosa bandage. Andra patienter är igelkottfamiljen och lilla rådjuret Rupert som förlösts med kejsarsnitt efter att mamman dödats. Jag blir alldeles tårögd över att det verkligen finns människor som gör detta av kärleken till djur. Man skulle kunna låta alla små dö därute, ovetandes om att de någonsin existerat. 
Men icke, här får de kärlek och omvårdnad. Hoppas donationerna och sponsorpengarna fortsätter att flöda in. Detta är goda gärningar på hög nivå, för de man tar han om hade inte haft en chans utan hjälpen. Karl-Bertil Jonsson i all ära, men detta vann mitt hjärta med hull och hår.
Men icke, här får de kärlek och omvårdnad. Hoppas donationerna och sponsorpengarna fortsätter att flöda in. Detta är goda gärningar på hög nivå, för de man tar han om hade inte haft en chans utan hjälpen. Karl-Bertil Jonsson i all ära, men detta vann mitt hjärta med hull och hår.Alla bilder lånade från Aftonbladet.se
lördag 27 december 2008
Selma, författare och lesbisk
Aftonbladet slår upp en artikel om hur upprörda människor blivit över att Selma Lagerlöfs homosexualitet exploaterats i miniserien om hennes liv. Lite sjysst homohångel, mellan KVINNOR *!!!*, som dessutom sänds på SVT, det är inte varje dag det inträffar. Det kan man väl ändå unna oss? Och andra också, i något slags utbildningssyfte. Vi finns, på riktigt, liksom. Bonuspoängen var klockrent Alexandra Rapaport i korsett och sekelskiftesunderkläder.
Jag förstår om många grådassiga litteratursnobbar satte i halsen över att se sin klassiska författare släta av en annan donna i rutan, men hon var ju trots allt lagd åt det hållet. Ebba Witt Brattström anser att man förminskade författarskapet och lyfte fram sexualiteten för mycket. Det var ju också en del av Selma, och jag måste säga att det kittlar till av glädje över att till och med SVT lyfter fram lesbiska kvinnor utan att göra läggningen till en parentes. Nu kanske det ÄR en parentes i det stora hela, men lesbiska förebilder är ju inget som radas upp för en under uppväxten. Vi tackar och tar emot.
I Dagens Nyheter publiceras ytterligare en granskning av serien där man förklarar att serien bygger på hennes kärleksliv och inte hennes författarskap. Återigen måste jag undra varför man inte får lyfta fram kvinnan Selma, i andra roller än då hon skrev. Den biten bombaderades vi med till leda i skolbänken ändå. Jag kan dock inte minnas att någon med ett ord nämnt något om att hon var lesbisk. För oss som växer upp som homosexuella i en heterosexuellt präglad värld så vore det av stort värde att få höra även de detaljerna. Gissar att fröken tyckte det var lite pinsamt och ointressant. Däremot var det JÄTTEINTRESSANT vem Strindberg gifte sig med och när... Ja, ni hajjar.
SvD har den mest bejakande recensionen där man lyfter fram att det faktiskt är bra att man dels valt att porträttera en KVINNA, och att det är spännande att locket till Selmas mer hemliga och inte så omtalade liv lyfts. Precis som jag känner. Mera stora kvinnor i rutan, med hull och hår och älskarinnor om sådana finnes.
Bilden lånad från Aftonbladet.se
Jag förstår om många grådassiga litteratursnobbar satte i halsen över att se sin klassiska författare släta av en annan donna i rutan, men hon var ju trots allt lagd åt det hållet. Ebba Witt Brattström anser att man förminskade författarskapet och lyfte fram sexualiteten för mycket. Det var ju också en del av Selma, och jag måste säga att det kittlar till av glädje över att till och med SVT lyfter fram lesbiska kvinnor utan att göra läggningen till en parentes. Nu kanske det ÄR en parentes i det stora hela, men lesbiska förebilder är ju inget som radas upp för en under uppväxten. Vi tackar och tar emot.
I Dagens Nyheter publiceras ytterligare en granskning av serien där man förklarar att serien bygger på hennes kärleksliv och inte hennes författarskap. Återigen måste jag undra varför man inte får lyfta fram kvinnan Selma, i andra roller än då hon skrev. Den biten bombaderades vi med till leda i skolbänken ändå. Jag kan dock inte minnas att någon med ett ord nämnt något om att hon var lesbisk. För oss som växer upp som homosexuella i en heterosexuellt präglad värld så vore det av stort värde att få höra även de detaljerna. Gissar att fröken tyckte det var lite pinsamt och ointressant. Däremot var det JÄTTEINTRESSANT vem Strindberg gifte sig med och när... Ja, ni hajjar.
SvD har den mest bejakande recensionen där man lyfter fram att det faktiskt är bra att man dels valt att porträttera en KVINNA, och att det är spännande att locket till Selmas mer hemliga och inte så omtalade liv lyfts. Precis som jag känner. Mera stora kvinnor i rutan, med hull och hår och älskarinnor om sådana finnes.
Bilden lånad från Aftonbladet.setisdag 23 december 2008
Påven och den homosexuella styggelsen
Påven har nu hållit ett tal om att rädda världen. Regnskogen ska räddas, minsann, och så måste vi ju faktiskt rädda världen från homosexualitet också. Ett tal av påven i juletider kunde man tänka sig skulle gå i sann kristen och omfamna mänskligheten i kärlekens namn. Men den kärleken är med starka förbehåll, du måste ha rätt läggning. Påven Benedict XVI beskrev i jultalet relationer som inte är heterosexuella som ”en förstörelse av Guds verk”.
Att man som påve faktiskt påverkar miljoner och åter miljoner människor genom sina uttalanden är kanske käckt när man vill bilda opinion. Men kan man inte hålla sig till sådant som inte skadar människor? Som inte sprider intolerans och diskriminering. Påven har inte en dumstrut på huvudet för inte.
Dessa religiösa dårar som i årtusenden styrt människors liv, lust och sexualitet har knappast visat sig värdiga att förvalta "förtroendet" (som man tvingat till sig med vapenmakt en gång i tiden). Blogge har den mest underbara juluppmaningen till oss alla; vänd ryggen åt kyrkan.
"Låt oss vända påven och de kristna ryggen nu när julen står för dörren. Låt oss fira vår midvinter, dyrka våra granar och dricka vår jul utan en tanke på den artfrämmande religion som alltjämt försöker förpesta vår kultur och våra traditioner. Låt oss hylla kärleken och jämställdheten, som i fornstora dagar. Låt oss hylla sexualiteten, som brukligt under de fyra årstidsvändningarna. Låt oss oreserverat dyrka den kraft som ger oss en gnutta glädje i detta hårda liv, och låt oss hylla pluralismen i sexualitet likväl som i politik och kultur.
Bränn påven på ett digitalt bål och delta i en blasfemitävling som livslångt vaccin mot de kristna idiotierna. En gul jul till alla!"
Jag frågar mig fortfarande hur det kommer sig att så många kristna har så mycket fantasi och åsikter kring homosexualitet. Och så otroligt lite att göra i övrigt, att de kan ägna timmar, månader, år, åt att bilda opinion mot "styggelsen". Get a life. Your own.
Att man som påve faktiskt påverkar miljoner och åter miljoner människor genom sina uttalanden är kanske käckt när man vill bilda opinion. Men kan man inte hålla sig till sådant som inte skadar människor? Som inte sprider intolerans och diskriminering. Påven har inte en dumstrut på huvudet för inte.
Dessa religiösa dårar som i årtusenden styrt människors liv, lust och sexualitet har knappast visat sig värdiga att förvalta "förtroendet" (som man tvingat till sig med vapenmakt en gång i tiden). Blogge har den mest underbara juluppmaningen till oss alla; vänd ryggen åt kyrkan.
"Låt oss vända påven och de kristna ryggen nu när julen står för dörren. Låt oss fira vår midvinter, dyrka våra granar och dricka vår jul utan en tanke på den artfrämmande religion som alltjämt försöker förpesta vår kultur och våra traditioner. Låt oss hylla kärleken och jämställdheten, som i fornstora dagar. Låt oss hylla sexualiteten, som brukligt under de fyra årstidsvändningarna. Låt oss oreserverat dyrka den kraft som ger oss en gnutta glädje i detta hårda liv, och låt oss hylla pluralismen i sexualitet likväl som i politik och kultur.
Bränn påven på ett digitalt bål och delta i en blasfemitävling som livslångt vaccin mot de kristna idiotierna. En gul jul till alla!"
Jag frågar mig fortfarande hur det kommer sig att så många kristna har så mycket fantasi och åsikter kring homosexualitet. Och så otroligt lite att göra i övrigt, att de kan ägna timmar, månader, år, åt att bilda opinion mot "styggelsen". Get a life. Your own.
måndag 22 december 2008
Nu är det på riktigt, och det SUGER
"...hösten 2009 får FRA fullständig tillgång till all kabeltrafik."
WAAAAAAHHHHHHHH!!! Jag vill jobba för FRA. Eller myndigheterna som ska inrättas för att fatta beslut om tillstånd för signalspaning. Snacka om en attraktiv grupp människor att muta för att få reda på smarriga detaljer om folk. Glöm det där med att hacka system, människor är lättare, och billigare, att komma in via.
Glöm att det är hemligt om du är gay, kinky eller bara allmänt lite småknepig, eller vilka partiers sajter du besöker, vilka communities du är med i och vilka artiklar du läser online. Nu sitter det snart myndighetsfolk och bestämmer vem som ska få se var du surfar och vem du mailar, och vad du skriver.
Jag säger det igen; Vad jag gör, så länge jag inte skadar någon annan, har ingen utomstående med att göra. Det spelar ingen roll i vilket syfte man gör det, vad vanliga Svenssons har för sig ska det inte rotas i.
Regeringen har efter att jag röstat in dem slirat av min topplista till min absoluta shit-list och mitt förtroende för dem kommer inte på överskådlig tid att återupprättas. Vad spelar det för roll om man säger att "Överskottsinformationen ska rinna förbi. Det som FRA råkar läsa av misstag ska förstöras bums.". DE SKA INTE LÄSA DET JAG SKRIVER!!! De har inte att göra med vilka jag kommunicerar med. FRA, f***ing IPRED-skiten och datalagringslagar... Var kom de ifrån? Det var inget man direkt skyltade med i valkampanjen.
Bodström, olyckligtvis representerandes partiet för De Grå Medel-Svenssons Utan Riktiga Åsikter, verkar stå för några av de få vettiga kommentarerna i debatten, då han skriver att det måste finnas skälig misstanke om brott för att individer ska bli utsatta för spaning. Men det borde gälla allt. Om jag pratar med min mamma om kycklingrecept behöver ingen veta att jag gjort det. Eller om jag SMS:ar min väninna om mina kärleksbekymmer. Och om jag skickar över en fil till en vän så är det inte heller något någon annan ska bry sina små grå med. Trodde jag. Nu ska Storebror ha koll på rubbet. Jag skulle vilja veta hur Storebror garanterar att ingen känslig information läcker ut och skadar individer i denna härva av kontrollbegär.
WAAAAAAHHHHHHHH!!! Jag vill jobba för FRA. Eller myndigheterna som ska inrättas för att fatta beslut om tillstånd för signalspaning. Snacka om en attraktiv grupp människor att muta för att få reda på smarriga detaljer om folk. Glöm det där med att hacka system, människor är lättare, och billigare, att komma in via.
Glöm att det är hemligt om du är gay, kinky eller bara allmänt lite småknepig, eller vilka partiers sajter du besöker, vilka communities du är med i och vilka artiklar du läser online. Nu sitter det snart myndighetsfolk och bestämmer vem som ska få se var du surfar och vem du mailar, och vad du skriver.
