Daniel Swedin slår i sin B-artikel fast att klassklyftorna späs på i Björklunds B-skola. Detta skulle då vara för att studiemotiverade elever dragit till skolor där de faktiskt får stimulans till utveckling, och får lära sig saker, medan de svagare eleverna blivit kvar i de sämre skolorna, som dessutom förlorar alla ledstjärnor och goda exempel.
Precis som med privat sjukvård ser jag de "bättre" skolorna som något som inte borde behövas. Alla skolor borde satsa på att ge alla elever den utbildning de har rätt till, utifrån varje barns förutsättningar. Det står trots allt i läroplanen och skollagen att det är så det ska gå till. Tyvärr vet jag av egen erfarenhet och från andra källor att just studiemotiverade barn hålls tillbaka i många skolor. Man får inte utvecklas i sin egen takt, och hade någon viftat med en skola där jag hade fått lära mig i den takt jag ville hade jag inte tvekat en sekund. Och bara för sakens skull, mina föräldrar är varken akademiker eller rika. Jag blev rätt bright i alla fall. Liksom många andra arbetarbarn. Så det har inte med klass att göra ifall man lyckas bli understimulerad i skolan.
Problemet är alltså inte enligt mig att studiemotiverade elever söker sig till skolor där de får utvecklas, utan att de behöver flytta på sig för att få stimulans. Skolan är idag väldigt dåligt rustad för att ta hand om elever som är smartare än snittet, och som behöver extra stimulans. Inte sällan hanterar man dem med Jante som riktningsgivare. Varför skulle dessa elever sitta kvar i en sunkig skola där ingen vill ge dem de intellektuella utmaningar de vill ha och behöver? Och dessutom har rätt till enligt lag!
Lärarutbildningen har inte en enda obligatorisk timme om särbegåvade barns villkor (däremot en valbar kurs som väldigt få vill gå), och inte många lärare har samlat på sig extramaterial att prångla ut för att mätta de hungrigaste. Det är inte någon dyr åtgärd att mata de vetgiriga. Det är otroligt tacksamt, och läroivern skulle kunna smitta av sig på de mindre motiverade. Men idag kväser man hellre de ivriga, och säger föraktfullt att man minsann måste satsa på "de som inte redan har det så bra". Vem sa att intelligens automatiskt leder till lycka eller framgång?
När man får de motiverade och begåvade att vilja stanna, då är problemet löst. Inte genom att återkalla skolpengsidén. Tanken med den var väl att skolorna skulle se till att bli så attraktiva att folk ville stanna där? Om man misslyckas, ska man då ta bort valfriheten, eller försöka bli bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar