Hur hundar och katter tänker

Snodde detta från Princess Gaias sida. Helt underbar redogörelse om hur tankarna är olika hos två av våra älsklingshusdjur:

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.

De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.

Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.

Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.

Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.

Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.

Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.

Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.

Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Puzzlegeddon

The game Puzzlegeddon is made amongst others by my friend Princess Gaia's lovely boyfriend. You have to see this. it's great fun:

Puzzlegeddon features an inventive mix of puzzle, action and strategy. Select your island of choice and puzzle for resources to defend yourself and to defeat opponents throughout the many galaxies, game modes and challenges which awaits you in Puzzlegeddon.

A free downloadable demo of the game will be available on November 17th.

The game releases on November 27th and will be available from ( www.puzzlegeddon.com) as well as several major digital distribution channels (which will be announced shortly) for Windows PCs.

The full version of carries a price of $14.95 and supports multiple languages.

Underbara bror

Egentligen är det min ingifta bror, inga blodsband egentligen, alltså, men idag var han bästa brorsan någonsin!!! Han har lovat att passa mina pälsbollar när jag är borta på en resa. Och när jag var där för att lämna nycklarna, försåg han mig med en flaska julmust, och en låda med en sås som han precis lagat och som doftade gudomligt. Eftersom jag mest känner mig som en överkörd grävling med svår hosta och mådde räv så känns tanken på att inte behöva annat än att micra lite sås och koka snabbmakaroner imorgon till lunch mycket behaglig. Ibland är det de relativt små tingen som får mig att vilja LEEEEEEEE stort.

Amerikanska tokkristna demonstrerar utanför dammsugarbutik

I USA har amerikanska ultra-religiösa tomtar demonstrerat mot Sverige eftersom de hört att Åke Green, allas vår älskade tok-pastor som inte gillar homosexuella, åtalats. Familjen Phelps valde som demonstrationsplats en butik som säljer svenska dammsugare. Donnan i klippet på Aftonbladet.se blev uppenbart agiterad när man antydde att detta var aningens udda beteende. Och reportern ställer sig frågan om alla barnen som ser ut att vara i småskoleåldern, som drillas i att hata homosexuella av den mer eller mindre galna kvinnan, om alla barnen med plakat med "FAG SWEDEN" och annat mys verkligen förstår vad de demonstrerar mot, eller för, eller något alls av det hela. Det är mer än en skruv som är lös, loss och borta när man hatar ett helt land för att man inte får hetsa mot homosexuella där. Och har folk verkligen inget bättre för sig? Dessa muppar har till och med startat en egen kyrka med homohat som en av de bärande värderingarna.

Se klippet:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article3854418.ab

It's the men's world?

På mindre än ett år har två personer nära mig utsatts för olika former av övergrepp från män. I båda fallen har omgivningen MEGA-FAILAT dem. Männen har kommit undan. Den ena sopade golvet med tjejen i fråga, och fick vittnet som slet honom från tjejen då han låg över henne och skulle ta stryptag på henne att inte vittna mot honom. Och polisen som tog anmälan från henne förklarade att då det var första gången han slog henne och de hade varit ihop tidigare, så var det osannolikt att det skulle bli påföljder för honom. Alltså, pojkvänner och ex har ett frivarv på att dänga upp sina damer.

I det andra fallet blev sexuella trakasserier av mer handgripligt slag, som resulterade i en praktfull blåcklocka på förövaren, via hans kompisars vittnesmål omvandlat till att tjejen, som väger 30kg mindre än killen i fråga, helt oprovocerat klippt till honom. Och den kvinnliga chefen på arbetsplatsen väljer att inte tro henne, utan köper att hon plötligt blivit kamikaze-typen.

I det första fallet ville inte ens tjejens föräldrar tro henne, och försökte avråda henne från polisanmälan. I det andra fallet hotar idioten till karl att polisanmäla henne för misshandel om hon "jävlas" med honom. Och hennes chef... hon vill flytta på tjejen. Säger att HAN "ser sig själv som ett offer och det är hans arbetsplats också". WTF?!?!?!?! Det finns förhoppningsvis en extra obekväm plats i Helvetet för kvinnor som gör såhär mot varandra. Och för omgivningen som tar parti för förövaren för att det är mest bekvämt. Vi lever i en värld där kvinnor i stort sett är rättslösa. Där männens tolkning av en situation segrar. Där alla, även omgivningens kvinnor, håller dessa män om ryggen, och tryggar deras tillvaro. Där andra kvinnor gottar sig i att en medsyster råkat illa ut, både för att de själva fått en smarrig fikahistoria att berätta, och för att de fått chansen att klättra socialt på bekostnad av att en medsyster misstänkliggjorts i en övergreppssituation. Världen är en skitplats. Civilisationen är blott en alltför tunn ytputs på samhället. Det är grottmännens värld. Och de ser till att ha hjälp med att behålla den.

