*morraspottafräsaskrikastampa*
I Jönköpings kommun anser visst skolpersonal att en 6-årig pojke som bär rosa får räkna med att bli mobbad. Känns betryggande. Föräldrarna har tack och lov bestämt sig för att flytta pojken.
För ett par veckor sedan Lindex med inbyggd rörelseinhibering i flickkläderna, nu får rosa pojkar acceptera att de blir slagna. Den här gossen hade till och med attackerats med kniv, och man hade inte ens informerat föräldrarna. Everyday life hazards, om man bär rosa?
När ska individen få vara individ, istället för att tvingas in i könsschabloner som begränsar? Och när ska vuxenvärlden våga träda fram och försvara varje barns särart? Hör alltför ofta att man skyller mobbing på offret. Fel kläder. Fel IQ. Fel föräldrar. Fel glasögon. Fel jeans. För pratig. För tyst. För social. För osocial. För fet. För smal. För dålig i idrott. För bra på matte. Barn kan gå på ett annat barn för vad-som-helst! Vi vuxna måste se till att det inte urartar och tala om att det är fel. Det krävs visst mer stake än de flesta vuxna klarar av att visa upp att säga till ett barn. Jag säger SKÄMS, och det säger jag inte ofta! Skamvrån nästa om du inte ens kan tillrättavisa eleka barn in action. Vem ska, om inte du? Föräldrar, skolpersonal... Det är ert jobb! Man kan göra det enkelt för sig, eller göra rätt. Du väljer.
2 kommentarer:
Inga feministiska experiment på barn!
Hoppsan. Hur blev någons favvofärg ett experiment? Och vad har det över huvud taget med vuxenvärldens flathet att göra?
Jag är rätt glad att jag inte hade så könsstereotypivrande föräldrar.
Skicka en kommentar