In Hate We Trust

Igår såg jag äntligen utställningen In Hate We Trust. Var beredd på att bli berörd, men inte på den raka höger som den första bilden jag fick syn på blev. Det är denna bild till vänster, med killen som stämt internet-date med en annan kille i tron att kunna möta en partner, eller kanske kärleken. Hans förväntningar speglas också av Ohlson Wallins val att sätta en blomsterbukett under bänken. Istället mötte han ett hat och ett våld som ingen människa borde behöva uppleva. Och detta för att han hade "fel" läggning.

Bilden är hjärtskärande och smärtsam. De övriga är också tankeväckande, men inte riktigt lika tunga att skåda för mig. Ohlson Wallin (http://www.ohlson.se) har verkligen träffat rätt med sina bilder. Särskilt de som visar på katolska kyrkans syn på homosexuella får sig en känga här och där. De rödklädda kardinalerna med ståfräs som fördömande ser ner på den lesbiska kvinnan som antastas av två nazister är klockrena. En kardinal i Italien hade uttalat sig om våldtäkten som inspirerat till bilden och sagt att man får räkna med sådant när man är öppet homosexuell.

Bilden av påven med sin kardinal och en nunna som står uppe på en massa homosexuella människor är fantastisk och säger mycket om hur lite den kristna kärleken ska få gälla alla enligt denna kyrka.

Göran Hägglund får sig också en skopa ovett, vilket är mer än välförtjänt. Hans uttalade förakt mot homosexuella föräldrar känns medeltida, men han sitter på ministerpost, vilket måste anses mer än lite skadligt för HBT-rättigheters utveckling. Inte minst frågan om äktenskap för alla par som vill gifta sig, inte bara de av Hägglund och hans gelikar godkända heteroparen.

Vår uddlösa lagstiftning som ska skydda HBT-människor från hatbrott är också exponerad. Det finns så många undantag där man sedan trots lagen faktiskt får hetsa och öppet uttrycka sitt hat, att man kan undra om inte lagen bara är lite snygg fernissa för att visa upp men inte praktisera.

Ni som inte sett utställningen, gå och se den. Den är superaktuell, och viktig på många sätt. Jag hoppas att många icke-HBT också ser den, och kanske får upp ögonen för hur det kan vara att vara homosexuell idag. Även i Sverige kan det alltså fortfarande vara behäftat med livsfara, och från Sverige utvisas homosexuella till länder där man blir dödad för sin läggning med rådet att vara lite driskret så går det nog bra. Sverige år 2009 har fortfarande inte lärt sig att förstå vare sig homosexuella, eller vilka starka krafter som fins bakom hatet mot oss runt om i landet, och världen. Utställningen gör en hel del på den vägen.