Jämställdheten är blocklös

Nu börjar det dra ihop sig till val. Valaffischer börjar dyka upp och det debatteras friskt i medierna. Olika agendor presenteras, dock oftast i form av raljerande om motpartens.

Jag har en agenda. Jag kandiderar i kommunvalet för F! i höst. Många är de som nästan satt i halsen över detta. "Meh... meh... du är ju BLÅ?!?!?!". Det stämmer. Jag är, har alltid varit och kommer alltid att vara någonstans i det blå/ljusblå spannet värderingsmässigt och politiskt.

Anledningen till att jag kandiderar för F! är att markera att jämställdhet inte är en vänsterfråga. Det är en fråga som rör alla, och jag vill återta den och göra den allmän. Kvinnor och män, heteros, homos, bin och transor. Unga och gamla. Socialister och borgare. Vita, gula, röda och svarta. Ja, nu raljerar jag. Men länge har vänsterblocket krävt (och fått...) tolkningsföreträde på jämställdhetsarenan. Jag har fått höra att man inte kan vara feminist och höger. Jag undrar om man kan vara feminist och vänster i min tur. Vänsterideologin är otroligt kollektivistisk, medan feminismen idag gått från "skydda och värna gruppen kvinnor och deras (våra) rättigheter" till "må var och en bli salig på sin sak". Faktiskt lite mer högerideologiskt om man nu ska vara sån. Jag har öppet gått in i F! med avsikten att göra rosa lite mer lila.

Jämställdheten är en fråga bortom löneklyftor och RUT eller mammaledighet, även om det är viktiga frågor. Det handlar om att var och en av oss, oavsett kön och läggning och annat ovidkommande, ska få samma möjliheter att förverkliga oss själva. Vill Linda spika och klättra i träd, eller Kalle sy en kjol till sig själv i syslöjden, låt dem, utan att kommentera och peka finger! Sluta dela in människor i snäva fack och tvinga dem att stanna där "för att det ska vara så". Det enda vi ska vara är oss själva. Och väldigt få av oss är nog klippta och skurna från början för mans- och kvinnorollerna som pådyvlas oss från tidig ålder.

Fick på FB en kommentar från en herre som påstod att det inte finns någon mansroll (däremot köpte han kvinnorollens förekomst...). Uppmanar er som håller med honom att gå ut på stan och be människor, vilka som helst, beskriva typiskt manligt och kvinnligt. Är det ingen skillnad, så har vi inga roller. Är det skillnad, så finns det roller och egenskaper att leva upp till, baserat på vår kromosomuppsättning mer än vår verkliga personlighet. Bara testa tanken på vilka yrken män och kvinnor INTE förväntas ha. Visst kunde du genast komma på ett par?

Min önskan är att jämställdhetsfrågan inte ens ska vara en särskild fråga, utan att man ska ha med sig sättet att tänka, väl integrerat i allt vi gör. Eller snarare, att vi ska skala bort de begränsande föreställningar vi har idag. Vi är såpass påverkade av våra roller, påstår jag, att vi ganska ofta skulle behöva reflektera över vad som styr våra beslut och handlingar. Jag vill att man ska kunna säga "feminism" och "jämställdhet" (hanterar dem som synonymer i denna text) utan att marginaliseras som rabiatochmilitantvänsterfeministflatasomhatarmänochvillinföramatriarkat.

Jag vill ha en sund och vuxen diskussion om vad som egentligen är problemen med nuvarande ordning, och vad man behöver göra för att åtgärda den. Jag vill ha slut på "Men du är sån där BORGARE och därför kan du inte hajja feminism...". Hur ska jämställdhetstänkandet någonsin få genomslag när man redan i startgroparna dissat halva Sverige och förklarat att de inte kan begripa det för att de inte är vänster? Vi alla har att vinna på ett jämställt samhälle. Varför inte låta alla vara med på vägen dit? Det är det jag är ute efter i F!. Jag stödjer till fullo strävan mot ett samhälle där kön, läggning och ras inte utgör grunder för någon form av särbehandling under uppväxten eller i arbetslivet. Men jag vill göra den strävan färg- och blocklös. Feminismen gör sig bäst när den inte längre behövs utan är integrerad i vårt dagliga liv som en naturlig del av vårt sätt att tänka. Vad vi kallar det, eller oss sjäva, är inte intressant, även om medierna gärna haussar upp att den och den och den inte vill kalla sig feminist. Det viktiga är att vi bidrar i samma riktning.

Kvoteringsyra eller enda vägen ur ett gammaldags tänk?

Göran Hägglund skriver i DN om att en röd-grön valseger kommer att innebära kvoteringsyra. Han frågar sig varför man skulle vilja sätta sig över t ex familjers interna beslut om fördelning av föräldraledighet. Jag kan komma på ett par förslag i alla fall.

1) Många män får inte idag ta ut den pappaledighet de önskar eller borde ha rätt till. Senast idag hörde jag om en man vars fru helt enkelt krävde föräldradagarna som inte var strikt hans.
2) Många kvinnor förväntas stanna hemma med barnen, å andra sidan. De förväntas per automatik dra det tyngsta lasset vid familjebildning, och anses därför som en högre risk att anställa.

I frågan om kvinnobristen i styrelser kommer en osnygg knorr som säkert var ett försök att norpa lite "socialistskräckpoäng". Det blev hursomhelst väldigt platt och krystat, och helt innehållslöst. Och framförallt innehöll det noll komma noll steg mot en lösning i frågan:

"Det är inte tu tal om att det är en frapperande liten andel kvinnor representerade i toppskikten av svenska företag. Men det är inte Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson som äger företagen. Det gör aktieägarna. Politiker kan rimligtvis inte sättas att bestämma över vilka som ska leda privata företag. Inte med mindre än att rent socialistiska principer tillåts göra sitt intåg i näringslivet."

Hur tänker Kd se till att styrelsernas dörrar inte vaktas av män som bara släpper in män? Eller menar han det som hans rader antyder; att det inte är hans sak att ta i? Jämställdhet, säger han i tid och otid numera. MEN HUR DÅ?!?!?! Jag vill se en plan, Göran. Att bara skrämmas om oppositionens alternativ är inte gott nog. Politikerna ska inte rekrytera. Rosenbad ska inte bli det nya Manpower, eller Womanpower heller för den delen. De ska bara säkerställa att kvinnor får samma chans som män att ta sig fram. Tyvärr är det inte bara nordsvenska präster som efterlyser "ärrade galtar" som efterträdare eller kollegor. Vi behöver nå fram med att det inte sitter i skrevet, utan i huvudet. Alltså, det ÖVRE huvudet. Det större av dem. Det med HJÄRNAN. Idag är inte det självklart.

Kvotering tycks i dagsläget vara enda tillräckligt snabba sättet att bryta upp gamla normer och värderingar kring föräldraskapet och vem som ska och kan jobba med vad. Det behövs ett nytänkande. När stofiler med värderingar som borde känts mossiga redan på medeltiden ventileras av gubbar som Mats Qviding så inser man att vi har långt kvar. F! Västra Götaland kallar Sverige för VMJLPY i sin blogg. Det står för Världens Mest Jämställda Land På Ytan. Göran spacklar för glatta livet på den fasaden, och vägrar att titta på vilka missförhållanden som döljer sig bakom.

Om Göran Hägglund kan presentera hur de mossiga värderingarna ska brytas upp utan kvotering så är jag idel öra. Jag vill också helst slippa kvotering, men ser just nu inte hur de urgamla spåren skulle kunna suddas ut på annat sätt än att röra runt ordentligt i grytan och ställa krav med politiska medel. När kvinnor känns lika naturliga som män att ha i högre positioner behövs ingen lag längre. Men som sagt, Om Göran & c/o kan presentera något annat förslag som löser problemet, liksom problemet med ojämställdheten i familjebildningssammanhang, så ser jag fram emot att höra om det. Synd att det bara är M som planerar att göra en massa hembesök under valkampanjen. 300 000 närmare bestämt. Hade hemskt gärna haft Hägglund på fika här så han kunde få förklara lite mer...