Nog för att sexualbrott är ett stort problem, och att män som selektivt inte begriper nej, så är Beatrice Asks
förslag om att man ska kontraktera sexuellt umgänge det mest idiotiska jag hört om på länge. Jag vet att det diskuterats lite fram och tillbaka kring hur man ska säkerställa att ja är ja och nej är nej, men jag ser bara problem med kontraktsförslaget. För det första, har du ingen penna i närheten så blir det inget knulla av. För det andra så lär det knappast bli något ukubuku efter att man suttit och lusläst ett torrt kontrakt. Värre erotikdödare har jag svårt att tänka mig. Tänk om det inte är vattentätt? Då blir det inget heller. Och för det tredje så finns en risk med att när kvinnan, eller mannen, som skrivit på sedan får svårt att säga nej, eller få gehör i rätten för att ha försökt säga ifrån, om partnern viftar med kontraktet och hävdar att det var fritt fram. Man skulle behöva skriva ett kontrakt för varje sekund, varje handling och varje eventualitet. Mycket sexigt.
På bloggen
Jag ska inget ha finns ett rätt bra förslag till hur ett kontrakt skulle kunna se ut. Bye bye spontanitet.
"Nähe, kära du. Doggy-style fanns INTE med i kontraktet... Jo, det skulle kunna funka, men jag vill inte ha samtal från någon jurist sen...". Bea ska ha ihjäl all passion, sensualism och erotik i landet, verkar det som. Jag menar, REALLY?!?!?! Hur många vet i förväg hur länge, exakt vad och hur mycket och hur många gånger man vill ha när lusten börjar slå till? Sängkammardöden är inte ett lesbiskt problem längre, det stavas Beatrice Ask och gäller alla som avser idka sexuellt umgänge. Undrar om kontrakten ska förvaras i färgglada kuvert? Bea har ju tidigare visat sig förtjust i sådana.
