Socker är verkligen inte snällt mot kroppen

Inte för att jag inte visste att socker stressar kroppen, men ibland är det så gött att göra saker som är mer goda än nyttiga. Sagt och gjort, igår hade jag och ett gäng väninnor filmmarathon hemma hos mig, och vi satte i oss vad som diplomatiskt borde kunna kallas "en ansenlig mängd" sötsaker och snacks.

Imorse så gjorde min kropp uppror. Den talade på alla tänkbara sätt om att den mängden socker inte var okej. Till att börja med sov jag till middag, och sen dess har min hjärna gått på halvfart. Jag funderar halvt panikartat hur jag ska rivstarta systemet inför helgens topp-timme; BODY PUMPEN!!!

Jag borde verkligen lära mig. Kroppen mår inte bra av allt sött. Den gör inte det, på riktigt. Socker skapar stress i kroppen och rubbar viktiga balanser i systemet. Det är en usel uppladdning för träningsdagar, och gör att man är trött både under tiden, strax efter och till och med dagen efter att man mölat i sig. Det är faktiskt inte värt det. Sötsaker är faktiskt inte så gott att det inte går att avstå när man väger mot skadeverkningarna.

Nu hoppas jag att min kropp går med på att återfå något slags balans efter att jag cyklat till pumpen, kört en timme och cyklat hem. Dags att återvända till ett liv med bra mycket mindre socker igen. Så gott är det inte. Så få alternativ finns det inte. Det är en dålig vana att "unna sig" socker, när det finns så mycket annat som är minst lika gott, och som känns bättre i kroppen både nu och sen. Med tanke på hur viktig träningen är för mig känns det helt sinnesrubbat att jag frivilligt förstör den med en massa socker. Dags att tänka om. För orken, prestationen, omgivningen (blodsockerdippar är påfrestande, för de omkring), träningseffekterna, balansen i kroppen... Finns så många skäl att låta bli det vita giftet. Jag körde trots allt större delen av 2010 helt sockerfritt. Bara på 'et igen. *!!!*