Upptäckte att jag i vår kommer att ha ett tufft träningsschema. Dansklasser måndag och tisdag, och på tisdag ~4 timmar. Detta ska petas ihop med två pump-klasser, ett combatpass och minst ett cykelpass i veckan. Tyvärr la inte Sportlife sitt schema efter mina arbetstider eller min dansundervisning. DAMN. Så jag kan "bara" optimera min träning för alla utom en dag. Ja, snacka om I-landsproblem på hög, eller låg nivå.Träning är ändå en väldigt viktig del av min tillvaro. Jag har aldrig tillhört de som anser att det är ett nödvändigt ont. Min kropp skriker av glädje när jag får röra på mig. Och jag mår som bäst när jag håller mig i form. Någonstans tror jag att lite motion är bäst för alla, även om man givetvis inte måste jaga "Miss Fitness"-formen, som även jag finner extrem.
För 1,5 år sedan skrev jag om hur människor ville berömma mig för att jag "gått ner i vikt", och hur bestörta de blev när jag sa att jag inte "gått" ner, utan aktivt arbetat för det. Med rätt mat och träning i den mängd det krävdes så har jag trallat ner 6cm i midjemått. Satsningen innan dess plockade ner mig 10cm. Ingen magi, inga konstigheter. Bara "plain old food and training-concept"...
På den bloggen fick jag en hurring av en person som skrev att han tyckte jag var ytlig och att förhärligandet av kampanjer som "love needs no handles", som Les Mills kört, kan verka sårande för överviktiga. Läste
kommentaren igen idag, och tänkte "Öhhhhhhh?!?!?!", igen. Varför skulle det vara kränkande att tycka om en atletisk figur på människor? Eller att vilja ha det? Eller att tycka att träning är nyttigt och bra och att alla borde ägna sig åt det i rimliga mängder? Träna bör man...Jag är evinnerligt tacksam över att ha fått växa upp med glädje inför tanken på fysisk aktivitet, och behålla den. Förstår att inte alla kommer in i tränandet via glädje, utan vissa via en läkare som hötter med fingret och öser livslängdssiffror över en. Men vi kan alla ställa om vår inställning till att röra på oss om vi vill. Just det, vi kan, om vi vill. Välj träningsglädje. Och tryter motivationen så har alla gym med lite självaktning idag ett stall av välutbildade personliga tränare som skräddarsyr program efter just dina behov. Tuta och kör. Vi ses på gymmet. För att det är så förbannat kul!!!
1 kommentar:
Gnällspikarna som feltolkar träningsglädje och lyckan över en frisk och vältränad kropp som kränkningar eller kritik mot överviktiga människor tänker inte. De kränkande tankarna finns i deras egna huvuden, kanske kopplat till förväntningar om att vi som gillar träning "ska" tycka illa om människor som ser ut si eller så. Their problem. Jag har ett friskhetsperspektiv på det där med vikt: för mycket över eller under kroppens friskvikt är osunt. Sedan är det upp till var och en att välja om hon/han vill vara sund eller osund; om hon/han vill riskera framtida ohälsa pga sin vikt och livsstil idag.
För mig är träning verkligen så GRYMT kul! (Och ännu roligare med bästa träningssällskapet^^) Jag har aldrig förstått dem som inte bara klagar innan de tar sig till gymmet, utan faktiskt även när de är där. De där som ser ut som om de utsätter sig för den värsta tänkbara plågan. Och visst 17 är det urjobbigt ibland. Men tråkigt - never! Hade det varit tråkigt så hade jag inte varit där, punkt slut. (Det finns ju en anledning att jag inte går gympapass eller springer, om man säger så…) Däremot lämnar schemana en del att önska eftersom de inte går ihop helt med mitt schema. I-landsproblem javisst, men icke desto mindre irriterande. Börjar fundera på om jag får rucka på söndagar som träningsfria dagar för att få in "mina" pass.
Skicka en kommentar