DSM sjukdomsklassar transor och fetischister

I Sverige har vi tagit bort sjukdomsklassningen på fetischister och trans-personer. Det står numera i Socialstyrelsens föreskrifter att dessa uttryck av sexualitet inte är sjuka. Vi tackar för detta. Det är numera friskt att vara homo, bi, trans eller fetischist i Sverige, betyder det som står i SoS:s definitioner. Man skulle ju kunna tro att det innebär att man då i Sverige bemöts och behandlas som "frisk" inom dessa grupper. Men icke. Från liberalismens och vidsynthetens anti-högborg USA kommer Diagnostical Manual of Mental Disorders (DSM), den psykiatriska diagnosmanualen, där man sjukstämplar det som i Sverige klassats som friskt. Och denna manual är många psykologers och psykiatrikers lilla knähund.
På QX.se refereras till DSM:

"Det kanske mest anmärkningsvärda är att man bara får ha ett tändningsmönster som inriktar sig på fysiskt normala individer. Det definieras till exempel som sexuellt avvikande att tända på personer som har amputerat en arm eller ett ben. Psykiatrin har alltså fastställt att det är normalt att tända på normallånga personer som har två armar och två ben, men onormalt att tända på en person med dvärgväxt eller en person som har amputerat en kroppsdel."

Angående vad som avgör sjukdomens svårighetsgrad:

"Om en transa har fått en diagnos och man ska avgöra svårighetsgraden av dennes "sjukdom" så rekommenderar DSM att det ska bedömas utifrån hur ofta personen onanerar eller har sex omklädd i kvinnokläder, och inte hur mycket denne lider."

Fantastiska mått på sjukdom, eller hur? Känns tryggt att veta att vi bara får tända på personer inom normalsnittet, och absolut inte på något ickefysiskt (material, objekt etc.), och glöm att få trigga på kroppsdelar som inte direkt anses som kopplade till kön. Då är man SJUUUUUK enligt det amerikanska sättet att se det. Och denna syn tillåts våra behandlande beteendevetare/psykologer/psykiatriker anamma för SoS. Skrämmande. Och otroligt kränkande för många individer. Hur vore det att kräva att behandlare inom Sverige skall hålla sig till svenska riktlinjer? Eller är det att vara lite för bevärlig?


Med tanke på att man inte med forskning kunnat visa att dessa läggningar gör individer mindre anpassade till samhället, eller skapar mer lidande i sig för individen, så borde det verkligen inte tillåtas att personer inom psykologi/psykiatri behandlar individerna som sjuka. Men det lever kvar. Minns själv ett samtal med en psykolog som hängde upp allting på att jag dejtar kvinnor. Allt filtrerades genom det. Som om vem jag ligger med har betydelse för allt annat. Lika lite, som det har betydelse för min samhällsduglighet om tar på mig en korsett, eller om jag skulle trigga på att gå runt i manskläder.

Äsch, jag blir så lack (pun intended) på moralister som tar sina egna snäva värderingar och kallar dem sunt förnuft, sanning och till och med belagd sanning. Jag har mindre problem med folk som säger "Jag tycker [...] är fel/onormalt/sjukt." än de som hävdar att "alla" tycker så, eller att det och det och det är NORMAAAAAAAAAALT. Det finns bara en standard för vad som är okej, och det är när det är säkert, sunt, och ömsesidigt mellan parterna. Nä, i de kriterierna fanns inte vad den snäva amerikanska synen säger. Vi pratar ett land där man i vissa delstater förbjudit analsex, punkt slut. Där man alltså på fullaste allvar vill tala om vad man får och inte får stoppa in var i sängkammaren. Hur kan vi låta idéer om friskt och sunt därifrån genomsyra vår vardag här?