Rätt upp i Muumin-dalen?

Mumin är queer. Hela dalens befolkning är mer eller mindre queer. Det står i en artikel i Aftonbladet idag. Kul analys. Hemulen som kutar runt i en klänning, Tofslan och Vifslan som kuckilurar ihop i vått och torrt, och Mumintrollets speciella kärlek till Snusmumriken måste nog räknas som tämligen queer.

Har aldrig ens tänkt på detta när jag läste böckerna, att det borde vara något udda med dessa varelser. Men så är väl jag själv att betrakta som hyfsat queer också. Jag kanske älskade Mumin-världen för att alla kunde vara sig själva där.
Annan bra queer-läsning för den som inte vill skapa fulländat heteronormativa barn och ungdomar är den underbara sagan Prinsessan Kristalla. Kristalla ska giftas bort med en prins, och prinsarna som aspirerar på den vackra prinsessans gunst ska döda draken bland annat, för att visa sin duglighet. Prinsessan är inte som andra sessor, utan hon skaffar ett svärd för att försvara draken, och blir kär i svärdsmiderskan Vilda. Så underbart härligt gulligt och lesbiskt och jag önskar jag hade haft den boken för 25 år sedan.

Halal borde bli haram?

Nu höjs ett antal röster om det nya programmet Halal-TV. Bland annat ett gäng debattörer som skrivit i Aftonbladet anser att SVT frångår sin opartiskhet och i princip går i religiös fundamentalisms ärenden genom att visa beslöjade muslimska kvinnor i TV.

Egentligen förstår jag inte reaktionerna. Särskilt inte kopplingen till att man nyligen stenat en ung flicka i Somalia för att hon anmält en gruppvåldtäkt. Steningen i sig är vedervärdig och bör fördömas med alla till buds stående medel av omvärlden, men hur detta blir en parallell till att beslöjade kvinnor i svensk TV talar ut om sitt sätt att tänka och resonera förstår jag inte.

Vi lever i ett land med många olika kulturer representerade innanför våra gränser. Varför skulle det vara fel att visa upp och låta folk se och förstå mer av hur de "annorlunda" människorna resonerar? SVT begår inget brott mot opartiskhet genom att visa förekommande åsikter och kulturella yttringar, utan gör samhället en tjänst i och med att vi får chansen att se, fundera, reflektera och diskutera. Opartiskhet innebär inte att allt som inte är PK tystas, utan att man visar olika sidor av saker och ting.

Debattörerna förargas också över att resten av TV-utbudet, om detta program är halal, analogt borde klassas som haram (=förbjudet). Det är också att ta i lite. Jag tror, och hoppas, att programmets syfte är att visa upp vad vi har i Sverige, och att ge oss som inte har anknytning till de mer religiöst och kulturellt strikta falangerna av islam, en chans att höra dessa människors tankar och idéer. Alla behöver inte tycka och tänka lika, eller än mindre vara lika. Man FÅR vara religiös fundamentalist idag. Det är inte tron vi ska fördöma, utan när den i vissa fall tar sig extrema uttryck som förtrycker eller skadar andra. Men medierna har glatt låtit tomtar som Runar och Åke Green visa nunan, och de kan väl knappast heller anses representera vidsynthet eller tolerans.

Anser dessa skribenter som så argt angriper Halal-TV att vissa riktningar av religion och livsåskådning ska tystas ner och inte visas? Inte diskuteras alls, utan helst kvävas? Vad hände med tankarna om demokrati? Religiös fundamentalism är sannolikt ingen bra grogrund för demokrati, men vem profiterar på att vi inget vet om våra medmänniskor? Jag säger att det är modigt att visa detta program. Och det har ju väckt debatt, vilket är bra. Nu kommer åsikter och information att luftas offentligt, och ännu mer av mystiken kring islam blåses bort. För det är inte en "konstigare" religion än någon annan. Dess extrema riktningar är inte knäppare än många kristna sekters och frikyrkors. Var finns dessa upprörda röster när kristna extremister lallar i rutan?

Jag välkomnar informativ TV. Även om jag inte alltid gillar informationen som kommer.

Årets sötaste bild *mjau*

GT/Expressen har årets absolut sötaste bild i sin nättidning. Det är brandmannen med den lilla kissen som brännskadats i en brand. Bara kolla på dem. Om inte det lilla tilltufsade kissemiss-ansiktet får hjärtat att smälta så vet jag inte vad som skulle göra det.

Beroende

Jag har hittat en farlig drog. Jag kan inte sova, och när jag gör annat kan jag inte sluta längta efter nästa dos. Drogen heter deckarromaner, och de håller mig vaken alltför sent alltför ofta.

