När jag var på valbar med Maria Wetterstrand och Anders Flanking i Göteborg så raljerade Jan Bylund över att politiker var det enda jobb man sökte på noll-meriter inom sitt område. Nej, jag vet inte exakt vad jag ska göra. Nej, jag har ingen erfarenhet. Men jag är bättre än HAN/HON DÄR, för han/hon är DUM och vill dumma saker. Ungefär. Tänk att komma på en anställningsintervju och ha det som attityd. Jag är inte bra, egentligen vet jag inte vad jag kan eller ska göra, men någon annan är sämre, och tycker framförallt fel saker.
Hur vore det om politiker slutade fokusera så mycket på vad andra gör fel och talade om vad de själva gör rätt istället? Tänk vad roligt att få reda på vad vi kan få istället för vad de andra inte kan ge oss. Jag tycker debatten och diskursen inom politiken är beklaglig. Den idiotförklarar folk och hjälper knappast till att tala om varför man ska välja vissa alternativ. Jag ser fram emot att få ta del av vad politikerna faktiskt tänkt göra istället för att de pekar finger åt varandra och smädar varandra på löpande band. Det är som amerikanska rättegångar; man vill skjuta motståndaren i sank och inga knep är för tarvliga. Vad krävs för att vända pajkastningen till faktisk politik, där debatten handlar om politiska sakfrågor och inte klockor, väskor och annat ovidkommande? Eller som för 4 år sedan, om Anders Borgs hästsvans...
Min uppmaning till alla politiker är att tala om vad just DU vill göra för skillnad och HUR. Inte vad någon annan inte vill eller gör dåligt. Ska jag rösta på dig blir det för det DU gör, inte för det någon annan inte gör. Sug på den.
