Rosings pinsamma dejting-jippo

Nu vill Linda Rosing hitta kärleken. Så hon har fått ihop ett dejtingprogram där hon ska testa olika aspiranter av hankön inför eventuell partillvaro. Intet ont om sökandet efter kärlek, men när jag läste att gallringen från 50 till 8 aspiranter innehållit bland annat striptease så höll jag på att ramla baklänges i stolen. Dels så undrar jag vad det momentet säger om en tänkt partner. Och så undrar jag varför det är okej att Linda ber 50 snubbar strippa i rutan.

Om den som sökt kärleken varit en man och han hade bett 50 kvinnor strippa hade ingen TV-kanal kunnat sända det utan att det blivit folkstorm. Ingen kanal hade vågat sända det. Men Linda kan. För att hon är kvinna. Men det är inte lite snett. Och det säger en del om att hennes kriterier för en perfekt man i hennes liv fortfarande kommer att föra henne lika rätt som en orienterare med ett helsvart ark istället för karta i handen.

Förnedrings-TV dog inte ut med doku-såporna. Nu är det doku-hångel med allas vår riks-blondin Linda Rosing som gäller. Tack och lov måste man inte titta på spektaklet.

Linda Skugge med rätt att gnälla

Jag har inte haft mycket till övers för Linda Skugge någonsin, men nu har hon ju fått fullkomligt spatt. Läste i Metro att hon kängat Ebba von Sydow för att hon inte har några barn och därför inte ska klaga på stress. Bara föräldrar värdesätter enligt Linda rätt saker och kan uppleva verklig stress. Citat Skugge:

”Alla kvinnor som har en massa barn och som sköter hem, hus, en massa barn och jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid.”

”Hur kan hon inte ha tid när hon bara har sig själv att ta hand om?”

Det är ju så man får hicka. Snacka om höjden av uppblåsthet och snudd på hybris. Bara HON lever i verkligheten och kan uppleva att livet frestar på. Proffsgnällaren 1a, kvinnan som valt man och barn, som alltid betett sig som ett offer för sitt liv (som hon själv valt), paxar nu gnällandet för egen räkning. Hur stollig får man egentligen bli? Ingen annan lider eller stressar som hon, för hon har BAAAAAARN. Och ingen är lika bra som hon för hon har BAAAAAARN. Jag är övertygad om att det finns många områden där jag dänger Linda med hästlängder, trots hittills obebodd livmoder. Hon dänger säkert mig med på sina håll, men det tror jag inte beror på att hennes vagina använts som utgång och inte min.

För mig som är singel och utan barn (förutom sorten som säger "mjau") och sällan känner att tiden räcker till verkar Skugges utspel helt bisarrt. Min tid skulle alltså automatiskt räcka till allt jag vill göra för att jag inte är förälder? På Lindas påstående om att Stureplansfolk skulle bli utbrända på en kvart hos henne så vill jag säga att Linda nog hade gnällt ihjäl sig inom en vecka med min agenda.

I och för sig har hela fenomenet Linda Skugge för mig oftast framstått som aningens löjeväckande och inte helt förankrat i verkligheten, men detta var ju det knäppaste jag sett på länge.

Linda bör nog byta liv så hon slipper gnälla istället för att försöka paxa rätten att gnälla.

In Hate We Trust

Igår såg jag äntligen utställningen In Hate We Trust. Var beredd på att bli berörd, men inte på den raka höger som den första bilden jag fick syn på blev. Det är denna bild till vänster, med killen som stämt internet-date med en annan kille i tron att kunna möta en partner, eller kanske kärleken. Hans förväntningar speglas också av Ohlson Wallins val att sätta en blomsterbukett under bänken. Istället mötte han ett hat och ett våld som ingen människa borde behöva uppleva. Och detta för att han hade "fel" läggning.

Bilden är hjärtskärande och smärtsam. De övriga är också tankeväckande, men inte riktigt lika tunga att skåda för mig. Ohlson Wallin (http://www.ohlson.se) har verkligen träffat rätt med sina bilder. Särskilt de som visar på katolska kyrkans syn på homosexuella får sig en känga här och där. De rödklädda kardinalerna med ståfräs som fördömande ser ner på den lesbiska kvinnan som antastas av två nazister är klockrena. En kardinal i Italien hade uttalat sig om våldtäkten som inspirerat till bilden och sagt att man får räkna med sådant när man är öppet homosexuell.

Bilden av påven med sin kardinal och en nunna som står uppe på en massa homosexuella människor är fantastisk och säger mycket om hur lite den kristna kärleken ska få gälla alla enligt denna kyrka.

Göran Hägglund får sig också en skopa ovett, vilket är mer än välförtjänt. Hans uttalade förakt mot homosexuella föräldrar känns medeltida, men han sitter på ministerpost, vilket måste anses mer än lite skadligt för HBT-rättigheters utveckling. Inte minst frågan om äktenskap för alla par som vill gifta sig, inte bara de av Hägglund och hans gelikar godkända heteroparen.

Vår uddlösa lagstiftning som ska skydda HBT-människor från hatbrott är också exponerad. Det finns så många undantag där man sedan trots lagen faktiskt får hetsa och öppet uttrycka sitt hat, att man kan undra om inte lagen bara är lite snygg fernissa för att visa upp men inte praktisera.

Ni som inte sett utställningen, gå och se den. Den är superaktuell, och viktig på många sätt. Jag hoppas att många icke-HBT också ser den, och kanske får upp ögonen för hur det kan vara att vara homosexuell idag. Även i Sverige kan det alltså fortfarande vara behäftat med livsfara, och från Sverige utvisas homosexuella till länder där man blir dödad för sin läggning med rådet att vara lite driskret så går det nog bra. Sverige år 2009 har fortfarande inte lärt sig att förstå vare sig homosexuella, eller vilka starka krafter som fins bakom hatet mot oss runt om i landet, och världen. Utställningen gör en hel del på den vägen.

Om kort kjol

Hittade en spännande utställning som går på Världskulturmuseet i Göteborg just nu. Den heter Pushing the Limits och handlar om konfliktområden och unga kvinnors villkor. Den måste man ju se.

Under en länk på utställningens sida fanns aktivistbloggar, och en av skribenterna hade uttryckt sig så väl om det mycket omtalade och utnämnda slamp-flaggan kort kjol, att jag måste dela med mig:
“My short skirt is not an invitation, a provocation , my short skirt has nothing to do with you , my short skirt is not proof that I’m stupid , undecided or malleable little girl. My short skirt is who I am and before you make me cover it or torn it down , get used to it .My short skirt is initiation, appreciation …but mainly my short skirt and everything underneath is MINE!!! “
Amen!!! Kunde inte ha sagt det bättre själv. Denna kvinna satte ord på vad det handlar om med korta kjolar. Det handlar om den som bär den, och vad hon (eller han) lägger i det. Kort kjol är ingen allmänsymbol för slampighet eller ens en provokation. Den bara är.

Homosexualitet lyckan för även män?

Jag har syndigt nog tragglat mig igenom x antal klipp och filmer med diverse pornografiskt material under mina ödmjuka år på denna planet. För ett tag sedan såg jag ett större antal klipp med bögporr. Det började med ett klipp med kul namn, och så började jag tänka, och var tvungen att titta på flera.

Slutsatsen höll genom de klipp jag såg. Alltså, i många (långt ifrån alla, men MÅNGA) av klippen beter sig männen gulligt mot varandra, och det finns en ömsesidighet i akterna, som man sällan sett i heteroporr. Sedan tittar man på klipp med just heteroporr, och kvinnan kunde bytas ut mot en möbel med hål i de flesta av dem. Det är verkligen i bästa fall lite pliktskyldigt slickande och sen pumpas det för fullt i alla tillgängliga håligheter, ibland en i varje hål med samma frenetiska jakt på vad som helst utom kvinnans njutning. Så spännande. Hon ser ut att vilja därirån och han ser ut som om han sprang marathon och bara ville nå målsnöret. I bögporren förekommer mycket oftare män som verkar KÄNNA något under sexakten. De jagar inte rekord i m/s, eller ska bevisa sin manlighet gentemot varandra hela tiden genom att förtrycka varandra (jag vet, även detta förekommer OCKSÅ i bögporren) genom alla klipp, utan kan smekas och kyssas över varandras kroppar på ett sätt som jag är säker många heterokvinnor skulle döda för att få sina män att göra med dem.

Några saker slår mig efter denna porrkavalkad:

1. Män verkar lyckligare i de homosexuella sexakterna, om man nyttjar porrfilmer och klipp som källa (den du i en avhandling, hänvisning till Roccos samlade verk...)
2. Det måste göras mer bra lesbisk porr!!! För kvinnor, tack. Inte två silikonbimbos som frenetiskt fipplar varandra till skavsår mer än orgasm och gnuggar och suger på vibratorer och stönar högljutt, framförallt just när de suger på dildos... OCH dessutom lyckas visa rumpa och mus mot kameran det mesta av tiden, förutom oftast bli påsatta av någon karl som i slutet av scenen kommer och ska rädda dem undan den kuklösa tristessen. *SUCK*
   
3. Bögporren håller högre kvalitet, även om det är skitproduktioner, än det mesta som går under "lesbiskt" tema av allt jag sett.

Var finns JämO när man behöver lite rättvisa i samhället, och i porrhyllan?

Rasism att inte vilja bo i Bergsjön?

En Anna Johansson (S) tycker det är hemskt att så många är så öppet rasistiska, när det talas om att svenskar väljer bort Bergsjön som bostadsområde. Hon refererar till att det är säkrare att bo där än på Avenyn, och säger att:
"- Jag tror vi har hamnat fel i debatten när vi talat om invandrartäta områden. Att vara invandrare behöver ju inte alls betyda att man är fattig och utsatt med sociala problem, säger Anna Johansson."

Jag anser att Anna resonerar snett när hon talar om rasism. Saken är att Bergsjön, Kortedala, vissa områden i Backa, Biskopsgården och Länsmansgården är några av de områden där man med låg inkomst eller socialbidrag kan få en bostad. Detta för med sig att många invandrare hamnar i dessa områden, om de av olika skäl inte ännu kommit in på arbetsmarknaden ännu. Men de sociala problemen som medföljer ett fattigt område gäller ju inte bara invandrarna, utan det är lika mycket ett problem för de helyllesvenska familjer som bor i dessa områden.

Jag som uppväxt i Biskopsgården, garanterat invandrartätt, har trivts väldigt bra där, och har trivts bra i Kortedala, där jag bor nu. Det är inte att efternamnen på mina grannar som gör att jag nu vill lämna stadsdelen, utan den samlade känslan av följande:
att det skjutits lite då och då, det härjar en och annan rånare häromkring på torget och på gatorna, parkeringsplatsen där min bil står används ibland som dump site för stulna bilar (på Midsommar eldade man dessutom upp två bilar där), man blir antastad och besvärad av främmande män på och på väg från spårvagnshållplatsen, spårvagnshållplatsens väntkur är ALLTID sönder och nerklottrad...

Jag har faktiskt inte en aning om ifall den som gör allt detta heter Sven eller Mohamed, eller Lisa eller Masoumeh, och jag bryr mig inte heller. Saken är att man åker spårvagn med fulla fjortisar som skryter för varandra om hur de knullat 20 brudar och säljer knark. Jag är omringad av barn som tagit över styret hemma och omkring sig för att vuxenvärlden inte orkat eller vågat, och som nu driver vind för våg, helt utan förebilder eller rättesnöre. Problem finns säkert i alla stadsdelar och oavsett inkomst på de boende, men vissa områden ÄR mer skonade än andra. Att jämföra med Avenyn är rätt fel också, hur många kommer att bo där istället? Jämför med Björkekärr, Lunden, Almedal, Kvilleområdet, Tuve... Men centrala stan är inte dit alla "normalsvensson" flyttar direkt.

Om någonting är THE problem, så borde det vara att man inte har bättre koll på familjer som har sociala och ekonomiska problem, och ser till att stötta dem i bland annat att orka fostra sina barn. Nej, jag vet inte hur det stödet skulle se ut, men att så många ungdomar helt saknar moraliska värdegrunder idag, bortsett från de man kan få via spel, film och internetsurfande, kan inte annat än leda till trubbel. Så Anna borde sluta oja sig över svenskars rasism (fast jag är inte svensk, jag tar inte åt mig så mycket av det där) och istället fundera över hur man ska ta tag i de reella problemen. För de finns. Att kalla svenskar rasister för att de inte vill bo i en problemhärd håller inte. Lös problemen istället. Så kanske ingen av mina vänner som bor i Bergsjön ska behöva berätta om "veckans rånförsök", till exempel. Jag tycker att det är bättre än att peka finger och stämpla folk. Bergsjöns rykte är tyvärr inte helt oförtjänt.

ÄNTLIGEN elitskolor!!!

Nu, äntligen, kommer skolorna för kidsen som är bra på matte. 10 gymnasieskolor har fått klartecken på att köra det naturvetenskapliga spåret på högvarv för de elever som har disposition för detta.

Jag tycker ändå att gymnasiet är försent. Jag älskade matte som barn. Jag menar verkligen ÄLSKADE. Det måste jag ha gjort, för mamma lyckades lära mig att 2-4= (-2) när jag var 6 år gammal. Jag raceade genom mina matteböcker i skolan, till lärarnas förtret och de skällde ofta på mig för att det gick minsann *!!!* inte för sig att briljera på det där sättet. Briljera? Jag sket fullkomligt i vad andra tänkte. Det var knappast social statushöjare att vara mattenerd heller. Jag ville räkna, lära mig mer, svårare tal, och räkna ännu mer. Det fick jag inte. När jag nådde gymnasieåldern var jag inställd på att ÄNTLIGEN utmanas och sökte N-linjen (som fanns när jag gick i gymnasiet ihop med Fred och Wilma Flinta). Efter att ha glidit igenom 3 år med sjyssta betyg var jag så besviken att jag minsann aldrig mer skulle läsa något i hela mitt liv.

Kanske hade en det kunnat bli min "räddning" att få något att bita i på gymnasiet, men jag saknade det så långt tidigare. Jag ville ju bara lära mig mer och mer och mer, men fick inte. Om man var en idrottstalang, vilket jag inte var, eller musikaliskt geni, vilket jag inte heller var, DÅ fick man gå i särskild skola med andra begåvade inom samma område. Inom de områdena har man tidigt förstått vikten av att tidigt stimulera för bästa utveckling. Så den kommentar på Aftonbladet.se till artikeln om elitskolor där skribenten uttrycker att "om man nu är så intresserad av naturvetenskap kan man ju läsa massor på universitetet" (förkortat och omskrivet). Han konstaterar också att idrott minsann förutsätter tidig extraträning medan naturvetenskap inte gör det. Gissar att detta inte är någon som valt teknisk/naturvetenskaplig inriktning eller kan derivera eller lösa tredjegradsekvationer. Inget ont i det i sig, men att dissa naturvetenskapen och att inte alls vilja förstå att det kan liksom bollhantering och musikalitet vara en talang och ett driv som man kanske borde få utveckla tidigt känns småsint. Och så obotligt missunnsamt.

Har fårgat det förr och frågar igen; varför är det så mycket "värre" och så oacceptabelt att låta naturvetenskapligt begåvade elever utvecklas tidigt inom detta område? Varför är det en sådan het potatis? Varför inte acceptera att vi är olika och bra på olika saker?

High Priestess

You are The High Priestess

Science, Wisdom, Knowledge, Education.

