DN publicerade nyligen en artikel om måtten ett kvinnoansikte ska ha för att anses vackert. Själva studien rapporteras här. Nog för att vackra ansikten har en förmåga att frammana leenden, men det känns som att skönhet är något som gärna får vara lite svårkvantifierbart och mystiskt. Shania Twain på bilden till vänster är enligt DN en kvinna med perfekta ansiktsproportioner. Ja, snygg är hon, kunde man inte nöja sig med det? De enda som egentligen borde ha ett intresse av hur människor "ska" se ut är plastikkirurger som lever på att ändra på sådant. AB rapporterar också om denna fantastiska nyhet; skönhet handlar om siffror. Tack och lov är de flesta av kvinnorna tydligen rätt funtade för att vara snygga.Redan da Vinci var intresserad av de perfekta proportionerna. Den Vitruvianske mannen är vida känd och beskriver hur proportionerna bör vara i en idealkropp. Den beskriver för övrigt också förhållandet mellan ande och det jordiska.
Skönhet är något jag alltid tänkt på som något subjektivt, och inte något man kan mäta. Det förtar lite av det hela att tänka i termer av gyllene snittet och roten ur två när man ser någon med betagande utseende. Jag vill fortfarande tänka "wow", inte i termer som skulle få min mattelärare att sucka hänfört. Trots vissa anlag för vetenskapsnerderi så finns områden där jag fortfarande helst bara upplever och känner. Skönhet vill jag behålla som ett av dem. Så jag hoppas att mitt inre skjutmått inte halkar fram nästa jag mina sinnen säger "WOW" om någon. Jag hoppas bara bli ovetenskapligt hänförd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar