Barnbidrag, rättvisa och sociala stämplar

Läser idag i Aftonbladet om hur läsarna reagerat på att barnbidraget kan komma att behovsprövas. Blev inte lite överraskad över hur många som var emot förslaget om behövsprövning, inte för att de själva var rädda att förlora sitt bidrag (även om många också reageratpå den risken), men för att man var rädd att det sulle bli social stämpling av de familjer som får barnbidrag.

Jag är inte helt säker på hur folk i allmänhet förhåller sig till klasserna i samhället, men en sak framgår med all önskvärd tydlighet; de som har mindre anser att de som har mer är lite "längre upp" i rangordningen, och verkar analogt med detta anse att de som har mer automatiskt gör samma rangordning baserat på inkomster.

Några hade också kommenterat att det aldrig skulle bli "rättvist" för de rika alltid kunde lägga undan mer till sina barn. Vad som vore rättvist har man inte gjort klart. Uppenbart är att man anses som osolidarisk på något sätt om man är mer än medelavlönad eller av andra orsaker sitter på mer pengar än Medel-Svensson. Vari orättvisan består förstår jag egentligen inte. Att jag med hysteriska mängder högskolepoäng förväntar mig en högre lön än vad en med okvalificerat jobb bör få ser jag som en självklarhet, inte en orättvisa eller som en karaktärsdefekt hos mig själv. Att den som leder ett företag, som VD där jag arbetar, tjänar mer än jag gör är också självklart för mig. Så jag undrar vad som är "rättvist" för dessa individer.

Jag trodde i min enfald att man skulle jubla överallt över att "de rika" skulle få mindre i bidrag, eftersom de inte behövde det. Jag själv ser som självklarhet att bidrag skall behovsprövas. Om man inte behöver hjälp, varför skulle staten punga ut tusentals och miljontals kronor för de familjerna? Men icke, då blir det plötsligt pinsamt att få bidrag, så därför är man även inom Aftonbladets läsekrets plötsligt inne på att låta de hemska rika människorna behålla sitt bidrag, så man inte gör skillnad på folk och folk. Saken är den att det redan är skillnad på folk och folk, och det har inte bara med årsinkomster eller bidrag att göra. Vi är inte likadana, och rättvisa ligger inte i att alla, oavsett egen ansträngning, har lika mycket att röra sig med, eller att staten ger alla, oavsett behov, en lika stor summa pengar i månaden.