Sterling tappade all luft under vingarna

Sterling har kursat. Inte helt otippat, skulle jag vilja påstå. Med tanke på hur osmidigt de hanterat sina kunder med inställda flyg och dålig information, så är det inte förvånande att bolaget nu helt fått ge upp. För min del kvittar det. Efter de tre timmarna jag fick sitta på Arlanda fast planet stod inne (och de påstod att de väntade på just det planet som jag tittat på i tre timmar genom fönstret) med endast en matkupong som tröst var jag inte glad på Sterling. Inte heller på att man lämpade av oss mitt i natten på Landvetter, och inte hade kollat en så enkel men viktig grej som att flygbussarna inte längre gick. Nä, Sterling var inte värd något bättre öde. Jag hade i alla fall aldrig mer flugit med dem.

Neil Strauss' kvinnosyn uråldrig

Neil Strauss har skrivit bästsäljande böcker om hur man som man ska ragga och vara framgångsrik. Hans bok "Spelet" säljer givetvis ultrabra, säkerligen i alla fall delvis för att män i allmänhet verkar drabbas av något slags mental regrediering och backa flera evolutionsstadier när de siktat en lämplig hona, eller vilken hona som helst till och med. Det är klart att det för sådana gossar känns skönt att ha en manual att luta sig mot. Men hur adekvat kan den vara när författaren snedtänt alla kopplingar om kvinnligt psyke?

I en intervju som publicerats av Aftonbladet.se säger han att det kommer ut en motsvarighet för kvinnor 2010. Den handlar dock inte om att ragga, för kvinnor vill inte ragga. Boken kommer att fokusera på andra saker, och han säger att "Jag tror inte att tjejer vill ragga, tjejer vill inte vara Casanovas. De flesta vill ha ett lyckligt förhållande med någon som älskar, respekterar och avgudar dem." Boken ska fokusera på problem med självförtroende, närhet och hur man ska undvika att bli sårad.

Min uppfattning från tiden då jag trodde män var "the shit" i livet, och då jag faktiskt träffade exemplar av detta släkte, lärde jag mig att män ofta har svårt för närhet, och deras självförtroende och självkänsla ofta låg farligt nära botten, vilket visade sig i olika besynnerliga beteenden. Mina väninnor med erfarenheter från relationer till män säger samma sak. Känslomässigt tillknäppta och prestigeorienterade, det vill säga kom fan inte med fetare lön, bättre utbildning eller andra meriter som han inte kan matcha, och våga framförallt inte vara mer sexuellt erfaren. Gärna experimentell, men allt ska vara Speciellt För Honom, och inte utövat med andra innan. Strauss borde nog skriva sin självförtroende-manual till män istället.

Intervjuaren Henrik Ståhl reagerade starkt på det Strauss sa i intervuen, och har skrivit om detta i sin blogg. Att han gjorde det ger hopp om att vissa män i alla fall evolverat till 2000-talet, och inte längre tror att kvinnor är väna viljelösa varelser som kommer att låta oss knullas i gengäld om vi blir upp-plockade och försörjda. Jag är glad att han reagerar så starkt på att kvinnan beksrivs som så menlös, defensiv och passiv. Jag känner inte igen mig i Strauss' bild av kvinnor. De flesta kvinnor jag känner och umgås med är långt ifrån den bild Strauss för fram. Det är dessa kvinnor som fortfarande kommer att skrämma skiten ur män som köpt självkänslan i form av Strauss' bok.

Malin Wollin, fotbollsfrun som bloggar, undrar om Neil Strauss själv aldrig blivit raggad på och därför drar slutsatsen att kvinnor inte raggar. Hon själv plockade upp sin karl, och eftersom hon uppenbarligen inte ragagr enligt Strauss så vet ingen vad hon gjorde mer exakt. Men hon fick honom. Jag har också gjort så. Plockat upp. Mer eller mindre tagit det jag ville ha. I bästaste stenåldersstil med omvända roller. Passiv? Rädd att bli sårad? Litet objekt som väntar på en man som ska rädda mig ur tristessen? Icke! Håller med Malin om att många kvinnors problem är män, män som Neil Strauss.

Lisa Magnusson å andra sidan anser att Strauss har rätt. Men då kan väl alla alfa-hannar ragga på henne med sina knep så kan de andra damerna få jaga sina byten i fred. Att läsa hennes kommentar om att tjejer som raggar är horor, även om det kändes som hon återgav det hon trodde var en allmän uppfattning, var en käftsmäll. Denna unga kvinna skulle må bra av att strunta i sådana "normer" och återerövra rätten till att själv välja, att själv ta för sig. Eller hon kanske inte vill eller vågar, och därför faller tillbaka på gamla klyschor?

Det må finnas många kvinnor kvar av den gamla skolan, kvinnor som snällt väntar på att bli valda. Och gudarna ska veta att många män gärna har det så, att de är de aktiva, att de väljer, att de inte behöver sitta rädda i ett hörn och vänta och kanske aldrig bli valda. För dessa grupper är Strauss' bok säkert adekvat. Men för alla som äntrat 2000-talet och vet att kvinnan inte längre är beroende av mannen, att kvinnan får vara kåt, kvinnan får vara aktiv, så är den kvinnnosyn Strauss ger uttryck för förlegad.

Får jag äntligen gifta mig snart?

RFSL skrev i somras om läget i lagstiftningskalaset kring huruvida jag och mina gelikar någonsin skulle komma att få gifta oss i Sverige och kalla det äktenskap. Bromsklossen heter som bekant Kd, och att de följer med som en blodigel i röven på den blå regeringen är en stor orsak till att jag inte vet om jag kan rösta blått mer.

Min bestörtning över hur dåliga Kd dessutom är på att stå för sina stenålderssynpunkter med vilka de kamouflerar sin diskriminerande agenda sprängde alla tänkbara gränser när jag äntrade allians-disken i Nordstan för några veckor sedan och frågade när de skulle se till att JAG också fick gifta mig. Det gick sedan upp för mig att den stammande och blossande goss-ungen tillhörde Kd. Han hade verkligen ingenting att säga till sitt eller sin ideologis försvar. Inte kunde han ens hota mig med helvetet eller något annat. Det hade sett ut, det.

Aftonbladet och GP skriver idag om att Kd ligger risigt till i denna fråga och riskerar att köras över. JA TACK, det vore änna på tiden, typ... Ett gäng mossiga stofiler med en bok från tidernas begynnelse, där det bland annat också står om att bränna duvor och att inte äta räkor, tror att deras snäva tro ska stå i vägen för andra människors leverne. Sannolikt kommer ingen Kd-are drabbas personligen om jag gifter mig. Ändå försvarar de sina diskriminerande idéer som om Gud själv satt vid deras axlar och dikterade stridsropen för dem.

Hela homo-frågan har nu lyfts fram i samband med att man uppmärksammat Moodyssons Fucking Åmål igen nu när rullen fyllt 10 år i år. Det är bra. Mycket skriverier om att komma ut, och om att få vara den man är. Det verkar gå sakta, men dock framåt. Jag är ändå glad att jag bor i en större stad, även om Göteborg inte anses så homovänligt. Småstäderna är nog ett helvete för gay-folk. Det finns kvar att göra. Jag hoppas en dag få se alla mina bekanta stoltsera med sina läggningar utan antydan till garderob. Att man bara ska kunna vara, fast man är gay.

RH efterföljaren till BH...

Det ser till och med löjligt ut, men om några år kan säkert de töser som inte gillar gym-pass hissa upp sin vissnande akterdel med hjälp av RH utan att någon tycker det är mer underligt än att vi idag bär BH. Själv föredrar jag gymmet. Kalla mig gammaldags.

Bilden lånad från Aftonbladet.se

Äntligen mindre tuttar billigt utan bantning!!!

Nu har forskare kommit fram till att kaffedrickande kan minska brösten. För gubbar med bitch-tits och för kvinnor med ständiga nack- och ryggbesvär måste detta vara drömmen. Och äntligen kan jag få tillbaka min behändiga B-kupa. Trodde jag... Sedan fortsatte jag läsa och insåg att det rörde sig om kvinnor som inte står på hormonpreparat, och som har en viss specifik gen. Fan, aldrig får man vara glad. Får träna lite till då, då...

Festivalinducerad frånvaro

Nu var det länge sedan jag skrev något här. En starkt bidragande orsak till min frånvaro från bloggen är festivalen jag arrangerade i helgen; GothlaSE. På grund av olika faktorer blev det till slut så att jag arrangerade helgen helt själv. Dock med stark uppbackning från mina kära vänner, som ryckte in som hjälp och stöd.

Helgens festival hade alternativa dansstilar inom orientalisk dans som tema. Showen gick av stapeln i Berg211 i fredags och det är därifrån bilderna nedan är. Lördagen och söndagen spenderades på Musikens Hus med Sashi och Ariellah som lärare under fyra tuffa workshops.

Jag är mer än trött nu, och behöver egentligen sova en vecka, men det var jättehärligt att ha fått göra detta, och nästa år kör vi igen.

Foto: Jan Johansson