Såg till min glädje att
debatten om LAS utforming tagits upp på tapeten igen. Det vore verkligen på tiden att denna relik från svunna tider åtminstone omformulerades, så att man stimulerade hälsosam dynamik på arbetsmarknaden. Idag vågar många inte byta arbete efter några år av rädslan att bli "sist in", särskilt inte i dessa tider om man nu mot all rimlig förmodan skulle lyckas komma på fråga för anställning någonstans.
Magnus Henrekson skriver att det rimligaste vore att vara eftertraktad för att man är sund och har eftertraktad kompetens, inte att man arbetat flest år på ett ställe. Jag håller med till stor del. Den nuvarande utformningen av LAS spelar arbetsgivaren i händerna genom att de anställda inte vågar röra på sig, och de kan hålla lönerna låga. I praktiken är dessutom LAS helt uddlös för att skydda en anställd som arbetsgivaren vill bli av med. Det går alltid, även om det kan vara krångligt. I andra änden finns inget egentligen att vinna för den anställda som tagit strid, även om de får ekonomisk ersättning i arbetsdomstolen, eftersom det inte direkt är en merit när man söker nytt jobb att ha stämt sin förra arbetsgivare.
Stefan Tornberg sammanfattar Henreksons slutsatser på sin blogg:
- LAS innebär ingen anställningstrygghet för de anställda
- LAS hindrar företagare att anställa
- LAS låser fast människor i arbeten där de vantrivs eller far illa
- LAS ger oproportionerlig makt till lokala fackombudsmän även över icke-fackligt anslutnas situation
Även han konstaterar att LAS inte tillhör den moderna tiden.
Det blir också onödigt krångligt att göra sig av med individer som uppenbarligen inte kan eller vill sköta sitt arbete enligt överenskommelse. Har hört om individer som flyttats runt inom organisationer efter att ha sinkat sina kollegor, förstört stämningen, och på varje antydan till kritik svarat med sjukskrivning eller utbrott, eller kombinationer av båda.
Den modell som danskarna utvecklat och använder sig av;
Flexicurity, stimulerar dynamik på arbetsmarknaden och ger hög ersättning till de arbetslösa, har fungerat mycket bra för dem. Enligt
Blåggen sneglar man på denna modell även från svenskt håll. Tyvärr är LAS en helig ko i Sverige. Det lär dröja innan man kommer åt att skjuta ner den. Att motarbeta bättre omställningsvillkor och en ökad dynamik med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut idag känns gammaldags.
Till och med
LO (ja, ni läste rätt) har konstaterat att det kan finnas något att lära av den danska modellen, även om man verkar hantera idén som en färdig mall som likt en IKEA-möbel skulle monteras ihop enligt anvisning och ställas i en befintlig miljö. Att den inte går att ställa i svensk miljö skulle delvis bero på att modellen utvecklats under tid i Danmark. Borde inte alla modeller införas med eftertanke, delmål, reflektion på vägen och utvärderingar av resultatet? Kan inte tänka mig att en IKEA-lösning skulle fungera någonstans, utan man får jämka in de nya idéerna där de ska in. Och nya idéer behövs, akut, på den svenska arbetsmarknaden.
Jag ser fram emot att få uppleva en modern tidsenlig arbetsmarknadspolitik. Hade en förhoppning om att min röst på de blå skulle driva utvecklingen åt det hållet. Jag har inte fått se något av det än.
Europeiska kommissionen beskriver
grundtankarna för Flexicurity såhär:
- flexibla och pålitliga anställningsförhållanden
- sammanhållna system för livslångt lärande
- aktiv arbetsmarknadspolitik
- moderna sociala trygghetssystem
Det tycker jag verkar vettigt i alla fall. Tycker att sneglandet ner mot Danmark kunde ersättas av mer seriösa studier, och kanske en plan för hur en svensk modern modell skulle kunna se ut.
Här kan du ladda ner Henreksons artikel om att LAS håller människor utanför arbetsmarknaden.
Amen!!! Kunde inte ha sagt det bättre själv. Denna kvinna satte ord på vad det handlar om med korta kjolar. Det handlar om den som bär den, och vad hon (eller han) lägger i det. Kort kjol är ingen allmänsymbol för slampighet eller ens en provokation. Den bara är.