Jag säger det igen; Vad jag gör, så länge jag inte skadar någon annan, har ingen utomstående med att göra. Det spelar ingen roll i vilket syfte man gör det, vad vanliga Svenssons har för sig ska det inte rotas i.
Regeringen har efter att jag röstat in dem slirat av min topplista till min absoluta shit-list och mitt förtroende för dem kommer inte på överskådlig tid att återupprättas. Vad spelar det för roll om man säger att "Överskottsinformationen ska rinna förbi. Det som FRA råkar läsa av misstag ska förstöras bums.". DE SKA INTE LÄSA DET JAG SKRIVER!!! De har inte att göra med vilka jag kommunicerar med. FRA, f***ing IPRED-skiten och datalagringslagar... Var kom de ifrån? Det var inget man direkt skyltade med i valkampanjen.
Bodström, olyckligtvis representerandes partiet för De Grå Medel-Svenssons Utan Riktiga Åsikter, verkar stå för några av de få vettiga kommentarerna i debatten, då han skriver att det måste finnas skälig misstanke om brott för att individer ska bli utsatta för spaning. Men det borde gälla allt. Om jag pratar med min mamma om kycklingrecept behöver ingen veta att jag gjort det. Eller om jag SMS:ar min väninna om mina kärleksbekymmer. Och om jag skickar över en fil till en vän så är det inte heller något någon annan ska bry sina små grå med. Trodde jag. Nu ska Storebror ha koll på rubbet. Jag skulle vilja veta hur Storebror garanterar att ingen känslig information läcker ut och skadar individer i denna härva av kontrollbegär.
fredag 19 december 2008
Könsrollerna huggna i sten?
Tanja Bergkvist, mamma och fil dr i matematik (vad hennes titel har med ämnet att göra framgår inte, kanske antas man impa bara genom doktorsgraden i fullständigt ovidkommande ämne), tar sig ton om genuspedagogiken och säger att könsrollerna är biologiskt betingade. Ho diskuterar det faktum att flickor och pojkar beter sig olika redan i unga år och undrar "Anser genusvetarna att barnen är hjärntvättade av oss föräldrar redan vid tre månaders ålder?". På det vill jag svara "JA, och tidigare än så dessutom, det börjar redan på BB.".
Att det är biologi och inget annat innebär enligt henne att de inte kan rubba hur man än försöker. Nu är förvisso exemplen som lyfts fram som argument på insnöad och extrem genuspedagogik, som att barn inte får ha rosa på sig på vissa ställen och att man inte får leka med dockor, så störda att jag förstår att hon reagerat. Men det finns ett antal exempel på hur flickor och pojkar som man inte uppfostrar i "pojkfack" och "flickfack" blir annorlunda än "normen". Sedan finns många exempel på att flickor blir flickor och pojkar blir pojkar oavsett vad man gör. Så kanske är det biologi, men biologin spikar i alla fall inte huruvuda snopp och grabbighet och mus och tjejighet hänger ihop. Det varierar för mycket på det planet för att det ska bara vara så, alltid. Det hon skriver om att "Vad ska de göra när en flicka plockar blommor, medan en pojke samlar stenar? Rensa skogen på dessa könskodade föremål?" ställer jag mig också frågande till. Vi flickor och pojkar på dagis på min tid plockade både blommor och stenar och löv allihop.
Aftonbladets läsare, liksom de som kommenterat på SvD, verkar stödja att könsrollerna kan rubbas, vilket är glädjande. Några anser förstås att de minsann ska uppfostra sina döttrar till att vara kvinnliga, men vad innebär det egentligen? Det hade varit intressant att veta. Jag blir också glad över att man inte anser att rosa kläder på flickor är det stora hotet mot jämställdhet, utan lyfter fram andra problem, och någon påpekade att rosa en gång i tiden ansågs vara en manlig färg. Fler än jag tycker att "mattedoktorn" (som en på SvD kallar Tanja) har missat hela poängen. Det tycker jag också.
Själv tror jag att mycket vore vunnet om man tidigt, tidigt lärde flickor att de har rätt att ta för sig trots att det har en mus istället för snopp, och killar fick lära sig att de inte kan få allt de pekar på trots att de har snopp. Tanja tycker väl att jag skiter på mina gener med det påståendet. Fast saken är att jag trots uppväxt i en kvinnodominerad miljö med avsaknad av manliga förebilder alltid valt killkompisar, och betraktats som grabbig. Nu är jag "feminin med dominant" enligt många. Inte typisk självutplånande direkt såsom många tjejer uppfostras att vara, och det vill jag inte heller.
Jag hoppas att Tanja, för sina barns skull, vaknar upp och inser att flickor inte är gulliga av naturen, nödvändigtvis. Det finns flickor och pojkar som av naturen är gulliga, men också flickor och pojkar som inte är det. Att hävda att alla flickor är si och pojkar så skapar för snäva ramar för många barn, som känner att de inte får vara sig själva inom de förväntade ramarna.
En annan skribent på Aftonbladet, Terri, försvarar genuspedagogiken, och jag håller med henne. Att behandla pojkar och flickor olika, och att förstärka helt olika egenskaper hos barn baserat på kön kan få förödande konsekvenser för individer. Det finns givetvis fanatiker, tokstollar och annat löst folk även inom genusvetenskapen, och stråk som drar åt att förbjuda rosa och dockor ger jag inte mycket för. Individualism javisst. Inte könsroller. De hämmar både pojkar och flickor.
Att det är biologi och inget annat innebär enligt henne att de inte kan rubba hur man än försöker. Nu är förvisso exemplen som lyfts fram som argument på insnöad och extrem genuspedagogik, som att barn inte får ha rosa på sig på vissa ställen och att man inte får leka med dockor, så störda att jag förstår att hon reagerat. Men det finns ett antal exempel på hur flickor och pojkar som man inte uppfostrar i "pojkfack" och "flickfack" blir annorlunda än "normen". Sedan finns många exempel på att flickor blir flickor och pojkar blir pojkar oavsett vad man gör. Så kanske är det biologi, men biologin spikar i alla fall inte huruvuda snopp och grabbighet och mus och tjejighet hänger ihop. Det varierar för mycket på det planet för att det ska bara vara så, alltid. Det hon skriver om att "Vad ska de göra när en flicka plockar blommor, medan en pojke samlar stenar? Rensa skogen på dessa könskodade föremål?" ställer jag mig också frågande till. Vi flickor och pojkar på dagis på min tid plockade både blommor och stenar och löv allihop.
Aftonbladets läsare, liksom de som kommenterat på SvD, verkar stödja att könsrollerna kan rubbas, vilket är glädjande. Några anser förstås att de minsann ska uppfostra sina döttrar till att vara kvinnliga, men vad innebär det egentligen? Det hade varit intressant att veta. Jag blir också glad över att man inte anser att rosa kläder på flickor är det stora hotet mot jämställdhet, utan lyfter fram andra problem, och någon påpekade att rosa en gång i tiden ansågs vara en manlig färg. Fler än jag tycker att "mattedoktorn" (som en på SvD kallar Tanja) har missat hela poängen. Det tycker jag också.Själv tror jag att mycket vore vunnet om man tidigt, tidigt lärde flickor att de har rätt att ta för sig trots att det har en mus istället för snopp, och killar fick lära sig att de inte kan få allt de pekar på trots att de har snopp. Tanja tycker väl att jag skiter på mina gener med det påståendet. Fast saken är att jag trots uppväxt i en kvinnodominerad miljö med avsaknad av manliga förebilder alltid valt killkompisar, och betraktats som grabbig. Nu är jag "feminin med dominant" enligt många. Inte typisk självutplånande direkt såsom många tjejer uppfostras att vara, och det vill jag inte heller.
Jag hoppas att Tanja, för sina barns skull, vaknar upp och inser att flickor inte är gulliga av naturen, nödvändigtvis. Det finns flickor och pojkar som av naturen är gulliga, men också flickor och pojkar som inte är det. Att hävda att alla flickor är si och pojkar så skapar för snäva ramar för många barn, som känner att de inte får vara sig själva inom de förväntade ramarna.
En annan skribent på Aftonbladet, Terri, försvarar genuspedagogiken, och jag håller med henne. Att behandla pojkar och flickor olika, och att förstärka helt olika egenskaper hos barn baserat på kön kan få förödande konsekvenser för individer. Det finns givetvis fanatiker, tokstollar och annat löst folk även inom genusvetenskapen, och stråk som drar åt att förbjuda rosa och dockor ger jag inte mycket för. Individualism javisst. Inte könsroller. De hämmar både pojkar och flickor.
torsdag 18 december 2008
4 av 5 "prakthomos" är män?
Okej. Det är illa nog som det är utanför gayvärlden med att kvinnor inte syns eller hörs eller tas notis om i samma utsträckning som män. Men när jag spånat igenom de nominerade till årets "whatever", bland annat "årets homo", så saknar jag BRUDAR i line-upen. Ingen kan väl påstå att äkta prakthomos till 80% är MÄN? Hur kan man klämma ur sig en så snedvriden nominering? 1 kvinna, 4 män?
Bara inom musik och litteratur kom det mer damdominans i nomineringarna. Antagligen för att det är TJEJER som sjunger om att de kysser tjejer (det skulle Justin dra till med... "I kissed a boy, and I liked it..."). Och tjejer som skriver om hur det kan vara att vara lesbisk. Hur det är att vara bög "vet" kanske alla redan. För alla har sett "Queer as folk", "Patrik 1,5", och sett glittertransorna på Pride (inte ens alla transor ÄR gay, men ändå). Så de vet. Att vara lesbisk är som ett mysterium för "vanliga dödliga", och då kan man visst fortfarande skriva om det. Men ändå så stinker nomineringarna för 2009. De stinker testosteron.
Det är så man baxnar. Igen. Även i homovärlden är manligheten norm. JAG BLIR SÅ JÄVLA TRÖTT!!! Dags att fördjupa sig i "Det andra könet" igen och ånga upp sig lite till.
Bara inom musik och litteratur kom det mer damdominans i nomineringarna. Antagligen för att det är TJEJER som sjunger om att de kysser tjejer (det skulle Justin dra till med... "I kissed a boy, and I liked it..."). Och tjejer som skriver om hur det kan vara att vara lesbisk. Hur det är att vara bög "vet" kanske alla redan. För alla har sett "Queer as folk", "Patrik 1,5", och sett glittertransorna på Pride (inte ens alla transor ÄR gay, men ändå). Så de vet. Att vara lesbisk är som ett mysterium för "vanliga dödliga", och då kan man visst fortfarande skriva om det. Men ändå så stinker nomineringarna för 2009. De stinker testosteron.
Det är så man baxnar. Igen. Även i homovärlden är manligheten norm. JAG BLIR SÅ JÄVLA TRÖTT!!! Dags att fördjupa sig i "Det andra könet" igen och ånga upp sig lite till.
onsdag 17 december 2008
"Vi är staten och du är vår bitch"
Tjuvlyssnat har återigen fått till en pärla. Detta inlägg handlar om ett par unga killars diskussion om datalagringslagen.
Från inlägget:
"Plötsligt viskar kille 1 något till kille 2, varpå kille 2 håller fast kille 3, medan kille 1 tar hans mobil.
Kille 1: Då ska vi läsa dina SMS högt för alla här på tåget.
Kille 3 (fortfarande fasthållen): Men sluta nu!!
Kille 1: "Hej Älskling! Jag har fått klamydia, du måste testa dig""
Jag tror att avlyssningstomtarna kommer att få EN HEL DEL material att garva åt. Men jag önskar att de inte fick fri tillgång till all min kommunikation.
Från inlägget:
"Plötsligt viskar kille 1 något till kille 2, varpå kille 2 håller fast kille 3, medan kille 1 tar hans mobil.
Kille 1: Då ska vi läsa dina SMS högt för alla här på tåget.
Kille 3 (fortfarande fasthållen): Men sluta nu!!
Kille 1: "Hej Älskling! Jag har fått klamydia, du måste testa dig""
Jag tror att avlyssningstomtarna kommer att få EN HEL DEL material att garva åt. Men jag önskar att de inte fick fri tillgång till all min kommunikation.
tisdag 16 december 2008
Barockt inlägg i våldtäktsdebatten...
Jag HOPPAS att detta inlägg var ett smaklöst och ogenomtänkt skämt. Har kommenterat det på den aktuella bloggen, men jag är tyvärr inte säker på att det är på dåligt skoj.
Citat som
"Vad som är mycket viktigt att ha klart för sig är att mannen är mycket kåtare än kvinnan. Forskningen visar att mannen i det enskilda fallet kan vara upp till femtio gånger kåtare än kvinnan..."
gör ju att man vill bröja gråta. Är vi på stenåldern? Skämt eller inte, det är oroväckande nog att någon skrivit ner detta. Hur har man mätt detta förresten? Även om skribenten trycker på att skulden aldrig är kvinnans, så kommer längre ner i inlägget följande:
"Den västerländska kvinnan däremot gör vad hon kan för att vara så sexig som möjligt i framtoningen med påföljd att mycket starka och i grunden icke önskvärda sexuella energier formligen blixtrar fram längs hennes väg. Därför skulle både män och kvinnor vinna på att kvinnan tonar ner sina kvinnliga företräden något och befriar sig från det grepp modeindustrin och lättviktiga dokussåpor och annat dylikt fortfarande håller henne i."
Så mossigt och så otroligt heteronormativt. Även om de flesta tjejer i kjol gärna drar blickar till sig från just MÄN så är inte alla locksignaler avsedda för män. Erfarenhetsmässigt vet jag at de flesta män tolkar det så, att jag bjuder ut mig för just honom genom att visa lite hud. Men för att använda just mitt fall som exempel så är ju jag intresserad av att KVINNOR ska titta. Och att använda sig av sexuella locksignaler betyder ju ingalunda att vem som helst ska få ta för sig, ens inom det kön man önskar attrahera.
Jag tror att allt vore enklare om pojkar redan i vaggan fick lära sig att nej, de kan inte få allt de pekar på för att de har snopp. Det skulle underlätta diskussionerna om att kvinnan kan visa upp vad hon vill och ändå säga nej.
Citat som
"Vad som är mycket viktigt att ha klart för sig är att mannen är mycket kåtare än kvinnan. Forskningen visar att mannen i det enskilda fallet kan vara upp till femtio gånger kåtare än kvinnan..."
gör ju att man vill bröja gråta. Är vi på stenåldern? Skämt eller inte, det är oroväckande nog att någon skrivit ner detta. Hur har man mätt detta förresten? Även om skribenten trycker på att skulden aldrig är kvinnans, så kommer längre ner i inlägget följande:
"Den västerländska kvinnan däremot gör vad hon kan för att vara så sexig som möjligt i framtoningen med påföljd att mycket starka och i grunden icke önskvärda sexuella energier formligen blixtrar fram längs hennes väg. Därför skulle både män och kvinnor vinna på att kvinnan tonar ner sina kvinnliga företräden något och befriar sig från det grepp modeindustrin och lättviktiga dokussåpor och annat dylikt fortfarande håller henne i."
Så mossigt och så otroligt heteronormativt. Även om de flesta tjejer i kjol gärna drar blickar till sig från just MÄN så är inte alla locksignaler avsedda för män. Erfarenhetsmässigt vet jag at de flesta män tolkar det så, att jag bjuder ut mig för just honom genom att visa lite hud. Men för att använda just mitt fall som exempel så är ju jag intresserad av att KVINNOR ska titta. Och att använda sig av sexuella locksignaler betyder ju ingalunda att vem som helst ska få ta för sig, ens inom det kön man önskar attrahera.
Jag tror att allt vore enklare om pojkar redan i vaggan fick lära sig att nej, de kan inte få allt de pekar på för att de har snopp. Det skulle underlätta diskussionerna om att kvinnan kan visa upp vad hon vill och ändå säga nej.
måndag 15 december 2008
Våldtäktsdebatten lika aktuell som alltid
Nu har Louise Bratt, chefredaktör på Veckorevyn skrivit en alltid lika aktuell artikel. Den handlar om att det aldrig är tjejens fel att hon våldtas. Hon beskriver att det idag är en vanlig uppfattning bland TJEJER att det kan vara tjejens fel att hon blev utsatt.
Jag måste i så fall tyvärr utlysa poäng till mansschauvinismen. När till och med kvinnor skuldbelägger andra kvinnor för något så vedervärdigt som en våldtäkt, ja då är det långt kvar till något slags systerskap.
Bratt lyfter fram en intressant aspekt, och det är att killar inte får den information som tjejer tillgodogör sig från sina tidningar och magasin de läser. Min förhoppning är ändå att om tjejerna lär sig att stå på sig och vågar säga ifrån, så utbildar de till slut killarna. Tänk er den dag tjejen som blivit våldtagen kliver ut ur rummet och säger "idioten våldtog mig" och går hem, via polisstationen. Vilken syn. Eller om hon ställer sig efteråt och skäller ut karln efter noter, och sen stormar ut. När vi slutar skämmas för att någon olovligen tagit för sig av våra kroppar, då är vi en bit på väg. Idag lever våldtäktsmännen gott på att vi kvinnor skäms när någon gjort oss illa genom våldtäkt eller andra övergrepp. När vi slutar skämmas och förstår att DET ÄR INTE KVINNANS FEL, så är det lättare att våga agera mot svinen.
Däremot måste jag ge en eloge till Lingonte, som lyfter fram en viktig aspekt. Det handlar om att tjejen som inte säger att hon ångrat sig eller inte vill kanske inte ska vänta sig att partnern "fattar ändå". Kommunicera mera. Våga säga nej och inte blunda och gråta efteråt. Det kan uppstå en jobbig situation om man säger nej "mitt i", men är det jobbigare med den situationen, än känslan av att man blev påsatt fast man inte ville?
Mera tydlighet och bort med skamstämpeln på kvinnorna som utsätts. På det sättet kommer vi en bit. Och givetvis, flickor/kvinnor/damer/tjejer, vi måste hålla ihop. Om vi också börjar skuldbelägga varandra så är det promenadseger för svinen som våldtar.
Jag måste i så fall tyvärr utlysa poäng till mansschauvinismen. När till och med kvinnor skuldbelägger andra kvinnor för något så vedervärdigt som en våldtäkt, ja då är det långt kvar till något slags systerskap.
Bratt lyfter fram en intressant aspekt, och det är att killar inte får den information som tjejer tillgodogör sig från sina tidningar och magasin de läser. Min förhoppning är ändå att om tjejerna lär sig att stå på sig och vågar säga ifrån, så utbildar de till slut killarna. Tänk er den dag tjejen som blivit våldtagen kliver ut ur rummet och säger "idioten våldtog mig" och går hem, via polisstationen. Vilken syn. Eller om hon ställer sig efteråt och skäller ut karln efter noter, och sen stormar ut. När vi slutar skämmas för att någon olovligen tagit för sig av våra kroppar, då är vi en bit på väg. Idag lever våldtäktsmännen gott på att vi kvinnor skäms när någon gjort oss illa genom våldtäkt eller andra övergrepp. När vi slutar skämmas och förstår att DET ÄR INTE KVINNANS FEL, så är det lättare att våga agera mot svinen.
Däremot måste jag ge en eloge till Lingonte, som lyfter fram en viktig aspekt. Det handlar om att tjejen som inte säger att hon ångrat sig eller inte vill kanske inte ska vänta sig att partnern "fattar ändå". Kommunicera mera. Våga säga nej och inte blunda och gråta efteråt. Det kan uppstå en jobbig situation om man säger nej "mitt i", men är det jobbigare med den situationen, än känslan av att man blev påsatt fast man inte ville?
Mera tydlighet och bort med skamstämpeln på kvinnorna som utsätts. På det sättet kommer vi en bit. Och givetvis, flickor/kvinnor/damer/tjejer, vi måste hålla ihop. Om vi också börjar skuldbelägga varandra så är det promenadseger för svinen som våldtar.
Björn Borg for president
fredag 12 december 2008
Välkommen till Panopticon
Nu ska allt vi gör elektroniskt lagras enligt ett förslag. Anders Ahlqvist, kriminalkommissarie, tycker idén är strålande, för nu kan man se vem som gjort vad. Ur hans synvinkel kan jag förstå att det skulle underlätta mycket i det arbete han utför. Men vem ska kontrollera den datamängden och att man bara använder det i "rätt" syften? Jag ser Autobahn för åsiktsregistrering med mera öppna sig. Liksom möjligheten för den som är flink nog med datorer (ja, kan man hacka Pentagon kan man nog knäcka detta också) eller rik nog att muta någon inifrån (oftast enklast och snabbast) så är tillgången på känsligt material från allas liv plötsligt mer än önskvärt stor. Glöm valsekretessen, glöm anonymiteten som homosexuell som inte vill bli kartlagd av högerextremer eller tok-kristna. Glöm känslan av att livet vi lever är vårt eget, och att våra små egenheter förblir kända endast för oss själva och vår närmaste omgivning. Allt kan slitas upp till ytan, närsomhelst. Och jag gissar att allt som dras fram blir offentligt, enligt svensk sed. Det här känns verkligen inte bra.
Panopticon
Det rör sig om ett EU-direktiv, och Säpo är föga överraskande direkt på och vill ha maximal lagringstid, två år, på all data. SMS, telefoni, internet. Man konstaterar att "Skälet för att spara trafikuppgifterna i två år väger, enligt Säpos bedömning, tyngre än den ”relativt låga ökningen av integritetsintrånget” som det kan innebära.". Hohojaja... Relativt lågt integritetsintrång? Jämfört med det första förslaget att lagra 6 månader kanske, men att över huvud taget lagra all information känns galet. Dags att gå över till röksignaler för att få behålla sin integritet? Hur långt är steget till att man börjar lagra innehåll i kommunikationen också, det vill säga spela in samtal?
Bodström och Reinfeldt kan sitta och hålla varandra i hand nu när M och Bodström visat sig vara de varmaste förespråkarna till datalagringsförslaget. Jag blir bara så beklämd över att det så lättvindigt klampas in på det som är privat och borde vara näst intill heligt hos vanliga människor. Nu är alla potentiella brottslingar och skall bevakas. Och precis som i Panopticon har vi ingenstans att fly. Någon har full insyn över våra liv, och snart också mer kontroll än vi vågar tänka oss. Jeremy Bentham hade varit stolt. Och Michel Foucault hade kunnat skriva en fortsättning på sitt verk "Övervakning och straff" för att få med de moderna möjligheter till total kontroll som nu finns, och som man nu vill använda. Välkomna till övervakningssamhället. Det började med att man disciplinerade individer som avtjänade straff på detta sätt. Nu är vi alla under samma bila, skyldig som oskyldig. Till politikerkåren som bollat fram detta monster till lagförslag vill jag säga en enda sak (se bild nedan):
Jag kan verkligen bara hoppas att någon någonstans tar sig i skinnet och avvärjer detta gigantiska intrång i våra privatliv.
PanopticonBodström och Reinfeldt kan sitta och hålla varandra i hand nu när M och Bodström visat sig vara de varmaste förespråkarna till datalagringsförslaget. Jag blir bara så beklämd över att det så lättvindigt klampas in på det som är privat och borde vara näst intill heligt hos vanliga människor. Nu är alla potentiella brottslingar och skall bevakas. Och precis som i Panopticon har vi ingenstans att fly. Någon har full insyn över våra liv, och snart också mer kontroll än vi vågar tänka oss. Jeremy Bentham hade varit stolt. Och Michel Foucault hade kunnat skriva en fortsättning på sitt verk "Övervakning och straff" för att få med de moderna möjligheter till total kontroll som nu finns, och som man nu vill använda. Välkomna till övervakningssamhället. Det började med att man disciplinerade individer som avtjänade straff på detta sätt. Nu är vi alla under samma bila, skyldig som oskyldig. Till politikerkåren som bollat fram detta monster till lagförslag vill jag säga en enda sak (se bild nedan):
Jag kan verkligen bara hoppas att någon någonstans tar sig i skinnet och avvärjer detta gigantiska intrång i våra privatliv.
Om bildningsförakt
GP har en intressant artikel som handlar om lärarutbildningen, och kommer där in på bildningsförakt. Det är väl knappast någon överraskning för någon att man i Sverige inte är riktigt okej när man har fet examen och ett bra jobb som följd av denna examen. Eller bara annars lyckats jobba sig upp. Man ses på med missunnsamhet, misstänksamhet, avundsjuka och förakt, och det är helt socialt accepterat att tillskriva dessa horribla individer alla möjliga negativa egenskaper som man VET att de har. Till exempel att de är gnidna, otrevliga, snyltar på andra, och så vidare.
Föräldrarna till mitt ex hade svårt för högutbildade människor. I den familjen räckte det att ha gått ut gymnasiet för att de utgick från att man trodde att man var förmer. Mina på den tiden blygsamma 250 poäng från universitetet var alltså inte helt poppis. Till och med ett av barnen i familjen betraktades som suspekt för att han hade haft den dåliga smaken att utbilda sig till civilingenjör. Dessa människor tycktes utgå från att JAG som utbildad såg ner på de som inte hade samma träarsle och pallade att sitta och plugga år ut och år in. Att jag inte lägger så mycket värderingar i folks val av yrkesbana var ingenting som jag någonsin skulle ha kunnat nå dem med. Försökte inte ens. De hade redan bestämt sig. Att det var deras egna värderingar om sitt lägre värde som de flitigt projicerade på mig och andra hemska akademiker var väl också tankar som aldrig slog dem.
Det fanns där redan när jag gick i skolan. Föraktet mot den som var duktig. Jag hade ett läshuvud som de flesta inte begåvats med, vilket gjorde mig till måltavla för lärarnas irritation när jag år efter år ville spurta genom matteboken och mest satt och var uttråkad på lektionerna. Mina klasskamrater tyckte jag var konstig, och någon skulle retas med mig och klämde ur sig "Du är sån pluggis! Du kommer att hamna på Chalmers.". Ja, det var väl det värsta som kunde hända en människa, att födas begåvad och gå på teknisk högskola. Nu läste jag bara två kortare kurser på Chalmers efter sjukgymnastexamen, men jobbade där i tre år och är fortfarande inne ibland och föreläser. Så han fick ju rätt, denna indignerade gosse. Men varför skulle det vara så hemskt att förverkliga sig själv?
Jag blir lika fundersam varje gång denna debatt blommar upp. Det är okej att gå på idrottsskola och vara bäst på att kasta boll, skrinna eller åka skidor. Men fan ta dig om du är smart. Det måste vara en kvarleva från tiden då akademin var strikt förbehållen de förmögna, i en tidsålder då det låg direkta och våldsamma motsättningar mellan klasserna. Men jag är arbetarunge! Född av en ensamstående mor med "okvalificerat arbete" och ingen akademisk utbildning. Jag har växt upp i ett område dit ingen vill flytta idag. Jag är beviset på att utbildning inte måste innebära att man växte upp med en silversked mellan skinkorna. Det går om man vill. Och om man orkar stå emot föraktet man möts av när man uttrycker sina ambitioner.
Det hade varit härligt att se att de som är begåvade på något uppmuntras till att utvecklas vidare istället för att klubbas ner av missunnsamhet och avundsjuka, ibland på gränsen till mobbing, för att man är duktig. Det pågår i småskolan och det pågår på arbetsplatserna. De "duktiga", de som kan något, är ett hot och istället för att försöka uppnå något själv så söker man att knäcka den som nått framgångar. I Sverige gör man nämnligen inte en inventering av de egna målen och ambitionerna, utan man ägnar tid åt att skjuta skarpt på de som redan kommit en bit på vägen, eller nått ända upp. Det känns konstruktivt och är säkert givande för alla parter...
Föräldrarna till mitt ex hade svårt för högutbildade människor. I den familjen räckte det att ha gått ut gymnasiet för att de utgick från att man trodde att man var förmer. Mina på den tiden blygsamma 250 poäng från universitetet var alltså inte helt poppis. Till och med ett av barnen i familjen betraktades som suspekt för att han hade haft den dåliga smaken att utbilda sig till civilingenjör. Dessa människor tycktes utgå från att JAG som utbildad såg ner på de som inte hade samma träarsle och pallade att sitta och plugga år ut och år in. Att jag inte lägger så mycket värderingar i folks val av yrkesbana var ingenting som jag någonsin skulle ha kunnat nå dem med. Försökte inte ens. De hade redan bestämt sig. Att det var deras egna värderingar om sitt lägre värde som de flitigt projicerade på mig och andra hemska akademiker var väl också tankar som aldrig slog dem.
Det fanns där redan när jag gick i skolan. Föraktet mot den som var duktig. Jag hade ett läshuvud som de flesta inte begåvats med, vilket gjorde mig till måltavla för lärarnas irritation när jag år efter år ville spurta genom matteboken och mest satt och var uttråkad på lektionerna. Mina klasskamrater tyckte jag var konstig, och någon skulle retas med mig och klämde ur sig "Du är sån pluggis! Du kommer att hamna på Chalmers.". Ja, det var väl det värsta som kunde hända en människa, att födas begåvad och gå på teknisk högskola. Nu läste jag bara två kortare kurser på Chalmers efter sjukgymnastexamen, men jobbade där i tre år och är fortfarande inne ibland och föreläser. Så han fick ju rätt, denna indignerade gosse. Men varför skulle det vara så hemskt att förverkliga sig själv?
Jag blir lika fundersam varje gång denna debatt blommar upp. Det är okej att gå på idrottsskola och vara bäst på att kasta boll, skrinna eller åka skidor. Men fan ta dig om du är smart. Det måste vara en kvarleva från tiden då akademin var strikt förbehållen de förmögna, i en tidsålder då det låg direkta och våldsamma motsättningar mellan klasserna. Men jag är arbetarunge! Född av en ensamstående mor med "okvalificerat arbete" och ingen akademisk utbildning. Jag har växt upp i ett område dit ingen vill flytta idag. Jag är beviset på att utbildning inte måste innebära att man växte upp med en silversked mellan skinkorna. Det går om man vill. Och om man orkar stå emot föraktet man möts av när man uttrycker sina ambitioner.
Det hade varit härligt att se att de som är begåvade på något uppmuntras till att utvecklas vidare istället för att klubbas ner av missunnsamhet och avundsjuka, ibland på gränsen till mobbing, för att man är duktig. Det pågår i småskolan och det pågår på arbetsplatserna. De "duktiga", de som kan något, är ett hot och istället för att försöka uppnå något själv så söker man att knäcka den som nått framgångar. I Sverige gör man nämnligen inte en inventering av de egna målen och ambitionerna, utan man ägnar tid åt att skjuta skarpt på de som redan kommit en bit på vägen, eller nått ända upp. Det känns konstruktivt och är säkert givande för alla parter...
torsdag 11 december 2008
Tvättbjörnar
Jag brukar ibland referera till att jag ser ut som en tvättbjörn på morgonen. Men när jag sett denna bild så inser jag att jag förvisso kan vara lika mörk runt ögonen, men inte lika söt, eller lurvig heller för den delen.
Om inte detta är årets fejs, så säg.
Om inte detta är årets fejs, så säg.
söndag 7 december 2008
Nu har regeringen gjort bort sig på riktigt.
FRA fick kritik. Man ville inte ge myndigheterna möjlighet att övervaka vad man gjorde på Internet som privatperson. Vad gör man då, som sittande regering? Ger mediabolag rätten att jaga folk på basis av IP-nummer. SvD konstaterar att man gjort privatpoliser av mediabolagen. Det känns väl tryggt? Tack för den, regeringen.
Man skulle minsann INTE kunna jaga en hel ungdomsgeneration hette det när regeringen kom till tals om detta bara för dagar sedan. Hur slipper man det nu? Genom att regeringen pröjsar IP-anonymisering för alla under en viss ålder?
Illa nog när man vill börja peta i vad folk gör på Internet från myndighetshåll. Nu har man gått Antipiratbyråns väg och släppt kontrollen över hur och vilken information som samlas in och hur den kan användas.
Regeringen har verkligen skitit i det blå skåpet. De är i alla fall min röst kortare till nästa val. Det spelar ingen roll att lagen kommer att vara helt meningslös den dag den träder i kraft med tanke på att tekniken för att kryptera och skydda sin IP-adress redan finns. Man slår in dörrar som inte ens kommer att finnas där när man är klar att köra.
Det är ett hån och fullkomligt skrattretande att man så långt upp som i regeringen lallar runt i koppel som hålls av skiv- och filmbolag. Jag är bortom ord och uttryck för att beksriva hur det känns att veta att nu sitter privarta aktörer och kollar på vad jag gör online, för att se om jag delar ut deras filmer eller musik. Bara att de får spana på vad jag gör och inte gör känns som en kränkning av mått som jag inte trodde skulle existera i Sverige.
Nya lagförslaget i kortform:
Man skulle minsann INTE kunna jaga en hel ungdomsgeneration hette det när regeringen kom till tals om detta bara för dagar sedan. Hur slipper man det nu? Genom att regeringen pröjsar IP-anonymisering för alla under en viss ålder?
Illa nog när man vill börja peta i vad folk gör på Internet från myndighetshåll. Nu har man gått Antipiratbyråns väg och släppt kontrollen över hur och vilken information som samlas in och hur den kan användas.
Regeringen har verkligen skitit i det blå skåpet. De är i alla fall min röst kortare till nästa val. Det spelar ingen roll att lagen kommer att vara helt meningslös den dag den träder i kraft med tanke på att tekniken för att kryptera och skydda sin IP-adress redan finns. Man slår in dörrar som inte ens kommer att finnas där när man är klar att köra.
Det är ett hån och fullkomligt skrattretande att man så långt upp som i regeringen lallar runt i koppel som hålls av skiv- och filmbolag. Jag är bortom ord och uttryck för att beksriva hur det känns att veta att nu sitter privarta aktörer och kollar på vad jag gör online, för att se om jag delar ut deras filmer eller musik. Bara att de får spana på vad jag gör och inte gör känns som en kränkning av mått som jag inte trodde skulle existera i Sverige.
Nya lagförslaget i kortform:
Nya fildelningslagen
Upphovsrättsinnehavare som skivbolag och filmbolag kan begära ut identiteten bakom en IP-adress från vilket illegal fildelning skett.
Skadestånd ska täcka den faktiska skadan, inte mer.
Lagen ska inte gälla fildelning som skett innan lagen trätt i kraft.
Lagen träder i kraft 1 april nästa år och ska utvärderas.
Källa: Justitiedepartementet (TT)
Hela lagförslaget finns att hämta här.
Fler röster om IPRED-soppan finns det gott om i bloggosfären.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)