The High Priestess is the card of knowledge, instinctual, supernatural, secret knowledge. She holds scrolls of arcane information that she might, or might not reveal to you. The moon crown on her head as well as the crescent by her foot indicates her willingness to illuminate what you otherwise might not see, reveal the secrets you need to know. The High Priestess is also associated with the moon however and can also indicate change or fluxuation, particularily when it comes to your moods.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

Shop til you drop?

Nu har en kvinna avlidit efter att ett berg av saker hon köpt ramlat över henne, så hon inte kunde ta sig därifrån. Uttrycket "Shop til you drop" fick plötsligt en brutal och mer bokstavlig innebörd. Men tro för dess skull inte att jag inte tänker köpa den nya väskan, smyckena, prydnadssakerna eller något annat för det. Jag shoppar säkert, och förvarar mina saker väl förankrade i möbelarrangemang som ska hålla dem från att angripa mig.

YAY!!! Ännu en HBT-festival i GBG

Till min glädje såg jag nu att HBT-festivalen är på gång igen i maj här i Göteborg. Förra året var det jättekul och i år tänker jag verkligen försöka gästa ännu fler tillställningar och fester under dessa dagar.

Det bästa 2008 var att få höra Flatlobbyn, där man lyfte fram kvinnor inom kultur-världen, som ju är minst sagt gubb-tung. Ja, där finns en del att göra innan det är jämställt, och innan man kan vara helt öppen. Ser fram emot att gästa årets version. Hoppas programmet kommer snart.

Dags att revidera LAS

Såg till min glädje att debatten om LAS utforming tagits upp på tapeten igen. Det vore verkligen på tiden att denna relik från svunna tider åtminstone omformulerades, så att man stimulerade hälsosam dynamik på arbetsmarknaden. Idag vågar många inte byta arbete efter några år av rädslan att bli "sist in", särskilt inte i dessa tider om man nu mot all rimlig förmodan skulle lyckas komma på fråga för anställning någonstans.

Magnus Henrekson skriver att det rimligaste vore att vara eftertraktad för att man är sund och har eftertraktad kompetens, inte att man arbetat flest år på ett ställe. Jag håller med till stor del. Den nuvarande utformningen av LAS spelar arbetsgivaren i händerna genom att de anställda inte vågar röra på sig, och de kan hålla lönerna låga. I praktiken är dessutom LAS helt uddlös för att skydda en anställd som arbetsgivaren vill bli av med. Det går alltid, även om det kan vara krångligt. I andra änden finns inget egentligen att vinna för den anställda som tagit strid, även om de får ekonomisk ersättning i arbetsdomstolen, eftersom det inte direkt är en merit när man söker nytt jobb att ha stämt sin förra arbetsgivare.

Stefan Tornberg sammanfattar Henreksons slutsatser på sin blogg:
- LAS innebär ingen anställningstrygghet för de anställda
- LAS hindrar företagare att anställa
- LAS låser fast människor i arbeten där de vantrivs eller far illa
- LAS ger oproportionerlig makt till lokala fackombudsmän även över icke-fackligt anslutnas situation
Även han konstaterar att LAS inte tillhör den moderna tiden.

Det blir också onödigt krångligt att göra sig av med individer som uppenbarligen inte kan eller vill sköta sitt arbete enligt överenskommelse. Har hört om individer som flyttats runt inom organisationer efter att ha sinkat sina kollegor, förstört stämningen, och på varje antydan till kritik svarat med sjukskrivning eller utbrott, eller kombinationer av båda.

Den modell som danskarna utvecklat och använder sig av; Flexicurity, stimulerar dynamik på arbetsmarknaden och ger hög ersättning till de arbetslösa, har fungerat mycket bra för dem. Enligt Blåggen sneglar man på denna modell även från svenskt håll. Tyvärr är LAS en helig ko i Sverige. Det lär dröja innan man kommer åt att skjuta ner den. Att motarbeta bättre omställningsvillkor och en ökad dynamik med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut idag känns gammaldags.

Till och med LO (ja, ni läste rätt) har konstaterat att det kan finnas något att lära av den danska modellen, även om man verkar hantera idén som en färdig mall som likt en IKEA-möbel skulle monteras ihop enligt anvisning och ställas i en befintlig miljö. Att den inte går att ställa i svensk miljö skulle delvis bero på att modellen utvecklats under tid i Danmark. Borde inte alla modeller införas med eftertanke, delmål, reflektion på vägen och utvärderingar av resultatet? Kan inte tänka mig att en IKEA-lösning skulle fungera någonstans, utan man får jämka in de nya idéerna där de ska in. Och nya idéer behövs, akut, på den svenska arbetsmarknaden.

Jag ser fram emot att få uppleva en modern tidsenlig arbetsmarknadspolitik. Hade en förhoppning om att min röst på de blå skulle driva utvecklingen åt det hållet. Jag har inte fått se något av det än.

Europeiska kommissionen beskriver grundtankarna för Flexicurity såhär:

• flexibla och pålitliga anställningsförhållanden
• sammanhållna system för livslångt lärande
• aktiv arbetsmarknadspolitik
• moderna sociala trygghetssystem

Det tycker jag verkar vettigt i alla fall. Tycker att sneglandet ner mot Danmark kunde ersättas av mer seriösa studier, och kanske en plan för hur en svensk modern modell skulle kunna se ut.


Här kan du ladda ner Henreksons artikel om att LAS håller människor utanför arbetsmarknaden.

Tintin- asexuell men snäll?

Nu stormar det i Frankrike, och media rapporterar glatt, sedan man skrivit att Tintin uppenbarligen är gay. Till och med Charles Brenner, som skriver för The Times, har skrivit en artikel om fransmännens flipp då Tintin "outades". Times Online konstaterar helt enkelt att "of course he's gay, ask Snowy".

Kläderna, det faktum att han flyttar ihop med en vän på landet, och att han har en liten fjantig vit vovve, tycks vara det som avgör läggningen. Nu kan jag inte minnas att jag ens funderat över Tintins brist på damsällskap, eller varför han har en sådan hund som han har. Tintin är asexuell, men snäll. Har alltid varit, och kommer alltid att vara, när jag läser böckerna. Sedan vad han kan tänkas göra "bakom kulisserna" känns egentligen... ointressant. Men det är kul att spekulera i det, för sakens skull. Fast frisyren... Den är misstänkt lik den frilla som Patrick i Coupling (=världens bästa humorserie) hade i ett avsnitt och folk han inte kände utgick från att han var gay.

Bilden lånad från The English Blog

En av de som reagerat på påståendet om Tintins läggning undrade ifall man härnäst skulle påstå att Asterix och Obelix vore ett par. Det hade varit high life. Vildsvinsorgierna skulle alltså i så fall kunna antas sluta med andra typer av orgier. Nu vet vi att båda dessa gossar rodnat inför damer och blivit betagna av deras skönhet. Men de kunde ju fortfarande vara bi..?

På romantisk promenad?

Andra kända fantasifigurer som hamnat i blåsväder på grund av sin läggning är Professor Dumbledore, som enligt författaren Rowling är gay.

Albus Dumbledore

För egen del anser jag att det faktiskt behövs mer homossexuella, gärna KVINNLIGA sådana, i böcker, filmer och på synliga poster. Därför är det GULD att Rowling gjort en av huvudkaraktärerna homosexuell. Att boken "Prinsessan Kristalla" kommit ut. Att flatfilmerna blir fler och fler. Att allt fler verkar känna minst en HBT-person numera. Snart är vi inte bara en mystisk otäck massa, utan "the girl next door".

Mer om Tintins värld kan du läsa på DN.se.

