Rosings pinsamma dejting-jippo

Nu vill Linda Rosing hitta kärleken. Så hon har fått ihop ett dejtingprogram där hon ska testa olika aspiranter av hankön inför eventuell partillvaro. Intet ont om sökandet efter kärlek, men när jag läste att gallringen från 50 till 8 aspiranter innehållit bland annat striptease så höll jag på att ramla baklänges i stolen. Dels så undrar jag vad det momentet säger om en tänkt partner. Och så undrar jag varför det är okej att Linda ber 50 snubbar strippa i rutan.

Om den som sökt kärleken varit en man och han hade bett 50 kvinnor strippa hade ingen TV-kanal kunnat sända det utan att det blivit folkstorm. Ingen kanal hade vågat sända det. Men Linda kan. För att hon är kvinna. Men det är inte lite snett. Och det säger en del om att hennes kriterier för en perfekt man i hennes liv fortfarande kommer att föra henne lika rätt som en orienterare med ett helsvart ark istället för karta i handen.

Förnedrings-TV dog inte ut med doku-såporna. Nu är det doku-hångel med allas vår riks-blondin Linda Rosing som gäller. Tack och lov måste man inte titta på spektaklet.

Linda Skugge med rätt att gnälla

Jag har inte haft mycket till övers för Linda Skugge någonsin, men nu har hon ju fått fullkomligt spatt. Läste i Metro att hon kängat Ebba von Sydow för att hon inte har några barn och därför inte ska klaga på stress. Bara föräldrar värdesätter enligt Linda rätt saker och kan uppleva verklig stress. Citat Skugge:

”Alla kvinnor som har en massa barn och som sköter hem, hus, en massa barn och jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid.”

”Hur kan hon inte ha tid när hon bara har sig själv att ta hand om?”

Det är ju så man får hicka. Snacka om höjden av uppblåsthet och snudd på hybris. Bara HON lever i verkligheten och kan uppleva att livet frestar på. Proffsgnällaren 1a, kvinnan som valt man och barn, som alltid betett sig som ett offer för sitt liv (som hon själv valt), paxar nu gnällandet för egen räkning. Hur stollig får man egentligen bli? Ingen annan lider eller stressar som hon, för hon har BAAAAAARN. Och ingen är lika bra som hon för hon har BAAAAAARN. Jag är övertygad om att det finns många områden där jag dänger Linda med hästlängder, trots hittills obebodd livmoder. Hon dänger säkert mig med på sina håll, men det tror jag inte beror på att hennes vagina använts som utgång och inte min.

För mig som är singel och utan barn (förutom sorten som säger "mjau") och sällan känner att tiden räcker till verkar Skugges utspel helt bisarrt. Min tid skulle alltså automatiskt räcka till allt jag vill göra för att jag inte är förälder? På Lindas påstående om att Stureplansfolk skulle bli utbrända på en kvart hos henne så vill jag säga att Linda nog hade gnällt ihjäl sig inom en vecka med min agenda.

I och för sig har hela fenomenet Linda Skugge för mig oftast framstått som aningens löjeväckande och inte helt förankrat i verkligheten, men detta var ju det knäppaste jag sett på länge.

Linda bör nog byta liv så hon slipper gnälla istället för att försöka paxa rätten att gnälla.

In Hate We Trust

Igår såg jag äntligen utställningen In Hate We Trust. Var beredd på att bli berörd, men inte på den raka höger som den första bilden jag fick syn på blev. Det är denna bild till vänster, med killen som stämt internet-date med en annan kille i tron att kunna möta en partner, eller kanske kärleken. Hans förväntningar speglas också av Ohlson Wallins val att sätta en blomsterbukett under bänken. Istället mötte han ett hat och ett våld som ingen människa borde behöva uppleva. Och detta för att han hade "fel" läggning.

Bilden är hjärtskärande och smärtsam. De övriga är också tankeväckande, men inte riktigt lika tunga att skåda för mig. Ohlson Wallin (http://www.ohlson.se) har verkligen träffat rätt med sina bilder. Särskilt de som visar på katolska kyrkans syn på homosexuella får sig en känga här och där. De rödklädda kardinalerna med ståfräs som fördömande ser ner på den lesbiska kvinnan som antastas av två nazister är klockrena. En kardinal i Italien hade uttalat sig om våldtäkten som inspirerat till bilden och sagt att man får räkna med sådant när man är öppet homosexuell.

Bilden av påven med sin kardinal och en nunna som står uppe på en massa homosexuella människor är fantastisk och säger mycket om hur lite den kristna kärleken ska få gälla alla enligt denna kyrka.

Göran Hägglund får sig också en skopa ovett, vilket är mer än välförtjänt. Hans uttalade förakt mot homosexuella föräldrar känns medeltida, men han sitter på ministerpost, vilket måste anses mer än lite skadligt för HBT-rättigheters utveckling. Inte minst frågan om äktenskap för alla par som vill gifta sig, inte bara de av Hägglund och hans gelikar godkända heteroparen.

Vår uddlösa lagstiftning som ska skydda HBT-människor från hatbrott är också exponerad. Det finns så många undantag där man sedan trots lagen faktiskt får hetsa och öppet uttrycka sitt hat, att man kan undra om inte lagen bara är lite snygg fernissa för att visa upp men inte praktisera.

Ni som inte sett utställningen, gå och se den. Den är superaktuell, och viktig på många sätt. Jag hoppas att många icke-HBT också ser den, och kanske får upp ögonen för hur det kan vara att vara homosexuell idag. Även i Sverige kan det alltså fortfarande vara behäftat med livsfara, och från Sverige utvisas homosexuella till länder där man blir dödad för sin läggning med rådet att vara lite driskret så går det nog bra. Sverige år 2009 har fortfarande inte lärt sig att förstå vare sig homosexuella, eller vilka starka krafter som fins bakom hatet mot oss runt om i landet, och världen. Utställningen gör en hel del på den vägen.