Jag har plöjt Peter Robinson, Michael Connelly och Val McDermid, och min stora sorg har varit att det ifall man mot all förmodan fick kontakt skulle ta Stieg Larsson decennier att diktera en ny roman via ett Ouija-bräde... Nu senast satte jag klorna i den norska deckarförfattaren Jo Nesbös (fast egentligen stavat med norskt "ö") alster. Och nu är jag fast i detta lästräsk. Fast såhär på höstkanten är det rätt trivsamt med en filt, katter i knät, te och en trave böcker.

Luddigt om äktenskapsfrågan

I SvD:s Brännpunkt skriver en blandad skara individer, en humanist, diverse representanter från olika trossamfund och en fd socialminister om att en civilrättslig lösning på äktenskapsfrågan vore det enda rätta. Man hänvisar till respekten för individers tro. Men man tar inte upp vad denna civilrättsliga institution skulle få kallas. Jag tror att det är mycket värt för de par som idag inte får "gifta sig" att faktiskt kunna "ingå äktenskap" i ordets traditionella och juridiska bemärkelse. Äktenskap må ha varit något som kyrkorna paxat under lång tid, men kyrkorna äger inte begreppet, trots ivrig hävd om motsatsen.

Jag är inte emot att lägga juridiken i händerna på religiöst obundna myndigheter, jag bara undrar vad man tänkt kalla sin nya produkt. En av de större stötestenarna har varit att det inte skulle få heta "äktenskap", som om detta vore vikt för kristna heterosexuella par från tidernas begynnelse med gudomlig rätt. "Införandet av civilrättslig registrering öppnar även för utvecklandet av nya traditioner." får det hursomhelst att låta som att man inte tänkt släppa sitt grepp om ordet "äktenskap", utan vill kalla det något nytt.

Man hänvisar också till att man bör göra det som når bred folklig acceptans. I en sådan här fråga handlar det inte om att hjärntvätta tvivlande svenskar till att gå med på att även bögar och flator ska få äkta sina partners. Det handlar om att markera att det inte är okej att diskriminera människor. Inte alltför länge sedan var en bred majoritet mot blandäktenskap mellan raser. Man tog till en retorik och argument som inte skiljer sig nämnvärt från de man hör om homoäktenskap idag. Vad är jämställdhetslagstifning värt, om man ändå inte ens från statligt håll klarar av att stå emot tyckare och bakåtsträvande fanatiker med Bibeln i näven? Detta är en fråga som i sanning inte drabbar någon utomstående. Ingen kommer till skada om man låter homosexuella gifta sig. Som jag tidigare påpekat, varken Åke Green eller Göran Hägglund, eller andra motståndare till homosexuellas rättigheter (och existens?) kommer någonsin att bli berörda personligen av dessa äktenskap mellan man-man eller kvinna-kvinna. Lev och låt leva, tack.

Mossiga Hägglund tar sig ton...

Kd ger sig inte. De anser att de nu kommit med ett "bra" förslag om en könsneutral äktenskapslagstiftning genom att säga att vigselrätten bör läggas utanför kyrkorna. Men det Stora Problemet kvarstår ju, Kd vägrar fortfarande att gå med på att kalla homoäktenskap för just äktenskap.

Deras "briljanta" förslag, som de dessutom kallar "en utsträckt hand som man bör ta emot med öppet sinne i alliansen", går ut på att alla ska registera sitt partnerskap, straighta som homosar alltså, på en speciell myndighet. Detta skulle inte kallas äktenskap. Äktenskap skulle det endast få kallas om man sedan genomför en speciell ceremoni inom kyrkan, som givetvis då bara skulle genomföra detta på heterosexuella par.

Jag har frågat det innan, men inte fått några vettiga svar på VARFÖR i hela fridens namn är det så viktigt för Hägglund & c/o att paxa begreppet "äktenskap"? All blaja om att äktenskapen skall generera avkomma eller syfta till att göra det innebär att de flesta som gifter sig efter 40 års ålder torskar på det kravet. Och att det står i Bibeln är ett rätt bisarrt argument, då det också står om att bränna offerdjur, orenhet vid menstruation och annat som är både opraktiskt och obrukbart i dagnes samhälle. Men så kommer det upp en skock stofiler som gör det till sin livsuppgift att göra livet surt för folk som inte har samma sexualvanor som de själva. Att man bara orkar. Inte ens när jag stod öga mot oga med en Kd:are och undrade hur man kunde låta en gammal bok stå i vägen för lika villkor för homosexuella i samhälleet fick jag några svar. Han tog min mailadress och skulle skicka den vidare. De vet ju inte ens själva. Snacka om att ha snöat in på något som inte rör deras vardag i ryggen. I vanlig ordning rekommenderar jag införskaffandet av ett liv. Ett eget sådant.