Igår var jag hos sötaste Frk Erika på filmkväll och B&J-orgie. Ja, minst en bytta måste man köpa per skalle, annars slutar det i moll. Det finns inget som heter "för mycket B&J-glass". Inte om man är kvinna i alla fall. Nej, det funkar inte så bra med mitt krig mot sockret. Har erkänt att jag ligger under med poängen i den striden. Men jag kommer igen. *!!!*Vi hyrde två filmer; Drag me to Hell och Leo Gaut. Den första har jag velat se sedan den gick upp på bio, för den fick bra kritik och jag gillar skräckfilmer. Den andra... Jag älskar verkligen Johan Falk-rullarna. Har snart sett alla 9 som kommit ut, två kvar bara.
Drag me to Hell var till och med bättre än väntat. (SPOILER ALERT).Slutet var det bästa med hela filmen. Den kunde ha fått vara en "så levde de lyckliga i alla sina dagar"-rulle, en i mängden med trorra floskler och gulliga slut där "rätt" sida vinner. Det är den inte. *moah* Tjejen sliter som ett djur för att vända förbannelsen hon fått på sig. (Har du inte sett filmen och tänker göra det, sluta läsa NU.) Hon till och med gräver upp häxan som förbannade henne och stoppar talismanen i munnen på liket för att häva förbannelsen. Detta endast för att upptäcka att hon stoppat fel sak i gummans trut, och förbannelsen fortfarande vilade på henne. The End. Underbart.
Leo Gaut i sin tur var en av de hittills bästa filmerna i serien. Den hade nog allt man kan önska av en svensk polisrulle. Svenska polisrullar är så naturalistiska, de vältrar sig i människors känslor och rädslor, och allt visas med stor tydlighet. Ingen går säker, och i den här filmen dör en ung kvinna, och en autistisk pojke blir misshandlad. Jag var till och med på vippen att fälla en tår mot slutet av denna film. Det är inte så vanligt. Johan Falk, denna antihjälte helt jämförbar med och till och med bättre än det mesta Brude Willis spelat, är helt enkelt underbar. Ser fram emot de två sista filmerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar