Man måste ju vara urblåst om man går på det här

Fick nedanstående mail i min inkorg nyss, och höll på att fnissa på mig. På riktigt, går folk verkligen på att någon skulle vilja ge en främling hälften av drygt 20 miljoner dollar? Då kan man nog gott ha det... "Personal address" på yahoo och allt. Haha.

Greetings from hong kong
Hello, my name is Park Cheng from Hong Kong.
I have a business that I want to offer you.
This projects worth 22.5Million Dollars and
you will have a 50% share from the total amount.
I will give you the full details in my next e-mail
and what I need from you. So if you are interested
please contact me back at my personal address
parkcheng01@yahoo.com.hk
Mr. Park Cheng

Tarvligt påhopp på Madeleine

Aftonbladets Åsa Linderborg ventilerar sin avundsjuka och missunnsamhet. Hon lyckas på få tarvliga rader ge uttryck för komplett avsaknad av empati för prinsessan Madeleine, och raljerar över divalater, när sessan ställt in sina uppdrag fram till kronprinsessans bröllop. "Författningsskyddade divalater" kallar Linderborg Madeleines frånvaro. Och hon ondgör sig över att Madeleine inte behöver ringa Försäkringskassan när hon ställer in uppdrag.

Jag för min del är glad för Madeleines skull. Glad för att hon har möjlighet att unna sig lite andrum när det stormar som värst i hennes liv. Skulle tro att Linderborg också skulle vilja ha möjligheten. Det handlar inte om divalater, utan att kunna vara människa och må dåligt ibland. Det är inte heller Madeleine som bestämt att hon inte behöver ringa Försäkringskassan när hon inte kan genomföra uppdragen. Åsa Linderborg skulle kanske fundera på hur ledsen hon själv (inte) hade varit om hon hade kunnat skapa lite fritt utrymme omkring sig vid behov.

Jenny Alexandersson på Aftonbladet konstaterar i alla fall att det nog inte är för vilken skitsak som helst som kungahuset låter prinsessan ställa in sina uppdrag. Skönt att någon förstår att även kungliga är människor. Oavsett vad man tycker om monarki, eller om vårt kungahus, så är de också människor av kött och blod, och med känslor och ibland stormar det mer än vad man kan hantera. Det är så, för oss alla. Jag har egentligen inte tänkt igenom det här med monarki eller inte, och vad som är bäst för Sverige på det planet. Men hursomhelst så är de också människor. Först och främst.

Vilks vill ha däng?

Vilks må ha all rätt i världen att uttrycka sina åsikter och skapa sin konst. Men någonstans finns en gräns för vad som är vettigt, och vad man bör göra. Nu har han avbildat nakna homosexuella iförda Muhammed-masker. Någonstans måste den killen hysa en överdos dödslängtan. Man kan vara provokativ konstnär utan att gå över alla gränser och bevisa att provokationen får gå före all konstnärlighet och framförallt god smak. Jag förstår inte varför man måste ställa saker på sin spets och sedan pusha lite till. Vid det här laget tycker jag Vilks har passerat konst, och hänger sig åt onödig provokation. Varför måste han ge sig på profeten Muhammed, igen och igen? Nog för att det är sunt att kunna ta sin religion med viss distans, men när provokationen är avsiktlig och upprepas igen och igen och igen, till vad som syns noll nytta, så börjar jag undra om han försöker bli konstmartyr eller något annat lika patetiskt. Ge upp, Vilks. Vi vet redan att du saknar gränser och smak. Vi vet vem du är. Låt nu profeten vara ett tag.

Kommentar 27/5: Har sedan inlägget skrevs kontaterat att 1) Vilks använde någon annans material, fortfarande med samma luddiga uppsåt, och 2) att kritisera Vilks likställs av många med att man är emot yttrandefrihet. Måste man älska vartenda pucko som öppnar truten bara för att man tycker att de ska ha rätt att göra det?

Bokbål på schemat för Vetlandapredikant

Nu har några, som uppenbarligen inte hör hemma i informationssamhället, kommit fram till att Jonas Gardell hädar i sina böcker, och vill bränna dem. Holger Nilsson och Bengt Isaksson från Vetlanda är upprörda över Gardells böcker och Nilsson har uppmanat Vetlandas invånare att bränna böckerna. Jaaa, köp dem, och bränn dem. Jonas blir lite rikare, lilla gruppen för invärtes beundran i Vetlanda jublar. För resten av världen passerar detta med en lite suck.