Kattar klarar sig inte själva. De övergivna katterna går ofta en långsam och plågsam död till mötes. Lånade från en artikel om sommarkatter ett par rader ur en intervju:
Hans berättade om en "08-familj" som skaffade sig katt när de for ut till stugan för sommaren. När hösten kom flyttade de in till sta'n och lämnade kvar kissen på altanen. Lillflickan grät litet vid avfärden men det vet ju alla att "katter klarar sig...". I december åkte de ut en sväng till stugan för att hämta en julgran och såg då en isfläck vid altanen med något mörkt i. En kvarglömd handske? En råtta? Nix......... *gråter*
De som begått denna vedervärdgia handling att för eget nöjes skull och för att göra ett barn glatt under en försvinnande kort period (att umgås själv med barnet kom väl inte på fråga) skaffa en katt som man sedan lämnade att dö förtjänar ett straff. Ett hårt straff. De är inget annat än egoistiska ignoranta djurplågare.
Så innan ni blir med misse, tänk igenom om ditt hem får vara kissens hem också de närmaste 10-20 åren. Med allt det innebär. Mat, veterinärbesök, tid, kattvakter... Om det känns jobbigt, köp en teddybjörn på BR och krama den istället. Levande varelser skall inte användas som tillfällig förströelse.
Katten på bilden, Queen Bastet, plockade jag in när hon var 4 månader gammal och drällde ensam ute på vägarna och tiggde mat. Idag är hon en robust kattdam på 4 år med enormt kelbehov. Hon har två kissekompisar att dela tillvaron med, och en ägare som ser till att hon både får mat och gos.En bra artikel om katthållning och regler kring detta
Artikel om kattens öde då den överges eller släpps ut vind för våg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar