Nu har någon alkoholforskare kommit på att unga framgångsrika kvinnor
ligger i riskzonen, för att de dricker för mycket på afterworks. Man efterlyser ansvar från arbetsgivarhåll, och jag undrar hur mycket man egentligen kan lägga på arbetsgivaren? Han eller hon står väl knappast och häller ner drickat i halsen på en? Socialt drickande förekommer förvisso, men jag har klarat rätt många afterworks och till och med fester på två glas vin, och massor av vatten eller läsk emellan. Blir det arbetsgivarens ansvar om jag blir fet av läsken eller får hål i tänderna, förresten? Eller är det bara alkoholen som arbetsgivaren ska skydda mig från?
Det måste väl ändå finnas gränser för hur mycket passning vuxna människor kan behöva, eller räkna med, från sin chef? Ett tag var det boxvinernas fel att kvinnor blev alkoholister. Jag har köpt ett större antal boxar i mitt liv och ändå misslyckats med att bli alkis. Har besökt ett antal afterworks och aldrig känt pressen att bli full eller ens att dricka när jag inte känt för det. Alltså kan jag på något mystiskt sätt, utan barnpassning från något håll, lyckats hålla mig på rätt sida riskbruk och beroende. Jag skulle väl tro att det faktiskt är upp till var och en.
4 kommentarer:
Så länge man inte är alkoholist (sjukdom) så tycker jag man ska klara av sitt dryckande på egen hand...
Däremot ogillar jag pressen att dricka i sociala sammanhang. Själv tål jag varken sprit eller socker och ogillar kolsyrat vatten så jag skulle stå där med ett glas "vanligt vatten"... Nu har detta inte hänt mig på sistone men jag minns att folk är ganska fördömande om man inte dricker samma sak som dem...
Bara en tanke...
Jag upplever själv inget bekymmer med att försvara mitt glas vatten när jag inte vill ha annat. Jag tror man får rannsaka sig själv med vad man egentligen tror sig mista om man inte dricker som de andra. Jag tror inte de tycker mindre om en dagen efter, om man säger så. I vissa fall tvärtom till och med.
Vi kanske har träffat olika sorters människor helt enkelt...
Jag känner inte att jag misstar något genom att inte dricka som andra, däremot får jag en massa frågor om varför och uppmaningar att ändå smaka lite om och om och om igen, hela kvällen. Det blir bara så otrevligt och tjatigt... Jag har hört andra också som känner den sociala pressen så jag vet att jag inte är den enda. Vissa människor nöjer sig inte med att man artigt och bestämt tackar nej. Varför, har jag aldrig fattat...
Jag hör dem tjata, men känner inte pressen. Jag är väl lite för lite flockdjur på det sättet. Roligast är när de kommer fram till att jag måste vara gravid och/eller alkoholist eftersom jag inte vill dricka... Haha.
Skicka en kommentar