Censur har ingen plats i en demokrati

Det pratas mycket om hur man ska särbehandla Sverigedemokraterna och sabotera deras kampanjande i år, igen. Vill minnas att man vägrat dela ut deras utskick på vissa håll vid tidigare valrörelser, och i år är den stora affären kring huruvida SD ska få komma till skolorna och presentera sin politik. På vissa håll har man sagt nej till alla politiska partier för att slippa få in SD, och det är visst mer det, än det faktum att man försöker censurera politiska kampanjer, som oroar vår statsminister (hans ställningstagande oroar mig...). Hans oro över att inte de etablerade partierna ska få synas på skolorna är befängd. Jag är orolig för att inte alla partier som vill ska få synas. Att sitta i riksdagen idag ska inte ge propagandaföreträde. Aftonbladet lyfter fram aspekten av att det är viktigt att laddade åsikter kommer fram och diskuteras under ledning av en utbildad lärare. Det tycker jag är en god tanke.

Jag kan över huvud taget inte förstå frågan. Vi lever i en demokrati. Det finns inte utrymme att börja åsiktscensurera om man vill kalla sig ett demokratiskt land. Skulle nu så många av svenskarna hysa dessa, låt gå j-ligt obehagliga åsikter som SD står för, så får vi leva med det. Då har vi SD i kommunpolitik, regioner och riksdag. Jag hoppas bara att ett så uttalat antifeministiskt och rasistiskt parti aldrig får fotfäste. Vi talar faktiskt om ett parti som vill begränsa kvinnors aborträtt. Man motsätter sig att homosexuella ska få betraktas som "normala", eller gifta sig.

Det är inte upp till moralister, utan väljarna. Hur mycket det än bär emot. Extrema vänstergrupper med minst lika totalitär syn på världen och minst lika obehaglig agenda finns det också gott om. Men vänsterfalangen är på något sätt okejad i alla lägen i Sverige. Även de som går runt med massmördaren Che Guevara på sin tröja, eller romantiserar Sovjetrepubliken, eller Mao Tse Tung. Minst lika obehagliga killar som Hitler på sin tid, men testa skillnaden i att gå ut med Adolf på tröjan, elller Che. Nu senast briljerar kommuniststaten Nord-Korea med att ha avrättat en ekonom för "misslyckad valutareform" (även på SvD.se). Ändå tillåter man extrema vänstergrupper vara mer ifred, medan de flesta tycks resa ragg inför SD och deras gelikar.

Vad jag vill komma till är att om extremhögern (hur nationalsocialister nu hamnat "till höger" vet jag inte) måste få komma till tals, de måste få sprida sin propaganda, och de måste tillåtas vara med i debatter och dela ut sitt material, annars är vi ute på hal is. Vem ska i slutändan få bestämma vem som får säga vad, och i vilket sammanhang? Vems censur ska gälla? Hur obehagliga jag än tycker högerextrema och vänsterextrema grupper är, så har vi inte råd att tysta dem med gott samvete och sen lalla om demokrati. Det går helt enkelt inte ihop. Något slags "kollektivt samvete" som säger att SD är ett otrevligt parti som hyser osunda värderingar är inget argument mot att gå emot yttrandefriheten, eller vår frihet och rätt att välja det parti vi anser representerar oss i valet. Det öppnar för obehagliga möjligheter, som att få en SD-ledd regering om det vill sig illa. Men vi måste ta den risken. Vi kan bara arbeta för och hoppas att andra alternativ står ut som mer attraktiva för väljarkåren. Vi behöver absolut inte en obehaglig grupp som lockar individer på martyrromantiken, och det är precis det som händer nu. "Ingen vill ha oss, de försöker tysta oss...". Bättre klister för en grupp som redan marginaliserat sig själv finns inte än att omvärlden angriper dess existensrätt. Exponera ihjäl skiten istället. Tala med dem. Tala om dem. Låt dem ventilera sin störda politik, och låt folk få se vad de går för. Så vi alla vet och förhoppningsvis kan hålla oss borta. Och för att minska martyrpoängen. Närmare 5 % i opinionsundersökningarna talar ett tydligt språk. Vi har inte råd att försöka tiga ihjäl dem. Demokratin har inte råd med att tiga ihjäl något alls.