Skapande genererar sexuella trakasserier?

Ekot har gjort en undersökning där det framgår att varannan skådespelerska utsatts för sextrakasserier av kollegor eller chefer. I hälften av dessa fall är förövaren en chef. Men vi kanske ska nöja oss med att se detta som ett utslag av skaparångest? Lite åt det hållet drar Sture Carlsson, chef för svensk scenkonst, i alla fall. Han konstaterar förvisso att det rör sig om ett maktuövande mot kvinnor, men säger också att "Man bör kanske också veta att inom en skapandeprocess finns mycket ångest och sexualitet är ett av de sätt som ångest kommer till uttryck i.". F! Västra Götaland kommenterar detta i sin blogg med att teatern ju i så fall är en mycket farlig plats och borde stängas. Skapar den sådan ångest att man blir en fara och ett besvär för sina medmänniskor så kanske man borde fundera på en annan bransch?

Jag har arbetat som artist i flera år, och alltid ägnat mig åt någon form av skapande. Jag har då aldrig känt något svårkontrollerat behov att trakassera någon, eller göra närmanden mot någon, när jag skapat nya scenkläder eller koreograferat. Inte heller har uppträdandet gett mig sådan ångest att jag svårligen klarat mig undan att bli kladdig mot min omgivning. Alltså, ursäkter, ursäkter. Gubbväldet gör vad som helst för att få sina sjuka äckliga beteenden att framstå som normala och acceptabla. Det är de inte!

Lina Zavalia från nätverket WISP (Women in Swedish perfoming arts), uttalar sig i DN och lägger problemägarskapet i knät på svensk scenkonst. Hon menar att det rör sig om en ledningsfråga. När chefer får krav på sig att styra upp värderingar, och också gör det, kan det hända saker.

Det är verkligen på tiden att det händer saker i detta trakasseriträsk. De historier som publicerats utifrån enkäterna som Ekot samlat in ger en skrämmande bild av hur det kan gå till. Kvinnorna vet att de är i underläge och vågar inte att bli en sån där besvärlig typ som anmäler. Den som ändå säger ifrån, trots förväntningen om tillgänglighet, kan vänta sig kalla handen i fråga om jobb framöver. Och ibland ger de sig på en i alla fall, även om man säger nej. Det hände i alla fall den kvinna vars story Expressen publicerat. "Gick jag inte med på att ligga med honom skulle han slå mig medvetslös och sedan skulle han ha sex med mig". Sicken gullig kille. Men får man inte ligga utan våld och hot, och inte är man nog att få napp på normal väg, får man väl även som känd skådis ta till det man har. DN berättar om en kvinna som råkade höra de manliga kollegorna prata om vem som skulle ta henne först, och att de försökte ta sig in på hennes rum under natten.

Det behövs AKUT en normförändring inom teatern. Och samhället, i och för sig. Alla borde egentligen förstå hur kränkande det är för kvinnorna att vistas i denna miljö, och säga högt att det inte är okej. I alla fall hoppas jag att de flesta tycker så. Att vi kvinnor har rätt till våra egna kroppar. Vi får säga nej. Vi får söka jobb på begåvning och meriter istället för att vara söta och knulla oss till jobb. Eller förväntas pippa vilken överkåt manlig skådis eller chef på en teater som helst för att ha en chans att få jobb framöver.

Det som också behövs är att vi kvinnor bryter tystnaden och också stödjer dem som vågar tala ut, som vågar protestera. Kvinnors fördömande av varandra håller många tillbaka, och är minst lika problematiskt som det manliga beteendet. Så skrik högt, tjejer. Ta inte längre skiten. Och se till att få de andra tjejerna och kvinnorna med på tåget på er sida. När vi slutar vara tysta och lida i smyg av rädsla, och när vi börjar stötta varandra, så förlorar svinen sitt grepp. Dags att återerövra rätten till våra egna kroppar, och ta oss rätten att bli sedda och bemötta som individer, inte hål på två ben.

Mannen är en biologiskt styrd maskin som MÅSTE vara otrogen?

Läste nyss i Aftonbladet om en studie där man kommit fram till att vissa gentyper hos män gör dem mer benägna att vara otrogna. Ja, för visst är det så att män med denna gentyp är programmerade att alltid svara ja på inviter och att själva ragga på andra än sin partner? Precis som män i många kulturer, även den svenska, kan ursäktas för våldtäkter och andra ovälkomna sexuella närmanden med att "han blev så upphetsad att han inte kunde låta bli". Som om de helt saknade egen vilja.

Jag tycker att det i alla lägen till slut ändå handlar om ett val. Är man inte sjuk på riktigt, det vill säga helt saknar impulskontroll, så är varje handling vi gör ett val. Gener kan öka benägenheten till missbruk, fetma och tydligen också otrohet. Men vi VÄLJER våra beteenden, i relationer, ätande och intag av substanser. Helt själva. Och vi får också ta ansvar för våra handlingar. Gener är ingen ursäkt. Kommer aldrig heller att bli. Tyvärr tror jag studier som denna bidrar till dåliga ursäkter från män som inte ens försöker praktisera impulskontroll.

Sexistiska svinerier okej bland kultureliten?

Aftonbladet har en debatt-artikel av Petra Hjortensjö, som blivit utsatt för sexuella trakasserier av en manlig skådis-stjärna. Han hade helt enkelt tagit för sig rent handgripligt. Petra beskriver att mottagandet av henne bland de manliga kollegorna varit kantad av taffliga ivägslängda sexualiserade kommentarer, som om detta vore "det enda rätta sättet" att bemöta en kvinnlig kollega. Hon har också fått förslag om att hångla med en manlig kollega då hon skulle söka en utbildning, för han satt ju i juryn... Petra vänder sig mot att ingen vågar protestera. Att det är en tuff bransch med många som slåss om jobben bidrar och ger gubbsjukan fritt spelrum. Hångla och betafsas, eller byt jobb?

Balettvärlden, som för mig ter sig totalt asexuell, har fått en skandal på halsen nu med Marc Ribaud, som fått en varning av operachefen för sexuella trakasserier. Lät bra så långt, men nu direkt efteråt så vill man tona ner allt, och man ursäktar Ribaud med att hans latinska temperament tagit över, och understryker att mailet som den drabbade kvinnan fått skrivits på italienska. Jaha, om jag smädar någon på finska, eller hotar någon, så är det mitt finska temperament som tar över och då är allt okej? Gubbar! De håller varandra om ryggen på ett pinsamt sätt. Ser de inte själva vilka värderingar de stämplar sig själva med? Eller tycker de att det är sunda värderingar, och vill förknippas med dem? Även andra inom operan har uttalat sig överslätande om händelsen, och en person sa att om det inte varit kvinnans chef som skickat mailet hade ingen agerat på det som skett. *?????????????*

På FI:s blogg skrivs det om händelsen och man ifrågasätter hur man kan ursäkta detta beteende som man gör från operans håll. Jag undrar också. Ett mail som lett till en anmälan är allvarligt, oavsett den inbördes relationen mellan förövare och drabbad. Allvarligare ändå är att man försöker släta över alltsammans och bortförklara det hela.

På bloggen My dad read Kirkegaard diskuteras också fall där riktigt kända gubbsjuka exemplar försökt få ursäktat sina övertramp rent för att de är kända och har gjort framgångsrika filmer. Jomen det ursäktar givetvis allt. Att inte det redan står i lagboken är ju skamligt! HALLÅ ELLER?!?!?!?!?!?!??!?!?!?!?!?!? Ska alla som gjort något bra i livet tillåtas bete sig hursomhelst? I helt orelaterade sammanhang dessutom. Bloggaren anser att denna form av manlig genidyrkan som efterfrågas till och med i rättslig instans tydligen är pinsam. Jag håller med.

Så, igen. Kvinnans kropp är hennes. Den tillhör inte kåta gubbar som vill ta för sig. Inte i skådisbranschen, balettvärlden, eller någon annan stans. Hon är okränkbar, alltid! Kränkningar är kränkningar, oavsett vilken titel du har eller hur ditt CV ser ut. Gäller både förövare och den som drabbas. Och oavsett vilket språk kränkningen görs på.

Feltryck, hoppas jag...

Läser om olika gym i GP idag. Ligger helt rätt i tiden att skriva om olika träningsanläggningar och deras utbud inför rusningen nu när alla nyårslöften ska infrias. Men i GP:s artikel står det att en personlig tränare sagt att man måste kolla blodtrycket innan man börjar träna, för att man ska inte träna med högt blodtryck. Jag hoppas att det rör sig om ett feltryck, eller om att reportern klippt innehållet olyckligt. För det är inte farligt att träna med högt blodtryck. Däremot är inte all slags träning lämpligt.

Högt blodtryck kan i många fall kureras med träning. Både högt och lågt blodtryck är indikationer för att börja röra mer på sig. Viktnedgång i samband med att man börjar röra på sig har ofta mycket positiva effekter på högt blodtryck. Statisk eller högintensiv träning är inte att rekommendera, och tryck över vissa nivåer bör regleras, men det bör man göra oavsett för att avlasta systemet. Men för all del, motionera på!!! Det finns så mycket man kan ägna sig åt i träningsväg. Är man som PT orolig för att få hypertoniker som kunder, skaffa en blodtrycksmanschett och en utbildning i att använda en sådan. Det är inte så svårt att mäta ett tryck på plats. Tar en minut ungefär.

Som sagt, jag hoppas att det var en "slip" som gjorde att man formulerade sig som man gjorde. Det är olyckligt, för det som står i tidningen är ju SANT för många. Och man kan ha skrämt flera som borde röra på sig från att göra det, eller försett några till med ursäkter de sannerligen inte behövde.