Askunge-saga, men bara för de vackra

Från sopsamlare till supermodell. Jajamensan, det var ödet för den 14-åring som samlade sopor för att överleva i Buenos Aires. Hon stötte av en händelse på en smyckedesigner, som sa att hon borde bli modell. Och så blev det.Det är en jättefin liten Askunge-saga, detta. Men jag kan inte låta bli att undra om någon, någonsin, ens tittat på henne eller gett henne så mycket som en brödsmula om hon varit mindre snygg. Alltså, den här designern såg ett vackert ansikte som kunde komma branschen till gagn. Men en mindre vacker flicka hade nog snällt fått rota vidare.

Inget ont om att ha gett Daniela, som tjejen heter, ett drägligt liv. Men jag önskar att hennes mindre lyckligt lottade systrar och bröder i slummen också kunde få ta del av någons uppmärksamhet och stöttning.

Sanda för säkerhet MY ASS!!!

Jag har länge tänkt på sandningen här i mitt område, och förvånats över att man använder något som närmast liknar små rullsten. Stenbitarna är stora, och ganska runda, och fungerar sådär när det gäller att hålla friktionen på fotgängarens sida. När det inte är snö och is ökar de snarare olycksrisken, vilket jag bittert fick erfara idag när jag slirade ner på knä på väg ner från spårvagnshållplatsen.

Givetvis gick byxorna åt h-vete (vem stämmer jag?), men mitt stackars knä tog rejält med stryk, upptäckte jag när jag kom hem. Resultatet kan skådas nedan. Tack så j-la mycket för att ni sandar för att öka vår säkerhet. Mitt knä skickar ett fett långfinger, och jag vill skicka notan för nya byxor till någon! Och idag är en sådan dag, då man borde möta en våldsman, om man nu måste det någon gång i sitt liv. HAN skulle få det hett om öronen!!! Come on, punk. Make my day!

Godis är gott!!!

GP är på korståg mot godisätandet. I en artikel informeras vi om att vi äter härdade fetter och nermalda löss i vårt godis. Antar att agendan varit att få folk att tänka på vad de stoppar i sig, och kanske hjälpa alla stackars desperata nyårslovade bantare att känna äckel istället för begär till godis. Men jag VILL äta godis. Jag har inte dött av det än, och tycker det är gott. Jag njuter av varje tugga när jag knaprar (ja, BITER dessutom!) i mig mina Turkisk Peppar. Eller smuttar i mig min Daim-choklad. Jag vill faktiskt inte veta vad det är för ämnen som godkänts som ingredienser, så länge det är gott.
Nu vet jag att många har problem med godis, och socker, och har svårt att reglera sitt intag. Sockerberoende är inte helt ovanligt, och jag har själv upplevt socker-cravings som inte känts världsliga under godisintensiva perioder. Men jag har lravlat mig ur det där, och äter väldigt sällan godis numera. Dock vill jag, när jag känner för det, inte behöva tänka på löss och äckel, utan bara njuuuuuuuuta.

Faktaruta om socker (från SVT.se)
Så påverkas du av socker
En alltför sockerrik kost minskar känsligheten för socker i blodet, cellens förmåga att reagera på hormonet insulin är då nedsatt och förmågan att ta upp socker ur blodet försämras.

En nedsatt sockerkänslighet ökar risken för diabetes och övervikt. När känsligheten minskar ökar kroppens egen insulinproduktion.

En förhöjd insulinproduktion, samtidigt som blodsockret är högt, gör att muskelcellerna inte tar upp socker så bra. Fettförbränningen avtar och i stället lagras den extra energin in i fettcellerna och du ökar i vikt - cirkeln är sluten. Dessutom ökar mängden blodfetter i blodet.

Men ändå... Kanske är det känslan av att det är lite busigt att äta godis som är en del av grejen. För söta saker som inte innehåller för mycket socker finns ju. Och suget går att kontrollera med smart mat. SVT.se listar lite olika tips bland sina artiklar om Toppform.

Så än en gång, godis är gott. Det kan vara nyttigt för själen. Ibland bara MÅSTE man. Och i den kvinnliga kostcirkeln ingår faktiskt choklad!