RUT, ideologi och räknesvårigheter

Debatten kring RUT-avdraget har inte varit så lätt att ta ställning i alltid, eftersom det presenteras siffror till höger och vänster som säger än det ena och än det andra. Jag har till sist i alla fall bestämt mig för att det är bra med RUT. Roland Spånt, som skrev en osande artikel om avdraget på SvD.se har fått mycket kritik för att vränga siffror. Ulf Lindberg på Almega bemöter Roland Spånts uträkning med att kalla honom politiker förklädd till ekonom. Onekligen verkar det så när man läser genomgången av varför Spånts uträkningar inte håller.

Debatten har präglats av två saker; siffror som förvanskats och missbrukats, och en ideologisk agenda som jag tycker har saknat koppling till effekterna. Det finns många inom socialdemokratin, och inom vänstern, vars främsta argument mot RUT är att de hemska höginkomsttagarna är de som köper tjänsterna. Expressen har till och med en artikel om hur många procent av de olika ekonomiska skikten som nyttjar avdraget. Relevans?

Rent logiskt så borde det förhålla sig just så att den som har lite över i månaden är den som kan köpa dessa tjänster. Inget konstigt i det. Som att vissa kan toppa håret hos frisör varannan vecka, medan andra får unna sig en genomklippning två gånger per år. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara. Vad för slags "rättvisa" vill man egentligen ha när man protesterar mot detta? Givetvis bör alla klara sin vardag och ha mat på bordet osv. Att vissa lever under existensminimum är hårresande och ska givetvis inte förekomma. Men att alla skulle ha samma inkomst är en utopi.

Hursomhelst så har jag extremt svårt att förstå varför det spelar roll hur mycket den som köper tjänsterna tjänar själva. Är inte huvudsaken att de kan betala för det de köper, och att den som säljer tjänsterna har ett arbete? "Förtryck av kvinnor och förnedrande arbete." har man också hört. Inom hemtjänst och som personlig assistent utförs också städning. Ofta för pisslön och under vidriga arbetsmiljömässiga förhållanden. Men där är det offentliga sektorn som anställer, och då är det plötsligt mer okej? I den branschen är det också övervägande kvinnor. Det enda som skiljer är vem som sköter anställningen och utbetalningen.

Man kan tycka vad man vill om Maggie Thatcher, men hon har sagt några kloka ord om varifrån alla jobb som behövs ska komma. Hon konstaterar att pengar till ytterligare jobb kommer från att människor och företag tjänar dem och har råd att anställa. Någon måste alltså tillåtas ha lite mer, för att man över huvud taget ska kunna anställa någon annan. Offentliga sektorn bärs upp av pengar som kommer från de som tjänar in dem från början, via skatter. Vissa funktioner behöver givetvis finnas och finansieras via gemensam kassa. Men att romantisera bilden av offentliga sektorn, och att stämpla "privat=ont" och "offentligt=gott" och sen gå med den schablonbilden främst i alla diskussioner blir helt snett. Det måste vara tillåtet att jobba sig upp och lyckas. Ett framgångsrikt företag kan nyanställa. En högavlönad individ kan anlita och köpa tjänster. Om ingen gör det, om alla köper att offentlig sektor ska både försörja och anställa oss allihop, så inser vi plötsligt att de som förser statskassan och de offentliga finanserna med pengar blir väldigt få. Jag tror på att stimulera företagande och att göra det smidigt och enkelt att driva företag. Ja, också för egenföretagare. När vi lyckas, då rullar kosingen in till statskassan. Jobbar jag för offentlig sektor, så kommer min lön från skatteintäkterna. En del går tillbaka, ja, men det som betalas ut måste betalas in av någon som inte verkar inom offentlig sektor. Så företagande och folk som kan betala behövs. Alltid. Det skapar inget "pigsamhälle". Vi har för mycket valfrihet och information idag för att det ska ske. Det skapar ett dynamiskt samhälle där fler har jobb.


Den här debatten har påmint mig lite om "Skattemiddag för 10", som cirkulerade för ett tag sedan. Den handlar om att bli blind för den egna nyttan i skuggan av att någon annan kan håva in lite mer. Inte klockrent right on, men den är ganska rolig.

RUT, förhoppningsvis här för att stanna

Det var en himla diskussion om att nu skulle folk anlita pigor när förslaget att skattesubventionera hushållsnära tjänster kom upp. Nej, RIKT folk (de "elaka", underförstått), skulle anlita stackars kvinnor till att förnedra sig med deras hushållsgöra om det blev billigare. Debatten kändes för mig helt bisarr. Om det blir billigare att anställa någon, som därmed får jobb, och därmed också slipper gå på välfärdssystemets konto, så kan det väl inte vara dåligt? Oavsett om det är ett statligt bolag eller en välbärgad privatperson som står för fiolerna.

Jag undrade också vad det spelade för roll att det är "traditionellt kvinnliga göromål" på agendan? Mycket av debatten verkade fokusera på att det just handlade om saker kvinnor traditionellt inte fått betalt för, men förväntats göra. I debatten gjorde man klart att detta inte var fint arbete, och att staten inte borde sponsra att kvinnor hänvisades till hemmet och till och med ANDRAS hem för att utföra detta arbete. Man bortsåg helt och hållet från att det finns människor som TYCKER OM att städa, eller som i alla fall ser vinsten med det och tycker att det väger över.

Nu har vi haft RUT-avdraget ett tag, och de entreprenörer jag träffat, som verkar inom branschen känns knappast hunsade och förnedrade, snarare rätt nöjda över att verka i en så lukrativ och expansiv bransch. Dessutom har jag träffat flera manliga städentreprenörer. Jajamensan, inte bara kvinnor härjar i andras hus och hem och gör fint. Män också. Men framförallt, entreprenörer som gör detta av fri vilja, och som har en prima marknad nu. Det är väl jättebra?

Alla tycker dock inte det. DN rapporterar idag om att RUT slagit en stor klyfta inom (S), där man dels ser att det fungerar väl, många försörjer sig på denna typ av tjänster, och dels har förstått att gruppen som köper tjänsterna är en attraktiv grupp väljare. Enligt DN strider dock RUT mot grundläggande värderingar inom (S). Vänsterfalangen inom partiet ser kopplingarna med tjänstefolkstraditionen och motsätter sig blotta tanken. Man kan ju försöka flika in att dagens "tjänstefolk" sätter upp sina egna villkor, väljer arbetsgivare själva och har F-skatt. Eftersom (S) nu blickar mot samarbete med betydligt mer vänsterorienterade partier är jag rädd att RUT blir landsförvisad, eller nerkrympt till en overksam form. Jag undrar om man tänkt på vad det skulle göra med de entreprenörer som idag lever gott pga RUT. Att man sannolikt skulle strypa deras försörjning rejält. Men ideologi är ju viktigare än en fungerande praktik. Tyvärr.

Jag hoppas RUT får stanna. Hon har gjort mycket gott för svenskar som annars hade stått utanför arbetsmarknaden.